Ledig

Hej sommarlov.

Du tog tid på dig, men du kom till sist. Jag har sett så mycket fram emot det, men när det äntligen blev dags kändes det mest underligt och till och med lite obekvämt att umgås. Ledighet, det var så länge sen vi träffades att jag inte visste riktigt hur jag skulle återuppta bekantskapen. Men småningom börjar jag tänka att vi nog kommer att trivas tillsammans ändå. Vi behöver bara lite mer tid för att hitta tillbaka till varandra, men tid har vi ju nu. Välkommen!

Ja hjälp. Månaden före skolavslutningen var inte hållbar på något sätt alls. Här hemma är det kaos ute och kaos inne. Idag städade jag kylskåpet (long overdue) och skämdes ögonen ur mig när jag insåg hur mycket mat jag skulle behöva slänga bara för att ingen hade hunnit eller orkat hålla koll på vad som fanns där - typiskt symptom på en för stressig period. Jag tränade också mitt första onlinepass sedan början av maj och noterade att det minsann kändes i kroppen att jag skippat träningen och istället panikladdat med choklad för att orka i mål. Ingen energi alls. 

Som sagt, ohållbart på så många plan! Samtidigt försöker jag vara snäll och nådig mot mig själv fast jag inte lyckats hålla alla bollar i luften hela tiden - jag har trots allt lyckats knyta ihop ett skolår och se till att mina ungar mår bra och det får ibland vara gott nog. Men nu är det dags att vila och sakta men säkert börja räta upp det här skeppet igen. Så småningom!