I mitt förra inlägg klagade jag på att alla veckor rullade på i samma spår, men veckan som gått har åtminstone varit mer innehållsrik än de flesta. Visserligen har jag sovit, vaknat och kört till jobbet enligt samma mönster som alla andra veckor, men väl där har jag styrt upp virtuella möten med fem andra länder, lyckats och misslyckats med tekniken och fått se elever som bubblar av förtjusning över nyaddade snapkontakter i Polen. Det har på ett fullständigt motsägelsefullt sätt sugit musten ur mig och samtidigt gett mig så mycket energi!
Den här veckan har vi varit värdar för en digital Erasmusmobilitet istället för den fysiska som aldrig blev av i mars 2020. Vi har vetat sedan i höstas att det kunde bli aktuellt att ersätta de två sista träffarna i vårt gamla projekt med virtuella träffar, men har skjutit på beslutet i det längsta i hopp om att det skulle öppnas någon möjlighet att resa på något sätt. Till sist fick vi ge oss och inse att det inte kommer att ske inom det här projektet eftersom det måste avslutas och redovisas senast i augusti i år. Till all lycka har vi ju ett nytt projekt på gång, så förr eller senare under de kommande två läsåren borde det väl bli möjligt i alla fall!
Att vara värd för en digital mobilitet är på många sätt lättare än att ordna en fysisk mobilitet eftersom all logistik med mat, transporter och övernattning faller bort. Men samtidigt är det inte så bara att lyckas ge "gästerna" en känsla av att de besöker Finland utan att resa... Jag tycker ändå vi gjorde vad vi kunde av det!
Vi bjöd på en videopromenad längs älven i Nykarleby, en guidad (video)tur i vår skola och en språkkurs på Thinglink. Temat för träffen var "A taste of my country" och istället för att laga mat från olika länder tillsammans som det var tänkt ifjol gjorde alla deltagare presentationer med tillhörande aktiviteter om sina länders maträtter och mattraditioner. Dessutom har eleverna berättat om sina länder i små videor och lyssnat på elever i andra länder som gör detsamma. Och jag lär mig så mycket! Har varit nödd och tvungen att lära mig redigera videor, använda Flipgrid, styra upp digitala möten med hela klasser, bli bättre på Twinspace och tipsats om ett antal användbara digitala redskap. Mycket kan man säga om det senaste året, men den digitala utvecklingskurvan har varit dramatisk. Det är liksom bara att dyka in och se hur det går.
Och framför allt träffades vi online. Vi började med ett stort möte med alla länder - där lärde jag mig att inte lita på svajigt trådlöst nät när jag är värd för ett stort meet... "Du tappade nätverksanslutningen. Försöker återansluta." är inte det jag helst läser på min skärm när jag försöker hålla i trådarna för ett möte med 60-70 inloggade deltagare från sex länder... oh well. Det gick ändå helt okej tack vare hjälpsamma kollegor med bättre nät i Ungern och på Madeira och efter det lärde jag mig att aldrig underskatta en nätverkssladd.
Senare i veckan träffades vi allihopa i tur och ordning så att vi träffade ett annat land i taget. Det var roligt! På vissa möten hade jag bara Erasmusklubben med mig, men på andra hade jag klubben tillsammans med en vanlig undervisningsgrupp. Mötena blev helt klart mer avslappnade och kanske också mer givande när jag bara hade den lilla gruppen, men samtidigt tyckte jag det här var ett smart sätt att få in lite praktisk engelska på vanliga lektioner. Det är för- och nackdelar med allt och jag är glad att jag testade lite olika modeller. Nästa vecka ska vi ännu träffa Irland som var tvungna att skjuta upp vårt möte, så det ser jag fram emot!
(Bilderna är från Nykarleby i april 2021, Ungern i maj 2019, Madeira i november 2019 och Irland i november 2018. Så glad för den skattkista av reseminnen jag hann samla före pandemin.)
