Vilken dag det var i torsdags! Jag parkerade bilen tidigt och gick över kraftsverksbron med nystruken skjorta och en minutiös planering i väskan. Det kändes som första dagen på terminen, samtidigt som björkarna knoppas och visar att det snart är dags att knyta ihop läsåret, sätta vitsord och säga hejdå till niorna. Med alla nya rutiner kändes det som första dagen på ett nytt jobb, samtidigt som det kändes hemtamt och roligt att äntligen få träffa mina gamla, bekanta elever igen. Om det varit svårt att hålla reda på veckodagarna ibland på sista tiden, så var det svårt att hålla reda på vilken tid på året det var i torsdags!
Jag avundas inte rektorerna och alla andra som har satt ihop det jättepussel som gjorde det möjligt för oss att gå tillbaka till skolorna nu. Vilket arbete! De flesta normala rutiner är satta ur spel och raster, luncher och klassrumsplaceringar har stuvats om. I princip är det tänkt att eleverna ska träffa bara sin egen klass och hållas i ett eget hemklassrum, medan vi lärare istället flyttar runt. Tack vare att gymnasiet fortsatt med distansundervisning har vi i alla fall gott om plats att sprida ut dem! Jag kom till skolan och förväntade mig kaos medan jag ställde in mig på att åtminstone ge ett lugnt intryck... men det behövde inte ens fejkas! Dagen gick så lugnt och smidigt att jag knappt kunde tro det var sant. Istället var det en ovanligt rolig dag på skolan! Jag tror att det här extraordinära läget - åtminstone för mig - har öppnat upp lite och gjort att det känns mindre viktigt att hinna med och minnas allt det där inrutade som man (jag) lätt fastnar i, istället är det bara att hänga med och göra de här två veckorna till en så positiv och givande tid som möjligt för alla.
Och på tal om den korta tiden... tro mig när jag säger att jag börjar ha det upp i halsen när folk (mestadels utanför skolan) hävdar - som om de alldeles själva hade kommit på det - att det är onödigt att dra igång skolan för bara två veckor. I won't even... Men bland alla andra viktiga funktioner som jag ser att de här två veckorna har så ser jag det också som en testperiod. Jag kanske gått och blivit pessimist den här våren, men jag tror ju knappast viruset har försvunnit någonstans till augusti, och att fortsätta hålla skolbyggnaderna stängda under en oöverskådlig framtid går bara inte. Men de här två veckorna kan lära oss mycket om vad som funkar och vad som inte funkar - och vilken effekt det eventuellt får för smittspridningen. Viktiga lärdomar inför höstterminen helt enkelt.
Själv känner jag mig inte orolig över att jobba i skolan i nuläget, inte här i trakten. Visst finns smittan här också, men ändå så begränsat att jag inte kan tycka att det vore skäl att hålla stängt som det ser ut nu. Kanske skulle jag vara mer orolig om jag jobbade i huvudstadsregionen? Sen får vi se till hösten! Tröskeln för att snabbt stänga en skola vid behov ska ju vara låg, vilket ju redan (!!) har testats i Sibbo och Borgå. Men vi har ju redan ställt om snabbt tidigare och nu tror jag vi är rätt redo om det skulle bli nödvändigt att göra igen. Men vi får förstås hoppas att det inte ska bli nödvändigt!
Puh! Det blev bara skola på bloggen idag tydligen, trots att (eller för att?) jag har haft en väldigt vilsam och händelselös helg... Har lärt mig rensa avloppen till handfaten i båda toaletterna, klippt Edvins hår och bakat sockerkaka med två barn. Alldeles lagom med action för denna helg - nu laddar vi för måndag morgon igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar