These are a few of my favourite things

Hur är läget nu då? Tackar som frågar, det är riktigt bra! Det har varit intensivt sedan skolan slog upp sina dörrar igen, men nu är alla betyg satta och vi glider i nerförsbacke mot skolavslutningen. Men samtidigt som jag vet i teorin att jag kan ta det lugnt nu är min hjärna alldeles för snurrig för att kunna ta in det. Jag brukar ofta känna mig låg i brytningen mellan skolår och sommarlov när mina ramar och min riktning försvinner och jag tror inte direkt det blir lättare att landa den här gången... Det får ta sin tid helt enkelt! 

Jag anar redan nu att det här blir ett rätt spretigt inlägg, för här sitter jag med en tilltagande huvudvärk (eftersom jag aldrig förstår att dricka tillräckligt med vatten) men har tydligen bestämt mig för att det ska skrivas ändå. Plockar helt enkelt bra saker som fastnat i min telefon de senaste dagarna. Tänkte mig ett riktigt feelgood-inlägg - varsågod!

1. I helgen smet jag ut med tidning och frukostbricka för årets första utomhusfrukost. Fler lär det bli!

2. Den här snubben som växer ca tre centimeter mellan varje gång jag tittar på honom. Efter arbetsdagen i lördags (för jo, vi nöjer oss inte med att öppna skolan igen, vi kör dessutom skoldag på lördag terminens sista helg... heh) gick vi två ut på prommis tillsammans och det var en sån höjdare. Vi skulle bara gå en sväng till Ekopunkten men det blev en riktigt långpromenad med långa stopp för lek på både förskolans och skolans gård. Han var så glad och så pratig att jag inte kunde annat än bli detsamma. Det är alltid så roligt att hänga med bara ett av barnen, det ska nog bli ett av mina mål den här sommaren - mera tumistid med dem alla tre!

3. Moffa som med pillemarisk blick plockar fram ett fotoalbum och visar hur han klippt in sig själv på en bild med mommo från innan de träffades. På bilden fanns från början en "skriftskolfriar" som moffa tyckte gott kunde klippas bort, så han högg in på en bild där han själv hade fotograferats med sin kusin... Vem behöver Photoshop? Vi har inte glömt coronaavstånden, men i söndags ringde jag och föreslog att vi skulle ta med oss en sockerkaka och komma på "ettmeddaskaffi" i solen. Min moster hade också fått samma idé och det slutade med att det blev ett riktigt släktkalas på moffas veranda. Jättemysigt - och än en gång, tack och lov för årstiden! 

4. Den här utsikten mellan min bil och min arbetsplats. Lovin' it. Parkerar nästan aldrig på min egen parkeringsplats invid skolan, utan ställer hellre bilen på andra sidan Kraftverksbron för att få en treminuterspromenad... ibland kan det vara så klart och stilla som på den här bilden! 

5. Visst lovade jag ett spretigt inlägg? Bara för det så avslutar jag med en bild som en gång för alla bevisar att inte ens katter alltid lyckas bli snygga på bild. Har skrattat så tårarna runnit åt Too-ticki på den här bilden... Jag som skulle passa på när hon låg i solen och såg sådär kattsnygg ut, ni vet, med det upphöjda lugnet som bara katter kan få till. Ända tills kameran kom fram. Haha! 

Hej skolan!

Vilken dag det var i torsdags! Jag parkerade bilen tidigt och gick över kraftsverksbron med nystruken skjorta och en minutiös planering i väskan. Det kändes som första dagen på terminen, samtidigt som  björkarna knoppas och visar att det snart är dags att knyta ihop läsåret, sätta vitsord och säga hejdå till niorna. Med alla nya rutiner kändes det som första dagen på ett nytt jobb, samtidigt som det kändes hemtamt och roligt att äntligen få träffa mina gamla, bekanta elever igen. Om det varit svårt att hålla reda på veckodagarna ibland på sista tiden, så var det svårt att hålla reda på vilken tid på året det var i torsdags! 

Jag avundas inte rektorerna och alla andra som har satt ihop det jättepussel som gjorde det möjligt för oss att gå tillbaka till skolorna nu. Vilket arbete! De flesta normala rutiner är satta ur spel och raster, luncher och klassrumsplaceringar har stuvats om. I princip är det tänkt att eleverna ska träffa bara sin egen klass och hållas i ett eget hemklassrum, medan vi lärare istället flyttar runt. Tack vare att gymnasiet fortsatt med distansundervisning har vi i alla fall gott om plats att sprida ut dem! Jag kom till skolan och förväntade mig kaos medan jag ställde in mig på att åtminstone ge ett lugnt intryck... men det behövde inte ens fejkas! Dagen gick så lugnt och smidigt att jag knappt kunde tro det var sant. Istället var det en ovanligt rolig dag på skolan! Jag tror att det här extraordinära läget - åtminstone för mig - har öppnat upp lite och gjort att det känns mindre viktigt att hinna med och minnas allt det där inrutade som man (jag) lätt fastnar i, istället är det bara att hänga med och göra de här två veckorna till en så positiv och givande tid som möjligt för alla. 

Och på tal om den korta tiden... tro mig när jag säger att jag börjar ha det upp i halsen när folk (mestadels utanför skolan) hävdar - som om de alldeles själva hade kommit på det - att det är onödigt att dra igång skolan för bara två veckor. I won't even... Men bland alla andra viktiga funktioner som jag ser att de här två veckorna har så ser jag det också som en testperiod. Jag kanske gått och blivit pessimist den här våren, men jag tror ju knappast viruset har försvunnit någonstans till augusti, och att fortsätta hålla skolbyggnaderna stängda under en oöverskådlig framtid går bara inte. Men de här två veckorna kan lära oss mycket om vad som funkar och vad som inte funkar - och vilken effekt det eventuellt får för smittspridningen. Viktiga lärdomar inför höstterminen helt enkelt. 

Själv känner jag mig inte orolig över att jobba i skolan i nuläget, inte här i trakten. Visst finns smittan här också, men ändå så begränsat att jag inte kan tycka att det vore skäl att hålla stängt som det ser ut nu. Kanske skulle jag vara mer orolig om jag jobbade i huvudstadsregionen? Sen får vi se till hösten! Tröskeln för att snabbt stänga en skola vid behov ska ju vara låg, vilket ju redan (!!) har testats i Sibbo och Borgå. Men vi har ju redan ställt om snabbt tidigare och nu tror jag vi är rätt redo om det skulle bli nödvändigt att göra igen. Men vi får förstås hoppas att det inte ska bli nödvändigt!

Puh! Det blev bara skola på bloggen idag tydligen, trots att (eller för att?) jag har haft en väldigt vilsam och händelselös helg... Har lärt mig rensa avloppen till handfaten i båda toaletterna, klippt Edvins hår och bakat sockerkaka med två barn. Alldeles lagom med action för denna helg - nu laddar vi för måndag morgon igen!

Ett foto i timmen

Ända sedan vår hemmatillvaro började på för två månader sedan har jag tänkt att det skulle vara kul att göra ett EFIT-inlägg om en alldeles vanlig dag med distansundervisning för hela familjen. Det började bli hög tid nu, så här nästsista dagen innan skolorna slår upp sina dörrar igen! Inte var den riktigt typisk heller, för jag har faktiskt varit på språng en hel del medan det annars lätt har kunnat gå en vecka utan att jag varit ute i världen under den här tiden. Inte blev det ett i timmen heller - det började bra på förmiddagen, men sedan gick det som det brukade gå senare på dagen... men good enough! 

8.00 - Rise and shine! Visserligen ringde väckarklockan redan 7.15, men ska vi vara helt ärliga visste jag väl redan när jag ställde larmet att jag skulle ställa fram det... Men vid 8 var jag i alla fall uppe och hade hunnit väcka en sömnig Josef genom att ligga bredvid honom och gosa en stund. Bästa möjliga start på dagen! Visserligen har det blivit många sena jobbkvällar, men samtidigt är jag så tacksam för de lugna, stressfria morgnarna vi har haft den här tiden! Idag började min skoldag 8.30, men alla dagens uppgifter och instruktioner hade jag schemalagt redan i söndags och det är först lite senare på förmiddagen som det börjar droppa in elevarbeten att ge feedback på. Och inte går det särskilt mycket tid åt till jobbpendling på morgnarna nu heller...

9.00 - Finlands landskapstyper! Edvin och Matias är de morgonpigga i vår familj just nu, men idag hade nog Edvin överträffat sig själv. När Josef och jag kom ner vid åtta hade Edvin ätit frukost, klätt på sig och låg i kökssoffan och läste om Finlands olika landskapstyper... Jag fick förhöra honom medan jag åt mina frukostflingor! Sedan satte vi oss och kollade igenom hans uppgifter i Classroom och funderade på vad han skulle hinna göra före sitt meet med klassen 9.30.

10.00 - Infospäckat meet. Sedan var det dags för mig själv att starta ett meet med min egen klass. Efter att ibland ha haft lite svårt att fylla ut våra veckovisa "klassträffar" hade jag en minst sagt diger kom ihåg-lista inför skolöppningen nu... En del elever ser fram emot att äntligen få se folk i skolan igen, medan andra helst hade fortsatt med distansundervisningen. Men de allra flesta är nånstans mittemellan och tycker att det är helt okej - precis som distansundervisningen också har varit. 

Och ja, jag har tre skärmar i aktiv användning på bilden. Och ja, mitt stativ är en upp-och-nervänd gammal plastkorg. Perfekt för att få chromebooken i rätt höjd för ett meet! Like a pro. Det är sånt man kommer fram till efter att ha vinglat upp den på diverse bokhögar och andra improviserade ställningar i ett par veckor... 

11.00 - Expressjobb. Efter vårt klass-meet fick jag jobba i expressfart eftersom tiden var begränsad. På bilden skrev jag om erasmusprojektet till skolans läsårsberättelse - sällan har jag så snabbt och effektivt fått ihop fullt duglig text! Det gjorde jag medan jag satt och väntade på en elev som inte dök upp på meet för ett avtalat samtal där... Däremellan textade jag med elever, läste inlämningsuppgifter och planerade framåt så mycket jag hann.

12.00 - sällsynt utflykt ut i samhället! Barnen har verkligen inte varit mycket ute i världen de senaste två månaderna. Arvid och jag räknade ihop att han varit ute på ärenden två gånger sedan skolorna stängde..! Cykelköp i slutet av mars och så var han med mig och storhandlade en gång... det är allt! Men nu blev det i alla fall ett frissabesök, för när Arvid säger att han skulle vilja bli klippt så bokar hans mor en tid omedelbart. Inser nu att jag bara tog en före-bild, men ingen efter... det blev ingen dramatiskt förändring, utan bara lite kortare. Men bra! Småbröderna klipper jag (oh, Edvins hår är högt uppe på att göra-listan före skolöppningen...), men Arvids längre hår vågar jag mig inte på.

14.00 - Ute på vift. När blev det så här långt till Nykarleby? Jag skojar inte, vägen dit känns ungefär tre gånger så lång som jag mindes den... Kan ha något att göra med att jag bara varit till skolan på ärenden två gånger under den här tiden. Men nu skulle vi faktiskt ha planeringsmöte inför skolöppningen, så vi samlades i smågrupper utspridda över hela skolan. Där satt vi cirka fem personer, utspridda i var sitt hörn av mitt klassrum... kändes märkligt att veta att alla mina kolleger också satt i andra smågrupper i olika vinklar och vrår i skolan utan att jag alls såg till dem. Lite så är ju också upplägget nu när vi återvänder, det är inte tänkt att vi ska sitta och umgås med folk... kaffepauserna får vi spara till sommarlovet är det sagt!

16.30 - Hej skolan. Passade också på att fixa lite i klassrummet och kopiera upp grejer jag kommer att behöva när jag nu ändå var i skolan. Kände att det ändå ska bli ganska kul att återvända, trots alla nya rutiner och trots att jag ändå trivs ganska bra här hemma! Grönt håller det också på att bli!

17.30 - Hejdå skolan. Började kännas som hög tid att avrunda... men först dags att storhandla innan jag lämnade stan. En sak som det här undantagstillståndet har fört med sig är att vi helt lagt om våra vanor när det gäller att handla mat! Jag har alltid hävdat att jag föredrar att småhandla (och att det blir mindre svinn av det), men nu när vi försöker hålla det till en gång i veckan så märker jag att det faktiskt är ganska skönt att få skippa det veckans alla andra dagar... även om det är svettigt och ett helt projekt att få det gjort den där ena gången!

18.30 - Lite lyxigt ändå när man kommer hem halv sju, att det står mat på bordet och väntar? Och inte bara mat, utan en jättegod älgsoppa? Mm.

19.30 - Valde skogen. Det fanns ju så mycket jag kunde ha gjort den där tiden - kommit ikapp med dagens elevarbeten, hjälpt Edvin att skriva in morgondagens uppgifter i Stora häftet eller helt enkelt försökt få till en tidig kväll för Josef. Men jag behövde verkligen skogen. Så vackert ikväll, med sol som bara vällde ner genom trädkronorna! Och fast jag inte hann gå en riktigt lång promenad, så berättade min aktivitetsklocka att jag uppnådde 100 % aktivitet för dagen ungefär när jag kom tillbaka till ytterdörren, istället för sorgliga 52 % som den visade innan jag gick ut... 

Sen blev det nattning och jobb och test av Zoom tillsammans med min polska och min ungerska kollega inför en digital Erasmusträff imorgon... och nu är klockan elva och fler bilder än så här blev det inte idag. Tack för idag, see ya later!

Fototema vatten

För flera veckor sedan läste jag om en fotoutmaning på Marias memoarer och tänkte att mm-hm, det där verkar kul. Nu har det hunnit bli maj, men eftersom jag hade ett halvfärdigt inlägg tar jag och avslutar ändå! Jag antar att utmaningen kunde tolkas ganska fritt, men jag tyckte det verkade roligast att följa Marias kategorier.

Det blev dock en helt ogenerad samling semesterbilder - kanske är det bara när jag är ute på vift som jag fotar vatten! Så den som händelsevis är allergisk mot sådana får scrolla vidare utan dåligt samvete. Själv tyckte jag i alla fall det var kul att sitta och gräva bland gamla pärlor. Så många roliga minnen! Det blev en välkommen verklighetsflykt den här våren, som kantas av orosmoln och en stängd värld....

Here we go, tack för utmaningen Maria!

Vattenstänk

Den här bilden gör mig så glad! Dels för att det blev en lyckad bild och dels för att det var ett så roligt tillfälle - när vi hade ett helt spa för oss själva på Mallorca på sportlovet 2018! Vi hade budgetbokat boende i en enkel och liten, men fin lägenhet - men det bästa var ju att lägenheterna hörde till ett spahotell bredvid, så vi hade också tillgång till deras spa! Barn fick också bada under vissa bestämda tider, vilket vi hann utnyttja flera gånger, men i en relativt liten bassäng och till tonerna av avslappnande instrumentalmusik får man ju försöka dämpa sig lite och respektera andra som är där för att ta det lugnt... Döm om vår förtjusning en förmiddag när vi kom in och märkte att vi var ensamma om härligheten och kunde låta barnen hoppa, plaska och tjoa bäst de ville! Hurra!

Badvänligt

Lite lokalt måste vi ju få in i listan också, och då passar det väl bra med nejdens vackraste badställe. Visserligen är Fäboda många gånger ganska långt ifrån badvänligt, kallt och blåsigt som det ofta är... men ibland blir det faktiskt varmt där också! Och vackert är det alltid. Bilden är från 2012 och rätt mycket har hänt med Arvid sedan den här bilden... då hade han nyss fyllt fem! 

Drickbart

Här var det ingen fråga om saken - i den här kategorin måste det förstås bli en eller annan fjällbäck. Tänk att bara kunna sticka ner kåsan och dricka sig otörstig när man älgat fram längs med leden en solig sommardag på fjället. Eller så göra som Edvin gjorde i somras och lägga sig ner och dricka direkt! Åh, fjällen ändå. Sannolikt blir det inga sådana för oss i sommar, men då är det ju tur att vi redan har cirka två miljoner foton därifrån...

Kristallklart 

No words needed. Det var oundvikligt att den här kategorin också skulle få en fjällbild. Vuoggatjålmejaure, mitt på polcirkeln!

Två flugor i en smäll

Kom inte på någon klockren bild för den här rubriken, men jag valde den här som jag nästan tycker är tre flugor i en smäll - himlen, vattnet och stenarna som går perfekt ton i ton! Den är tagen på vår sköna morgonpromenad den sista dagen på Madeira i höstas. När de andra grupperna fick ställa väckarklockan tidigt för att rusa iväg till sina flyg hade vi nästan hela dagen på oss att bara njuta av Funchal... vilket inte alls är svårt. Vad jag längtar tillbaka till den där overkligt vackra ön, hoppas så på att kunna ta familjen med dit på semester någon gång i framtiden. Jag följer Visit Madeira på instagram och de droppar regelbundet ner fantastiska bilder med texten "Dream now, visit us later". Och jag ba - okej!

Underjordiskt vatten

Den här kategorin var svår! Men efter att ha rotat runt i mina minnen kom jag till sist på att Matias och jag ju faktiskt fick se Humpback Mountain i North Carolina från insidan när vi besökte Linville Caverns på vår roadtrip i den amerikanska södern 2006. De flesta bilderna därifrån var en ganska sorglig samling suddigheter, och inte innehöll de särskilt mycket vatten heller - men den här fick komma med. För den här droppformationen har faktiskt fått både färg och form av mineraler i de vattendroppar som tränger ner genom berget när det regnar... (Hittade den här videon när jag sökte, intressant tyckte i alla fall jag!)

Rinnande vatten

Rinnande vatten vid en sluss i annars så lugna River Cam i Cambridge. Det var en stilla vårkväll när båtarna hade lagt till och fåglarna kvittrade i alla buskar.

Smaragdgrönt

Det är nästan fem år sedan, men färgerna i Ventnor på Isle of Wight sitter fortfarande etsade på insidan av mina ögonlock. En så otroligt vacker plats att till och med en bild av soptunnor, en krånglande bil och en gammal presenning är ren och skär färgterapi. 

Färdas på vatten

Att gå över en hängbro är kanske inte riktigt att färdas på vatten, men det är åtminstone att färdas ovanpå vatten! En av våra favoritutflykter en fjälldag när vi inte riktigt orkar vandra långt och tungt är att ta bilen över gränsen till Norge. Stannar man vid Saltdal turistsenter finns det en vandringsled nere i Junkerdalsura i riktning mot gränsen. Det var den enda framkomliga vägen mot svenska sidan innan de nuvarande vägarna byggdes, men den var livsfarlig och även om det finns en led så brukar den till största delen vara avstängd på grund av rasrisk. Men en bit kan man gå längs det porlande, turkosa vattnet - och roligast är det ju att gå över de långa hängbroarna!

Det känns som om vi ändå borde få in ett fordon i den här kategorin, så det får bli ursnygga Mary John som jag såg på Mullet i County Mayo på den allra första Erasmusresan i november 2018. 

Vatten i rörelse

Vatten i rörelse - mer så än en av världens starkaste tidvattensströmmar Saltstraumen i närheten av Bodö blir det bara inte! Men det tog mig ett tag att komma fram till när vi egentligen var dit... tydligen var det  så långt tillbaka som 2009, när Arvid var två år och fortfarande den enda i både syskon- och kusinskaran! Det är också en fin dagsutflykt från Vuoggatjålme, men eftersom det är en rätt så lång körning har det inte blivit av på många år. Kanske skulle vara dags igen - nån gång sen, när vi får resa igen? 

För den som inte var bekant med min förstfödde son som tvååring kan jag berätta att han var en rymling. Jag har varken förr eller senare sett till en unge med ett så starkt driv att rusa iväg. Se bara på bilden nedanför! Ser ni mitt krampaktiga tag om hans sele, hans snabba ögon som spanar efter en flyktchans, den 40 meter höga bron över tidvattensströmmen och adrenalinet som pumpar i mig..?

Vattenfall

Jag kan inte låta bli att avsluta med ännu en fjällbild. Här sitter pappa och torkar visst strumporna efter att ha vandrat till Jurunbron, som man kommer till på en led från vår ständiga favoritplats Guoletsjaure. Gör så här: Kör till Silvervägens högsta punkt, parkera och gå därefter längs den markerade leden sju kilometer rakt in i fjällvärlden. Sätt dig när du kommer till en bro och en vacker fors. Klar! (Förutom att man aldrig bli klar, för det finns alltid ännu en topp och en krök och en sjö som ligger bara lite längre bort...)

Ja, det blev en ganska märkbar övervikt på fjällbilder! Kanske för att jag tänkt lite extra på fjällen nu när sommaren närmar sig, kanske för att fjällbäckar, fjällsjöar och fjällforsar gör sig så ovanligt bra på bild... Arjeplogsfjällen känns längre bort än någonsin just nu, men de är ändå en av mina platser på jorden. 

Fem år

Våren 2015 skakade om oss rejält. 

Fammo och svärmor Maj-Britt hade varit krasslig en tid, men vi utgick alla från att det var en ovanligt envis vårförkylning. Vi hälsade på med våra påskhäxor på påsklördagen, men vi stannade vid dörren, önskade glad påsk och bestämde att vi får skjuta upp påskmiddagen tillsammans tills hon blivit bättre i skick. Fem dagar senare kördes hon till intensivavdelningen i Uleåborg och fick diagnosen leukemi. Där hölls hon mestadels nersövd pga sitt kritiska tillstånd, men vi hann alla säga hejdå. Mindre än två veckor efter diagnosen somnade hon in, precis efter att vi hade gett oss för dagen och kört till hotellet med våra trötta barn efter en heldag på sjukhuset. Morgonen därpå vaknade jag efter en kvävande mardröm där både Maj-Britt och Josef, som då var sju månader, hade dött. Förvirrad och nymornad försökte jag reda ut för mig själv vad som var verkligt och vad som var dröm, och det värkte i mig när jag insåg att en del av det var sant. 

Fem år senare har vi lärt oss att leva utan henne i vår vardag, men det är fortfarande vemodigt att tänka på hur mycket av sina barnbarns uppväxt hon gick miste om. Hon, som alltid tyckte de allra minsta detaljer som hade med barnbarnen att göra var intressanta och viktiga. Hon var en naturbegåvning som farmor och jag önskar att hon hade fått stanna kvar i den rollen mer än de knappa åtta år som det blev! Men hennes kärlek och omsorg om familjen bär vi med oss. 

Idag är det precis fem år sedan hennes begravning, en vacker och ljus dag. Arvid och jag gjorde vårfint vid graven och pratade om hur mycket som hänt under de här fem åren sedan vi miste fammo.

Våren 2015 lärde mig att inte ta något för givet, att vi är tillfälliga på jorden och allt vi har bara är till låns - och att det också gäller mig och mina nära. Våren 2020 lär mig att samhällsordningar inte heller är orubbliga. Och även om jag hellre haft min svärmor kvar i livet i många år till, så har jag i alla fall lärt mig att livet fortsätter även efter tider som skakar om en. Det kanske blir annorlunda och fattigare än innan, men det hittar sina nya former. Det ger mig trygghet i otrygga tider. 

(På bilden Arvid och en ganska nybliven fammo som trivs tillsammans.)