Är det inte lite märkligt att allt som ska göras under terminen ska göras just under de veckor när man dessutom ska klara sig utan dagsljus och färger?
Ända sedan jag kom hem från Madeira och ännu ungefär två veckor till räknar jag med att jobba på som ett flitigt litet bi. Sedan borde det bli lite mer luft i mina veckor igen. Så skönt det ska bli med lite julefrid! Tänker inte ens börja räkna upp uppgifterna jag håller på att arbeta mig igenom eftersom det är ungefär lika spännande som att höra på någon som redogör för exakt vilka tider deras baby varit vaken och skrikit på natten. Jag erkänner, jag har gjort mig skyldig till båda synderna, men ska försöka låta bli just idag. Konstaterar bara att det är till viss del sånt som hör till årstiden (periodbyte, utvecklingssamtal), dels självförvållat jobb (fortbildning, Erasmus), dels sånt jag gått och lovat som inte ens har med jobbet att göra.
Jaja. Det rullar på bra och jag är rätt nöjd med att kunna bocka av punkterna på min lista i helt rimlig takt. Har haft en skön helg nu också - visserligen har jag jobbat en del, men har också hunnit med annat. Igår kidnappade syster Jenny alla våra barn, så de fick en rolig lördag med kusinerna medan Matias och jag kunde pusta ut här hemma. Så skönt!! Vi hade tänkt luncha på stan, men värmde rester ur frysen och åt i soffan framför ett avsnitt av The Crown istället. Äta framför tv:n är det lyxigaste som finns, ju - åtminstone den här gången slog det helt klart en fin utelunch! Passade också på att (hrm) jobba lite i lugn och ro samt gräva fram alla julklappar vi köpt och gömt "på en bra plats"... Tror vi hittade allt! Känns osannolikt präktigt att börja ha koll på julklapparna redan en månad före julafton, men jag passar på och njuter när jag kan. Händer ju inte alltid att vi har framförhållning.
Men den här helgen behövdes verkligen, för jag noterade att min varningsklocka började ringa mot slutet av veckan. Javisst, jag kan känna mig sliten och trött och styv i ryggen som en gammal tant efter för mycket skrivbordsjobb, men det är något annat som verkligen får mig att haja till och inse att jag behöver ta det lugnt. Det är när jag blir hyperkänslig när det gäller vad andra tänker om mig och mina prestationer! I vanliga fall är jag väl varken mer eller mindre känslig än genomsnittet, men när jag haft för lite tid för återhämtning och vila en tid kommer det punktligt som tåget - jag fastnar på saker jag sagt och gjort och analyserar sönder hur andra kan ha uppfattat det. Då vet jag att det är dags att bromsa. Jag tycker bara det är så skönt att jag börjar känna mig själv tillräckligt bra för att känna igen såna här reaktioner: Nej, det är inte så att jag blivit ett socialt inkompetent vrak. Nej, det är inte så att jag gått och sagt onormalt mycket dumheter på sistone. Jag bara tror det eftersom jag har jobbat för mycket och sovit för lite. Fixa det, så löser sig resten. Just därför så tacksam för den här relativt lugna helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar