Vi har ju en helt ny dag att fira i familjen - ingen födelsedag, men flyttdag! Nu är det ett år sedan vi flyttade in på riktigt - den där kaotiska, intensiva veckan som på något sätt fungerade med mycket hjälp. Då gällde det att snabbt flytta hela vårt bohag från vårt gamla hem till vårt nya - på en vecka, samtidigt som vi båda jobbade för fullt. Hur tänkte vi egentligen det skulle gå? Men det gick! Vi skulle inte ha fixat det på egen hand, det är i alla fall säkert - men så fint att vi inte behövde klara det ensamma heller. Jag minns hur jag tänkte att vi tar sorterandet och inredandet senare, just då var det bara att få allt till rätt adress och hasta vidare med hösten. Ändå kände jag ett sådant lugn här, vi eldade i öppna spisen, diskade för hand och struntade blankt i allt som inte var helt nödvändigt att göra. Det betyder å ena sedan att det fortfarande, ett år senare, finns rätt mycket osorterat och ofixat, men det betyder å andra sidan att vi flyttade in i ett hem där vi kan vila.
Länge kändes det som om jag mentalt bodde på två olika adresser - när jag var ute och gick hände det att jag fick känslan av att jag bara kunde ha traskat in på Aspvägen och hittat allt som vi lämnade det, samtidigt som det gick förvånansvärt snabbt att börja känna sig hemma här också. (Nu slår det mig; det är ju precis så jag kommer att inse vart det barkar om jag nån dag blir dement - när jag står i något av mina före detta kök och letar efter att glas att dricka vatten ur...) Jag saknar fortfarande en del saker från vårt gamla hem - vårt fina kök, närheten till lillbiblioteket, bastun - men det finns ännu mer jag är glad för här. Allt utrymme både inne och ute, kakelugnen i salongen och öppna spisen i köket, närheten till skogen... själva huset!
Det enda vi renoverade när vi flyttade in var egentligen inte så mycket renovering som en total make-over, när vi gjorde om en "sneido", alltså ett kallt förråd med rå stockar till väggar till ett mysigt litet krypin åt Edvin. Diskmaskin installerade vi efter åtta månader av handdisk och så har Matias haft en del projekt på utsidan. Annars har vi mest bara bott in oss! Men nu, efter ett år, har det börjat klia i renoveringsfingrarna... Matias presenterade en ganska strålande idé för mig häromdagen, så vi får se hur länge det tar innan vi kommer till skott! Matias har för övrigt börjat odla sitt intresse för byggnadsvård och snickeri sedan vi flyttade och har formligen slukat all kunskap om gamla hus han kommit över. Praktiskt för mig, som gillar att bo i ett gammalt hus trots att jag har tummen mitt i handen!
Ja, summa summarum? Är så glad för att vi hamnade här!
Se där! Bara för att jag bloggade om ditt och datt igår fick jag plötsligt ett infall att skriva det här inlägget som jag velat få till i två månader, men inte kommit mig för eftersom bilderna varit en enda röra på telefonen. Jag vill verkligen (för min egen skull mest, som vanligt) blogga om vår långhelg i Stockholm, för de dagarna hör utan minsta tvekan till årets höjdare. Inser samtidigt att om det inte blir av före Madeira kommer sannolikheten för att det ska bli av att sjunka radikalt... så nu! Det är alltså ganska precis två månader sedan vi lämnade våra barn till vänliga släktingar (hehe) och for till Stockholm för att leva loppan i några dagar - det var min 40-årspresent till Matias och om jag får säga det själv, en riktig fullträff till present. Vi startade på fredag morgon och kom fram till Stockholm fortfarande ganska nymornade (därav de sömniga blickarna på bilden ovanför!) Eftersom vi kom fram tidigt och inte hade bråttom nånstans testade vi att ta oss in till stan från Arlanda med lokaltrafik - det är inte det snabbaste sättet, men det gick väldigt smidigt och kostade ingenting extra eftersom vi ändå hade tänkt skaffa SL-kort för tre dagar. Tips för den som inte har bråttom!
Vi är inga vidare cafémänniskor och brukar ofta prioritera bort sånt när vi är ute på vift, men den här gången hade vi bestämt redan länge på förhand att det skulle bli en second breakfast på Vete-Katten när vi kom fram. Faktum är att ingen av oss har varit dit förr även om vi hört så mycket om det caféet, så det här var ett perfekt tillfälle att testa. Turister och blöta paraplyer fanns det så det räckte till och blev över, men det var både mysigt och gott - och så oerhört lyxigt att kunna sitta och prata med varandra i lugn och ro en helt vanlig fredagsmorgon, utan att ha bråttom någonstans, utan barn eller elever som kräver något av oss och med en hel helg i samma stil framför! Underbart!
Sedan gick vi till hotellet jag hade bokat, Mornington City som ligger nära Östermalmstorg. Tänkte framför allt lämna in väskorna, men fick genast vårt rum. Perfekt att få ta av sig blöta skor och slänga sig och vila en stund innan vi fortsatte med dagen! Mornington gillade jag. Åtminstone vårt rum var lite slitet och inte supermodernt, men jättemysigt! Kändes inte så mycket som ett massproducerat hotellrum, utan mer som att ha en egen lya på Östermalm. I like!
Till sist slet vi oss ändå från soffan respektive sängen och begav oss ut på stan igen. Det började ju bli dags för lunch! Ett av våra mål för den här helgen var att prova på nya saker och hitta nya favorithörn i staden - Djurgården och Grönan i all ära (jo, vi hann dit också!), men det finns ju faktiskt mer än så i Stockholm. Jag hade läst om "Teatern", ett slags foodcourt i köpcentret Ringen nära Skanstull, så det körde vi på. Perfekt val för oss då - vi hittade båda två god mat, men tror det hade varit lite svårare (men inte omöjligt) att hitta mat som barnen hade varit ivriga att hugga in på. Och det var ju ett av våra andra mål - välja mat och aktiviteter som inte nödvändigtvis skulle uppskattas av barnen, utan mest av oss! Passade också på att gå lite i butiker där och jag hittade faktiskt något jag länge velat ha - en riktig damhandväska i svart läder. För jag är ju faktiskt vuxen nu. Den liknar faktiskt väldigt mycket handväskan min fammo hade när jag var liten, så jag såg till att omgående fylla den med halspastiller, pappersnäsdukar och småpengar för att den skulle vara komplett!
Matias hade dragit på sig en rejäl förkylning lagom till Stockholmshelgen och börjat bli ganska slut vid det här laget, så vi satte oss ner och tog en funderare på hur vi skulle göra med regnvädersprogrammet vi hade tänkt oss. Till sist kom vi underfund med att rätt mycket av tröttheten berodde på kaffebrist, så vi tog tunnelbanan till Gamla stan, åtgärdade kaffebehovet och tog båten ut till Djurgården. Vi hade nämligen tänkt oss ett besök på ABBA-museet! Ingen av oss är några riktiga hardcore-fans, men det går ju inte att ha växt upp i den här delen av världen utan att ha nån slags relation till ABBA. (För mig: Lånade ABBA-kassetter från biblioteket när jag var i tioårsåldern!)
När vi kom fram häpnade vi över köerna och jag vet fortfarande inte om det var regnvädret som spökade eller om det alltid är sådär tjockt med folk? Dessutom var det ju fortfarande augusti, så det fanns gott om utländska (läs: utomnordiska) turister där. Visst hade det kanske varit ännu roligare att gå runt och titta om man hade fått armbågas lite mindre, men det var inget större problem. Och museet var verkligen värt ett besök! Välgjort och med massor av roliga scenkläder att titta på, både från ABBA:s framträdanden och från Mamma Mia-filmen. En av sakerna vi valde bort var faktiskt showen Mamma Mia på Tyrol - jag tror fortfarande att det skulle ha varit en rolig kväll, men vi föredrog att ta dagarna lite mer som de kom och inte planera in någon stor (och dyr) programpunkt. Bra val, så här i efterskott - så skönt att få gå på magkänslan och göra vad som faller en in!
Haha, tydligen tyckte vi det var en perfekt plats för selfies också - måste bara lägga in inte bara en, utan två stycken, bara för att vi ser så milda och harmoniska ut på dem. Vi var faktiskt rätt harmoniska hela helgen, men tittar man noga är vi allt lite stirriga också, från allt ljud och ljus inne på museet...
Men en sak hade vi faktiskt planerat in på förhand, och vi höll oss till planen. Seinabo Sey skulle spela på Grönan, hurra! Det ville vi inte missa för 1) hon är ganska extraordinär och 2) Matias är alltid upplagd för en konsert på Grönan (efter sina somrar som scenarbetare där). Vädret var inte perfekt, men under tiden vi gick runt på Grönan, åt korv och glass och väntade på konserten så hann det klarna upp och blev till sist en riktigt fin kväll.
Konserten var strålande och stämningen på topp. I början av första låten blev det tekniska problem, så hon måste avbryta och stå och vänta medan några svettiga stackare sprang runt och försökte fixa problemet, men det höjde nästan på stämningen, för när hon började om var publiken tre gånger så peppade - lite som att alla ville lyfta henne lite extra efter den krångliga inledningen. Så ska en bra publik vara! (Och ja, jag ser det lustiga i att som 40-årspresent ta med födelsedagsbarnet på en konsert där artistens största hit går "you ain't gettin' any younger, are you"...)
Sen avslutade vi en lång dag. Alltså lång - vi hade alltså startat hemifrån vid femtiden på morgonen och varit på fötterna största delen av dagen efter det... men eftersom spårvagnarna från Djurgården in mot stan (förstås) var överfulla bestämde vi oss ändå för att gå till hotellet. Rätt mysig promenad ändå, omgivna av post-konsertglada människor, uppfyllda av Seinabo Seys musik och den bubblande glädjen en storstad kan ge! (Bara min monstertå som blev jobbigare ju längre dagen led, men den fick klara sig.) Trötta, men så nöjda och glada!
Är det bara jag, eller har vi sett ovanligt lite sol den här hösten? Tycker det varit så orimligt mycket grådagar på sistone - eller så är det bara jag som har taskig tajming och har missat solen när den väl varit framme! Däremot gillar jag att det fortfarande (!) finns så mycket gula löv på träden, antar att det inte höststormat så mycket? Får se hur det ser ut efter helgen, tydligen ska det bli blåsigt.
Ehm, varsågod för väderuppdateringen..? Det är kanske så det går när man fredagskvällen till ära tar fram bloggen utan minsta lilla plan eller ambition. I vilket fall som helst känns det helt okej med bristen på sol, för om exakt en vecka har jag satt mig tillrätta på tåget ner mot Vanda tillsammans med en kollega och fyra fina elever. Första etappen på vår Erasmusresa till Madeira!! Enligt vår värd Alexandra är det 20 grader, grönt och skönt och behagligt på Madeira oavsett när på året man kommer dit, så just nu gör jag mitt bästa för att minnas vad man brukar ha på sig för kläder i 20 grader... Programmet för dagarna där ser helt fenomenalt ut och jag börjar verkligen bli taggad! Och för den som, precis som jag, just tänkte "Wow tänk ändå, att få åka till Madeira med jobbet" kan jag också nämna att vår andra värd João, som är involverad i två olika projekt, precis har varit till... Tahiti (!) med en elevgrupp inom det andra projektet! Ja, otippat nog är Tahiti också med i Erasmus+-programmet!
Här i huset är det nästan onormalt lugnt och stillsamt, för den här helgen är Arvid och Edvin ute på vift tillsammans med faffa Ingemar. De har kört iväg till Norrfjärden för att hälsa på kusinerna och dessutom gå på storloppis i Luleå - de har räknat dagarna i en månad nu och kommer antagligen att ha en toppenhelg! Samtidigt kan jag inte låta bli att medge att jag också ser fram emot en lite lugnare helg än vanligt. Jag älskar att ha huset fullt med familj, men det ska onekligen bli skönt med lite mindre ståhej nu fram till söndag kväll. Inte helt fel heller med tanke på min förhoppning att lyckas styra upp både jobb och reseförberedelser så att nästa vecka - veckan före resan OCH före periodvitsorden - inte ska bli alldeles för intensiv.
Och... nu har Josef och Matias lagt ut ett brädspel på köksbordet och satt in popcorn i mikron. Dags för mig att njuta av fredag!
Dag två var vänlig nog att bjuda på blå himmel, även om det inte var varmare än dagen innan. Vi bodde på hotell Torni och kunde förstås inte låta bli att åka upp till 24:e våningen för att spana lite på Tammerfors från ovan... fint! Kvällen innan var vi upp till baren på 25:e våningen en snabbis, men dels var det fullsatt, dels tyckte vi egentligen det lockade mycket mer att ligga på en hotellsäng och äta chips & choklad, så vi körde på det istället. Frukosten var en av årets skönaste. Kan absolut rekommendera Torni: fina rum med enastående utsikt (vi bodde "bara" på 13:e våningen...) och jättetrevlig personal. Frukosten var fenomenal och i ärlighetens namn vet jag inte hur länge vi satt där, men en rätt stor del av förmiddagen blev det nog... helt klart värt det! Så mysigt att inte ha bråttom nånstans, utan bara sitta kvar och snickelisnacka sig igenom ett dussin tekoppar tills alla ätit sig stinna på overnight oats och croissanter!
Det var ingen storartad helg för sevärdheter, men när gänget styrde mot Hullut päivät igen kände jag att jag väldigt mycket hellre ville styra mot Tammerfors domkyrka, så det gjorde jag. Tammerfors domkyrka är en av de finaste kyrkor jag vet - jag är inte så lite svag för nationalromantiska byggnader och är dessutom lite extra förtjust i Hugo Simbergs konst som finns där i form av en mängd fresker.
Väl inne i kyrkan var kontrasten till Stockmans Galna dagar slående. Kring mig orgelmusik och Simbergs väggmålningar; lugn och ro och stillhet. Där gick jag runt en stund och lät en massa stress och skrot rinna av mig.
Sedan gick jag också till Stockman och fyndade en grön och skön hösttröja i en rörig Galna dagar-låda. Fint med kontraster!
Sedan fortsatte dagen lika behagligt som dagen innan - vi gick i affärer, åt gott på Amarillo och fikade (igen!) på Pella's café innan det till sist började bli dags att hämta våra väskor på hotellet och hoppa på tåget tillbaka hem. Det var ingen lång resa, men som den gjorde gott!
Det har redan gått en vecka, men här kommer ett inlägg (eller två) om förra helgens blixtsemester i Tammerfors! Redan på försommaren hade jag och mina systrar + min lillebrors sambo Sandra börjat smida lite planer på att resa iväg en snabbis, men vi hittade helt enkelt ingen tidpunkt som passade oss alla. Konstigt nog var det lättare nu i oktober! Sagt och gjort: vi bokade tågbiljetter och en hotellövernattning i Tammerfors. Smidigt resmål när tiden är begränsad - det gick minimalt med tid åt resorna samtidigt som det ändå är en tillräckligt främmande stad för att det ska kännas lite annorlunda och kul!
Hanna, Jenny och jag startade först och kom fram lagom till att årets första snö började singla ner. Kallt och ruggigt var det, så måste medge att det faktiskt var lite skönt att vi inte hade planerat någon friluftsweekend! Bra av andra orsaker också, eftersom Hanna är lagom gravid för att gå på halvfart och med jämna mellanrum behöva mat omedelbums och jag själv har en inflammerad monsterstortå som gjort livet surt för mig hela hösten. (Efter diverse kurer känns den faktiskt lite bättre nu, så det finns kanske hopp!) När Amanda också kom fram var prio ett... KAKOR! Redan på förhand bestämde vi att god mat och mysiga caféer liksom var hela huvudpoängen med den här helgen - att sitta och njuta av att äta gott är liksom inte riktigt samma sak tillsammans med barnen, hur roligt det än kan vara att vara ute på vift med dem också... Rekommenderar Pella's café, som var jättemysigt och som verkligen gjorde det svårt för oss att välja! Faktum är att vi gillade det tillräckligt mycket för att ta en fikapaus där dagen efter igen...
Men nu måste jag väl ändå revidera och förtydliga att det allra viktigaste med den här resan förstås ändå inte var att äta gott, utan att umgås (medan vi äter gott). Visst träffas vi regelbundet, men då för det mesta tillsammans med hela våra flockar. Jag tycker verkligen om mina systrars flockar, men det är ändå så oerhört skönt att ibland få sitta och snacka och snacksa utan att bli avbruten! Är också så väldigt glad över att vi trivs tillsammans; jag fattar att det inte är så för alla syskon. Ingen kan påstå att vi är en smidig och harmonisk familj alltid - det finns starka viljor och kort tålamod både här och var - men aldrig att det skulle förändra att mina syskon hör till de människor jag tycker allra mest om, litar allra mest på och är mest stolt över. Att växa upp som äldst av fem är inte bara roligt och jag var kanske inte alltid så glad över våra föräldrars strikta "lämna aldrig någon utanför-policy", men tydligen gjorde de något rätt med den!
Sedan gick vi förstås på stan också. Rätt mycket. Och wohoo - det var Hullut päivät på Stockman! Lika huvudlöst som alltid, men kul. Till sist trillade också den sista pusselbiten, Sandra, in på järnvägsstationen så att vi blev fulltaliga lagom till middagen på hotellet. Så glad att hon också kunde komma!
Det är konstigt, men så fort vi lyckats åstadkomma något i trädgården får jag en oemotståndlig impuls att blogga om det! Kanske för att intyga för mig själv att vi faktiskt får något gjort ibland... Det händer inte varje dag nämligen. Så here comes - dagens söndagsprojekt!
Vi har haft ett litet äppelträd som stått väldigt nära huset, så när snön och ismassorna rasade av taket i vintras brakade de ner exakt på den här lilla stackaren. Ett par grenar strök med, men till vår förvåning överlevde det till största delen och gav till och med några äpplen. Om det mot förmodan hade överlevt tillräckligt många vintrar för att bli stort skulle det nog dessutom ha börjat växa in i salongen så småningom... Så eftersom det än så länge inte är så stort tänkte vi passa på att flytta det lite utåt från huset nu.
Är helt förbluffad av hur enkelt det gick! Jag trodde att det skulle ha så stora rötter att vi skulle få gräva i flera dagar, men så var det ju inte alls. Förstår egentligen inte riktigt hur det klarade sig igenom den våldsamma vintern mitt i takraset med så där fjuttiga små rötter... men tydligen! Nu håller vi tummarna för att det ska finna sig väl tillrätta och må bra på sin nya plats.
Lite intressant tycker jag det är att jag gått halva sommaren och funderat på var och hur vi ska få in fler blomrabatter på gården på något snyggt sätt, men inte riktigt fått till det. Nu räckte det att flytta ett litet träd och vips - så vet jag precis hur det ska se ut! Förändring föder idéer, det måste jag se till att påminna mig själv om ibland. Det behöver tydligen inte ens vara stora förändringar!
