Oxveckorna i januari och februari har varit helt okej i år. I vanliga fall brukar jag längta efter sportlovet med varje nerv i kroppen, men nu konstaterar jag med lätt förvåning att det bara är två arbetsdagar kvar. Det ska bli skönt med lov, men det känns inte livsavgörande - inför jullovet kände jag verkligen att jag skulle sätta mig ner på golvet och gråta om någon hade sagt till mig att jullovet skjuts upp en vecka. Skulle sportlovet skjutas upp nu skulle jag rycka på axlarna och gå med på det. Så borde det alltid vara - ett arbetsliv som gör att det finns lite ork kvar när det nödvändiga är gjort!
Men visst märker jag att det ska bli bra med en paus. Ofta känns det som att dagarna har så bråttom att de formligen snubblar över varandra - tisdagar, fredagar, fotbollsträningar, godnattsagor och lärarmöten trillar huller om buller över mig. Det brukar vara ett tecken på att det är dags att stanna upp, och det ser jag fram emot att göra!
Och bilderna av grannvädret är från i söndags, när vi var ute och njöt av solen med mamma och pappa vid Blomsterängsbacka. Vädret i helgen var extraordinärt och jag njöt i fulla drag! Sedan kom två dagar med gråslask och idag snöstorm och snålblåst. Till sportlovet utlovas massvis med plusgrader, vilket aldrig gör mig glad i februari. Vi får hoppas att meteorologerna har fel - för min del får det gärna vara -5, sol och snöglitter ända fram till april!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar