Christmastime in Ireland

... eller närmare bestämt julmarknad i Galway. Var så goda: Julstämning från november, lagom till slutet av februari! Ska försöka att inte göra någon alldeles för förvirrad.

En fördel med november på Irland - förutom frånvaron av turistmassorna som lär trängas där i slutet av juli - är julskyltningen. I Galway hade dessutom den årliga julmarknaden öppnat, så vi hade också ledig tid för att till exempel gå på den. Julskyltningen i resten av Galways centrum var förresten inte heller att leka med! Mysigt!

Julmarknaden bestod av ett tivoli, försäljningsstånd och nån slags julpark/ljuspark med juldekorationer. Kameran gick het, "för att visa barnen"... bilderna blev dock på sin höjd halvbra, det var uppenbarligen inte så enkelt att fota julprydnader i strålkastarsken och halvskymning. Roligt att gå runt och titta i alla fall, och jag hade gärna haft med mig min familj då!

En sak köpte jag också, en kitschigt handmålad julgranskula. Jag tyckte att allt i det ståndet såg påfallande ryskt ut, men såg sedan att det tydligen var nunnor från Minsk (!) som stod för försäljningen. Ångrar väldigt mycket att jag inte frågade hur det kommer sig att de ukrainska nunnorna säljer sitt hantverk på en julmarknad i Galway...

Lite hann jag också gå i vanliga affärer. Jag hittade Matt Haigs "The Humans" som jag ändå hade tänkt köpa på en bokhandel och trots att det hade varit både smidigare och billigare att klicka hem den från adlibris så... tja, det är ändå roligare att den är köpt just där, i den där bokaffären i Galway. Dummare saker har väl turister bränt pengar på, kan jag tänka. Hittade också mängder med choklad som jag köpte med hem som present (och färdkost, förstås). Det var en helt normal mataffär, men jag vet inte om det berodde på årstiden eller om det var något särskilt med den affären, men jag fick känslan av att ungefär hälften av utbudet bestod av... choklad. Företrädesvis i presentförpackningar. De snålar inte på livets goda, irländarna. Kanske de tröttnat på den historiska potatisen.

Så småningom samlades gruppen igen, först på en smockfull pub där de precis skulle börja spela (ännu mer!) irländsk folkmusik. Mysigt, men ganska svettigt och stimmigt sådär i slutet av en lång dag - lite skönt ändå att gå vidare när det blev dags att gå till vårt bokade bord på en restaurang i närheten!

Pizza på Fat Freddy's blev det den kvällen. Jag har ju väldigt lite erfarenhet av gruppresor egentligen, och längtar väl egentligen inte efter sådana heller. Men jag kan inte annat än erkänna att jag tyckte det var underbart att hela tiden få gå till färdigt dukat bord, i bildlig bemärkelse. Jag hatar att hitta restaurang när jag är hungrig och trött, så att bara få hänga med flocken till ett färdigbokat bord på en färdigtestad restaurang... mmm. Överlag var hela programmet så bra uttänkt, vår värd Julie satte verkligen ribban högt inför de andra träffarna!

Sedan var det minst sagt ett trött gäng som kurade ihop sig i minibussen för att köra tillbaka på de vindlande, slingrande vägarna tillbaka till Ballina. Vilken bra dag det hade varit!