Det gick ju sådär med att blogga under resan - och att blogga när jag väl kom hem igen också, för den delen! En delförklaring var att den där trådlösa bildöverföringen från kameran som jag var så förtjust över... eh, slutade funka. Har inte haft tid att undersöka varför, men will do, will do. Sedan! Men som jag gissade var programmet intensivt när vi väl kom fram till Ballina, så särskilt mycket bloggande hade jag nog ändå inte haft tid med.
Om inte förr, så kommer jag i alla fall att grotta ner mig i reseinlägg när jullovet kommer (jullov - som jag längtar!!). Tills dess kan jag i alla fall konstatera att resan blev ett minne för livet, på bästa möjliga sätt! Jag har så mycket att säga om den att jag inte riktigt lyckas sortera bland intrycken, men... wow. Att få resa på det här sättet, lära känna irländare och verkligen få en inblick i vardags-Irland på ett helt annat sätt än jag skulle få om jag hade rest dit som turist känns som en oerhörd förmån. Samtidigt blev jag väldigt sugen på att ta med mig min familj på en roadtrip för att se ännu mer av den gröna ön! Jag lärde mig så mycket, hade så roligt och umgicks med så trevliga människor att det inte är klokt. Att resa hem skulle ha varit sorgligt om vi inte hade varit medvetna om att det här bara är början på ett tvåårigt projekt. Om resorna tillsammans med eleverna blir ens hälften så givande så är jag stolt och lycklig över att ha fått det här projektet till stånd!
När jag kom hem landade jag springande. Jag kan knappt fatta att det hunnit gå nästan två veckor redan, för när jag ser mig över axeln ser jag bara en virvelvind av dagar som lika gärna kunde ha varit en enda, väldigt intensiv dag. Jag ska inte ens försöka räkna upp allt jag klämt in på mina dagar, men jag kan konstatera att det inte var jätteförvånande att jag blev förkyld precis till vår lediga självständighetsdag och låg och sov största delen av förmiddagen. Nu är det bara att andas djupt och försiktigt stiga ut i den sista etappen fram till jullovet. En dag i taget, en uppgift i taget, så blir det nog bra. Och när det behövs kan jag se på bilder från Mullet Peninsula, en av de mest rofyllda platser jag har upplevt det här året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar