Säsongens allra sista åk. Och första.

Vem kunde ha trott det - vi kom oss faktiskt iväg med storbarnen till en slalombacke den här säsongen! I söndags fick Arvid och Edvin äntligen (!) prova på. Våra kompisar från Esse drog med oss till backen i Vimpeli, vilket vi är väldigt glada för, det blev en strålande söndagseftermiddag i backen. Inte nog med att de gav oss en spark i baken - dessutom var de utmärkt sällskap, lånade ut skidor till oss vuxna och fixade grillglöd lagom tills vi blev sugna på att grilla korv. Bättre kan det inte bli!

Det finns ju vissa nackdelar med att komma igång först när säsongen är slut (alltså det uppenbara, att säsongen är slut), men på pluskontot kan vi sätta strålande aprilsol som värmde alldeles lagom, snällt och mjukt nybörjarföre i den lagom uppvärmda snön och halva priset på liftkorten eftersom det faktiskt var säsongens allra sista dag där.

Vi började försiktigt i barnbacken för att kolla läget med våra två rookies som aldrig hade åkt utför annat än på vår lilla uppfart för att testa utrustningen... Det tyckte de var helt kul, men när de jämnåriga kompisarna (som har åkt några gånger förr) ville skaffa liftkort och åka i stora backen tyckte vi att det var värt ett försök. Måste erkänna att jag var rätt så skeptisk, kanske speciellt med tanke på vårt flaxiga mellanbarn som kanske inte... tja, inte har varit något motoriskt underbarn när han lärt sig att cykla och skida. Men jag fick fel, och det hade jag så gärna! Jag blev så imponerad!

Nu ska det kanske sägas att vi faktiskt befann oss på de österbottniska slätterna - stora backen vid Vimpeli är en ganska snäll nybörjarbacke utan alltför branta partier, men ändå! Arvid stack iväg med sin kompis Z. och de åkte i guppor och hopp som om de aldrig gjort annat. Jag försökte påminna honom om att det faktiskt var första gången han åkte, men det tog nog inte. Och det gjorde inget, för alla kom helskinnade ner varje gång! Eftersom liften stängde rätt så tidigt och vi inte hade varit där från öppning blev det ingen lång eftermiddag i backen, men kanske alldeles lagom för våra nybörjare, som fick avsluta på topp med wow-känslan i behåll!

Vi avslutade med grillkorv och matsäck i grillkåtan nere i backen när liftarna slutat att gå. När vi väl hade ätit och pratat klart gick vi vuxna ut för att samla ihop vår barnaflock, som redan hade sprungit iväg (de såg en mus som sprang förbi utanför dörren och därmed var matron slut - stackars mus, den kände nog att det var klokast att avlägsna sig rätt snabbt från platsen!) Vi trodde väl att barnen var ute och sprang på den lilla kullen bakom kåtan, men icke sa nicke. Borta. Inte vid bilarna, inte runt grillkåtan, ingenstans. Vi ropade och fick inget svar, balanserade lite mellan att muttra lite irriterat och skratta åt att vi slarvat bort ett helt gäng ungar.

Till sist hörde vi ändå något misstänkt uppifrån backen och lite senare såg vi några prickar som tjoade, rullade, sprang och hoppade neråt i maklig takt. Ungarna hade gått upp i skidbacken och hade väldans kul medan de tog sig ner... Jag misstänker att sånt kanske inte uppmuntras av liftmänniskorna i vanliga fall, men eftersom liftarna ju faktiskt hade stannat för säsongen kändes det helt okej denna gång!