Mammalista

Det känns som väldigt, väldigt länge sen jag levde Mammaliv med stort M - gick på loppisar och fyndade barnprylar, hängde i lekparker och alltid gick ett varv förbi barnmatshyllan när jag handlade. Ja, det mesta av det där (utom babyhyllan i affären) gör jag i och för sig fortfarande, men det känns som om tiden som SMÅBARNSMAMMA är förbi.

Så kändes det nästan redan när Josef var baby, och om (stort OM här alltså) vi skulle få ännu ett barn skulle jag antagligen fortfarande känna att det är en helt annan fas än den jag upplevde när Arvid och Edvin var små. Det var trevligt, men nu har vi gått vidare, liksom. Men ändå - eller kanske just därför - fastnade jag för den här mammalistan jag hittade!

Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?

Vi har tre barn och som det känns just nu är det mycket möjligt att det förblir så. Samtidigt har jag aldrig riktigt känt det där "klappat och klart, nu kör vi sista gången" som så många talar om. Det är snarare det att jag börjar känna mig rätt så gammal och bekväm och inte särskilt tilltalad av tanken på graviditet och vaknätter. Och så känner jag också att med tanke på att både jag och barnafadern är rätt så förtjusta i att pyssla på i egna tankar så ska vi kanske satsa på att ge de tre fantastiska barn vi har tid och uppmärksamhet istället för att ta oss vatten över huvudet.

Något du älskar att göra med ditt/dina barn?

Det finns rätt mycket jag har dåligt samvete för att jag INTE gör med mina barn, som till exempel att laga mat, påta i trädgården eller rensa bort gamla leksaker. Men nu är det ju inte heller saker jag själv är speciellt förtjust i, så jag kanske får förlika mig med tanken på att barnen inte lär sig just de sakerna - av mig i alla fall. Istället gör vi saker jag också tycker är roliga. Några sådana: 

Högläsning - jag är lika förtjust i att läsa Mamma Mu för Josef som att läsa spännande kapitelböcker för Arvid och Edvin. Just nu håller vi på med Pärlfiskaren, så bra! Jag har dessutom nyss fått veta att uppföljaren kommer i höst... det ser vi fram emot!

Göra utflykter - åka slalom, gå på teater, ta bilen till Vasa för att äta bullar på café och hälsa på någon... allt sånt är så roligt att göra i sällskap av barnen!

Prata om världen och vad som händer - jag älskar att de älskar Lilla aktuellt och är barnsligt förtjust i att bildgoogla eller söka upp platser på kartan bra för att de råkar nämna Frihetsgudinnan eller Rom i förbifarten.

Mysa - eh, det kan hända att det här berättar att jag är en ganska lat mamma. Men är det inte något av det bästa som finns att ta en tupplur bredvid ett lika sömnigt barn? Sen är det inte lika skönt att försöka vila med några urflippade barn som klättrar och hoppar på en när man själv bara vill dra täcket över sig... och det är kanske det som händer en aning oftare.

Resa - det här hör i och för sig ihop med utflykterna. Men oavsett om det är smått eller stort, det är så roligt att hitta på det där extra guldkanterna tillsammans med barnen! Om det då är att fjällvandra, upptäcka mysiga gränder i en bergsby på Mallorca eller gapa åt vimlet på Sergels torg. I like!

Trivdes du som gravid?

Ja, det gjorde jag. Jag har mått bra och klarat mig utan desto värre krämpor alla tre gånger. Magen, som jag annars för det mesta i mitt vuxna liv har komplex för, har jag kunnat visa upp och vara stolt över. Och sparkarna - det är nog något av det häftigaste jag någonsin upplevt med min kropp! Särskilt med Josef - antingen låg han bra till eller så hade det att göra att magen var uttänjd under tredje graviditeten, men han sparkade så hela magen bågnade och jag nästan kunde ha tagit tag i hans fötter. Den känslan! Överhuvudtaget har jag älskat känslan av att röra mig med värdefull last. 

Däremot är graviditet definitivt ingen skönhetskur för mig - jag har gått upp mycket i vikt, samlat på mig mycket vätska och fått elaka utslag i ansiktet. Alla tre gångerna har allt det där dessutom hållit i sig rätt länge efter graviditeten också... ack, den fåfängan. Den har jag fått svälja. Gulp.

Har ditt liv förändrats sedan du fick barn?

Är det här vi ska bereda plats för ett dånande gapskratt? KLART att livet har förändrats! Det är klart, livet skulle naturligtvis ha förändrats avsevärt på elva år i vilket fall som helst, men den största förändringen står nog barnen för. Förstås. På många sätt är det ett ofriare liv där allt blir så mycket otympligare. Jobb, resor, utflykter, träffar med vänner - allt det styrs rätt långt av barnen och deras behov. Det är förstås inte bara dåligt, för dels gör vi saker som annars kanske inte skulle bli av ("för barnens skull"), dels är det okej att släppa på rätt mycket prestationskrav eftersom det känns rätt så självklart att för det mesta välja att chilla här hemma med barnen istället för att göra Stora Häftiga Saker. 

Det bästa som finns med att vara mamma?

Kärleken! Kärleken jag känner till de här människorna är något jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara utan. Att se hur de växer och lär sig saker och testar sig fram i livet är också enastående.

Något mindre roligt med att vara mamma?

Nu känns det inte lika påtagligt som för några år sedan, men att vara bunden till små människor som hela tiden pockar på din uppmärksamhet har jag upplevt som väldigt tufft vissa perioder. Det handlar inte så mycket om de stora sakerna, som resor eller jobb, utan de där vardagarna när man bara segar sig fram, skrapar torkad babygröt från golvet, får skrämselhicka när man i misstag går förbi en spegel och - framför allt - hela tiden ska vara tillgänglig. När man inte har någon makt över sin egen tid, för barnen begär full access till varje liten minut som du hade tänkt stjäla och gömma undan för dig själv. Det har varit tufft, kanske för att jag är en person som trivs så bra i mitt eget sällskap. Jag har liksom saknat tid för att umgås med - mig. Men till dig som fortfarande är i det - this too shall pass. Nu, med två skolbarn och en hyfsat förståndig treåring är tillvaron något helt annat - så mycket lättare.

Ditt bästa tips för en ny mamma?

Välj vem du tar råd ifrån och lyssna inte på alla som viftar med "det här funkade för oss"-kortet. Det är helt okej att INTE lyssna när någon berättar i detalj hur de har gjort med sömn, mat, föräldraledigheter och skärmtid, åtminstone om innebörden är att du borde följa deras färdiga recept. Alla barn och alla familjer är olika, så om det funkar för er är det bra! Döm inte. Döm inte dig själv heller. 

Något du inte hade förväntat dig att skulle komma med mammarollen?

Det här känns en aning korkat, men det som har förvånat mig allra mest är de starka personligheterna som trillat in i vår familj! Det borde inte ha förvånat mig, jag som växt upp som äldst i en familj med fem barn, men det gjorde det. Jag tänkte mig kanske att barn ändå skulle vara lite mer... formbara. Lite mer smidiga, följsamma. Det var betydligt jobbigare så här, men naturligtvis också väldigt mycket roligare!

Känner du dig bekväm med att visa bilder och skriva om dina barn på sociala medier?

Ja, för jag har hittat en slags balansgång. Ju äldre barnen blir, desto mer sparsam har jag blivit med att skriva om sådant som kan kännas privat för dem. Men även när de var mindre tänkte jag att det är bättre att jag håller mig till att fokusera på mig själv som förälder mer än barnen i sig. (Undantag när de var spädisar - månadsuppdateringar ftw!) När det gäller bilder brukar jag fråga de äldre barnen om det är okej att jag lägger upp bilder på bloggen eller instagram och de säger nästan alltid ja - men då gallrar jag alltid bort bilder som kan kännas för personliga redan innan jag frågar. Men visst, ibland blir jag översköljd av all världens hemskhet och tänker jag att jag borde låsa bloggen... men då tror jag att den skulle tyna bort rätt så snabbt, så tills vidare fortsätter jag på det här sättet!

Topp 3 vardagsrätter du gör till till barn/barnen? 

Först en disclaimer: Det är Matias som oftast lagar maten, speciellt på vardagarna. Jag sköter tvätten och är hemskt nöjd med den fördelningen! Men det här är vanliga vardagsrätter i vår familj, oavsett vem som kockar:

- Hemlagad pasta pesto. Snabbt, grönt och barnen gillar! Konstigt nog, faktiskt, med tanke på hur petiga de annars är med allt som ser misstänkt grönt ut.

- Nu har vi faktiskt blivit bättre på att varva köttfärssåsen och den stekta korven med annat, men de står oundvikligen med som en punkt. För barnen brukar inte klaga, och då är väl alla glada, typ.

- Och till sist tycker jag inte man ska underskatta en kastrull gammal hederlig havregrynsgröt tillsammans med bröd och en massa gott pålägg!

Ger du ditt barn/dina barn sötsaker? 

Ja. Men betydligt mindre än jag ger mig själv - borde nog se till att försöka hålla mig mer på barnens nivå på den punkten!

Hur mycket ensamtid tar du och din partner för varandra sen ni fick barn?

Ensam-vaförsla sa du? Nästan ingen alls, om vi inte räknar att det händer ibland att vi inte jobbar, fixar och håller på när barnen somnat. Jag vet, det är uselt. Vi åt ju faktiskt finlunch en helt vanlig måndag för någon månad sen! Men det är det enda jag kan komma på hittills i år. Saldo hittills den här vårterminen är alltså en (1) lunch, om vi inte räknar efter-läggdags. Men vi var ju faktiskt till Stockholm tillsammans en helg i höstas, det var jätteroligt! Hmmm... kanske vi skulle smita iväg nånstans i sommar också?

Umgås du ofta med andra mammor + barn?

Nä. Tyvärr, faktiskt! Jag har i och för sig aldrig varit något socialt geni, men det är en av de saker jag saknar från Småbarnslivet med stort S. Nuförtiden händer det väldigt sällan att jag träffar vänner med barn, för vi har allihopa så inrutade vardagar (och helger!) med jobb, dagis och skola. När det blir av är det oftast att hela familjen träffas, för då blir det tydligen liiite lättare av.

Känner du en press att du borde vara på ett visst sätt som mamma?

Ärligt talat, vem gör inte det? Däremot känner jag att jag har landat i vem jag är som mamma och kan acceptera den personen. Jag har fortfarande mammasidor som jag inte själv tycker om, men jag vet också vilka goda sidor jag har - och uppmuntrande nog, en del som jag har blivit bättre på under åren. 

Listan kommer från Carola Ekmans blogg.
(Och de här bilderna! Jag blir ju en enda stor hjärt-emoji av dem!)