Människan är en otacksam varelse. Och lat också! Eller så är det bara jag.
För hur kommer det sig annars att jag går här och är lite smågrinig nu när vi ska resa iväg till Spanien i övermorgon, en resa vi sett fram emot i nästan ett halvår? Nu tycker jag plötsligt det är jobbigt att packa, ordna, tänka och ställa. (Det är ganska mycket att packa, ordna, tänka och ställa - framför allt tänka, tycker jag!) Okristligt tidigt måste vi stiga upp på måndag, och en lång resdag kommer det att bli. Ni hör ju hur eländigt det är? Hehe. Ingenting är egentligen eländigt, och vi har faktiskt en hel dag kvar att ställa inför resan. Det är väl bara det vanliga motståndet när man ska ta med sig en hel liten flock och bege sig utanför sin comfort zone!
Sedan hjälper det ju inte att vädret är ögonbedövande vackert här i Österbotten idag - bättre vinterväder än så har kan det verkligen inte bli! Tyvärr sprang jag (mycket effektivt faktiskt) ärenden på stan när det var som allra vackrast, men efter kvällsmaten, när det just började skymma, tog jag med mig Arvid och skidade ett varv på Lodeträsk. Det var inte mycket, men det gjorde gott! (Sedan höll det på att bli mörkt och Arvid, som hade varit på simskola och skidat en gång förr idag, ville hem till lördagsmyset...) Det var första gången jag skidade i år, och jag hoppas verkligen det blir fler. Så fantastiskt skönt! Åtminstone när man inte har bråttom, för grenen bråttom på skidor är jag nämligen urusel på. Men att skida bakom en nöjd nioåring, som ibland tar upp farten och ibland helst stannar och pratar, det är perfekt...
Edit: Vi traskade runt i Villajoyosa på Google Earth en stund - egentligen skulle vi bara kolla upp var vår nyckel ska hämtas - och nu är jag på hugget igen! Vad kul det ska bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar