Ready, set...

... och ganska redo för den här natten och för vår långa dag imorgon. Huset och rovdjuret på bilden får syster yster ta hand om och väskorna är så gott som packade. Turligt nog märkte vi till och med att vi inte hade bokat eller betalat för nåt incheckat bagage, vilket eventuellt hade kunnat vara lite jobbigt när vi står på flygfältet... Men nu är vi redo!

Februarlistan 3: Mitt kök

Ja, februarilistan har jag skippat, men jag tänkte välja ut en och annan godbit ur den ändå. Den här om köket kändes ganska uppenbar, för jag har ju faktiskt tänkt blogga om vårt kök i över ett år nu! Vi rev ju ut vårt gamla kök lagom till advent 2015 och hade halva huset i kaos över jul. (Bra timing där...) Men i början av januari förklarade vi det hela färdigt, och även om vi fortfarande - ett år senare - har nån dörrkarm att måla, så har vi ett kök vi trivs väldigt bra i!

Det är lustigt hur stor skillnad renoveringen har gjort i de rum vi hunnit med - huset har blivit vårt på ett helt annat sätt. (Renoveringsbehoven har alltså varit ganska uppenbara också, så det är inte bara det att vi velat piffa till för nöjes skull.) Kanske jag skulle blogga om våra andra renoverade rum också? Eller, för balansens skull, de än så länge orenoverade...

Så här efter att ha använt vårt nya kök i över ett år kan vi klappa varandra på axlarna och vara nöjda med att det är väldigt få efterklokheter vi kommit på. Det enda (!) jag kan komma på är faktiskt att jag gärna hade haft en lite större diskbänk. Vi har visserligen avställningsyta runtomkring, men det skulle kännas bra att ha lite större plåtbänk för att ställa ifrån sig kladdiga och blöta saker. Resten är jag nöjd med - otroligt nog! Vi (och främst Matias - stor eloge till honom) höll på och planerade hela hösten och försökte tänka utanför lådan och svänga på och flytta runt saker hit och dit, men det vi landade i var ändå en lösning som påminner väldigt mycket om det gamla. De förra husägarna/köksbyggarna verkar också ha tänkt till - så varför ändra det som fungerar?

Och nu - för köksnördar eller andra som har lust att läsa långt:

Vi kollade olika kökstillverkare, men Ikea var utan jämförelse de som gav bäst kvalitet till bäst pris, så vi slog till på Bodbyn. Matias lade ner oändliga timmar på att planera det i Ikeas planeringsprogram, men tyckte tack och lov att det var lite roligt (och så visade han sig vara väldigt bra på det också). Sen åkte vi iväg till Ikea i Haparanda på en lite smågalen shoppingresa. Själva plockandet var till min stora förvåning riktigt roligt, även om det blev en aning hysteriskt när vi insåg att vi inte skulle ha någon tid alls till godo före stängning. Plocklistan vi fick på köksavdelningen innehöll ett par mindre fel som fick korrigeras och kompletteras senare, men i stort sett gick det smidigt. Sen var det bara att skruva ihop alltihopa!

(Och, tips till den som planerar - Ikea har inte samma priser i Sverige och Finland! Jag har skrivit om det förr, men skåpen var kännbart billigare i Sverige, medan t.ex. spottarna vi har i vitrinskåpen var betydligt billigare här i landet... Värt att kolla upp! )

Ja, det förstås, först bytte vi ju tak. Och golv. Och tapetserade om. Och när jag skriver "vi" så menar jag väldigt ofta "Matias". Det enda vi har kvar från gamla köket är kyl/frys och diskmaskin - de fungerade bra, så varför byta? Vi kör vidare med de maskinerna och byter när det behövs istället. Ugnen köpte vi också på Ikea, men spisplattan, mikron och spisfläkten beställde vi på en finsk nätbutik (som jag glömt namnet på). Hittills mycket nöjda med allt!

För den som undrar, eller för oss själva när vi glömt:

- Tapeterna fastnade jag för eftersom jag tycker mönstret påminner lite om en Tove Jansson-illustration. Jag tycker det känns mer ombonat med mönster än med enfärgat, men samtidigt gillar jag att färgerna är så diskreta att det känns vilsamt och skönt att vara i rummet. Fullträff! Det är Eco Wallpaper Odessa Garden, och vi beställde dem faktiskt från Sverige eftersom det blev betydligt billigare så.

- Golvet är Matias väldigt nöjd med, jag åtminstone ganska nöjd. Vi hade bestämt oss för vinylmatta för länge sen, för det är ju ohjälpligen det mest praktiska alternativet för en inte alltid så prydlig barnfamilj. Och då ska jag inte heller klaga på att det inte är ett mjuknött, lagom knarrande plankgolv jag har... Men vi säger så här: för att vara ett vinylgolv är det riktigt snyggt! Jag tycker om att ha ett mörkare golv som kontrast eftersom resten av köket är så ljust. Det ger liksom lite stadga åt hela rummet. Efter lite googlande kom vi fram till att golvet är Gerflors Texline Rock Anthracite - för den som undrar!

- Kaklen är jag däremot odelat nöjd med! Till formen och färgen är de ju inget speciellt, men de är högblanka och vågiga, vilket jag tycker är jättesnyggt. Det är lite lustigt att vi landade på vita kakel och vita skåp, för först var vi inne på grå köksskåp, och när vi väl hade bestämt oss för vita lekte vi med tanken på att åtminstone ha grå kakel. Men det blev vitt och vitt, vilket jag är nöjd med. Fortfarande efter ett drygt år kan jag bli glad åt att det är så ljust och luftigt i köket! Grått fick det ju i alla fall bli på väggarna (ljusgrått) och golvet (mörkgrått). Det räcker, även om jag är svag för grått! (Kaklen är Pukkila.)

- Dörrhandtagen känns som en liten detalj i sammanhanget, men det visade sig att de betydde mer än vi trodde först! Vi hade först valt Ikeas Varnhem och till och med hunnit skruva fast på en dörr innan vi insåg att de var alldeles för pampiga för oss. Det fick bli Möllarp istället, och de passar oss perfekt. Enkla, men ändå något speciellt.

Pengar kan inte köpa lycka, men när det gäller vårt kök är det ändå ganska nära. Det gör mig så mycket gladare än vårt gamla!

Motståndet

Människan är en otacksam varelse. Och lat också! Eller så är det bara jag.

För hur kommer det sig annars att jag går här och är lite smågrinig nu när vi ska resa iväg till Spanien i övermorgon, en resa vi sett fram emot i nästan ett halvår? Nu tycker jag plötsligt det är jobbigt att packa, ordna, tänka och ställa. (Det är ganska mycket att packa, ordna, tänka och ställa - framför allt tänka, tycker jag!) Okristligt tidigt måste vi stiga upp på måndag, och en lång resdag kommer det att bli. Ni hör ju hur eländigt det är? Hehe. Ingenting är egentligen eländigt, och vi har faktiskt en hel dag kvar att ställa inför resan. Det är väl bara det vanliga motståndet när man ska ta med sig en hel liten flock och bege sig utanför sin comfort zone!

Sedan hjälper det ju inte att vädret är ögonbedövande vackert här i Österbotten idag - bättre vinterväder än så har kan det verkligen inte bli! Tyvärr sprang jag (mycket effektivt faktiskt) ärenden på stan när det var som allra vackrast, men efter kvällsmaten, när det just började skymma, tog jag med mig Arvid och skidade ett varv på Lodeträsk. Det var inte mycket, men det gjorde gott! (Sedan höll det på att bli mörkt och Arvid, som hade varit på simskola och skidat en gång förr idag, ville hem till lördagsmyset...) Det var första gången jag skidade i år, och jag hoppas verkligen det blir fler. Så fantastiskt skönt! Åtminstone när man inte har bråttom, för grenen bråttom på skidor är jag nämligen urusel på. Men att skida bakom en nöjd nioåring, som ibland tar upp farten och ibland helst stannar och pratar, det är perfekt...

Edit: Vi traskade runt i Villajoyosa på Google Earth en stund - egentligen skulle vi bara kolla upp var vår nyckel ska hämtas - och nu är jag på hugget igen! Vad kul det ska bli!

New in

Vi har ju gått och skaffat oss en innekatt, vi. Egentligen tycker jag det är helt tvärtemot all logik att hålla en katt instängd i ett hus, speciellt när Too-Ticki sitter i ett fönster och spanar på talgoxar, spänd i hela kroppen, öronen på helspänn och med ett lustigt kuttrande jaktljud som jag aldrig hörde Tintin göra. Tids nog får hon springa ut och jaga. Tids nog. Men just nu får hon stanna inne.

När Too-Ticki flyttade hem till oss insåg vi att vi måste ha en plan för att göra henne åtminstone lite mer hemkär än Tintin var, så vi bestämde oss för att ha henne som innekatt åtminstone fram till sommaren. Sen får vi se, men på det sättet kanske hon ändå präglas lite mer av inomhuslivet så att vi inte måste börja ägna våra somrar åt att söka efter en förrymd katt igen. Hittills har det gått bra och hon verkar inte ha blivit särskilt knäpp av det! Det kanske hjälper att vi har tre turbobarn som håller henne stimulerad...

Nu har vi också insett att det kräver lite prylar att ha innekatt. Åt Tintin köpte vi nog inte mycket mer än ett par matkoppar, men efter att ha fått städa kattsand som ligger utspridd över vardagsrumsgolvet tillräckligt många gånger fattade vi äntligen att vi nog behöver ha en ordentlig kattoa, och inte bara en gammal plastbalja med låga kanter... Samtidigt som vi beställde den råkade vi också beställa ett klätterträd. Egentligen skulle vi bara ha något för henne att klösa på, men det blev visst ett helt åbäke. Jag är inte övertygad om att jag gillar att ha den stora grejen mitt i vardagsrummet, men barnen tycker den är jättecool och katten verkar trivas. Så jag får väl ge mig. Det är inte så att den förstör någon avskalad, perfekt inredning ändå!

Tisdag och finvinter

 

Äsch, det blev ju ingen träff med min gamla, goda Johanna ändå, för hon däckades av förkylning. Tråkigt, men vi får försöka på nytt i sommar! Ibland kan jag tycka att det är fantastiskt att ha vänner utspridda lite här och där, men till vardags kan det kännas jättetråkigt med avstånden.

Det goda som den planerade träffen förde med sig var att jag hade ställt det så att jag kunde hämta tidigare från dagis och förskolan. Det gjorde jag ändå, och har inte ägnat en tanke åt jobb, vitsord och lektionsplaneringar på hela eftermiddagen... Istället har vi njutit av sol på snö, piskat mattor och tagit fram cyklarna för första gången i år. Kände faktiskt en fläkt av mina mammalediga dagar för två år sen (bara med lite större och klokare barn), och det var inte alls illa!

Fem-listan

 

Fem bästa just nu

1. Det är helg och vi gör nästan ingenting, precis som jag hade hoppats på förhand!

2. De två stora krukväxterna jag köpte på Lidl häromdagen. Tänk, vilken skillnad lite grönt kan göra i ett rum! Jag blir så glad när jag ser dem, till och med fast det visade sig att vi inte äger några tillräckligt stora krukor och fick ställa dem i plasthinkar tills vidare...

3. Solen sken och fåglarna kvittrade i eftermiddags. (En stund i alla fall. Synd bara att jag var inne på Erkin Halli och köpte dörrhandtag under tiden.) Blå himmel är något av det bästa jag vet!

4. Vi är (peppar, peppar) friska och har så varit i stort sett hela januari och februari. Må det fortsätta så!

5. Bara fem arbetsdagar kvar till sportlov och då har vi planer! Wohoo! Mer om det nedan!

 

Fem sämsta just nu

1. Trots att vi varit friska hittills den här vårterminen har jag varit så oerhört trött. Och det är svårt att veta skillnad på trött och ledsen. Och är man trött/ledsen känns det ganska krävande att vara så intensivt med folk som jag är på mitt jobb. (Btw, jag känner att jag måste slänga in en försäkran om att tröttheten alltså inte beror på någon hemlig graviditet. Hujedamej.)

2. Den senaste veckan har vår lilleman varit så gnällig att vi fått hål i öronen minst en gång var tionde minut. Flera gånger har jag varit övertygad om att han håller på att bli sjuk, men det har han hittills inte blivit, så nu tänker jag kanske... trotsålder? Hujedamej. Igen.

3. Det är så rörigt här hemma, men ingen orkar eller hinner eller prioriterar att städa. Jag är (verkligen!) ingen pedant (ha!), men det är så mycket lättare att slappna av i ett åtminstone någorlunda rent hem.

4. Jag lyckas aldrig få till någon träning och börjar snart känna mig spänstig och stark som en 80-årig bulle.

5. Världen har gått bananas på så många sätt. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, för ingen blir gladare för att jag går här med min Weltschmertz.

 

Fem saker vi gjort i veckan

1. Här höll jag på att skriva att jag gått till frissan, men det var visst förra veckan... tiden går fort. Det får ändå stå kvar, när jag nu har bildbevis och allt! Dessutom händer det så sällan att det har ett visst nyhetsvärde ändå...

2. Jag har dessutom klippt Josef och Edvins hår. Och Matias har också gått till frissan. Nu är det bara Arvid som envist vaktar sin långa kalufs - vi ska se om det går att förhandla fram en överenskommelse!

3. Matias har jobbat på i lillvessan/lilltoan som sakta men säkert håller på att totalrenoveras. Nu börjar det faktiskt vara ganska nära, så det vore dags att bestämma hur ytorna ser ut. Bara vi skulle hinna med det. 

4. Jag har rättat prov. I mängder.

5. Vi har firat alla hjärtans dag genom att bjuda svärfar på tacos. Och så gav jag Matias boken Ännu mera vego, men det blev inte den fullträff jag trodde, för han trodde först att det var boken Mera vego som vi redan har och trodde att jag typ hintade om att han skulle laga nåt ur den. Åh, hans nollställda ansikte medan han febrilt försökte komma på hur jag tänkte... 

Fem saker vi ska göra (eller har gjort) i helgen

1. Gå här hemma i mjuka kläder och ladda batterierna (check).

2. Städa. (Jag hoppas fortfarande på att åstadkomma något innan helgen är slut)

3. Ordna med ett ändrat skattekort istället för det felaktiga jag fått. Just do it. 

4. Skrinna eller skida eller nåt annat friluftigt. Känns som ett måste när vårvintersolen börjar visa sig!

5. Här lägger jag in gårdagens dansteater också, för utöver det jag redan skrivit ska vi verkligen försöka göra så lite som möjligt. Ibland behövs just en sådan helg!

 

Fem saker jag längtar efter

1. Okej, first things first: våra sportlovsplaner. Vi ska till SPANIEN! Redan i september hittade vi tokbilliga flygbiljetter till Alicante och slog till, och sen bokade vi en lägenhet i Villajoyosa, som ligger mellan Alicante och Benidorm. Nu går jag och är lite nervös för att vår friska lucky streak plötsligt ska ta slut lagom till resan, men mest ser jag fram emot lite äventyr och omväxling! Om en dryg vecka bär det av!

2. Nästa period. Efter sportlovet får jag ny läsordning med färre lektioner. Den här perioden har varit slitsam - inte bara på grund av schemat, men delvis - och jag ser så oerhört mycket fram emot lite lugnare tider. Det skadar inte heller att Matias också kommer att få (ännu) mindre timmar samtidigt, så det finns goda chanser för en riktigt skön vår för familjen!

3. Att äta söndagsstek imorgon. Vi köpte en del av en älg efter jakten i höstas och har skämt bort oss själva med älgstek som söndagslunch nästan varje vecka på sistone...

4. På tisdagen ska jag träffa min kompis Johanna som bor i Malmö numera och som jag inte träffat på... jag vet inte hur länge!

5. Och allra närmast ser jag fram emot att barnen ska ha somnat, jag ska ha duschat och vi sätter oss framför tv:n utan att behöva fundera på något mer komplicerat än om vi ska se ett avsnitt (eller fler) av Episodes eller Grey's Anatomy. Snart!

Dansteater & TGIF

Det har blivit tradition att jag tar med mig A&E på dansteater när JKG ställer till med  sina storsatsningar i februari. (2016 och 2015 har jag åtminstone bloggat om!)  Efter en vecka med alltför mycket jobb och alltför lite sömn lockade det inte så lite att få lalla runt hemma i fleecekläder, men som vanligt är jag jätteglad att vi kom oss iväg. Jag är, som alltid, så otroligt imponerad av att JKG lyckas dra ihop en show i den här klassen - varje år! Wow!

Som en bonus spanade vi lite på konstverket som har växt fram i Allegro en längre tid. Eftersom Arvid har konstskola och Edvin musiklekis i huset varje måndagskväll har vi följt med hur det är växt från vecka till vecka - spännande. Det var hela tiden meningen att det skulle vara temporärt, och nu håller det tydligen på och växer bort igen... någon höll som bäst på och skruvade isär rörbitarna så vi kunde stå och titta på det arbetet en stund före föreställningen. Kul det också. (Installationen heter Genomgångsledsblockeringsöppning och konstnären Christoph Mügge - jo, jag googlade...) 

I brist på djupa reflektioner...

... lägg upp en kattbild. Alltid ett vinnande koncept, har jag förstått!

Februarilistan ser det dåligt ut med, men just nu hinner jag bara inte. Antingen tar jag upp den senare eller så inser jag bara att vissa projekt helt enkelt strandar. Min kvällssysselsättning på sistone har till rätt så stor del bestått av det Too-Ticki vaktar, nämligen provrättande och lektionsförberedelser.

Än en gång har jag lyckats planera så att alla prov och presentationer kommer i en enda stor klimp - men efter kvällens kommande kraftinsats ser jag ljuset - inga fler (riktiga) prov före sportlovet, som dessutom är här om åtta dagar! Ledighet, som jag längtat efter dig de senaste veckorna! Efter sportlovet kommer jag dessutom att ha några grupper mindre ända fram till sommaren, så jag tänker mig en betydligt mer avstressad tillvaro än jag haft i januari och februari. Den ljusnande framtid är min.

By

 

Ibland är vi verkligen snabba som sniglar. I flera veckor (månader kanske?) har vi tänkt att vi absolut ska se till att ta med barnen och gå på by-utställningen i Tobaksmagasinet. Det är en superbarnvänlig utställning med konst och installationer av barnboksillustratörer - och idag blev det äntligen av. Orsaken till att vi äntligen fick ändan ur vagnen var att vi råkade läsa på tidningen att utställningen är öppen t.o.m. idag... när vi var klara och gick var det ungefär noll minuter kvar till stängning, så vi kan bokstavligen säga att vi såg utställningen i sista minuten!

Tur att vi kom oss iväg! Det var verkligen en väldigt mysig och rolig utställning som vi gillade allihopa. Edvin hade varit hit med förskolan i januari, men tyckte att det var ännu roligare den här gången. Arvid skulle egentligen också ha varit med skolan, men missade det typiskt nog eftersom han fick en dag ledigt i samband med vår trettondagsresa till Norrfjärden.

Som en extra bonus insåg vi att en annan utställning nyligen har öppnat i grannrummet, Staden berättar. Jag vågar påstå att den också är helt klart sevärd för alla som är ens lite intresserade av Jakobstad, lokalhistoria och kanske lite finländsk historia överlag, så här Suomi100 till ära. En salig blandning av ryska skyltar, glasshistoria och föreningsliv!

Februarilistan 1: Det här är jag

Vi har 4.2 idag, och det är kanske dags att börja på med februarilistan om jag inte ska trilla av redan innan start! Det här är jag. Jag tyckte liksom det hörde till spelreglerna att ta en bild av NU, istället för att fuskplocka något piggt och glittrande, till exempel den bild jag har som profilbild på Facebook och som föreställer en fnittrigt glad Mia på rymmen i höstsoligt Stockholm.

Istället kör vi osminkat, med risigt hår (som visserligen inte syns i bild) och flitigt använda collegekläder (som visserligen inte heller syns i bild), en mörk kväll i februari. Eller, det var tanken. Sen mesade jag i alla fall ur och tonade, suddade, svartvitade och hade mig i Lightroom så att bilden nästan ser lite glittrig ut i alla fall. En annan gång kanske jag tar en riktigt skoningslös bild och visar upp precis varenda prick och por och skrynkla. (Eller så inte! Jag tror kanske INTE!)

Alla vet väl förresten att det är tillåtet att se hur risig som helst i håret om man redan har bokat frissatid? Så är det. Tur för mig, som knappt kan dra fingrarna genom håret, för på tisdag smäller det! (Jag tänkte redan till lillajul att hårsituationen började bli akut... hm.)

Det känns lite torftigt med en presentation som egentligen bara berättar om att jag är dålig på att boka in frissatider, men för fåfäng för att stå för det. Mera?

Jag är uppvuxen på glesbygden, har bott i ett par städer och har hamnat nånstans mittemellan nu. Fast jag egentligen saknar både glesbygden och städerna. Jag tänkte bli klasslärare, men skulle prova på att bo i Åbo ett år först. Det råkade bli litteraturvetenskap, jag råkade trivas för bra för att byta och nu är jag lärare i modersmål och litteratur (=svenska) och engelska. Har ströjobbat tillräckligt länge för att tycka det är überlyxigt att vara inne på mitt andra år på samma arbetsplats och veta att jag fortsätter nästa år också. Kan ibland bli lite matt av att dela livet med man, tre barn och vild kattunge, men för det mesta är det precis det jag vill ha. Det var the basics. Är det någon som vill veta mer? Fråga!

Harry och Albus

Äntligen fredag! Just nu önskar jag faktiskt inget annat än det jag har: popcorn, brasa, nöjda barn framför tv:n och en bok i handen. Så välbehövligt.

Det är inte vilken bok som helst heller, utan Harry Potter and the cursed child. Den har jag sett fram emot länge! Jag har samtidigt haft ganska låga förväntningar  (för att Folket säger så) och ganska höga förväntningar (hallå, en ny Potter ändå). Det jag läst hittills har jag varit mer än nöjd med! Och mer tänker jag jag inte skriva om det, måste ju fortsätta läsa...

Februarilista!

Bloggen har visserligen levt en halvt bortprioriterad tillvaro hela vintern, men jag blev inspirerad av Casa Annika att haka på Onekligens februarilista - som är gjord för instagram egentligen, men det går ju lika bra med selleri. Eller blogg, i mitt fall. Det är ju redan 2.2, och med min nuvarande bloggtakt lär jag väl i bästa fall vara klar till påsk, men det går ju alltid att testa och se! Tror det kan behövas en lista för att sparka lite liv i det här gamla bloggskrället.

Ensamhetstidskoefficient

Förra veckan läste jag en lite otypisk bok för mig - Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlen. Jag läser mest skönlitteratur och brukar för det mesta skippa självutvecklingsböckerna (som den forna litteraturvetare jag är brukar jag tänka att utvecklingshjälpen oundvikligen följer med i fiktionen, samtidigt som det är roligare att läsa de böckerna).

Eftersom jag råkade fastna för den här när jag hängde vid en bokhylla i Kvevlax häromveckan så bröt jag hur som helst mitt mönster den här gången. Boken riktar sig till/handlar om sensitivt begåvade som samtidigt är drivna högpresterare - till största delen kände jag inte riktigt igen mig i det de beskrev (nope, någon drivande kraft eller ostoppbar idéspruta är jag inte och har aldrig varit), men tyckte ändå det var riktigt intressant att läsa - kommer eventuellt att gå en sväng förbi den där självutvecklingshyllan nästa gång jag driver runt på bibban. Inte så dumt ändå att reflektera lite över sitt känsloliv. Anyways. Det fanns åtminstone två sidor i boken som var spot on för mig. De här:

Ensamhetstidskoefficient. Just det! Min är nog rätt hög. Och den tid jag verkligen har just nu för återhämtning är kort - inte alls i proportion till hur jag stöts och blöts mot andra människor hela dagarna. Jag gillar ju folk. Jag gillar mitt jobb. Jag tycker om att människor är en stor (!) del av mina arbetsdagar. Men... det kräver lite mer än jag har just nu, känner jag. Även om jag jobbat i rätt många år så tycker jag att det aldrig förr varit så intensivt med alla människokontakter, och jag kan inte för mitt liv bli klok på om det beror på mig eller på omgivningen. Men ensamhetstid, precis som det beskrivs här. Det! Det vill jag ha mer av. Jag skulle bli så mycket snällare och gladare.