Så var 2015 (del 2/5)

Jag har dragit mig för att fortsätta med årsöversikten, kanske för att nästa månad i tur - april - var en så turbulent månad. Det hände massor, och även om en del var positivt så var nog april 2015 en av de sorgligaste månader jag varit med om hittills.

April 2015

April började bra, med en lugn och skön påskhelg. Barnen gick påskhäxa och vi svängde förbi Skata och önskade fammo Maj-Britt glad påsk. Efter påskhelgen var jag på provlektion och arbetsintervju för ett jobb jag hade sökt. På onsdagen, samma dag som provlektionen och intervjun hade varit, fick vi veta att Maj-Britt bara blivit sämre och skulle till läkaren på kvällen. Läkarbesöket slutade med att hon skickades med ambulans till Uleåborg, och fortsättningen har jag skrivit om flera gånger. På torsdagen fick vi veta att hon hade leukemi och på fredagen fick vi bud om att komma till Uleåborg eftersom läget var så kritiskt. Det blev en omtumlande helg på sjukhuset, en läkande vardagsvecka hemma och ännu en helg i Uleåborg. Den helgen avslutades med att vi fick ta farväl av Maj-Britt på måndagen. I allt det sorgliga var det ändå skönt att hela hennes familj kunde vara på plats, och jag är också väldigt glad över att vi kunde ha med oss barnen hela tiden.

Samma dag som vi löste av varandra i Maj-Britts sjukrum ringde rektorn på jobbet jag hade sökt för att fråga hur mycket jag skulle vara beredd att jobba nästa läsår. Jag måste ha verkat ganska frånvarande och ointresserad av att jobba överhuvudtaget, men jag fick jobbet - två dagar efter att vi mist fammo/svärmor. När jag kom till jobbet (vikarierade på mitt gamla jobb) var det ungefär varannan kollega som glatt kom fram och gratulerade till det nya jobbet (som det redan stått om i en notis i tidningen), och varannan som kom fram och beklagade vår förlust. Det var ett par surrealistiska och ganska överväldigande dagar. Samtidigt var (och är!) jag glad över att jag hade börjat jobba medan Matias var hemma med barnen - det var ju ändå han som plötsligt hade mist sin mamma och kanske var i ännu större behov av att smälta det som hänt.

Ja, och så tackade jag ja till att vikariera som engelska- och franskalärare resten av terminen. Jag som knappt kan franska. Vi började i orienteringsskola, jag lyssnade mycket på Stromae, det beslöts att min gamla lågstadieskola skulle rivas och sedan avslutade vi april med att Ylva, Anders och deras barn kom till Finland för att förbereda begravning. Det var april 2015, det. Och det här är inte överhuvudtaget den sorts månadssummering jag brukar skriva i årsöversikterna, så nu sätter jag punkt och fortsätter med en normal summering från maj - i ett annat inlägg!