Don Quijote

I söndags gjorde jag något jag aldrig förr gjort - eller egentligen två nyheter i ett. Jag gick på balett, och jag gick på en live-streaming. Ända sedan Schaumansalen började ha live-streaming av balett- och operaföreställningar har jag varit lite nyfiken, men samtidigt också ganska skeptisk till om det verkligen är värt att betala betydligt mer än en biobiljett för att se en föreställning på en skärm. Därför har det inte blivit av att testa heller, inte förrän mamma frågade om jag ville komma med henne och se Don Quijote från Bolshoiteatern i Moskva.

Vi var inte mer än ett tiotal i salen, vilket var lite tråkigt - även om de flesta faktiskt ändå hade klätt upp sig lite extra! Men det var helt klart värt att gå. Lite fascinerande att det faktiskt var ett fönster rakt in i kvällens föreställning på Bolshoi, och att det hände precis samtidigt kändes faktiskt roligare än om det hade varit förinspelat.

Baletten i sig var en upplevelse - som ett parallellt universum där alla är starka, vackra och graciösa. Kombinationen av det estetiska och den fysiska kraftansträngningen som en föreställning måste (!) innebära var fascinerande. Att det var en drygt tre timmar lång utan ett enda ord kändes på förhand som potentiellt ganska tråkigt, men som lärare och småbarnsmamma var det väldigt vilsamt att slippa alla ord för en gångs skull, och bara luta sig tillbaka och njuta av musik och synintryck. Roligt att hinna umgås med mamma lite också - de två 25-minuterspauserna hade kanske blivit lite tråkiga annars. Gissar att minglet var lite mer spännande i Moskva än i Jakobstad. Skulle väldigt gärna gå på balett live nån gång! Varför inte på själva Bolshoi..?

 

(Någon bild från söndagskvällen har jag inte, så det får bli en från fredagskvällen istället. Då var jag på personalkväll med kollegerna på Glasbruket - också en nyhet för mig. Vacker plats!)