Glada vappen!

Jag kan väl inte påstå att jag någonsin varit den som tutat högst med plasttrumpeterna när det blivit vappen, men... visst kan jag sakna studietiden lite den här dagen. Vårdberget i Åbo var alltid lite, lite tråkigt, men samtidigt också en fin blandning av vårigt uppsluppet och högtidligt. Vi har firat genom att ha på sändningen från Vårdberget medan vi plockade i diskmaskinen, och där var det. Jag har knappt varit utomhus ens, utan istället försökt skapa ordning i kaoset här inne. Resultatet är väl ungefär 50/50: kaos i halva huset, men ordning i andra halvan. Får väl räknas som helt okej!

Och på tal om ordning i kaoset slänger jag in en sned och halvtaskig bild av vårt "nya" arbetsrum (för mörkt för att få nån bättre bild just nu). Tidigare i vår lade vi ju ungefär en och en halv helg (!) på att röja upp, möblera om och skruva ihop den nya dagbädden. Och det var värt varenda minut bland dammiga pappershögar! Det känns oskojat som om vi har fått ett nytt rum. Det är här jag allra helst hänger om jag får välja, och jag skulle inte alls skämmas för att låta någon sova över här. (Jo, jag HAR skämts lite över att låta syster Amanda sova på en knölig madrass som slängts ut över klädhögar, leksaker och dammråttor... men those days are gone!) Rymligt är det inte, men nu har vi äntligen gjort det bästa möjliga av kvadratmetrarna.

En överraskande bonus är att det här rummet har fått mig att börja träna lite igen - och det behövdes verkligen. Jag har varken tyckt att jag haft lust eller tid för att gå på ledda pass i vinter, men den här tanten behöver verkligen lite träning. Så nu - med lite golvyta (!) att disponera över har youtube och yogamattan blivit mina bästa vänner. Hurra för träningspass på fem, tio eller trettio minuter!

Hej våren

Jahapp, jahapp. Josefs magbobba hade tydligen smittat ändå, men med lite fördröjning. Igår var Arvid riktigt ordentligt sjuk, och själv mådde jag illa och sov i stort sett bort resten av dagen och kvällen efter min korta arbetsdag. Idag stannade jag och alla barnen hemma... idag mår alla ganska bra, men ingen särskilt vilsam dag alltså! Men nu sover J och A&E är i full fart med något projekt i sitt rum, så jag tänkte passa på att sjunka ihop framför datorn en stund och fylla i Ratatas vårlista som synts till här och där på finlandssvenska bloggar på sistone.

Ser fram emot försommar! Men vi är inte riktigt där ännu...

Har våren börjat som du tänkt dig?
Ja. Ja, när jag tänker på det är det ingenting som överraskat mig hittills den här våren! Det kan låta tråkigt, men jag menar det på bästa möjliga sätt.

Hur såg ditt liv ut förra våren?
Det har jag bloggat om flera gånger, så jag nöjer mig med: turbulent. Jag har riktigt tänkt på det den här våren, att det är skönt att den här våren är betydligt stillsammare. Det är kanske därför jag inte tycker det är tråkigt att våren varit förutsägbar.

Hur hoppas du att våren blir i år? 
Det känns som att en ganska stor del av våren redan har gått, men jag hoppas resten blir solig, grön och frisk! Jag hoppas att den sista delen av vårterminen rullar på utan stress och att jag hinner knyta ihop allt jag hade tänkt.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa vår? 
Varför blev jag överrumplad av den frågan? Kanske just för att jag inte räknar med några större förändringar. Jag vet att jag får fortsätta på mitt jobb nästa läsår, och jag hoppas att alla jag tycker om mår bra om ett år också.

Vad är ditt vårplagg nummer ett?  
 Hehe, den senaste veckan har det nog varit min vinterjacka... Jag har inte alls känt något behov av att klä mig vårigare i snöslasket! Men när det väl är dags är det alltid kul att plocka fram solglasögonen och de där tunna tygskorna som är så dåliga för fötterna...

Det är så roligt med vår, så kan man hänga ut tvätten på tork igen...

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren? 
Kanske lite lättare, gladare, poppigare?

Har du några särskilda vårprojekt på g?
Nja... räknas "ro vårterminen i land" som ett projekt? Andra projekt får vänta tills efter skolavslutningen!


Vad önskar du dig i vår? 
Jag hoppas på att få med mig familjen på en weekend nånstans så där halvspontant - det har vi (läs: jag) pratat om ända sedan det inte blev någon Helsingforshelg i januari... Vi får se, annars har vi ju sommaren på oss!

Föredrar du våren eller hösten?
Våren är ju fin med alla förväntningar, men samtidigt också ganska grå och dammig. Faktum är att jag föredrar hösten... Förutom ljuset - det gör att våren vinner lite, åtminstone just nu!

Vem/vad är din vårförälskelse?

Mina barn! (Förutsägbar igen, jag känner att den här vårlistan inte kommer med så mycket nytt...)

Och kanske sitta på terrassen och njuta lite av vårsolen! (Japp, det är snö som kommer ner as we speak.)

Tre saker som stoppar vårkänslorna.
Magbobbor, snöslask och för mycket jobb. På jobbfronten är det helt okej nu, så bara bacillerna och slasket också ger sig är jag redo för vårkänslor!

Har du redan några sommarplaner?
Vi har en del planer, men jag har ett allvarligt resesug som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Det börjar bli för sent för att hitta riktigt bra flygpriser nånstans och dessutom har det strösslats ut en hel del datum speciellt i juni då vi bör vara hemma av olika orsaker. Hm. Av naturliga orsaker har min käre make inte varit så entusiastisk när jag försökt bolla idéer (han har mest haft tankarna på Turkiet), men nu när han är hemma igen kanske vi kan börja snacka... Vi har tänkt dra igång nåt renoveringsprojekt också, men förhoppningsvis inget lika omfattande som köket!

Familjen samlad igen

Vilken vecka det var! Matias höll alltså till på en yrkesskola i Eskisehir i Turkiet och jag roddade vardagen här hemma. Det var... intensivt. Jag vet att vi är lite bortskämda i vanliga fall med att båda vi vuxna är lärare med regelbundna tider och lov och allt det, men just nu vill jag ändå göra en stor high-five med mig själv!

Typiskt nog blev det både läsårsplanering (helkväll!) och föräldramöte inför förskolan den veckan, och dessutom fick Arvid en synål genom en tå, jag tappade bort min plånbok ett tag och Josef fick en släng av magsjuka. Men det gick bra. Synålen lämnade i en behållare på jouren, plånboken hittades och alla mår bra. Matias är hemma välbehållen efter en intressant resa och själv känner jag mig ganska sliten, men mycket nöjd med att allt har rullat på ganska bra både hemma och på jobbet ändå.

Just för att vi i vanliga fall är två som delar ganska jämnt på vardagslogistiken känns det bra att veta att jag kan. Det går om det behövs. Det känns också väldigt bra att veta att jag inte heller måste göra allt på egen hand - svärfar var här inom tio minuter för att passa småbröderna medan jag tog Arvid och nålen till jouren och mina systrar har ställt upp när vi inte haft dagvård - supermom Hanna jonglerade med mina tre och sina egna två barn i nästan sex timmar (en bit över läggdags dessutom) när jag hade planeringskväll på jobbet. Respect!

Men att jag i misstag somnade (som en stock) på eftermiddagen istället för att plantera blomlökar känns helt naturligt. Tur i alla fall att orienteringsskolan drog igång så att hela familjen kom sig ut i vårsolen på kvällen!

För varför inte?

Det kändes nästan lite ansvarslöst när vi körde iväg till Vasa igår. Det var en helt vanlig fredag, och ingen av oss tänkte ägna våra arbeten minsta lilla tanke. I baksätet satt dessutom bara ett barn, så vi kunde... ja, vad gör man i en tyst bil? Inte så mycket, och det behövdes!

Etiketten vi satte på vår Vasadag var "utrusta Matias inför resan", men egentligen lyxade vi till det bara för att vi kunde. Att ha ett barn med är verkligen så mycket lättare än tre! Vi kunde långluncha på 1 rum+kök (så gott! varje gång!), gå i precis de affärer som föll oss in och köpa skor (alltid en pärs!) utan att bli avbrutna i mitten. Ja, och dessutom avsluta med loppis utan att behöva förklara varför vi inte ska köpa diverse småprylar. Under tiden skämde faffa bort A&E - det märktes på alla tre hur roligt de hade haft, så vi får nog bli bättre på att puffa iväg storbarnen till faffas...

Och nu är det packning på gång, och om inte så många timmar kör Matias iväg till sitt flyg mot Turkiet. Själv försöker jag koncentrera mig på projekt få-vardagen-att-rulla och låta bli att oroa mig för allt som skulle kunna hända innan han är hemma igen.

Så var 2015 (del 3/5)

Efter att april tog över ett helt eget inlägg tänkte jag fortsätta direkt med att skriva om maj och juni - och försöka hålla det på en lite mer lagom årsöversiktsnivå!

Maj 2015

Maj präglades förstås också av turbulenta april. Begravning blev det 2 maj, så det blev ingen första maj-picknick i år - istället dukade vi till begravning. Begravningen var förstås ledsam, men också ljus och hoppfull. Sedan gick det bara någon vecka till nästa familjehögtid - lilla kusinen Alexanders dop, som blev av precis som planerat trots allt. Vi åkte till Sverige tillsammans med Ingemar, och det var skönt att få umgås utan att planera begravning, också det ett sätt att landa. Annars jobbade jag på och tyckte det var riktigt roligt att vara på gymnasiet. Diverse vårfester och avslutningar blev det, orienteringsskolan fortsatte och vi anlade ett jordgubbsland och byggde lådor för ett grönsaksland. Min mommo var inlagd på sjukhus några dagar, och även om det inte var något allvarligt började jag känna att jag hade fått nog av sjukhus den här våren. Månaden avslutades med skolavslutning och sommarlovsstart!

Juni 2016

Sommarlovet började och vi packade för England! Redan tre dagar efter skolavslutningen flög vi till England, där vi hann spana lite sevärdheter i London, beundra hav, halmtak och slott på Isle of Wight och hälsa på vänner i Huntingdon. Tio dagar senare kom vi hem trötta och rika på intryck. Midsommaren firade vi på Humle - när vi inte firade midsommarbarnet Arvids födelsedag här hemma. Ett par gånger hann Matias gå med barnen på knattefriidrott, även om vi inte lyckades få det till någon vana. Arvid var på sitt första barnläger och stortrivdes.Varmt var det inte här i landet, men i England hade vi åtminstone fått slänga långbyxorna och njuta av sommarväder vissa dagar!

Så var 2015 (del 2/5)

Jag har dragit mig för att fortsätta med årsöversikten, kanske för att nästa månad i tur - april - var en så turbulent månad. Det hände massor, och även om en del var positivt så var nog april 2015 en av de sorgligaste månader jag varit med om hittills.

April 2015

April började bra, med en lugn och skön påskhelg. Barnen gick påskhäxa och vi svängde förbi Skata och önskade fammo Maj-Britt glad påsk. Efter påskhelgen var jag på provlektion och arbetsintervju för ett jobb jag hade sökt. På onsdagen, samma dag som provlektionen och intervjun hade varit, fick vi veta att Maj-Britt bara blivit sämre och skulle till läkaren på kvällen. Läkarbesöket slutade med att hon skickades med ambulans till Uleåborg, och fortsättningen har jag skrivit om flera gånger. På torsdagen fick vi veta att hon hade leukemi och på fredagen fick vi bud om att komma till Uleåborg eftersom läget var så kritiskt. Det blev en omtumlande helg på sjukhuset, en läkande vardagsvecka hemma och ännu en helg i Uleåborg. Den helgen avslutades med att vi fick ta farväl av Maj-Britt på måndagen. I allt det sorgliga var det ändå skönt att hela hennes familj kunde vara på plats, och jag är också väldigt glad över att vi kunde ha med oss barnen hela tiden.

Samma dag som vi löste av varandra i Maj-Britts sjukrum ringde rektorn på jobbet jag hade sökt för att fråga hur mycket jag skulle vara beredd att jobba nästa läsår. Jag måste ha verkat ganska frånvarande och ointresserad av att jobba överhuvudtaget, men jag fick jobbet - två dagar efter att vi mist fammo/svärmor. När jag kom till jobbet (vikarierade på mitt gamla jobb) var det ungefär varannan kollega som glatt kom fram och gratulerade till det nya jobbet (som det redan stått om i en notis i tidningen), och varannan som kom fram och beklagade vår förlust. Det var ett par surrealistiska och ganska överväldigande dagar. Samtidigt var (och är!) jag glad över att jag hade börjat jobba medan Matias var hemma med barnen - det var ju ändå han som plötsligt hade mist sin mamma och kanske var i ännu större behov av att smälta det som hänt.

Ja, och så tackade jag ja till att vikariera som engelska- och franskalärare resten av terminen. Jag som knappt kan franska. Vi började i orienteringsskola, jag lyssnade mycket på Stromae, det beslöts att min gamla lågstadieskola skulle rivas och sedan avslutade vi april med att Ylva, Anders och deras barn kom till Finland för att förbereda begravning. Det var april 2015, det. Och det här är inte överhuvudtaget den sorts månadssummering jag brukar skriva i årsöversikterna, så nu sätter jag punkt och fortsätter med en normal summering från maj - i ett annat inlägg!

Don Quijote

I söndags gjorde jag något jag aldrig förr gjort - eller egentligen två nyheter i ett. Jag gick på balett, och jag gick på en live-streaming. Ända sedan Schaumansalen började ha live-streaming av balett- och operaföreställningar har jag varit lite nyfiken, men samtidigt också ganska skeptisk till om det verkligen är värt att betala betydligt mer än en biobiljett för att se en föreställning på en skärm. Därför har det inte blivit av att testa heller, inte förrän mamma frågade om jag ville komma med henne och se Don Quijote från Bolshoiteatern i Moskva.

Vi var inte mer än ett tiotal i salen, vilket var lite tråkigt - även om de flesta faktiskt ändå hade klätt upp sig lite extra! Men det var helt klart värt att gå. Lite fascinerande att det faktiskt var ett fönster rakt in i kvällens föreställning på Bolshoi, och att det hände precis samtidigt kändes faktiskt roligare än om det hade varit förinspelat.

Baletten i sig var en upplevelse - som ett parallellt universum där alla är starka, vackra och graciösa. Kombinationen av det estetiska och den fysiska kraftansträngningen som en föreställning måste (!) innebära var fascinerande. Att det var en drygt tre timmar lång utan ett enda ord kändes på förhand som potentiellt ganska tråkigt, men som lärare och småbarnsmamma var det väldigt vilsamt att slippa alla ord för en gångs skull, och bara luta sig tillbaka och njuta av musik och synintryck. Roligt att hinna umgås med mamma lite också - de två 25-minuterspauserna hade kanske blivit lite tråkiga annars. Gissar att minglet var lite mer spännande i Moskva än i Jakobstad. Skulle väldigt gärna gå på balett live nån gång! Varför inte på själva Bolshoi..?

 

(Någon bild från söndagskvällen har jag inte, så det får bli en från fredagskvällen istället. Då var jag på personalkväll med kollegerna på Glasbruket - också en nyhet för mig. Vacker plats!)

Fredag på en torsdag, för den som har tur

Det höll på att bli ett urtråkigt detta-har-hänt-inlägg, så jag backade och raderade för allas bästa. Låt oss bara konstatera att det har varit en lång men bra dag efter en intensiv vecka. Och nu helg! Det fantastiska i att inte jobba heltid: lediga fredagar den här perioden! Alla borde få vara lediga på fredagar.

Och här sitter jag och häckar, även om det faktiskt inte är någonting alls som hindrar att jag gör det jag allra helst vill just nu: dra på mig pyjamas och fortsätta i Karin Erlandssons Missdåd. En av hållpunkterna på dagens att göra-lista var faktiskt ett författarbesök i skolan av just Karin. Det var jätteroligt, inte minst för att vi började studera litteraturvetenskap samtidigt, men också för att hon var väldigt intressant att lyssna på. Inspirerande!

Boken kom ut för en månad sen, så jag hade inte kommit mig för att få tag på den ännu - jag är långsam med sånt, lyckas nästan aldrig läsa böcker medan de är nyutgivna. Hur som helst var det en kollega som stack den åt mig häromdagen ifall jag ville titta lite på den före författarbesöket. Hur det gått till vet jag inte säker, men fast jag suttit uppe och rättat prov till midnatt och ännu senare de senaste kvällarna har jag ändå lyckats läsa nästan halva boken. Den rekommenderas! Välskriven mysdeckare som utspelar sig i småstaden jag numera jobbar i - självklart blir det bra!

(Arvid tycker förresten att det är sommar när aprilvädret bjuder på +3 grader och ösregn. Med rätt attityd, så...)

So much beauty in the world

  

Helgens stora projekt har varit att röja upp i arbetsrummet - det är inte färdigt ännu, men jag kan avslöja att jag slängt tonvis med papper och eliminerat tonvis med damm! (Det är ett under att Amanda, som brukar få övernatta här, inte fått dammlunga... eller tappat bort sig bland bråtet.) Så småningom kan det kanske bli tänkbart att skruva ihop dagbädden vi köpte på ikea på sportlovet!

Mot kvällen igår var jag helt krumryggad av allt sorterande, och humöret var inte heller strålande. Jag insåg att jag inte skulle få hela familjen ut på några utflykter när alternativet var film och lördagsgodis, så jag körde själv ut till Fäboda. Det bästa jag gjort på länge! Jag gick från Lillsand till Storsand och förvånades igen av hur nära det är (blev totalt 4,5 km, så ingen långpromenad). Himlen var blå och solen sken - och ute vid stranden vid Storsand guppade ett fyrtiotal svanar runt! De paddlade runt i vattnet, kuttrade och lät och det kändes nästan lite overkligt. Jag har respekt för svanar, men det gick bra att gå ut på klippan som syns på bilden utan att de tog någon notis alls om mig (eller en annan person som också var där - bättre utrustad med två riktiga kameror istället för bara telefonen!) Jag satt där länge och bara sög i mig stillheten - och kom hem igen med ett helt nytt tålamod lagom till nattning.

Så var 2015 (del 1/4)

Det börjar faktiskt bli rekordsent att göra en årsöversikt över 2015 när en fjärdedel av 2016 redan har gått. Jag vet. Men jag tycker verkligen det är jätteroligt att kunna bläddra flera år tillbaka och känna efter hur de åren var! Så vi kör i alla fall, så här den gryende våren till ära. (Men tack och lov att vi har foton och bloggen, för min spontana tanke om januari 2015 är - absolut ingenting. Ingen aning om vad som hände då. Ni ser - årsöversikterna behövs!)

Januari 2015

First things first: Jag var mammaledig med Josef (4 månader ung!) och stortrivdes med det. Matias jobbade på, Arvid gick i ettan och Edvin i dagklubben. Det var våra vardagar. På jullovet hade vi dragit igång en sovrumsrenovering som inte blev klar på jullovet, så vi sov i vardagsrummet rätt så länge - vilket var förvånansvärt mysigt! Jag fick en impuls och hoppade på en spanskakurs - det var roligt att återuppliva den lilla spanska jag hade gömt långt bak i hjärnan, men själva kursen var kanske inte så spännande.

Syster Amanda stack till Australien för att backpacka. Själv tog jag med Matias och Josef på en snabbvisit till Helsingfors medan Arvid och Edvin sov hos fammo och faffa (för sista gången med fammo, skulle det visa sig, men det visste vi förstås inte då). Vi gick på lille Leanders barnvälsignelse och jag hann med ett par Vasavisiter. Vi turades om att vara sjuka, men vackert vinterväder hade vi!

Februari 2015

Februari fortsatte året ungefär som januari börjat - en behaglig lunk med mammaledighet, barnfamiljsvardag och sovrum i vardagsrummet. Det var verkligen en skön vinter vi hade - så mycket bättre än det stressiga och tunga vintern 2014! Arvids läsande lossnade och han började läsa mer och mer på egen hand - också annat än serietidningar. Jag försökte komma igång med lite träning och tyckte det var riktigt roligt.

På sportlovet bröt vi av vardagen med en resa till Ylva och Anders i Norrfjärden. Vi planerade mycket löst, eftersom storken skulle leverera en lillebror till huset ett par veckor senare, men vi hann hälsa på först! På vägen dit pausade vi vid snöslottet i Kemi och i Norrfjärden njöt vi stort av vintersol och lediga dagar. Genast när vi kommit hem blev det Onnis runda för både Arvid och Edvin.

Mars 2015

Hurra för Edvin som blev fem år! Han fick fira med sitt livs första kompiskalas - förutom släktkalaset som förstås hör till. Josef blev ett halvår och utvecklades i rasande fart. Han började smaka på riktig mat och blev allt rörligare på golvet. Våren närmade sig, och även om vi hann skrinna lite till i rinken vid skolan blev det ändå dags att ta fram cyklarna istället så småningom. Dags att beställa en ny cykel till Arvid också för den delen, för den gamla hade varit hopplöst liten redan hösten före.

Vi njöt av vårsolen, välkomnade Amanda hem från Australien och barnen fick en ny liten kusin i Sverige. Vi hittade flygbiljetter som var så billiga att vi inte kunde låta bli att pricka in en Englandsresa för hela familjen i juni. Mot slutet av mars böt vi roller så att Matias var föräldraledig resten av terminen, medan jag skulle jobba som lärarvikarie. Det började blygsamt med inhopp lite här och där i slutet av mars, men småningom fick jag lite längre vikariat. Ja, och sovrummet blev klart så vi kunde flytta in - jättenöjda med att få sova i ett fräscht och vilsamt rum!