Nu har det gått ett år - ett helt år med en Josef i familjen. Det är ett år sedan vi lämnade barnen (bara två!) med fammo och faffa en vanlig måndagsmorgon och körde iväg mot Kokkola. Med jämna mellanrum höll jag i mig hårt och tänkte bara på att andas, men däremellan kunde jag uppskatta att vårt barn skulle födas en klar och vacker höstdag, men lite dimma över vattnet i Larsmo. Och så kom han, så mycket snabbare och enklare än vi hade fattat att det kunde gå. Vår tredje. Vår enda Josef. Tänk!
Idag har vi haft jobb, skola och dagis (!) precis som vilken tisdag som helst, men i söndags bjöd vi på kalas och ikväll firade vi med paket och mockaruta. Och en massa kramar. Och pruttpussar på mjuka ettårskinder.
Jag har fuskat med att skriva om Josef, tio månader och Josef, elva månader, men ett ettårsinlägg får jag åtminstone inte slarva bort. Det kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar