Vår Josef, ett år

Det går undan här! Josef har hunnit bli hela ett år och två veckor, och det börjar bli hög tid att skriva inlägget om "Josef ett år" som jag hade lovat mig själv att skriva. Josef ett år och två veckor är en väldigt skön typ. Han är nöjd och duktig på att sysselsätta sig själv med sina leksaker. Han äter, han sover och han charmar sockorna av oss.

Några strödda kom ihåg-punkter för oss själva eller för stora babyfantaster i vår närhet:

- Han börjar bli "vana karl" på dagis efter 1½ månad där. Han trivs och det har egentligen inte varit några större problem alls. Bakslaget som vi väntade oss efter några veckor har hittills inte kommit och vi hoppas det fortsätter så! Att han är bara 2½ dag i veckan kanske också hjälper, det blir inte för mycket av det goda. Idag var det dagisfoto - yes, vi som aldrig har fått till nån ordentlig ettårsfotografering med något av våra barn! Nu fick det här bli hans ettårsfotografering, vi håller tummarna för att han levererade ett riktigt gulligt smil.

- Han har börjat prata mer och mer. I flera månader sade han mest "aboo", men det har han nästan slutat med. Nu "gluggar" han mest. Han säger na-na när han får något gott att äta och ibland är är vi nästan säkra på att han hälsar oss med ett "hej". 

-  Han sover ofta två gånger per dag, men på sistone har han kommit in i nån slags brytningsfas där vi aldrig riktigt vet om och när och hur länge han kommer att sova. Sover han för lite blir han lätt grinig på kvällen, men det är inte alltid han går med på att sova och då hjälps det inte så mycket... Bäst sover han i vagnen, men på dagis har han fått börja sova i säng nu också.

- På natten sover han riktigt bra. (Punkt. För det är ju faktiskt jättetråkigt att detaljredogöra för småbarns nattsömn.)

- Numera sover han i spjälsäng, men till vår förtjusning sov han jättebra i vaggan nästan till sin ettårsdag! Inklämd i babynästet i vaggan kunde han knappt röra sig, men det var kanske just det som gjorde att han sov så gott... Men när han hade satt sig upp och nästan tippat över kanten tillräckligt många gånger tog vi in spjälsängen i början av september. 

- Han äter med god aptit och föredrar att få plocka i sig själv istället för att matas. Med bävan lägger vi märke till att han börjar ha mer och mer skillnad på vad han äter... Men hittills går det mesta an, även om han har sina favoriter.

- På tal om mat så undviker vi att ge honom de smarriga smoothie-klämmisarna, för han blir fruktansvärt ARG när de är slut...

- Han dricker nästan ingenting om han inte måste. Jag ammar fortfarande, men ibland är jag ju borta nästan hela dagen, så då blir det till att lirka.

- SÅ han gillar sina bröder! När han vaknade på måndagsmorgonen och insåg att hans storebrorsor var i samma rum efter några dagar i skilda länder blev hans min obetalbar - så förvånad och glad!

- Han har en del temperament. Det blir nog ingen mild och vän unge det här heller. Om det nu finns sådana. På dagis berättar de att han har börjat ta tillbaka saker om något annat barn tar nåt av honom. Och tja, det är väl bra att stå på sig antar jag... särskilt som de flesta andra barn på avdelningen är större än honom!

- Han ställer sig upp och står med stöd. Släpper ibland och faller för det mesta, men det är inte långt borta... Han går däremot inte, varken med eller utan stöd, jag tror inte han kommit på den tanken.

- Leker fokuserat med klossar och ringar och grejer, försöker stoppa in en burk i en större burk och sånt. Men om någon öppnar diskmaskinen släpper han allt och störtar dit för att hjälpa till...

Ibland hänger jag nog inte riktigt med. Häromdagen satt han och lekte i sandlådan när jag hämtade från dagis, och jag blev jätteförvånad. Jamen, klart han är tillräckligt stor för att leka i sandlåda! Jag hade bara inte fattat det...



Och detta har hänt...

10 månader
- När Ylva och Anders var på sommarvisit började han krypa.
- Fick börja hänga med i cykelstol och cykelkärra.

11 månader.
- Började dagis
- Sov fortfarande i vagga

Väntar i Vanda

Sitter i Vanda och väntar på vårt plan till Göteborg. De senaste veckorna har jag inte hunnit tänka så mycket på resan, men nu när jag känner efter så är jag verkligen superpeppad. Göteborg för första gången! Bokmässan för första gången! Och dessutom ett par dagar nästan på tumis med den där andra vuxna i familjen, den där som jag på sistone mest hunnit skymta i förbi farten.

Hittills är det för övrigt en mycket resglad unge vi har med oss! Nu dags att äta dyra smörgåsar. (Jag vet att jag är snål nu, men ibland känns det som om flygfält har en helt egen valuta. Why?)

So so

Idag blev en sån där dag som jag inte hade tänkt mig som något speciellt - men som ändå på något sätt lyckades underträffa mina förväntningar. Jag valde bort allt det jag tycker om med en söndag för att istället jobba undan lite. Jag har visserligen jobbat, men det jag fått gjort är inte ens i närheten av vad det skulle vara värt att offra en söndag för. Sånt blir man lätt lite grinig av. Nu ska jag i alla fall försöka spurta lite till och tänka på att jag söndagsjobbar för att kunna gå på bokmässa i Göteborg i slutet av veckan. (Jo, då känns det bättre!)

En bra sak i alla fall: att sitta i vår tv-soffa har blivit så mycket behagligare sedan vi gav det hörnet en mini-makeover. Vårt mörka, otympliga tv-bord har jag stört mig på sen vi köpte det billigt för många år sen, och nu skulle det bort. Jag hade sett runda bord på flera ställen, men vi hittade inga som hade just den form och storlek vi ville ha - så Matias fick ett infall och tyckte att han lika gärna kunde göra det själv! Yey! (På sistone har han blivit väldigt förtjust i att snickra, vilket jag tycker är en ganska praktisk hobby. Praktisk för mig också.)

Hur som helst - två hemsnickrade bord! Idag fick vi dessutom vår nya matta på plats. Aaah. Med tanke på hur skönt det är att ha det fint omkring sig är det konstigt att vi inte lyckas komma framåt med vår renovering lite snabbare... tills vidare får vi sitta i soffan och gotta oss åt all luftighet och fräschhet som finns mellan oss och tv:n. Haha!

Ventnor (6.6)

En regnig septemberkväll till ära - här kommer lite sommargodis från juni! Mitt Englandsbloggande kom visst helt av sig (och det var kanske bara jag som sörjde), men det är ju inget som hindrar att jag slänger in ett inlägg då och då. (Och det är ju faktiskt torsdag! Throwback thursday!)

De här bilderna är från Ventnor på Isle of Wight. Dit tog vi bussen en förmiddag, sista dagen på ön. Vi ville mest åt åkturen (eftersom vi hade åkt samma sträcka dagen innan och sett grannväderspotential trots dimma, regn och oladdad kamera), men själva Ventnor blev också en riktig höjdpunkt. Färgerna känns nästan osannolika nu när jag ser på bilderna - tänk att det faktiskt var just sådär färgstarkt som jag kom ihåg! Blommorna! Havet! Husen!

Bilderna har av någon anledning hamnat i helt slumpmässig ordning, men just nu känner jag mig inte tillräckligt pedantisk för att ordna om dem... Se det som ögongodis istället för en berättelse. 

Bilden nedanför kan vara en av mina favoriter från Ventnor. Tänk att dra på sig arbetskläder och stå och fixa lite med bilen en lördagsförmiddag - vid ett stup med andlöst vacker utsikt ner över ett turkost hav! Att ha sin vardag på ett sådant ställe. Tänk.

Vi hittade en strandpromenad där vinden rev i oss och havet slog upp mot gångvägen. Och en bedagad skateramp där det gick att både leka och vila.

Vilken dag.

Vilken dag!

(Och det var bara förmiddagen.)

Söndagslista på en onsdag

Tja, när jag ändå sitter här utan att riktigt orka ta itu med något Stort och Viktigt kan jag väl lika gärna fylla i en blogglista jag hittade, just for fun. Voilá - en söndagslista. På en onsdag.

 

Nämn något som gjorde dig glad igår:

Josef! Det var ju hans födelsedag, så självklart var jag sentimental och lycklig över att få ha en så gosig unge. Lite extra glad var jag också över att vi kunde fira honom med syster Amanda och granntjejen L. som båda råkade hänga hos oss när vi skulle sjunga och plocka fram paketen.

Vad gjorde du kl 08 i morse?

 Det minns jag inte exakt, men eftersom Matias började jobba den tiden medan jag och barnen fortfarande hade en timme kvar hemma gissar jag att det var någon gång i det skedet som jag utvecklade åtta armar för att få allt att rulla. Eller, det var kanske det jag borde ha gjort för att hinna få iväg alla i tid utan konflikter...

Vad gjorde du för 15 min sedan?
 Hrm. Då satt jag också här, fast då läste jag bloggar istället för att skriva själv. Kan vi säga att det betyder att jag tagit mig i kragen och blivit mer aktiv på de här 15 minuterna?

Det sista du sa högt?

 Men du kanske kan ringa din pappa efter Sipiläs tal?

Det senaste någon sa till dig:
Ja, säkert.

Vad var det senaste du åt?
 Måste jag svara..?

Jag råkade hitta lite överblivet lördagsgodis (barnens) i en påse i köksskåpet. Det var gott. Sådeså.

Vad var det senaste du köpte?
 Bananer, päron och ost. Skippar vi maten så blir det vantar och tossor åt Josef - så spännande ser min shopping ut just nu!

Vad är det för färg på din ytterdörr?
Brunt trä. Just den detaljen i vårt hus har jag tänkt väldigt lite på de här två åren vi bott här.

Vad är det för väder hos dig nu?
 Klart och vackert och jag önskar att jag hade möjlighet att vare ute lite mer! September är en fantastisk årstid.

Godaste glassmaken?
 Aino lakrits. Eller kanske nån B&J.

Sover du tungt? 

Om jag någon gång har gjort det, så har jag definitivt vant mig av med det under de senaste åtta åren som småbarnsmamma...

Drömmer du mardrömmar?
 Väldigt sällan.

Vad ser du om du tittar till höger?
 En öppen dörr och ett rörigt skrivbord. En oladdad kamera, ett par regnbyxor och diverse papper, limstift och pysselböcker.

Höger el vänsterhänt?
 Högerhänt. Arvid är vänsterhänt som sin fammo, Edvin är högerhänt som oss. Senast igår satt vi och såg på när Josef plockade majskrokar för att komma underfund med vilken som är hans hand - hittills ingen klarhet i den frågan!

Hur många kuddar sover du med?
 En - om jag har tur. Har jag otur så har någon annan snott den och jag vaknar med väldigt styva axlar.

Morgon eller nattmänniska?
Nattmänniska - eller snarare kvällsmänniska, även om jag kan uppskatta lugna, sköna morgnar. Det är bara det att morgnar inte brukar vara lugna och sköna här om man inte stiger upp väldigt, väldigt tidigt...

Vad är viktigt för dig?
Mina barns framtid. Världen vi lever i. Trädgårdshallon.

Är du kittlig?
 Sådär.

Snarkar du?
 Tror inte det?

Stökigt el välstädat?
Åååååh. Det är stökigt här. Jag tycker själv jag blivit mer välordnad på senare år, men för det mesta drunkar mina små försök i mängden. Att hålla välstädat kräver mer tid och energi än vi har, men jag tycker verkligen om när det är städat, ordnat, luftigt och fint. Då kan jag andas friare.

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
 Haha... engelska och modde förstås! På riktigt. Och bildkonst (ursäkta, teckning).

Bästa grönsak?
 Här tänkte jag snabbt svara något men trasslade in mig i en inre dialog om vad som egentligen är grönsaker, rotsaker, baljväxter, bär och frukter. Låt oss bara omformulera till goda ätliga växter. Sådana är säsongens morötter, blomkål, tomater, sockerärter, milda rädisor och kinakål.

Vad är det bästa med söndagar?

Att söndagen bryter av veckan. I bästa fall inget jobb, inget stök, familjen, en tupplur på eftermiddagen och gärna lite frisk luft på det.

Ett år med Josef!

Nu har det gått ett år - ett helt år med en Josef i familjen. Det är ett år sedan vi lämnade barnen (bara två!) med fammo och faffa en vanlig måndagsmorgon och körde iväg mot Kokkola. Med jämna mellanrum höll jag i mig hårt och tänkte bara på att andas, men däremellan kunde jag uppskatta att vårt barn skulle födas en klar och vacker höstdag, men lite dimma över vattnet i Larsmo. Och så kom han, så mycket snabbare och enklare än vi hade fattat att det kunde gå. Vår tredje. Vår enda Josef. Tänk!

Idag har vi haft jobb, skola och dagis (!) precis som vilken tisdag som helst, men i söndags bjöd vi på kalas och ikväll firade vi med paket och mockaruta. Och en massa kramar. Och pruttpussar på mjuka ettårskinder.

Jag har fuskat med att skriva om Josef, tio månader och Josef, elva månader, men ett ettårsinlägg får jag åtminstone inte slarva bort. Det kommer!

Sommar i Norrfjärden

Haha, jag fattar (nästan) genast ironin när jag kallar ett inlägg "Sommar i Norrfjärden" och börjar med att lägga upp en bild på gubbar med isiga ögonbryn och mössan full av snö! Det får bli ett sista inlägg från vår fjällresa - för vi åkte ju inte raka vägen hem från Arjeplog, utan vi gjorde, precis som vi brukar, ett stopp på ett par dagar i Norrfjärden. Dessutom stannade vi (tillsammans med svärfar, som körde med oss den här etappen) på Silvermuseet i Arjeplog på väg från fjällen.

Jag har inte varit in till museet på många år, men jag minns det från när vi var små och har varit nyfiken på hur det ser ut nuförtiden i flera år. Det har aldrig riktigt passat, men nu fick vi till det. Jättekul! Å ena sidan var det så roligt att känna igen mycket av utställningarna och föremålen, å andra sidan hade museet blivit ganska rejält moderniserat sedan... gissningsvis 90-talet nån gång (?) när jag var där senast. De vackra samiska silverkragarna fanns där, men också en (jättevälgjord) film om Arjeplog och människorna där. Svärfar hittade en del gamla bruksföremål som han kände igen, barnen fick smakprov på lakrits i museishoppen  och jag tror att vi allihopa var nöjda med timmarna på museet.

Sen blev det ett par sköna dagar hemma hos Y&A! Inte sköna på samma avslappnade sätt som när det var bara två barn med i leken för inte alls så länge sen, men sköna på ett... tja, lite mer fartfyllt sätt nu, med fem småbusar i huset. Vi vuxna skulle inte alls ha något emot att få prata med varandra några stunder då och då, men om några år kanske... Och Ylva och jag gjorde dessutom något så lyxigt som att åka in till Luleå nästan helt barnfria (bara en baby - inte min) på lördagen. Reashopping och lunch på stan. Och då lyckades vi faktiskt prata lite mer ostört!

Josef fick sitt livs första födelsedagspresent och visste inte riktigt vad man gör med en sån. Smaka på lådan var hans kvalificerade gissning. 

Det var faktiskt (!) vackert väder också, så vi tog pick och pack med oss till badstranden vid Harrträsket. Jag blev eld och lågor över blåbären i skogsbrynet och barnen tyckte inte alls att det var kallt i vattnet. Ylva konstaterade att de lärt sig den här sommaren att om det ens lite känns som badväder ska man inte tveka en sekund (för då hinner det bli kallt igen). Bra tänkt!

Tack för oss än en gång, Y&A! Vi ses till lillajul! Om nu ingen råkar få knasiga infall före det...

Strömmar

Alla människor som dör i båtar, i lastbilar eller i sina hem. Som kommer till nya länder med tomma händer och med framtidsplaner som gått sönder. Det å ena sidan.

Å andra sidan en så massiv ström av engagemang - det är ju fantastiskt att se att folk här ändå inte blivit så välmående och bekväma att de inte orkar göra något när det behövs. Det behövs motkrafter till det samhällsklimat som började kännas minst sagt kyligt. Malin skriver att det är så många här i trakten som anmält sig som vänfamilj att det inte ens är alla som kommer att "få" en familj. Röda korsets insamling i Vasa fyllde alla lokaler efter bara en stunds mottagning. Idag när jag förde lite saker till Flyktingvännerna i Oravais var de också tvungna att tacka nej till vanliga kläder för en tid framåt och bara ta emot sådant som det finns särskilda behov av - det började helt enkelt bli för fullt i deras lilla hus. (Cykel, mikro och leksaker var välkomna!)


Det är fint. Och det får mig att tro lite mer på framtiden i det här landet. 


-----------

Hehe - precis när jag publicerat det här inlägget råkar jag läsa den här artikeln på ÖT - Viljan att hjälpa delar folket. Tyvärr är artikeln låst, men den går i korthet ut på att samtidigt som det finns en stor hjälpvilja, så frodas också hatiska nätkommentarer, och det demonstreras på orter där det kanske ska etableras nya flyktingförläggningar. 

Det skrivs också att baksidan av ett stort hjälpengagemang är att den ofta efterföljs av en trötthet när det gäller viljan att hjälpa - det här är knappast ett tillfälligt behov, så vi får bara hoppas att tröttheten inte infinner sig för snabbt. Kyrkosociologen Anne Birgitta Pessi ser också möjligheter i de delade åsikterna:
– Människor vill visa att den främlingsfientliga bilden inte är hela sanningen.

(Kunde inte heller låta bli att fnissa åt filosofen Hannes Nykänens replik på tal om dagens främlingsfientliga samhällsklimat och bristen på solidaritet:
 – Det finns många modefenomen. På 60- och 70-talen var det viktigt att vara intellektuell. Nu är det på modet att vara så korkad som möjligt. 
Alltid provocerar det någon!)

Medeltid i Kokkola

 
Det börjar bli en av mina favorittraditioner att gå på medeltidsmarknad på Kyrkbacken i Kokkola. Idag blev det bara jag, Arvid och Edvin som stack iväg eftersom Matias meddelade att han hellre stannar hemma med Josef och städar. You don't reason with madness, så jag lät honom hållas. (Tur det, för han hade hunnit med ett par bra projekt.) Riktigt kul också att göra något på egen hand med bara mina storbarn, det händer inte så ofta.

 

Jag vet inte om vi missat något förr om åren eller om de utvecklat evenemanget lite, men jag tyckte det fanns ovanligt mycket för barnen att faktiskt göra idag. De fick göra olika "riddarutmaningar" och dubbas till riddare av kungen, hamra på ett järnspett hos smeden och binda en egen liten bok. Jättekul!  

 Tornerspelet var förstås den stora höjdpunkten, det barnen hade sett fram emot. Jag tror (?) att det var samma story som förra året, men det är kanske mindre viktigt. Själv såg jag inte heller så mycket eftersom jag inte kände för att armbåga mig fram bland sådana som stod där före mig... men barnen som är små kilade fram till första parkett och såg bra. Arvid fick också ta med kameran och fota lite, själv lyckades jag bara fånga en suddig, huvudlös riddare på bild därifrån jag stod...

Sen åt vi hamburgare, köpte långkalsonger och gick på loppis. På loppis fyndade vi barn-Carcassonne (!!) som vi sedermera spelade här hemma medan det åskade och haglade utanför. Kvalitetstid som bara va idag! (Men nu skulle det inte göra nåt om alla barn somnade blixtsnabbt så jag fick säcka ihop på soffan... kvalitetstid är bra, men ingen barnlek att få till!)

Katastrofen

Den största humanitära krisen sedan andra världskriget har knappast undgått någon.
Varje dag notiser om flyktingar som drunknat i Medelhavet, kvävts i lastbilar. 
Över hälften av Syriens befolkning på 23 miljoner har tvingats lämna sina hem.
Mer än hälften av alla världens flyktingar är barn under 18 år.
Antalet flyktingar i världen beräknas nu till 60 miljoner. Rekordhögt.
Mer än hälften. Barn under 18 år.

Ja, jag är tacksam för att mina egna barn är trygga.
Nej, jag sover inte gott om natten.

För vad gör man med vetskapen om att 30 miljoner barn under 18 är på flykt?

Mer till exempel här.
(Lyckades inte få in videon i bloggen. Men den är bra.)

Mera fjäll

Efter tre galet långa arbetsdagar (när jag ändå bara hunnit med det mest nödvändiga) börjar det kännas som att helg skulle sitta bra nu. Och går inte det så skulle det åtminstone vara skönt att ta kväll. Fast det går inte heller, för jag har ännu ett par jobbrelaterade saker på dagens måste-lista. Då blir jag tydligen helt rebellisk och säger "vill int" och börjar kolla på fjällbilder istället. Av någon anledning har alla foton från vår sista dag i fjällen ganska skumma färger, men med lite redigering blev de okej. (Exakt det som stod på min att göra-lista... eller?)

Sista dagen i Arjeplog blev det utflykt tillsammans med Hanna, Andreas & co. Mycket barn i farten! Vi bestämde oss för att köra mot norska gränsen och bara kliva ur bilarna och gå nånstans där det är vackert. (Alltså ungefär var som helst.) 

Vi körde en bit upp längs vägen mot Skaiti, spände fast bebisarna på magen och lät storbarnen yra runt. Det gick bra att gå ganska långt ändå, men när det började gå neråt mot björkskogen (och knotten blev mer än lovligt irriterande) svängde vi. Mäktig utsikt! Synd bara att man inte ville stå stilla och titta så värst länge. Och att vissa barn krävde lite lirkande. Och sånt. Men utsikten! Fjällen! Och all snö som gjorde fjällen ännu vackrare än vanligt.

Vi bestämde oss för att köra vidare över till Saltdal eftersom Hanna och gänget inte hade varit över till norska sidan och eftersom vi hoppades på ett mer knottfritt ställe att äta våra smörgåsar. Det blev att vi åt vid ett picknickbord vid Saltdal turistsenter. Inte så mycket vildmark kanske, men det funkade bra. Och det fanns en klätterställning bredvid! Sedan måste vi förstås också gå ett par hundra meter för att få gå över hängbron över det turkosa vattnet i Luonosjåhkå, och dessutom hittade vi en sandstrand i miniformat där barnen fick blöta ner sig lite.

På hemväg tog vi en miniomväg genom Junkerdalen. Tänk ändå, att ha Solvågstind som bakgrund för sin gård...

Och så provianterade vi på Camp Polcirkeln och hittade pappa och Kittan som stod och kikade på intressanta saker genom verkstadsfönstret. På kvällen firade vi vår sista kväll i Vuoggatjålme med att grilla mängder av korv. Svärfar Ingemar som hade varit ute på en riktigt spännande roadtrip upp till Nordkap anslöt sig till sällskapet och stannade över natten. Och det var det - dagen efter var det dags för vårt gäng att lämna fjällvärlden för den här gången...

Augusti blir september

Vidarevidarevidare.

På sista tiden har det verkligen varit full fart framåt här. Jag får vara dunderskärpt på (nya!) jobbet, förstås. Har dumsnålat lite med dagistiderna och får alltid stuva ner allt jobb i en påse för att ta med hem eftersom jag aldrig hinner bli klar. Och här hemma... här är det fullt ös, alltid. Jag sörjer alla hallon som jag inte hinner plocka innan de trillar av busken. Ingen verkar städa här? Planerna på köksrenovering ligger ofrivilligt på is, precis som jag anade att det skulle bli eftersom vi inte riktigt hann bestämma och beställa före skolstarten. Ungefär så här nu. Inte konstigt att jag inte bloggar dagligen, även om jag skulle ha lust!

Men vi har det bra. Dagisstart - bra. Börja tvåan - bra. Jobbstart - bra. Dessutom ganska mycket roligheter däremellan. What's not to like?



Igår kom jag till jobbet vid åttatiden på morgonen och körde iväg hemåt igen efter tio... ett saftigt sätt att inleda veckan! Men det var faktiskt en ovanligt bra arbetsdag också - lägerskoldag på Klippan. Jätteroligt! Utmattande, men bra. Så kul att få se alla sjuor utanför skolan och lära känna dem lite bättre. En sån här dag måste ju verkligen vara det bästa sättet att bryta isen. Klippan är ju dessutom ett superställe för sånt här - vacker natur, strand, klippor och dessutom en spännande höghöjdsbana och linbana. Man kan verkligen inte klaga på sitt jobb när man får sitta i solen och se på när folk bygger sandskulpturer eller själv spänna fast sig i en sele och åka linbana... (Ingen höghöjdsbana för mig, för tight schema... men jag var faktiskt lite sugen på den också!)

Och vädret? Shortsväder och badväder kan man inte klaga på sista augusti! (För mig? Shorts men inte bad!)