Häromveckan blev det stora nyheter om sänkta matpriser. De stora kedjorna justerar priserna och de spontana reaktionerna är glada. Så bra med billig mat! Stackars oss i Finland som måste betala så mycket för vårt dagliga bröd! Kedjorna förklarade prissänkningarna med effektivering av verksamheten.
Idag läser vi om att mjölkproducenterna kommer att få mindre för sin mjölk. Förklaringen är importstoppet till Ryssland, låga priser på världsmarknaden och sämre köpkraft i Finland. Den uppenbara kopplingen - att konsumenterna vill ha billig mat, butikerna pressar priserna och producenterna får mindre betalt - verkar vara mindre viktig. Själv tycker jag att den stora frågan är hur billig SKA mat vara? Är det verkligen alltid priset som är viktigast? För billigt blir det att skeppa in mat från låglöneländer. Billigt blir det att föda upp antibiotikastinna djur på löpande band i jätteanläggningar. Billigt blir det att dryga ut mat med tillsatser. Är det verkligen så vi vill ha vår mat i framtiden? För om vi vill ha ren, närproducerad mjölk från glada kor får vi betala lite för det. Faktiskt. Det finns andra värden än priserna som behöver räknas in i sammanhanget.
(Själv hoppar jag på specialerbjudanden, köper billigaste juicen och fuskar med att köpa ekoprodukter om prisskillnaden är för stor. Ingen är perfekt. Men billigt är inte synonymt med bra.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar