Han har blivit social och "pratar" gärna med oss, ler och kan kikna av skratt när vi fjantar oss eller kittlar honom. (Jo, han är kittlig!) Än så länge gör han inte skillnad på folk, och vem som helst som fånar sig lite snällt kan få ett stort leende - så länge tidpunkten är rätt. Han verkar också trivas i vilken famn som helst, även om jag gärna vill tänka mig att han trivs allra bäst i sina föräldrars...
Annars är storebröderna två av hans favoritmänniskor, och det finns inget bättre än när de pratar och gullar med honom. Favoritprylen är helt klart mobilen över skötbordet, den som Arvid pärlade till den nya babyn redan i vårvintras i förskolan. Han sträcker sig inte efter saker ännu, men om något är riktigt lockande försöker han istället böja hela kroppen åt det hållet.
Han har lånat många drag från sina bröder, samtidigt som han ser mest ut som sig själv - och när han höjer på ögonbrynen och rynkar koncentrerat på pannan när han pratar med oss, då är det bara Josef han liknar.
Han har redan från början varit skonsam med oss på nätterna på så sätt att han sovit bra när han väl tagit kväll. Tyvärr gör han det inte särskilt tidigt... Begripliga rutiner och sovmönster är inte heller hans grej. Oftast sover han mycket på dagen och är som allra piggast sent på kvällen när vi helst vill gå och lägga oss, men det kan variera från dag till dag, och hittills har vi mest bara hängt med bäst vi kunnat. Det är åtminstone sällan vi behövt vara upp med honom på natten - om vi räknar med att natten börjar när han slocknar nångång vid ett-tvåtiden.
Och nu fortsätter vi. Det ska bli spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar