Summera 2014? Redan?

Nu är det verkligen inte mycket kvar av 2014. Det har varit ett bra år på många sätt. Ser fram emot att summera 2014 riktigt på riktigt, men  jag börjar med att dra fram den här slitna gamla listan som jag har fyllt i ganska många gånger förr. Åren går, go' vänner, åren går!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 

Födde barn i Kokkola. Badade i Medelhavet. Gick på manikyr.

Genomdrev du någon stor förändring? 

En stor förändring hände mig, men egentligen kan jag inte säga att jag genomdrev den, utan jag fick den till skänks. Josef förstås!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja! Vilken babyboom! Först ut var barnens första Sverigekusin, gullige Adil som föddes i februari. Nån månad senare var jag ute på tapas med mina eminenta Överpurmodamer och släppte nyheten om att vi väntade baby i september. Och... det var vi tre (av fyra) som gjorde, alla tre med beräknade datum inom tio dagar! Det var utan jämförelse ett av årets mest otippade ögonblick!! Hur roligt som helst. Då var syster Hanna inte ens med den kvällen, men småningom skulle det ju också visa sig att det skulle födas en baby i Nykarleby också i november. Några dagar innan Josef föddes kom det också en liten Olga i England. Och förutom alla de här har det dessutom kommit flera barn här och där i bekantskapskretsen. Vilken bra årgång!

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 

Den 15 september, utan tvekan! Josefs födelsedag.

Dog någon som stod dig nära? 

Nej, och det är jag tacksam för.

Vilka länder besökte du?

Sverige (Stockholm + Småland i juni och Norrfjärden i maj och oktober) och Spanien (Girona + Barcelona i juni). I Finland har jag inte rest så mycket längre än Vasa, förutom en gång till Helsingfors i januari och Tammerfors i februari.

Bästa köpet? 

Får man kalla våra resor för "köp"? Annars ett par ikea-möbler som fyllde ut tomma ytor i vårt hus som tidigare hade fungerat som förvaringsplats för flyttlådor. Stor förbättring!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Att kunna börja kommunicera med Josef. De första veckorna var mysiga på sitt sätt, men så jag väntade på att han skulle börja prata med oss...

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?

Det jag saknar nu i slutet av år 2014 är helt klart en pigg, stark och smidig kropp. Det må vara förlåtet med en svag och degig lekamen drygt tre månader efter förlossning, men jag hoppas verkligen komma igång med projekt "hitta tillbaka till min vanliga (obs: inte ideal-) kropp" småningom nu när 2015 börjar!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Sett till att få barnen utomhus innan de blir griniga. Vet inte hur många gånger jag varit efterklok det här året...

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Slentrianätit choklad efter att den första "åh, så gott"-känslan lagt sig.

Favoritprogram på TV? 

Downton Abbey och Amazing Race. Precis samma som flera år tidigare alltså... min tv-smak tuffar tydligen på som en atlantångare utan att låta sig störas av nya flugor.


Vad var din största framgång på jobbet 2014? 

Jag slutförde det jag tagit mig an, även om det under en period på vårvintern var alltför mycket. Jag lärde mig i alla fall att i fortsättningen får det räcka med ett heltidsjobb, mer än så behöver ingen småbarnsmamma för att hålla sig sysselsatt...

Största framgång på det privata planet? 

På förhand var jag inte alls säker på att jag skulle trivas som hemmamamma - i själva verket var jag ganska övertygad om att jag inte skulle göra det. Jag hade ju så roligt på jobbet, och förra gången jag var mammaledig trivdes jag inte alls särskilt bra med det. MEN till min förvåning trivs jag ju! Jag känner mig avslappnad, nöjd och... glad. Min baby är för det mesta ganska cool och sover ganska mycket på dagarna, mina storbarn är för det mesta ganska självgående och trivs oftast med varandras sällskap. (Lägg märke till hur jag garderat mig med "för det mesta", "ganska" och "oftast"...) Och det ser jag som en framgång, att inse att jag inte alltid behöver rusa framåt, utan att det ibland är allra bäst att stanna upp.

Största misstaget? 

Det gjorde jag egentligen redan hösten 2013 - men jag tog på mig så pass mycket jobb att jag i januari-februari inte kände att jag gjorde något av mina två jobb bra. Att jag var nygravid och dödstrött hjälpte förstås inte, men även utan det borde jag ha insett att lagom är lagom. Också när det gäller jobbmängd.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

I början av året: ledsnare - på grund av trötthet och tidsbrist. Den andra halvan däremot har varit fenomenal!

Vad spenderade du mest pengar på? 

Förutom hus- och matrelaterade nödvändigheter så gissar jag badrummet vi håller på att renovera.

Något du önskade dig och fick? 

En frisk och glad baby! Och en någorlunda smidig förlossning.

Något du önskade dig och inte fick? 

Kan ju inte komma på någonting alls - det måste vara ett bra tecken! Eller jo, lite fler renoverade rum.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Jag ammade min tvåveckorsbaby och bjöd hem min familj och mommo och moffa på kvällsmat och tårta, utan större ambitioner på städat hus eller färgmatchad dukning. Dessutom fick jag veta att jag från och med i år delar födelsedag med en liten Jeussenbo.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Mer natur och frisk luft.

Vad fick dig att må bra?  

Resor, glada barn och frysta blåbär på morgongröten.

Vem saknade du? 

Alla vänner som bosatt sig på platser som är alltför långt från mitt hus i Sandsund.

De bästa nya människorna du träffade?

Josef! Och förstås flera andra av hans årgång, till exempel hans nya kusiner i Norrfjärden och Nykabi.

Mest stolt över? 

Att jag klarade av två fenomenala resor i juni utan att hindrades särskilt mycket av min stora gravidmage. Fast vänta - det är kanske inget att vara stolt över, utan snarare tacksam.

Högsta önskan just nu? 

Att mina barn ska må bra och växa upp till snälla, ansvarsfulla vuxna med respekt för och omtanke om andra. Det, och att få huset renoverat.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Slentrianäta mindre choklad? Mer seriöst: jag hoppas kunna fortsätta med den vardagsbalans vi haft under hösten. Det har varit välgörande att faktiskt ha tid och energi att hålla diskbänken ren, träffa vänner, sätta sig och läsa för barnen mitt på eftermiddagen och laga mat för att jag vill. När jag börjar jobba igen blir det säkert inte lika lätt att behålla det lugna tempot, men jag hoppas jag lärt mig att prioritera så att vi har mindre stress och mer vardagslugn i våra liv.

Ida Elina

...och ikväll fortsatte julen med mellandagskonsert i Betania. Fantastiskt begåvade Ida Elina, med kantele och gudabenådad röst. Förlåt, förlåt till alla jag inte tog i hand och handgripligen drog med, ni borde ha varit där!

Jul à la 2014

Julen!

Jag hade en period på några år då jag tyckte att julen visserligen var fin och bra på många sätt, men samtidigt ganska slitsam - trots att en stor del av jularna inte firas i vårt hem. (Eller kanske just därför.) Jag börjar tro att den perioden är över. Den här julen, precis som de senaste jularna, njöt jag stort. Tänk, vilka fina människor vi har i familjen - åt alla håll. För jag börjar förstå vad som är viktigt för mig på jul:

Umgås med fina människor
Levande, doftande julgran
Snö (det BLIR ju jul utan, men... oj, vad glad jag blir av ett lätt snötäcke!)
Berättelsen om barnet som föddes i ett stall och stjärnan som lyste över det

Sedan skadar det inte att ge och få lite julklappar, äta en del gott och tända ljus. Men människorna, det är dem jag inte skulle kunna vara utan.

Den här julen har inte bara varit skön, den har också varit lång. Vi siktade på att ha allt grovstök undan på måndagsmorgonen och från det bara julmysa med Ylva och Anders som kom från Sverige. Riktigt lyckades vi inte, men vid lunch på måndagen tyckte vi att julstöket fick vara good enough. Då inleddes vårt förhandsfirande. Bra taktik, borde kanske sätta deadline två dagar före julafton nästa år också!

Den här julen har dessutom varit duktig på småbarn. Vi har firat tillsammans med inte mindre än tre barn som upplevt sin första jul - Josef firade först med sin Sverigekusin Adil (10 månader) och sedan med sin Nykabikusin Leander (1 månad).  Det är fint!

Vi tände ljus vid gravgården. Och snön gjorde allt vackert.
(Men ljusen till Ebeneser glömdes hemma, så det får kanske bli till nyår.)

Ibland tänker jag att vi borde ta oss i kragen, bli vuxna och googla fram hur vi ska steka vår egen skinka - men sedan tänker jag att vi helt enkelt kan vara tacksamma så länge vi får dra runt som en kringresande cirkus och äta av våra föräldrars framdukade julbord i julhelgen. För varför skulle vi sitta ensamma kring vårt eget bord när vi inte måste?

Julaftonen delades som vanligt upp med morgon i Sandsund, dag i Skata och kväll i Överpurmo. Det där evighetslånga väntandet på julgubben som folk pratar om... det har jag ingen aning om. Igen, jag har tyckt att det känts stressigt med våra cirkulerande julaftnar, men inte länge. Det börjar kanske bli en tradition? Vi hann precis komma in och sätta oss ner när det bullrade vid mammas och pappas dörr.

 

Mellan julafton och juldagen var vi 17 personer som sov över på Stennabba. Sådär i teorin är det för att det är praktiskt eftersom jag vill gå på Stilla natt i Zion - men i praktiken är det ju dessutom hur mysigt som helst att det sover folk på madrasser i alla rum! På juldagen blev det i år en skönt slapp dag utan program. Var ute på en av årets vackraste promenader utan kamera, såg film mitt på dagen och sånt.

 

Men på annandagen bjöd vi faktiskt på julkaffe hemma hos oss, äntligen lite vuxenpoäng! Bara de delar av min familj som hade passligt, men det blev mysigt. Roligt att få fira lite hemma hos oss också! Josef somnade mitt i yran. Så är det att vara baby. Jo, det händer ibland att jag också får lust att bäddas ner under en filt och ta en tupplur mitt i kalaset, för att vakna en halvtimme senare och fortsätta umgås.

Och årets stora hit förstås - hemlagad Twix! Så gott! Annars är jag ingen stor julgodisfantast (varför krångla till det liksom - Fazers blå är ju lika gott utan att smältas ner och hällas över nåt annat...), men det här var en höjdare. Matias höjdare förstås. Här hittade han receptet! Först lagade han bara en 2/3-sats. Slut inom två röda. Sedan gjorde han tre gånger så mycket, och det finns det faktiskt kvar av ännu...

Alltså, julgranar gör sig verkligen inte på bild. I verkligheten får vilken skranglig stackare som helst julstämningen att flöda, men på bild... knappt ens så den fluffigaste Disneygran har något att komma med i tvådimensionellt tillstånd. Och ändå vill jag avsluta med årets gran. För jag tycker om den. Må den leva väl och behålla sina barr ända till tjugondag Knut!

Jag hjärta vädret

Det här snövädret! Perfekt! Måtte det vara ända intill påska!

Tre månader med tre barn!

Tre månader med Josef, och tre behagliga månader har det varit! Numera är han en nästan 62 cm lång, stadig unge som bara väntar på att få börja leka på riktigt med syskonen.

Han har blivit social och "pratar" gärna med oss, ler och kan kikna av skratt när vi fjantar oss eller kittlar honom. (Jo, han är kittlig!) Än så länge gör han inte skillnad på folk, och vem som helst som fånar sig lite snällt kan få ett stort leende - så länge tidpunkten är rätt. Han verkar också trivas i vilken famn som helst, även om jag gärna vill tänka mig att han trivs allra bäst i sina föräldrars...

Annars är storebröderna två av hans favoritmänniskor, och det finns inget bättre än när de pratar och gullar med honom. Favoritprylen är helt klart mobilen över skötbordet, den som Arvid pärlade till den nya babyn redan i vårvintras i förskolan. Han sträcker sig inte efter saker ännu, men om något är riktigt lockande försöker han istället böja hela kroppen åt det hållet.

Han har lånat många drag från sina bröder, samtidigt som han ser mest ut som sig själv - och när han höjer på ögonbrynen och rynkar koncentrerat på pannan när han pratar med oss, då är det bara Josef han liknar.

Han har redan från början varit skonsam med oss på nätterna på så sätt att han sovit bra när han väl tagit kväll. Tyvärr gör han det inte särskilt tidigt... Begripliga rutiner och sovmönster är inte heller hans grej. Oftast sover han mycket på dagen och är som allra piggast sent på kvällen när vi helst vill gå och lägga oss, men det kan variera från dag till dag, och hittills har vi mest bara hängt med bäst vi kunnat. Det är åtminstone sällan vi behövt vara upp med honom på natten - om vi räknar med att natten börjar när han slocknar nångång vid ett-tvåtiden.

Och nu fortsätter vi. Det ska bli spännande!

Alla undrar vad vi gjort på sistone... väl?

Detta har hänt:

I lördags: Jul på Södermalm
Södermalm i Jakobstad alltså. Min absoluta favoritjulmarknad! Mysigt. Och trevliga människor stöter man på också. När vi kom hem fick vi bra folk på besök på löpande band resten av dagen, och det tackar vi för. Bra folk på besök kan vara något av det bästa jag vet!

I söndags: Den heliga familjen
På söndagsskolfesten fick vi spela Josef, Maria och Jesus (Josef spelade alltså Jesus och Josefs pappa spelade Josef - risk för viss förvirring!) Josef tog tillfället i akt att visa sina skådespelartalanger och gjorde ett mycket verklighetstroget Jesusbarn. För jag antar att han också skrek..?

Sedan blev det en kväll på Stennabba - och vi hann faktiskt (nästan) se lite dagsljus där också. Eller, det var åtminstone inte beckmörkt när vi kom.

I måndags: Färg på asfalt
Nackdelarna med vädret vi haft de senaste veckorna är uppenbara (FULT! LERIGT!), men en fördel är att det går att måla på vår uppfart. Alltid något.

Och så idag: Snö!
Snö! Snö! Tyvärr väldigt blöt och därmed ganska opålitlig, men hoppas kan man alltid.

Novemberlista i efterskott

Jag hade faktiskt inte lämnat novemberlistan åt sitt öde, utan kommer ju att fylla i luckorna vartefter... här kommer ett par av de oskrivna punkter. Så gott det går med en ledig hand och en baby vid bröstet.

9. 5 saker jag borde ta tag i

- Kolla vad jag egentligen har för julklappar undangömda i skåpen och fylla på med sånt jag inte har. Eller inte hittar.

- Rensa bland babykläderna och fylla på med nästa storlek ur lådan i skrubben. Inte klokt hur snabbt barn växer ur sina första kläder! Fick i alla fall grovrensa lite när jag skulle skicka en påse med lånekläder åt lilla kusin Leander... antar att han inte kan ärva kläder av sin kusin Josef särskilt länge, så får passa på medan det går.

- Rensa upp en hög med jobbpapper som legat och skräpat på skrivbordet så länge att jag glömt bort att de finns där. En del från i somras, men ganska mycket ända från i vintras.

- Skriva ett par bokrecensioner som redan borde ha skrivits.

- Packa upp alla flyttlådor. Det är mitt mål - att ha gått igenom de flesta skåp och lådor före sommaren. Om det inte går så har vi för mycket saker! (Jo, vi har för mycket saker.)

Överlag har jag väldigt lite att ta tag i den här hösten, och det är så ofattbart skönt! Om jag hade skrivit den här listan för ett år sedan skulle jag utan problem ha fyllt den med akuta jobbrelaterade "borden", och det som jag skrivit upp här skulle ha hamnat på nöjeskontot och fått vänta till sommaren. (Utom kanske julklapparna...) 

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

Haha! Så roligt ska vi inte ha det, hundar är ju svåra faktiskt. Här har Edvin ritat Bamse istället. Jag är kanske inte helt objektiv, men jag tycker det är den finaste Bamse jag sett! (Texten har dock storebror skrivit, nån måtta får det vara... vet inte varför det står Bamse 50 år heller?)

Jag tycker det är otroligt kul med Edvins teckningar just nu, för det har hänt något drastiskt med dem i höst. Ännu i somras kunde man i ärlighetens namn knappt se vad just nånting alls föreställde, men nu sitter han och ritar och målar teckning efter teckning fulla av detaljer, och det mesta klart och tydligt. Ett riktigt utvecklingssprång!

Och då kom ju buzzador-pennorna väl till pass... de var verkligen jättebra att rita med! Stadiga och bra med färg. De har utan överdrift använts dagligen sen lillajul, och barnen tycker det är jättekul att ha varsin uppsättning med höger- respektive vänsterhänta pennor.

#Stabilo Easy Ergonomics Expert)

 (Hela novemberlistan finns här!)

December

Livstecken!

Ett tag funderade jag på att ta en bloggpaus i advent - inte för att jag är trött på att blogga, utan bara för att jag vill skaka om lite i rutinerna. Sist och slutligen skippade jag idén, men nu verkar det ha gått av sig själv ändå... hittills i december har det inte blivit många inlägg! Kanske advent får bli lågsäsong ändå, även om det säkert droppar in ett inlägg då och då. Det kanske behövs, eftersom december verkar vara högsäsong för allt annat.

Här har vi det riktigt mysigt om dagarna. Matias har lämpligt nog ett snällare schema ända fram till jul. Lillajulgranen barrar knappt fast den är överlastad med pynt. Arvid har äntligen en lös tand - det har han väntat på i minst två år. Vädret är miserabelt. (Verkligen miserabelt! Försöker låta bli att titta ut.) Vi har en aktivitetsjulkalender för första gången, och det är en bra idé. (Matias är som bäst till simhallen med A&E tack vare den, men vissa latdagar har vi fuskat. Till exempel fick de "mysig eftermiddag med fammo och faffa" en dag när de ändå skulle dit några timmar...) Badrumsrenoveringen där ute framskrider, vi räknar med att kunna bada julbastu där. Idag beställde jag julkort som vi kanske hinner FÅ före jul. Om vi hinner POSTA dem återstår att se.

Och det var läget hos oss denna decembertorsdag! Nu tänker jag äta müsli och läsa deckare och njuta av att vara ensam hemma en stund.

(Och bara för att jag skrev det här kommer jag säkert att börja blogga dagligen igen. Så brukar det bli när jag kommit över tröskeln att skriva ETT inlägg... det må så bli i så fall! I'll go with the flow.)

Helgens bästa

Bäst igår: Vi firade självständighetsdagen med våra vänner från Kvevlax, som vi inte träffat sedan i somras. Både större och mindre gillade sällskapet!

Bäst idag: English carol service i Pedersöre kyrka. Vackert att lyssna och roligt att sjunga.

(Nästan en vecka sedan jag bloggade, och ändå blir det inte så mycket mer än två bilder - har tydligen mycket på gång just nu! Återkommer!)

Ett foto i timmen - EFIT

Jag blev inspirerad av både Kakkakaffe-Eva och någon annan som jag av nån orsak inte kan komma på nu - ett foto i timmen. Ögonblicksbilder från min dag.

7.40 väcks jag av en Edvin som krupit upp intill mig i sängen och en Josef som ligger och snörvlar under min arm - där han nog har legat sedan jag sist ammade. Första förkylningen på gång kanske? 8.00, när min väckarklocka ringer, har Josef precis fått sitt morgonmål och jag har inte fler ursäkter för att ligga kvar i sängen.

9.00 har vi skickat iväg Arvid till skolan, äggen kokar och jag ser fram emot att äntligen äta mitt morgonmål. Josef ligger i sittern och säger till på skarpen - "jag har snor i näsan och det är INTE OKEJ!" Edvin tycker att han ätit klart fast han knappt börjat.

10.00 lämnar jag Edvin på lekklubben på Hoppetossans gård. Eftersom dagklubben bara är två förmiddagar i veckan är det tacksamt att han också får leka utomhus i gott sällskap en gång i veckan! Nu håller vi tummarna för att lekklubben ska få fortsätta på vårterminen fast det inte varit så många barn. Annars finns ju Folkhälsans lekpark i stan, men nog är det skönt med gångavstånd... Efteråt brukar jag alltid vela mellan att ta en sund och stärkande barnvagnspromenad och att skynda mig hem för att göra så mycket som möjligt av den lilla tiden jag har ensam hemma (Josef sover i regel den tiden). Idag skyndade jag hem eftersom jag hade bland annat ett julrelaterat projekt som passar bra när jag är ensam hemma. Och lite diskmaskin att fylla och kläder att tvätta och katt att mata och så.

12.00 hämtar jag Edvin igen. Han verkar trött och halvvägs hem flippar han ut som han nästan aldrig gör nuförtiden. En stor del av hemvägen får jag bära en ålande, gråtande fyraåring samtidigt som jag skjuter barnvagnen... Puh! Så fort vi var hemma igen var allt väl igen. Josef sover sig igenom hela spektaklet.

13.00 Edvin och jag avnjuter diverse rester till lunch och har nästan ätit klart när Arvid dyker upp strax efter ett.

14.00 Pepparkaksbak! Inte så avancerat som det låter, eftersom vi hittade lite pepparkaksdeg från ifjol i frysen... man borde alltid baka LITE pepparkakor (tre plåtar), så är det roligt hela tiden. Annars är det alltid nån stackare som sitter och kavlar och muttrar och uppgivet trycker ut hjärtan och gummor på löpande band i slutet.

15.00 Kusin Joar är här och leker ett par timmar. (Alla ger pepparkakorna fullt godkänt.)

 

16.00 Barnen leker vidare. Arvid parkerar mitt på tågbanan för att laga läxorna. Jag börjar räkna efter hur många timmar Josef har sovit egentligen och kommer fram till att det är nästan sex timmar - och har inte särskilt dåligt samvete för att jag väcker honom. (Jo, det händer ibland att han sover superlänge, typ att han slår ihop förmiddags- och eftermiddagssömnen till ett jättepass. Det är varken bra eller dåligt för nattsömnen, men lite oberäkneligt!)

17.00 Alltså, är det fortfarande ingen som tömt den där tvättkorgen? Eller ens eliminerat all ren tvätt som hänger i vägen på båda tvättställningarna? Vilket slarvigt hushåll.

18.15 Efter uppvärmd (men hemlagad) lasagne som Edvin tycker är tortyr att äta men vi andra gillar följer Arvid och jag Edvin till lekjumppan. Arvid och jag går in till bibban för att returnera ett jättelass, betala hans böter och skaffa en kod till nätbibban - det är kul att ettorna har egna lånekort, men det har vissa bieffekter...

20.30 Storbarnen verkar ha somnat i sitt rum, Tintin sover på sängen, så självklart som bara en lat frass kan, och till och med Josef har somnat till, även om det säkert är tillfälligt. Matias går ut för att kakla i badrummet som förhoppningsvis inte är ett evighetsprojekt så länge till, Amanda har slutat jobba för dagen och kommer hit för att sova över och jag bestämmer mig för att avsluta EFIT-utmaningen här. Ganska kul var det, men yikes, så många bilder det blir!