Okalasad söndag

Idag skulle det då bli Edvins hejdundrande fyraårskalas. Eller, kanske snarare ett ganska enkelt kalas med den närmaste släkten, men ändå. Det blev istället inget kalas alls. Har jag kanske nämnt att den här vintern är galet bacillförföljd..? Klart att Edvin lyckades få en dunderförkylning och feber till helgen. Han har nätt och jämnt orkat vara uppe i soffan och se på tv, utan mest har han sovit eller halvslumrat i sängen idag. På nåt sätt är jag ändå inte överraskad, utan för tillfället har jag en känsla av att allt vi planerar har ungefär 50-50 chans att lyckas utan att någon av oss är sjuk. Det svänger snart. Det svänger snart. Det svänger... snart?

Dessutom jobbar jag för mycket. Har suttit instängd i arbetsrummet en oproportionerligt stor del av helgen och det vackra vårvädret har jag bara noterat lite i förbifarten. Hur i hela friden tyckte jag inte att det räckte med ett heltidsjobb när jag planerade inför läsåret? Med småbarn och ett orenoverat hus till? Alltså, jag börjar verkligen tro att jag inte är tidsoptimist, utan snarare lite korkad. Nåja, en rush till och sen är det bara det där ena heltidsjobbet kvar. Easy peasy!

Åh nej. Nu blir det här ett gnällinlägg. Det värsta som finns! Ber ödmjukast om ursäkt. Egentligen är läget helt okej. Edvin är gullig, förkylning är en övergående krämpa och jobbet kommer att lätta småningom.

Och on the sunny side - när det blev klart att det inte skulle bli något kalas idag skaffade vi istället snälla barnvakter som nattar barnen ikväll så vi kan gå på Purmorevyn. Slutsålt var det också, men vi lyckades få varsin annullerad plats!