Det är så fantastiskt med sol igen. Efter en jämngrå vinter vaknar åtminstone jag lite mer till liv igen när det blir ljust - om jag måste välja mellan kallt och soligt eller varmt och grått blir det solen och kylan, alla gånger. (Eller sol och värme förstås, om det är ett alternativ...) Även om jag inte hunnit vara ute särskilt mycket på sistone känns livet ändå lite lättare när ljuset strömmar in genom fönstren och man inte behöver gå runt med hela tillvaron insvept i en gråblöt filt.
Men om jag var lite avundsjuk på Matias som har varit ute med barnen så gott som hela dagen? Lekpark på förmiddagen och Pörkenässkogen på eftermiddagen... Nå, kanske lite. Men jag fick ju titta på solen genom fönstret där jag satt och jobbade, jag. Hehe. Och det är onekligen skönt att vara (nästan) klar med det som varit mitt ständigt (!) dåliga samvete en längre tid nu.
Men ikväll hängde jag åtminstone med på vår geocachepremiär! Inte så framgångsrik premiär dock, för vi hittade ingenting.Tur då att stället är ca 250 meter hemifrån, så det lär komma nya tillfällen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar