Tipp tapp

Julstämningen återvände igår! Efter två ganska tråkiga mellandagar blev det ett riktigt julkalas - hela min familj, min faster och hennes familj och min farbror samlades på Stennabba och firade lite jul. Paket överlämnades, lax åts och tre små tomtenissar gjorde alla vuxna alldeles mjukhjärtade och fåniga. Eller åtminstone de vuxna som råkade vara föräldrar åt någon av nissarna... Det var trevligt!

(Hanna har en ännu bättre bild på sin blogg...)

Och ikväll ska vi fira nyåret med god mat och trevligt sällskap i Bäckby. Antagligen med barnvänlig hemfärdstid och tolvslag i tv-soffan... men glittriga tolvslag ägnade vi oss i ärlighetens namn inte åt innan vi blev föräldrar heller. Pulka hade vi också tänkt oss ikväll, men det beror väl lite på om pulkabacken har smält bort eller inte... Viss risk finns! (Snälla, snälla, säg att det riktiga vintervädret tar över igen snart - jag som är så sugen på skidor och snö!)

Hur som helst - GOTT NYTT ÅR!

2012-listan

Årskrönika har jag sett fram emot att skriva i flera månader redan. Det brukar vara roligt att tänka tillbaka på sitt år och reflektera lite över höjdpunkter och - tja, bottennoteringar. Och framför allt är det väldigt roligt att läsa dem efteråt, när man hunnit glömma lite vad som hände vilket år. Roligt också att ha årsöversikter för mina barns första år - även om det inte i första hand handlar om dem och deras utveckling. Om något händer mig, eller ännu värre, oss båda, hoppas jag innerligt att någon är tillräckligt klok för att skriva ut min blogg, eller åtminstone årskrönikorna, till barnen. Så värdefulla tycker jag de är. Att skriva en sådan rekommenderas för alla - med eller utan blogg!

Jag ska småningom ta itu med årskrönikan, men det kräver lite tid och koncentration. I väntan på att sådant ska dyka upp fyller jag i nyårslistan som jag också har fyllt i ett par gånger förr. Kopiera gärna, jag vill gärna läsa om andras år!

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Gick på West end-musikal i London. Gick på Purmorevy. Klippte barnens hår själv. Anlade jordgubbsland. Kämpade med a-kassans blanketter. Firade jul i utlandet.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, jag tror det här var ett mellanår i min närmaste krets. 2011 kom några barn, och 2013 är det ett par på kommande, men inga 2012. Eller, ursäkta om jag glömmer någon? Känner mig inte helt skärpt.

Dog någon som stod dig nära?
Inte så nära. På juldagen dog Sven Willner, fammos storebror. Jag har faktiskt inte träffat honom sedan jag flyttade från Åbo, men han var det sista av fammo och faffas syskon, så med honom avslutades ett kapitel i min släkt.

Vilka länder besökte du?
England och Sverige, och olika delar av Finland. Tja, och Lettland, om det räknas att jag har bytt flyg i Riga... Uppdaterar: Norge också förstås, men bara en snabb avstickare från Arjeplog.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Fast anställning och ett eget hus. (Två små önskningar bara - det räcker gott för mig! Heh.)

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer faktiskt inte ihåg något speciellt datum...

Vad var din största framgång 2012?
Jag undervisade engelska på högskolenivå, jag som aldrig haft egen engelskundervisning på någon nivå alls förr, och det gick hyfsat bra. Roligt var det också!

Största misstaget?
Att prioritera allt möjligt annat istället för att må bra.

Bästa köpet?
Kommer inte på något speciellt den här gången (förra året var min cykel det solklara svaret...) Kanske byrån som fortfarande inte skruvats ihop?

Vad spenderade du mest pengar på?
Ny (läs: begagnad, givetvis) bil i somras - fast vi var förstås två om det köpet!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn! På sista tiden har jag känt mig riktigt nykär. De är båda två inne i spännande åldrar, och de är så fantastiskt fina.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Av logiska skäl kommer jag främst på det jag lyssnat på i december - albumen A very merri perri Christmas (Christina Perri) och Songs for Christmas (Phil Wickham). Annars - musikallåtar. Billy Elliott, Next to normal och Kristina från Duvemåla.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Eller äh, gladare också. Men året som helhet var mer uppförsbacke än en del andra år.

Vad önskar du att du gjort mer?
Skidat, cyklat, promenerat - vad som helst som inkluderar motion och frisk luft. Sånt är bra för mig...

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ägnat mig åt byråkrati. Men det var förstås inget jag kunde välja bort heller.

Blev du kär i år?
Fortsatte vara.

Favoritprogram på TV?
Downton Abbey, Work of Art och (fortfarande) Gray's Anatomy

Bästa boken du läste i år?
The Hunger Games (Suzanne Collins), Goodnight Mister Tom (Michelle Magorian) och - för att nu inte bara nämna ungdomsböcker - I vargars följe (Stef Penney).

Största musikaliska upptäckten?
Jag började lyssna på Noah and the Whale och Mumford & Sons.

Något du önskade dig och fick?
Ett flertal trevliga resor och utflykter.

Något du önskade dig och inte fick?
Ett trevligt jobb som är bara, bara mitt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Först jobbade jag, en helt vanlig engelskadag, och på kvällen gjorde Matias (supergod) pizza som vi bjöd åt mamma, Jenny, Johannes och Amanda som kom hit och firade. Nu kommer jag förresten på att jag fick en bok av mamma som jag varit jättesugen på att läsa, fast det inte blivit av ännu.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Fler fasta punkter, framför allt ett fast arbete.

Vad fick dig att må bra?
Fjällen! Och att begrava mig i en bra bok - i pappersform här hemma och som ljudbok i bilen.

Vem saknade du?
Jag svarar som jag har gjort förr - flera av mina vänner som bor alltför långt borta.

De bästa nya människorna du träffade?
Mängder av nya kolleger och studerande i olika sammanhang.

Mest stolt över?
För det första, mina barn. Toppenmänniskor, de där små typerna! För det andra, att jag har kämpat på och gjort så många lärorika och givande jobbsaker under året istället för att bara sjunka ihop i en blöt, arbetslös fläck på golvet i väntan på att "mitt" jobb ska dyka upp.

Mellan

Vi hade pyntat en del under advent, men mycket lämnade i sina lådor när vi åkte iväg till Sverige. Det gör mig egentligen inte så mycket - jul är trevligt, men det kan lätt bli för mycket. För mycket mys, för mycket tomtar, för mycket förväntningar. Men julgran! Att få ha en gran inomhus gör mig bara glad och lugn i maggropen, skulle gärna ha mera skog inne hela året. När vi bodde i Vasa hade vi plastgran ett år, men egentligen - den var det ingen större idé med. När vi kom hem var det minst sagt lyxigt att bara få bära in en gran från terassen, direktimport från Purmo, levererad medan vi var borta. Så nu har vi en fräsch och fin gran som står här och doftar - det är länge kvar tills julen ska ut! Julblommor fyndade jag dessutom för en spottstyver när jag handlade mat; det har sina fördelar att pynta när själva julhelgen är över...

Men förutom granen och blommorna har jag faktiskt en del att anmärka på mellandagarna, som vanligtvis är en av mina favoritveckor på året. Januari kommer att rivstarta med nya utmaningar genast efter nyåret, så när vi väl hade kommit hem och packat upp det mest nödvändiga fick jag snällt sätta mig och jobba. Ibland (nej, för det mesta) suger det faktiskt att inte kunna planera sin jobbsituation bättre än jag kan just nu. Dyker det upp något intressant tar man det, så är det bara, och då hjälps det inte om det ryker lite mellandagsmys.

Julen 2012

Jag hoppade över det här med bloggen under resten av resan - till och med fast jag fick en liten surfplatta i julklapp. Det fanns ju så många andra viktigheter: julgodis som skulle ätas och spel som skulle spelas... Det var en väldigt vilsam jul! I vanliga fall rantar vi fram och tillbaka mellan våra familjer, och det brukar också vara fina jular, men det var verkligen skönt att hålla sig i en stuga hela julhelgen. Även om jag förstås saknade min familj och julen på Stennabba lite...

Julen blev som jag hade hoppats på: Lugn och ro, julmys och sällskapsspel, julkyrka och julmat, vila och tid med familjen. Vi såg på mindre film än jag hade trott, men det kan jag leva med. Det blev också mindre pulka och snölek än jag hade tänkt mig eftersom temperaturen höll sig under -20 för det mesta, men det får vi ta igen resten av vintern. Vackert var det i alla fall, även om man helst höll sig inne!

Eftersom vi kom fram redan 22:a (bra drag - skönt att inte dyka rakt in i julaftonen!) fick barnen hjälpa till med att klä granen och göra smällkarameller. Mycket uppskattat! Granen pyntades rikligt på en viss höjd och på en viss sida, men snyggt så. Dagen före julafton kom svärföräldrarna också fram, och så var vi samlade.

På julaftonen var vi på julbön till Hortlax kyrka, en picture perfect kyrka som dessutom var mycket barnvänlig med gungfår och spännande barnpåsar som man fick botanisera i om tiden blev för lång.

Efter Kalle Anka (kan man väl inte missa om man firar jul i Sverige heller - även om det annars har börjat kännas ganska oviktigt för mig) blev det ett överdådigt julbord. Våra värdar tar det här med julmat på allvar! För mig var det nytt bland annat med revbensspjäll och en massa goda ostar på bordet, gott! Ris á la maltan var mitt bidrag - gjord på köpisgröt... hrm. Men gott! Efter det kom tomten, som Arvid med lite fnitter ganska snabbt konstaterade att lät precis som farbror Anders... och tänk, om man kikade bakom masken från sidan såg man ju att det var han! Någon överdriven tro på tomten odlar vi inte, men det är ju roligt med lite show.

 På juldagsmorgon trotsade de flesta av oss - inte Matias och barnen - kölden och den tidiga timman och gick på julotta klockan sju (det är otta på riktigt, det!) i Norrfjärdens kyrka. Det var fint! Vacker musik och en andaktsfull stämning som inte skojades bort. Men en tupplur fick det bli på förmiddagen... Senare på dagen insåg vi att vi hade suttit alldeles för många dagar inomhus och ätit godsaker, så vi tog ett djupt andetag och begav oss ut på en rejäl promenad i kylan. Skönt - men Edvin hann börja tycka att det var ganska miserabelt innan vi kom oss in igen... Men när man varit ute på polarexpedition kan man med gott samvete bädda ner sig under filtar och se Ice Age 2 på hemmabion...

En av de mest uppskattade julklapparna var ett paket med utklädningskläder som testades ivrigt. Tyvärr glömdes lejonmössan under en filt, men den går ju att posta. Värre är det med pulkan, som står kvar på gården i Norrfjärden... Blir nog till att köpa en ny, för inte kan man ju vara utan pulka ända till vårvintern när den kanske återvänder hem!

På annandag jul var vi in till Piteå en sväng, satt på café och gick lite på rea - trots att jag egentligen tycker att man borde klara sig utan shopping hela julhelgen - men det var roligt med lite omväxling till julmyset! Köpte en julgardin på rea, men besvikelsen var stor när jag insåg att jag tänkt fel med måtten så att den inte alls går att ha i köket... Vi får fortsätta med våra sommargardiner, och barnrummet får bli rött istället.

Den här damen, hennes mor och hennes bror (som flyttade bort på juldagen) hade vi mycket roligt med! Kattungar är ju fantastiskt underhållande... Tintin kändes ganska stor och långsam när vi kom hem igen - men det har sina fördelar med en mjuk, lat och mysig frass också. 

Och en sak till - att köra med barn gick så utomordentligt bra den här gången! Både på upp- och nerresan var de på gott humör, gnällde bara måttligt och grät inte alls! På hemresan blev det inte ens av att vi tog fram leksakerna vi hade rustat oss med, utan de bara babblade på och lekte med sina mössor. Det är vi inte bortskämda med!

Det blev en jul som jag är väldigt glad och tacksam för, vi hade det gott.
Tack Ylva och Anders för att vi fick crasha er jul med våra högljudda cirkus!

Jul på gång

Bilresan gick över förväntan - så bra att vi tog matpaus först i Keminmaa - och vi kom fram rekordtidigt. Jag har gjort ischoklad för första gången i mitt liv (yes, min svårighetsgrad!) och lärt mig kortspelet skip-bo. Någon (gissa längden) smygpyntade granen. Det här blir bra!

Vägrapport

Jag mobilbloggar! Med bild! Från bilen! Tänk vad de hittar på nuförtiden.
Det är ett vackert land vi kör igenom. Temperaturen är -20.
Ingen nederbörd, trafiken måttlig. 59 km till matpaus. Humöret i baksätet förhållandevis gott, men något ansträngt. Påtaglig statisk elektricitet i vissa kalufser. Vattenflaskan borttappad. Kuddkrig i baksätet avstyrt.

Bättre alternativ

Äh, men om blanketter och intyg inte kan höja julkänslan får man väl ta till andra medel. Igår kväll till exempel, då blev det riktigt julmys med en stor del av min storfamilj på Stennabba. Trevligt sällskap, skinka och nybakt jullimpa, det klagar jag inte på! Fick också beundra skafferiet som kanonkulan Amanda hade städat under dagen - skulle jag ha så prydligt nånstans här hemma skulle jag sitta i det hörnet och mysa dygnet runt, skafferi eller inte.

I morgon bitti packar vi in oss i bilen och kör norrut för att prova på en annorlunda jul - det blir en jul med våra favoritnorrlänningar. Det kommer verkligen att kännas konstigt att fira jul utan min familj i år, men 1) vi tar igen det i mellandagarna och 2) jag ser väldigt mycket fram emot att prova på en svensk jul. Jag vet inte om jag förväntar mig så stor skillnad, men kanske... ja, sillsallad nämndes i alla fall, och det känns väldigt svenskt. Eller? Lugn och ro ser jag också fram emot - kanske hinner man faktiskt lata sig, läsa böcker och spela sällskapsspel om man låter bli att ranta fram och tillbaka mellan olika ställen hela julhelgen... När man väl har morgondagens 500 km överstökade, då.

Och idag då, då hade jag ensamtid med Arvid och passade på att sätta igång jullimpsbak. Då kände jag mig som en perfekt förälder. Det var en trevlig och ganska främmande känsla. Hela processen skulle ta tio timmar, så limporna är fortfarande i ugnen... men det doftar gott i alla fall, bara det!

PS. En sak jag gjorde idag som skulle ha verkat ytterst konstig om jag hade hört om det imorse - jag kom ut från bokhandeln med en kursbok för gymnasiets historia i handen. Som om det var det mest logiska i världen.

The Christmas Spirit

Åh, det finns inget som skapar julkänsla som lite stämningsfullt pyssel med blanketter och löneintyg. Och en  nyfunnen insikt att jag (på grund av luddiga instruktioner eller egen dumhet, tolka själv) har gjort saker på ett mycket krångligare sätt än nödvändigt det senaste året. Man bara myser.

Och det var inte sant, och det var inte sant, för det jag håller på med nu äter upp julkänsla så det bara ryker om det. Borde nog gå ut och skotta lite snö istället, kanske det hjälper.

Sweet nothing

Jag förstår att världen undrar hur det går med vår byrå. Den bor fortfarande i sina kartonglådor - men! Skrivbordet är borta, berget av blandat krafs likaså, och vi har en tom yta i sovrummet som bara väntar på sin byrå. Större tom yta än någon annanstans i vårt hem kan tilläggas, nästan synd att fylla den med något. Är nog svältfödd på tomma ytor... Kommer fortfarande ihåg hur fantastiskt det var att hälsa på syster Jenny i Åbo för några år sen, en gång när hennes kämppis nyligen hade flyttat ut och jag och Arvid fick bo några nätter i ett rum med bara en bäddsoffa och en tom bokhylla. Inte vackert kanske, men ack så vilsamt!

Önskelista såhär inför jul:
- Tomma ytor
- Många kvadratmeter golv
- Naturligt ordningssinne för mig
- Naturligt ordningssinne för min familj

Ursäkta

Jag kan bli galen på luddiga ordverifieringar som man måste ta sig igenom för att få kommentera, men nu har jag ändå lagt till funktionen här på bloggen. Ber om ursäkt! Annars brukar jag få kanske en spamkommentar om året, men den senaste veckan har det droppat in flera. Av någon anledning syns de inte i bloggen, men jag får mejl om att de kommit. (Spamfilter?) Hur som helst, de är irriterande och onödiga, så jag lade till ordverifieringen. Kommentarer vill jag gärna ha ändå! :)

Gotta love it

 Fluffig, vit snö. Bästa som finns i december! Hoppas det snöar inatt så jag får skotta snö imorgon igen.

Lucia

"Bra kaar som kan änder se". Och bra kvinna. Bevisligen kan jag ändra mig - ja, faktum är att det ibland blir ett seriöst problem, det där att jag gärna ser saker från båda sidorna. Tänk, så mycket enklare att bestämma sig om man var styvnackat svartvitt alltelleringet övertygad om att en sak (= ens egen åsikt) alltid är den rätta! Det skulle vara ett ganska skönt liv, men kanske ändå lite enformigt. Nå, hur som helst. Igår blev jag övertygad.

På morgonen satt jag tillsammans med en massa sjuor och åttor i en festsal med dämpad belysning och väntade på luciatåget. Jag var glad över att jag råkade ha ett vikariat just på Lucia så att jag fick lite stämning helt utan att anstränga mig, men så värst exalterad var jag inte. Det är vackert med ljus och hopp och annalkande jul, men egentligen har jag alltid tyckt att det är en mycket märklig tradition. (Och det säger jag faktiskt inte bara för att jag fick minst röster av de tre kandidaterna i Purmo en gång i mitten av 90-talet.) En leende blond flicka som får stearin i håret. Styltiga dikter, klassiska sånger. Tomtenissar och pepparkaksgubbar blandas med ett sicilianskt helgon. Och don't get me started on stjärngossarnas strutar! Mycket märkligt.

Men alltså. Det var ett bra luciatåg. Det var faktiskt ett sjusärdeles bra luciatåg. Alla gymnasiets ettor måste ha varit med, för jag fick det till över 60 personer i tåget - bara det mäktigt. Och stort plus för musikläraren som hade hittat ovanliga och fräscha sånger och/eller arrangemang. Jättefint!

Och så hade jag ändrat mig. I vissa fall kanske luciatraditionen är mera fin är märklig ändå. Jag hoppas på ett lika fint luciatåg nästa år!

Tolvor

Jag är själv lite förvånad, men när någon ikväll påpekade att det var 12.12 idag blev jag nästan besviken över att jag inte hade tänkt på det när klockan var 12:12, idag 12.12.2012... Jag vet inte exakt vad jag skulle ha gjort, men kanske jag kunde ha tagit en tyst minut och tänkt på livets gång eller stundens coolhet. Så här i efterskott kan jag konstatera att jag satt i ett främmande lärarrum och rättade tenter under en håltimme mitt under en också annars mycket lugn vikariedag. Eventuellt skalade jag en mandarin. Eller tänkte på hur nöjd jag var med att jag hade hittat till den nya skolan som jag ännu igår inte hade en aning om var den fanns. Sådär ungefär på första försöket.

Just i denna stund sitter jag och tänker att jag nog borde låta datorn somna nu. Proppmätt är jag fortfarande efter att ha ätit på O'leary's tillsammans med två gamla godingar. (Goda vänner alltså. Goda vänner. Hjälp, är så trött att man kunde tro att klockan närmade sig småtimmarna...) Maten var sådär okej, men sällskapet var trevligt!

Hej... så länge!

Min yngste son har flyttat ut. Ut ur vårt rum, och in tillsammans med storebror. Det kan ju hända att han flyttar tillbaka före midnatt (utan säng), och att han kanske flyttar tillbaka före midnatt varje natt resten av vintern, men han är stolt, han är stor, han har flyttat ut! Gossebarnet som annars är den mammakäraste som finns körde helt sonika ut mig så att pappa skulle kunna läsa saga för honom och storebror - tätt, tätt hopklämda i Edvins lilla, lilla säng.

(Och ja, den här flytten skulle säkert ha funkat för ett år sedan också. Vi är bara lite tröga, det är sådana vi är. Bara lite tröga.)

Jul på Södermalm

Man må säga vad man vill om den här annars ganska håglösa lördagen, men det kunde inte ha varit bättre väder för julmarknad! Lagom kallt, ren snö på marken och stora snöflingor som dalade ner. Jag har inte läst Kajsa Kavat på länge, men jag är säker på att det var precis så här vitt och vackert när hon sålde kringlor eller vad hon nu gjorde.

Museet hade också öppet hus, så jag och Arvid hade också roligt när vi såg oss omkring och beundrade skeppsmodeller och miniatyrlandskap. När vi såg på ett 50-talskök berättade jag att ett vanligt kök såg ut så ungefär när Arvids moffa föddes. - Va?! Så länge sen? Arvid var tagen. Jag tyckte nu inte det kändes så hemskt urgammalt att tänka sig tiden när min pappa föddes, men vi är ju faktiskt olika generationer. Vi har 26 års skillnad i våra perspektiv, min förstfödde och jag. Och så är förstås allt större när man är mindre, också tidsskillnader.

.

Äsch. En besvikelse så här på kvällskvisten. Varför förutsätts folk planera så långt på förhand om de vill göra nåt roligt? Planera alltså. Planera är bra. Men lite sådär lagom, inte - hallå! - halvår och helår och allt möjligt framåt. Måste man verkligen det?

Äh, det var ingen stor sak. Bara nåt som kunde ha varit kul, nog om det. Jag hör av mig när jag kommit på nåt annat bra istället.

Tack och hej

För en halv evighet tog jag steget över från min älskade studievärld till arbetslivet. Det gjorde jag i det här huset. Jag hade en halvfärdig gradu och kilovis med studiepoäng, sporadisk arbetserfarenhet som lågstadievikarie och ett halvårs auskultering i bagaget. Jag visste massor, men hade kanske inte stenkoll på hur jag skulle lära ut något. Men visst, fick jag chansen att undervisa muntlig och skriftlig kommunikation på ÅA var det väl klart att jag tog den! Att jag hade haft litteraturvetenskap, inte svenska, som huvudämne och egentligen inte visste så mycket om språkvård - äh, det går ju att ta reda på. Och så gjorde jag det. Jag började som lärare genom att undervisa om ett måste som nu inte så många är intressade av - vetenskapligt skrivande. Och det gick! Det är inte det roligaste jag undervisat, men så mycket roligare än jag kunde tro. Det var mitt första steg.

Under hösten har jag återvänt till huset, som nybörjare igen - den här gången som nybörjarlärare i engelska. Mot slutet av terminen har det börjat hända saker som kan verka väldigt skumma här. En klocka försvinner här, en tavla där. Plötsligt är en anslagstavla tom, med bara mörkare rutor kvar där det hängt papper i ett decennium. Ett bibliotek har packats ner och upp igen och ner igen. Men förklaringen är varken spöken eller andra spännande, mystiska saker, utan en helt prosaisk flytt. Personal och studerande drar vidare till splitternya campus, och ett mycket trevligt hus lämnas åt sitt öde. Och visst, ett hus som (tydligen) är ohälsosamt och gör folk sjuka ska inte användas. Men nog är det galet tråkigt att ett ovanligt luftigt och ovanligt ändamålsenligt hus inte ska vara användbart - tänk så många miserabelt fula kartonglådor som bara överlever och överlever. För det har varit ett bra hus, jag har trivts med att jobba här. Som nybörjare då och som nybörjare nu.

Ja tack

Ja tack, det här bokpaketet skulle jag gärna vinna! Hemma hos jultomten stod jag faktiskt och tummade på på Akademen förra veckan, men sen blev jag lite snål (läs hellre: ekonomisk) och lade bort den. Men jag är svag för Mauri Kunnas illustrationer! De andra böckerna vet jag inte mycket om, och redan det är ju ett gott skäl att vilja ha dem...

Barnboksbloggen Bokunge lottar alltså ut ett fint bokpaket så här inför jul. Annars också är det en intressant blogg. Annars får jag mest bilderboksinspiration av att bläddra i boklådorna på bibban, men det är ju kul att hålla sig lite á jour med vad som kommer ut. Och då kan man bläddra i boklådorna lite mer målmedvetet...
 

En julklapp som får öppnas nu. Eller sen.

Vårt "stora" köp vid Ikea på hemvägen förra veckan var förresten en byrå. Rymlig, praktisk - åh, jag blir alldeles darrig i knäna av förväntan när jag tänker på hur mycket SAKER som kommer att rymmas in där. Fin är den dessutom; vi har blivit vuxna och köpte den vi ville ha, inte den billigaste.* Vi ursäktade den med att det är vår julklapp till varandra. Det behöver ju inte nödvändigtvis utesluta andra julklappar om man nu råkar hitta nåt bra...

Men. Det finns ett men. Den ska förstås skruvas ihop. Och inte bara det. Där byrån ska stå, står nu ett utomordentligt onödigt skrivbord. Så innan vi får skruva ihop vår julklapp behöver följande göras:

1. Demolera ett berg av ostrukna skjortor, bortglömda leksaker och rena lakan för att överhuvudtaget hitta skrivbordet. Grävmaskin kan vara nödvändig.
2. Hitta logiska platser för bergets alla beståndsdelar.
3. Hitta nånstans att förvara skrivbordet.**
4. Skruva isär och få skrivbordet till vart-det-nu-ska.
5. Äntligen - ta itu med Ikeas skruvanvisningar...

Vi får se. Mitt tidsoptimistiska jag tänker att kanske till helgen, mitt mer realistiska jag är nöjd om det sker före jul. Och om det blir i februari eller till sommaren är det väl ingen som är förvånad för det heller.


* Men tja, det vi valde bland var i och för sig fortfarande Ikeas standardurval...

 ** Utomordentligt onödigt just nu, men om vi någonsin får oss ett hus som är större än 83 kv... Jag gillar faktiskt skrivbordet. Jag hittade det f.ö. i soprummet under en av våra Stockholmssomrar, enda felet var att det var fel ihopsatt. Helt huvudlöst.

Det blev december

Det blev december, och här har inte bloggats så mycket. Det är mycket nu. Eller det har varit mycket nu. Från och med imorgon är inte så mycket - det är åtminstone vad jag tror. Antingen det, eller så jobbar jag häcken av mig fram till jul. Jag är alltså tillbaka i den fantastiska inhopparsvängen och har ingen aning om hur mina dagar ser ut framöver. Men jag hoppas åtminstone på några lugna dagar då jag får sitta med en tekopp och rätta tenter i fleecebyxor. Ah, det är vad jag önskar mig nu. Fleecebyxor, hemma. Det, och sedan ett stadigt toppenjobb. Det låter väl inte så orimligt, eller hur?