Soldränkt avslutning (7.5)

Som vi hade väntat på solen. Skam den som ger sig! Sista morgonen vi vaknade i London var den plötsligt där. Och alla färger! När vi kände oss energiska dagen innan lekte vi med tanken på att ställa väckarklockan löjligt tidigt för att ta en cykeltur och se London vakna innan vi måste checka ut. Senare på kvällen var vi mera inne på sovmorgon och gott om tid att ta oss till Gatwick. Men när vi gick till kvartersbutiken (en annan än den vanliga pga. helgdag - May Day) för att köpa oss lite morgonmål fattade vi att det bara inte gick att sitta och äta på ett dunkelt hotellrum, utan istället tog vi en kort promenad till St Paul's Cathedral som vi dittills bara sett från bussfönstret.

(Jag tycker den här bilden är ganska fantastisk med kontrasterna sopbilen - glasbygget - katedralen...)

 

När vi kom fram njöt vi av morgonmålet, solen och omgivningen. Vi sprang runt som ystra kalvar med kameran - det är så mycket roligare att fota när man inte ser allt genom ett gråruggigt filter... Konstverket som speglade St Paul's var roligt att fota, man vet aldrig hur bilden blir. Sällan smickrande, men ofta snygg.

Men man ska väl sluta när det är som roligast. Dags att gå tillbaka till hotellet, packa det sista och bege sig mot London Bridge Station. Vi hade gott om tid, och hade inte haft något emot en extratur med tåget för att se lite mera förorter på vägen... Dessutom mulnade vädret till och det började regna innan vi ens hunnit ut från centrum, så vi behövde inte tänka på allt vi kunde ha gjort en solig dag i London. På flygfältet hann vi ladda upp inför hemresan med McDonald's, mera bokshopping och lite övrig proviantering. Sedan? Sedan flög vi hem igen.

Och nu - nu är det slut på den här maratonlånga reseskildringen. Lite, lite har jag skämts för hur jag brett ut mig om en liten weekendresa, men å andra sidan - jag önskar att jag hade skrivit sådana här epistlar om alla resor vi gjort, stora som små. Roligt att skriva och roligt att ha! Resan är vi nöjda med trots kylan - det finns mycket att se i London, och vi kommer säkert att komma tillbaka. Och då vill jag definitivt cykla mera, kanske en längre sträcka utmed Themsen. Men det allra bästa var inte just London, utan att London finns i Storbritannien. Jag har inte varit där på många år (och har aldrig varit någon längre period än 3½ vecka i sträck) men jag känner mig hemma där. Den accent jag odlat fram bl.a. när jag studerade på ÅA passar in, bara det... I USA blev min engelska bara märkligare och märkligare tills jag knappt trodde att jag kunde språket, men i Storbritannien kan den bara bli bättre. Äh, nu blir jag ressugen igen. Hur ska jag bota det..?