Blå natt

Åtta massiva blå - jag har alltid undrat hur många som har sina hem i dem. Så många hem staplade så prydligt på varandra; så många liv på så liten yta. Det är ett storslaget landskap.

Skriva

När jag försökte kyla ner hjärnan och rädda den från överhettning på grund av packning satte jag mig ner en stund med tidningen Skriva. Som jag anade fanns där en hel del som inte var riktat till mig som hobbybloggare, lärare, vardagsskribent och bokläsare, men visst fanns det intressanta artiklar också. Om man verkligen skulle drömma om att ge ut en bok innehåller tidningen säkert mycket matnyttigt, men jag lärde mig också saker om berättarteknik som är bra att veta om man ska undervisa om litteratur.

Det som fascinerade mig mest var just att tidningen var så nischad. Den försökte inte rikta sig till alla som tycker om böcker, eller skriver lite för skojs skull. Den riktar sig till läsare som vill skriva en bra roman och ge ut den, inget trams. Och just därför tycker jag att jag fick en inblick i hur författare jobbar - till exempel tipsade Majgull Axelsson om hur man lyckas med sin roman, och deckartemat bjöd bland annat på handfasta instruktioner i "Fem steg till en fängslande intrig". Att titta in bakom kulisserna är alltid roligt, och det här är kanske det närmaste man kommer som bokslukare.

Resdags? Nu?

Ja, vi ska ju till Stockholm. Och har du inte hört något om det kan det bero på att vi knappt vet om det själv - vi bokade hemresan i förrgår och ditresan bara nån dag tidigare. Jag är inte det minsta mentalt förberedd på en resa, men det kan säkert bli bra. Jag tänker på allt vi planerat att göra och tycker det verkar vara idel roligheter... sen nån gång, i sommar när vi gör det. Det är bara det att sen nån gång, i sommar, det är nu! Imorgon kör vi iväg!

Försöker lite förstrött packa och undrar över varför det alltid är så svårt att packa för barnen. Jag har ändå gjort det rätt många gånger vid det här laget, men jag har ingen aning om hur många tröjor som kan tänkas gå åt. Det beror antagligen på att det är mänskligt omöjligt att räkna ut. Lite lättare kunde det vara om jag visste exakt antal och konsistens på glassarna vi tänkt äta.

(Och det var bara barnen. Åt mig själv har jag inte ens börjat packa...)

Picknick med en femåring

Femårsdagen - med födelsedagsmorgonpicknick på Fäboda. Ser man på ytterkläderna tror man kanske att bilderna är från tidigt i våras, men det är faktiskt midsommarafton. (Första gången sedan 2007 som midsommarafton infaller på den 22 juni, kan jag inflika.) Det var ingen varm sådan, men det var vackert vid havet och frukostsmörgåsarna var så mycket godare med lite sand och havsbris på. När vi ätit klart fick Arvid leta efter paket som sjörövare hade gömt i skogen, och sedan sprang barnen lyckligt runt på klipporna - med nervösa föräldrar hack i häl. Arvid litar jag åtminstone lite på, men Edvin ingav inte så stort förtroende när han självsäkert sprang efter sin storebror och kaxigt sjöng "lallalallalaa"...

Sedan fortsatte helgen i ett enda färgglatt nystan av aktiviteter. Det var Humle, det var födelsedagslego, det var bröllop och det var Humle igen. Och som en värdig avslutning på en intensiv men rolig helg: några av mina favoritbarn och -vuxna som kom hit och firade både vår födelsedagspojke och hans blivande sexårskompis. Ikväll tog vi ut det sista av femårskalasandet när Arvid bjöd hit sin kompis A. på ett minikalas. Och nu tror jag alla kalaslystna i den här familjen får nöja sig ett tag, även om ballongerna hänger kvar tills vidare!

Booked

Booked verkar vara en bra grej. När man har anmält sig får man då och då mejl om att en ny bok snart kommer ut, och om den verkar intressant kan man anmäla att man vill ha den som recensionsexemplar. De snabbaste får en bok mot att de skriver två gånger om den på bloggen, facebook eller twitter. Fair deal, tycker jag, och kul att inte bara proffsrecensenter får chansen att läsa och tycka snabbt.

Hittills har jag tydligen varit långsam för att få något, men den här gången lyckades jag. Det blev ingen bok, men en tidning som heter Skriva damp ner i min postlåda idag. Än så länge har jag bara tittat på utsidan, men ser fram emot att dra plasten av den när jag fått en del vardagssysslor undanstökade (handla mjölk, hänga tvätt och undvika mer biblioteksböter än nödvändigt).

Av förstasidesrubrikerna att döma riktar tidningen sig kanske mest till folk med hemliga eller ohemliga författardrömmar - "Skaffa agent" och "Ge ut din bok själv" känns kanske inte riktigt tänkt för mig - men jag hoppas det ändå finns något som passar för en vardagsskribent och moddelärare utan halvfärdig roman i skrivbordslådan. "Deckarskolan" verkar åtminstone lovande. Det återstår att se!

Nästan fem

 

Vi har tjuvstartat. Vi tjuvstartade midsommarhelgen genom att tjuvstarta Arvids födelsedagsfirande, och nu känns det som söndag kväll fast det egentligen är torsdag med hela midsommaren framför. Lite förvirrande, men mycket lyxigt! Det är imorgon 15.23 han blir fem år. Då blir vi fem år som föräldrar. Fem år! Allting upp till det känns ändå som småbarn, som om babytiden fortfarande är påtaglig, men efter... Då är det nära till skolåldern. Storbarnsåldern. Imorgon 15.23 är vi storbarnsföräldrar. Det är mäktigt.

Vi hade kalas för fina släkten idag, trevligt var det. Och fina presenter fick han. Och fina tårtor hade Matias gjort - men han (och födelsedagsbarnet) hade bakat så mycket att vi fick sätta en hel tårta i frysen. Värre kan man ha det. 

Och nu - dags att slå in ett par paket, så fortsätter vi firandet imorgon.

Följetongen

Jag antar att alla håller andan och undrar hur det blev med mitt hår.

Jag var och klippte mig häromdagen. Jag blev lite (läs: mycket) missnöjd - igen. Och eftersom håret ändå inte ville bli ljusare, laddade jag om och färgade det mörkbrunt. Det mörkbruna var bättre än ingentingfärgen, och frisyren... tja, jag har räknat ut att den borde se rätt bra ut mot slutet av sommaren. Och jag äger faktiskt en hatt.

Inget särskilt

Får man ropa hej nu och tro att resten av familjen håller sig frisk när de fortfarande verkar må bra? Kanske hade jag bara ätit nåt skruttigt. Fast frisk och frisk, den där lätta sommarförkylningen har övergått i riktig skrällhosta för barnen. Men hellre det ändå.

Och efter en söndag som känts som en söndag ska med gudstjänst, god mat och glass, vila och sällskapsspel har jag tagit vardag igen och skickat mina män till lekparken för att få tänka i tystnad. Nu - arma dagar - ska jag se till att få sommarlov på riktigt nån gång. På mitt skrivbord ligger diverse större och mindre saker som borde fås ur vägen innan min hjärna kan koppla av på riktigt. Till midsommar ger jag det, då ska allt vara på rade. Därmed basta. Och då menar jag allt, inklusive alla a-kassapapper. Gulp.

Och tja. Det här inlägget skriver jag bara för att hålla igång fingrarna medan hjärnan vilar lite från det jag egentligen borde göra. Det kanske märks på nivån...

Tammerfors och andra platser

Det var ju en resa med ett syfte vi gjorde förra veckan - men det blev ändå mycket nöje också! Tvådagarsturen blev tre dagar, Tammerforsresan gick ända till Helsingfors och Tammerfors-audin vi skulle se på blev en helt annan audi i Tusby, om än motsvarande. Men äh, vi är ändå så dåliga på att planera att det är lika bra att ge upp helt ibland. Det var alltså förra tisdagen vi begav oss. Tack och lov blev vår sista (?) längre biltur utan luftkonditionering lagom sval ändå... men en loppispaus i Seinäjoki fick det ändå bli, för allas bästa. Resten av bilresan blev så mycket enklare när de första bilarna hade inhandlats redan 100 km hemifrån...

Efter att ha spanat bilar runtom i Tammerfors utan större resultat checkade vi in på Omenahotelli, som inte var så dumt. Visserligen var det damm och godispapper under soffan (det går liksom inte att komma undan med att fuska med sånt när gästerna är två och fyra år...) men annars funkade det bra. Inget speciellt, men förmånligt, och perfekt för en barnfamilj - så bra med kylskåp, mikro och ett ordentligt (mat)bord på rummet! Och mataffär mittemot. Och barnen tyckte förstås det var jättekul med hotell, jag tror det här var deras första hotellnätter - åtminstone som de kan minnas.

Det var en vacker kväll i Tammerfors, och det blev lite strosande, lite lekpark, och en regnskur som gjorde oss genomblöta på väg tillbaka till kvällsgröten. Jag gillar Tammerfors. Det är något med atmosfären - kanske alla gamla fabriksbyggnader, kanske forsen eller kanske det vackra, kuperade landskapet runtomkring.

Vissa lekte av hjärtans lust i lekparken...

...medan andra surfade på bilar i Nyland. Också det av hjärtans lust. Och eftersom det fanns ganska många realistiska alternativ på en lämplig rutt bestämde vi att boka in en natt till på äppelhotellet och ta en nyländsk road trip dagen därpå.

Onsdagen blev en bildag. Bilsittande och biltittande. Men om man får äta lite banan och plocka lite maskrosor mellan varven går det bra ändå. (Duktiga, duktiga ungar!)

Och så, i Tusby, blev det napp. Det fanns egentligen inga större nackdelar med den här bilen jämfört med de andra vi såg på, men jag blev ändå helt ställd när Matias frågade om vi ska slå till. "Eh, nu alltså? Ska vi bara köra iväg med den? Så enkelt kan det väl inte gå?" (Nåja, enkelt och enkelt, på andra dagen av bilspaning runtom i Finland...) Men så gjorde vi. Och vi körde iväg med två bilar, för vår gamla trotjänare skulle vi bara ha fått en spottstyver för. Sen körde vi vidare till Vanda för att fira med köttbullar på Ikea. Det var tydligen på tiden, för Edvin höll på att svälta ihjäl: de tjugo kilometrarna mellan bilaffären och Ikea satt han och babblade lyckligt och upprymt: "Ita! Pat! Nu! Pat! Pat! Pat!" (Äta, mat, nu, mat, mat, mat...)

Efter det tyckte vi inte att vi kunde strunta i att åka en sväng in till Helsingfors eftersom vi ändå var så nära. Vi hade ju hela kvällen! Det var trevligt med lite huvudstadspuls, även om alla började bli lite trötta - och det blev inte så mycket mer än en kort promenad i centrum och mat i Forums food court. Den enda bild vi har är det invirkade trädet. När det blev dags för mat hade till och med våra duktiga ungar fått nog för dagen och var skrikiga, gnälliga och satt inte stilla på sina stolar en enda minut. Dessutom slarvades min mat bort på nåt sätt, så innan vi äntligen var klara hann jag bli mycket tacksam för att vi är så pass sällan i den staden att vi säkert är bortglömda nästa gång vi kommer...

Torsdagen blev en skön dagen efter. Om de två föregående dagarna hade varit mest (bil)nytta med lite nöje på sidan, blev den här dagen bara nöje. Lekparker och butiker, soligt väder och glad familj.

Resans sightseeing skulle bli målningarna av Hugo Simberg i Tammerfors domkyrka, men vi kom dit tjugo minuter efter att kyrkan hade stängt sina dörrar för dagen. Men det är en vacker kyrka utifrån också - sagoslott! Sen åt vi pizza på ett ovanligt trevligt Kotipizza och barnen uppförde sig bättre än de någonsin gjort när vi ätit ute - pratade glatt och lagom högt, åt sin mat och satt på sina platser. Efter gårdagens fiasko i Hesa var vi helt förbluffade. Och sen - ja, sen körde vi hem igen. Med två bilar.

Suck

Vissa saker är så väldigt onödiga. Som att dra på sig magsjuka när försommaren är som vackrast - och jag inte ens hört talas om några sådana baciller i farten på jättelänge. Men det kom fort och försvann fort, så kanske jag bara ätit något knasigt. Det håller jag tummarna hårt för, så jag inte smittar ner resten av gänget...

Nu mår jag ändå riktigt bra och är trött på ett (konstigt nog) ganska skönt sätt. Vi kan göra så här: Idag vilar jag, så kanske jag kan hitta på något roligare imorgon?

Edit: Vila ja, alltså Matias skulle ju iväg på svensexa, så det där med vilandet kanske jag skjuter upp till imorgon ändå... Barnen sover gott, men just nu känner jag mig ganska manglad, och inte på ett skönt sätt. Men ändå lite stolt över att jag fick det att funka!

Juni på Stennabba

I förrgår tog jag barnen med mig och körde till Stennabba. För varför sitta hemma och ha tråkigt när man kan vara på en plats som ser ut så här..? Äppelblom, kan inte finnas något vackrare. Det skulle vara syrener då. Det var en riktigt typisk försommardag på Stennabba. Febril aktivitet, men inte så febril att inte barnen skulle ha fått vara med i traktorerna och kohagen. Och grannarna har smågrisar som är hälften vildsvin, hälften vanliga grisar - nästan bokstavligen: ser ut som vildsvin på bakre hälften och vanliga gysar längre fram... Fårsläpp och nyfödda lamm och fina höns och spinnande katter och grannbarn råkade vi också på; ibland är det faktiskt just så bra som det låter på landet.

Barnen hade roligt. Så roligt att jag nästan måste tvinga in dem och trycka ner dem i soffan framför Mamma Mu till sist. Det kändes verkligen bakvänt - "Nu måste ni komma in och ligga i soffan och se på tv, ni har faktiskt varit ute hela dagen..." (Om någon tycker det låter som dåligt föräldraskap måste jag faktiskt försvara mig med att de var så trötta att de nästan vinglade och Arvid dessutom skulle vidare till fammo och faffas för att sova över senare på kvällen... Deras bästa var inte full fart utomhus i det skedet.) Men eftersom Arvid fick låna kameran hade han ändå inte ro att sätta sig, utan sprang runt och fotade allt han hittade. Bland annat en stor del av Mamma Mu och Kråkan-filmen...

Idag har varit en förkyld dag när det var riktigt, riktigt skönt att lämna barnen hemma med sin far och köra till Nykabi för att barnvakta (en mestadels sovande) systerson på eftermiddagen. Arvid har råkat ut för sommarförkylningen som vi alla haft mer eller mindre, men han har dessutom feber. Och gnällsjuka, som tyvärr smittade av sig på Edvin, som annars inte har andra symptom än en smått rinnande näsa. Men den där smittsamma gnällsjukan verkar ha avtagit mot kvällen, tack och lov.

Jordbuggar i vår trädgård

Ett jordgubbsland! Inte så stort kanske, och en rad fattas ännu - men ändå. Att anlägga jordgubbsland är inget jag brukar göra, så jag är väldigt stolt. Nu är det bara att hoppas på några gubbar senare i sommar... Där det inte är jordgubbsplantor ska det bli lite dill, persilja och sallad, ungefär lagom mycket för vårt rensningsbehov.

Och det här är skillnaden mellan att ha en ettåring och en nästan-fyraåring och att ha en tvååring och en nästan-femåring: ifjol sådde vi lite sallad, annars fick ogräset frodas, något annat fanns det varken tid eller energi för. Men i år - jordgubbsland! Livet blir faktiskt lättare när barnen växer.

(Och varje gång jag skriver jordgubbar vill fingrarna skriva jordbuggar. Låter inte lika mysigt.)

Vad hände? Inget.

Jag färgade håret ikväll. Tror jag. Jag har i alla fall tydliga minnesbilder av att jag gjorde det - från det avdankat ljusbruna som hade fått en röd ton som jag definitivt inte gillade till en mörkblond nyans som skulle se naturlig och lite somrig ut. Jag var lite rädd att det skulle bli grönt eftersom jag aldrig blonderat håret med mörkare färg i håret förr. När jag hade fönat håret torrt såg jag mig i spegeln och blev bara förvirrad. Inbillade jag mig att jag just hållit på med kemikaliestinkande hårfärgning hela kvällen? Det är kanske en aning ljusare, och jag tror att den röda tonen gett sig, men annars - jag tror inte ens jag själv skulle märka skillnaden om jag inte visste om att den borde finnas där.

Men det blev inte grönt i alla fall.

Gymnastikfest

Hela vintern har ledarna på JKG:s zumba gjort reklam för sommarens gymnastikfest. Det verkade roligt, men jag visste hela tiden att jag inte skulle vilja lägga en hel helg på den. Titta ville jag ju ändå, speciellt eftersom syster Hanna var med i ett av programmen. Vädret var ruggigt (vilken upprepning - jag lovar att omnämna det speciellt om jag någonsin upplever varmt och soligt väder igen!), men jag som satt under tak på läktaren borde inte klaga... gymnasterna nere på planen såg inte ut att störas av vädret, men oj, vad blött det måste ha varit! Jättefina program, jag är så imponerad av dem som planerat och organiserat de här uppvisningarna. Tusen personer i alla möjliga åldrar på planen - och alla verkade veta vad de skulle göra och var...

 (Tittar man noga på första bilden ser man systeryster i Boxercise-truppen.)

(En rolig detalj är att när man ser bilderna som små thumbnails ser det precis ut som om jag hade fotat tulpaner i prydliga rabatter...)

Tre dagar och en audi

 

Hepp! Det blev en audi ändå. Tvådagarstrippen till Tammerfors blev tre dagar, med en road trip i Nyland i mitten. Allt kan ju inte gå enkelt, men enkelt skulle ju vara tråkigt. Än så länge har jag inte kört nykomlingen speciellt mycket, men den lär vara bra. (Gissa vem som körde hem silverbilen och vem som körde opeln..? Men det var faktiskt jag som föreslog det, och jag hade det mycket skönt i min ensamhet tillsammans med min ljudbok.) Duktiga ungar har vi att resa med, fast det blev en intensiv tripp med mycket bilsittande och biltittande. Visst blir de trötta och visst blir de stökiga när det blir mycket, men jag är övertygad om att det skulle gå att resa jorden runt med dem. De skulle bara tycka att det är roligt med allt nytt.

Blåsta

Eh, nej. Vi ska inte alls se på nån Audi i Tammerfors. Ett par timmar efter att vi bokat hotellrum (som inte går att avboka längre) fick vi ett sms där det stod att bilen var såld. Fast killen hade lovat att reservera den åt oss. Fast vi kommit överens om att komma hela vägen härifrån för att se på den imorgon. Fast han inte ens kan överlåta den förrän om mer än en vecka.

Att man kan bli arg.

Men sen kan man gaska upp sig, bestämma att vi ändå åker eftersom hotellrummet står och väntar, och det faktiskt finns en rätt bra BMW utanför Tammerfors som vi ändå hade tänkt se på som nästbästa alternativ. För tillfället känns det rätt bra att den säljaren är en bilfirma och inte en privatperson.

Och nu skulle det kanske vara dags att packa för den här konstiga utflykten då.

Feber

Den senaste månaden eller lite mer har min man haft feber. Bilfeber. Den har småningom eskalerat, tills den sköt i höjden när en viss annons dök upp för några dagar sedan. Om vi inte gör något åt det här snart börjar han yra. Så vi tar våra snälla (?) ungar, förenar nytta och nöje och sticker iväg på en minisemester i Tammerfors. En hotellnatt, biltitt och kanske något på nöjeskontot, vad vi nu orkar och hinner med. Det är ju ändå sommarlov! Dessutom känner jag mig också mer upplagd för ny bil efter att vår gamla trotjänare bråkade imorse - bromsarna brukar fastna ibland efter att bilen stått ett tag, men de brukar lossna enkelt bara bilen rullar igång. Så icke imorse. Det finns bromsstreck från vårt garage till vägen utanför vår ytterdörr, där jag gav mig. Det krävdes en man med hammare för att bilen skulle ta mig nånstans alls. Även jag börjar inse att det antingen krävs en ny(are) bil eller rejäla investeringar i den gamla - som knappt börjar vara värd något längre.

För ganska precis ett år sen kickstartade vi också sommarlovet med en tur till just Tammerfors, och nationalparken Seitseminen, den gången med svärföräldrarnas gamla husvagn. Det var en fin resa, men vi svettades som grisar och jag insåg att husvagnssemester inte är för mig. Jag tror inte att jag bloggade om den utflykten, men det finns en del fina bilder, så kanske jag borde i efterskott. En vacker dag.

Men denna dag - nu får det allt bli en uppräkning. Se här:

Tidig väckning med fyra personer i sängen
Morgonstök och morgongnäll
Iväg på jobb (bara en timme, men dock)
Köpa ny bilstol åt Arvid
Inviga bilstolen på väg till Purmo
Hänga med syster Jenny och andra fina familjemedlemmar
Bestämma att det blir en tur till Tammerfors imorgon
Laga mat och baka kaka medan Arvid körde sväm med sin moffa
Hälsa på min mommo
Hälsa på i Arvids blivande dagis
Låna en hög böcker på bibban
... och när vi parkerade bilen hemma efter allt det här var klockan fem. Fem! Det kändes som ett dygn senare, minst. Så det är inte konstigt att ungarna är lika trötta som vi och mest bara lever rövare. Arvid sprang halvnaken några varv runt radhusen här innan vi fick stopp på honom. Det enda som inger mig lite hopp om att vår utflykt kan bli riktigt bra är att Arvid älskade att sitta i sin framåtvända stol. Nu återstår bara packningen... rätt skönt att vi bestämde oss för hotell och inte campingstuga, som var vår första tanke!

Grattis Johannes!

Igår var det kalas och mina barn (kanske mest det äldsta då) åt kex på löpande band - precis hela eftermiddagen och kvällen. Han verkar inte ha fått några bestående men av det. Det var min lillebror som blivit stor som firades - grattis landsbygdsföretagare Johannes!

Och så ska vi inte glömma - grattis studentkusin Fredrika och närvårdarkusin Anna också! Så många kalas, så lite tid...

(Jag fotade en del, men det var Jenny som lyckades ta bästa bilden av Johannes och hans Sandra - tillsammans med en känd profil från denna blogg. Tack för lånet, Jenny! Eller tjuveriet.)

Soldränkt avslutning (7.5)

Som vi hade väntat på solen. Skam den som ger sig! Sista morgonen vi vaknade i London var den plötsligt där. Och alla färger! När vi kände oss energiska dagen innan lekte vi med tanken på att ställa väckarklockan löjligt tidigt för att ta en cykeltur och se London vakna innan vi måste checka ut. Senare på kvällen var vi mera inne på sovmorgon och gott om tid att ta oss till Gatwick. Men när vi gick till kvartersbutiken (en annan än den vanliga pga. helgdag - May Day) för att köpa oss lite morgonmål fattade vi att det bara inte gick att sitta och äta på ett dunkelt hotellrum, utan istället tog vi en kort promenad till St Paul's Cathedral som vi dittills bara sett från bussfönstret.

(Jag tycker den här bilden är ganska fantastisk med kontrasterna sopbilen - glasbygget - katedralen...)

 

När vi kom fram njöt vi av morgonmålet, solen och omgivningen. Vi sprang runt som ystra kalvar med kameran - det är så mycket roligare att fota när man inte ser allt genom ett gråruggigt filter... Konstverket som speglade St Paul's var roligt att fota, man vet aldrig hur bilden blir. Sällan smickrande, men ofta snygg.

Men man ska väl sluta när det är som roligast. Dags att gå tillbaka till hotellet, packa det sista och bege sig mot London Bridge Station. Vi hade gott om tid, och hade inte haft något emot en extratur med tåget för att se lite mera förorter på vägen... Dessutom mulnade vädret till och det började regna innan vi ens hunnit ut från centrum, så vi behövde inte tänka på allt vi kunde ha gjort en solig dag i London. På flygfältet hann vi ladda upp inför hemresan med McDonald's, mera bokshopping och lite övrig proviantering. Sedan? Sedan flög vi hem igen.

Och nu - nu är det slut på den här maratonlånga reseskildringen. Lite, lite har jag skämts för hur jag brett ut mig om en liten weekendresa, men å andra sidan - jag önskar att jag hade skrivit sådana här epistlar om alla resor vi gjort, stora som små. Roligt att skriva och roligt att ha! Resan är vi nöjda med trots kylan - det finns mycket att se i London, och vi kommer säkert att komma tillbaka. Och då vill jag definitivt cykla mera, kanske en längre sträcka utmed Themsen. Men det allra bästa var inte just London, utan att London finns i Storbritannien. Jag har inte varit där på många år (och har aldrig varit någon längre period än 3½ vecka i sträck) men jag känner mig hemma där. Den accent jag odlat fram bl.a. när jag studerade på ÅA passar in, bara det... I USA blev min engelska bara märkligare och märkligare tills jag knappt trodde att jag kunde språket, men i Storbritannien kan den bara bli bättre. Äh, nu blir jag ressugen igen. Hur ska jag bota det..?

Blomstertiden

Japp, nu har vi sommarlov. Igår: sista dagen vid dagmamman för barnen. Idag: Skolavslutning för Matias och sista skoldagen för mig. Det firade jag med ett besök på arbets- och näringsbyrån. Förra årets sommarlov inleddes så mycket mer hoppfullt. Ikväll firar vi mest med skrik och gnäll eftersom Edvin inte sov mer än en halvtimme i fammos trädgård idag - och Arvid försöker mest bara sitta på hans huvud. Sommarlov alltså, så härligt är det. Men till det nya sommarlovets fördel: vi har ätit väldigt god hemgjord pesto. Och kanske kommer känslan imorgon på lillebrors examenskalas!

(Grattis Johannes!)