Stockholmsgodis #6

När jag jobbade på Gröna Lund hände det ibland att jag inte alls avundades gästerna som kommit dit för att äta karamell och åka karusell och fröjdas hela dagen uppå Grönan... Det hände speciellt på varma, soliga julidagar när köerna ringlade oändligt långa, svetten rann och "barnfamilj" verkade vara det värsta möjliga sättet att leva. Då kunde jag kosta på mig att lite överseende undra varför de inte förstod att Grönan är så mycket trevligare mycket tidigt eller mycket sent på säsongen, helst en sval och mulen (men inte regnig) kväll. Jag skulle minsann aldrig plåga mig med att trängas i värmen mitt under högsäsong!

Ha. Där stod vi och svettades, barnfamilj mitt i solen, mitt i högsäsongen. Treåringen trött på intryck redan innan vi gått in genom entrén, babyn placerad i bökig barnvagn som också rymde mellanmål, kamera och ombyteskläder för alla eventualiteter. Min mardröm från 2005 come true, kunde man tro. Och visst var jag orolig. Men efterhand häpnade jag mer och mer - det gick ju bra! Utmärkt! Vi gick dit utan någon tanke på att själva åka speciellt mycket, och förutom två egna åk på var turades vi helt enkelt om att åka med Arvid och passa Edvin. Vilken lycka för Arvid... Tuff tuff-tåget och Veteranbilarna blev dagens stora vinnare med okänt antal åk! Men varför kom jag inte ihåg hur otäck Kärlekstunneln är? Den byggdes redan 1917, och då måste man ha haft en annan syn på vad som är mysigt och romantiskt. Jag tycker själv att dockorna är lite obehagliga, och Arvid blev jätterädd och ville bara bort. Kom ihåg det till nästa gång! Det vi kan komma ihåg till nästa gång är också att avsluta det roliga i tid och inte ersätta kvällsmaten med glass - det är inte bra för gnällfaktorn. Men på det stora hela hade vi en jätterolig dag på Grönan, så pass att Arvid med jämna mellanrum tar upp tråden och vill prata om vad vi gjorde på "Döna Lund".