Ja, till det här inlägget hade det onekligen passat väldigt bra med en bild. För jag tänkte nämligen bara meddela att vi haft riktig sommarkänsla här i radhuset idag, nästan så jag fick vibbar från förr i tiden då sommarloven var ett halvår långa och benen var bruna och fulla av plåster. På eftermiddagen saknade jag stränderna i Vasa lite, men jag tyckte faktiskt det var minst lika bra att ha ett trädgårdsland att rensa ogräs i - rädisorna växer för övrigt explosionsartat, så om det är nån som vill ha är det bara att komma hit och förse sig...
Maken fixade stödpinnar åt ärterna, lillebror sov i skuggan och storebror rev av sig plagg efter plagg, tills han satt naken på en sten och läste en bok. Sen tog jag ut picknickfilten och så avverkade vi alla bilderböcker jag hade med mig hem från bibban i förmiddags. (Duktigt insmetade med den nya blå solkrämen som jag också hade med mig hem från stan i förmiddags.) Och själv satt jag också på trappan och läste en hårdkokt kriminalroman en stund. Kom på att det antagligen är sådana som är den ultimata sommarläsningen - läser man dem på hösten blir det liksom för mycket... Men varför tänker jag bara på Bill och Ben (västernserie som jag slukade i mängder när jag var tolv) när jag läser James Ellroys Den svarta dahlian?
2 kommentarer:
Tänk, jag minns inte att du läste Bill och Ben. Däremot läste jag dem när jag gick i Villbacka folkskola. Storasyster till en av mina skolkamrater hade en hel hög och min kamrat fick dra Bill och Ben fram och tillbaka till skolan...
Det var säkert pga dig jag började läsa dem. :) Det kanske var dina böcker jag läste? Hade nån enstaka själv från City Divari...
Skicka en kommentar