Nu är det gjort - de får ha sina konspirationsteorier, men nu är jag i alla fall vaccinerad mot svininfluensan. Inga biverkningar har jag råkat ut för så här på kort sikt heller, förutom en öm överarm. Trött som en halt, gammal frass har jag varit både igår och idag, men å andra sidan minns jag inte riktigt när jag inte skulle ha varit trött senast, så det kan jag knappast skylla på vaccinet...
Jag tänker ibland med saknad på dagar då jag faktiskt har (eller hade...) energi som gör att kroppen studsar av iver att få göra saker. (Det händer inte ofta, men det händer!) Nu är det mera olika nivåer av trött som gäller: "trött men kan strunta i det och ändå göra saker", "nu är det lite jobbigt-trött" och "kollapsa på sängen-trött". Det jag i alla fall är glad och tacksam för är att jag verkar kunna strunta i tröttheten när jag faktiskt måste uträtta något. För det är ju så roligt att jobba också! Även om tröttheten slår tillbaka på helgerna. Och därför känner jag mig väldigt asocial just nu - det är inte det att jag inte vill träffa folk, det är bara det att det är så mycket skönare att trilla ihop på soffan... Jag lovar att kika ut ur min puppa i mars! Eller förresten, ge det två år till så hinner vi få sömnrutiner också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar