Tittar bara in för att skryta lite.

Ja, du. Idag har jag:

- väckts av yrvaken A. halv sju
- fått oss iväg utan att någon har gröt i ansiktet
- lämnat honom vid fammos och gått på yoga för gravida
- skyndat iväg till första föreläsningen i en kurs jag ska ha fram till jul
- lunchat på jobbet (lyxlunch eftersom jag åt den ensam med ÖT)
- hämtat A. och storhandlat med honom
- suttit tillräckligt länge för att äta ett päron, sen gjort jättelasagne i långpanna (och jag har aldrig förr gjort lasagne helt på egen hand!). Kan tilläggas att Arvid bara såg på Pingu lite i slutet... så jag har gjort som alla präktiga föräldrar (men sällan jag) gör: jag lät honom leka runt fötterna på mig och hjälpa till där det gick.

Nu väntar jag på att maten ska bli färdig, och efter det ska jag ut och gå ut och gå med en vän. Även om mina ben börjar kännas väldigt gravida redan nu... Men det konstiga är att med den energinivå jag haft på sista tiden borde jag ha tyckt att redan en tredjedel av de här sakerna är utmattande. Och det är väl därför jag skriver det här - ren och skär förvåning. Vad är jag hög på idag egentligen?

Namntips

Det är inte så lätt att hitta på namn, så all hjälp välkomnas med tacksamhet. Men kanske inte allt behöver tas i allvarligt beaktande... På Svenska namn kan man få fram namnförslag genom att skriva in föräldrarnas namn, då borde man få matchande namn för hela familjen. Använder jag både våra förnamn och mellannamn får vi veta att det skulle passa med en liten Torleif, alternativt Toola (tydligen en feminin form av det skandinaviska namnet Tolir). Tja, jag vet inte jag. Använder jag bara förnamnen föreslår namngeneratorn Ernst och Elma. Lite bättre ändå; Elma är fint, men Ernst... jag gillar inte hemmafixarprogram i tv så mycket. Jakten fortsätter!

Vilka förslag får ni?

Kommunikation

Det kan inte vara lätt att vara 2 år och 4 månader och kämpa med pratandet. Igår när A. kom hem från fammos berättade han om vad de hade gjort. Jag frågade om fammo hade läst för honom, och han svarade: "Ja! Mamm Mu, äij..." (så långt var vi med: Mamma Mu och Kråkan, men sen fortsatte det...) "...dä! Dä! Dä. Dä, dä. Dä. Dä..." Allt med olika tonfall och ett så ivrigt ansiktsuttryck att vi hemskt gärna skulle ha velat veta vad som hände med Mamma Mu och Kråkan. Men vi begrep ingenting. Så frustrerande det måste vara! Men å andra sidan skulle man väl inte lära sig någonting utan den frustrationen; det är nog den vi har att tacka för alla nya ord som dyker upp hela tiden.

Och han använder just tonfall väldigt duktigt när orden sviker. Igår kväll när han varit ute med pappa förklarade han "Tintin! Pappa." med ett tonfall som gjorde att jag förstod utan minsta tvivel att han menade att pappa lockade på Tintin, inte bara att de sett Tintin. Så kommunicera kan han. Men fortfarande vill han så mycket mera än han kan...

En bloggsuck

Håhåjaja. Den oroliga natten tar ut sin rätt. Inatt skulle Arvid sova mellan oss - och som han sov. Eller inte sov. När han sov fick alla hans föräldrar vilda sparkar mellan revbenen, knytnävar i öronen och pekfingrar i ögonen och när han inte sov, då var han upprörd. Mycket upprörd.

Så även om dagen gått sin gilla gång, verkar det här vara den tid på dygnet då natten hinner ikapp oss. Grinig unge och grinig morsa. Jag vill äta choklad till kvällsmat. Och sen vill jag gå och lägga mig. Får jag det?

Ett blogginlägg

Tadaa - livstecken! Eftersom Linda skrev om hur hon skapar mentala blogginlägg men inte får dem nerskrivna, kom jag osökt att tänka på att det är en vecka sen sist jag skrev. Trots att jag skulle ha haft mentala inlägg för nästan varje dag. Så i väntan på att jag får inläggen att föra över sig själva är det kanske bäst att jag sänker min bloggtröskel om det ska vara nån vits med det hela.

Därför - håll till godo med en bild av det första konstverket Arvid har ritat med bildförklaring. De långa gröna strecken längst framme i bild förklarade han att är Mia och pappa. När vi frågade var Arvid är i så fall funderade han lite och hittade sen det korta orangea strecket: dä!

Pump

Hurra förresten! Idag har jag varit på pump, och det har min kropp saknat! Jag har faktiskt inte varit på ett enda lett pass sedan början av sommaren, och sedan dess har det ju hänt en del. En flytt och snart en halv graviditet ungefär... Yoga för gravida på arbis går jag på, och det är också väldigt bra, men det räknar jag till en annan kategori.

Visserligen märktes det att jag är otränad och en aning gravid, men det gick ändå över förväntan (utom magmusklerna, som definitivt gått i ide) - kanske musklerna kommer ihåg träningen från i vintras och våras ändå? Nu ska jag i alla fall försöka skärpa mig och komma iväg och träna då och då.

(Men så kan jag inte låta bli att avsluta med en ytlig, ytlig kommentar - åh, vad jag saknar de fina lokalerna vid WSC och Ladyline i Vasa! Visst är det själva träningen som är det viktiga, men nog blir jag ännu gladare av att kombinera den med de fräscha omklädningsrummen, krukväxterna, de levande ljusen och väggmålningen i WSC:s Body&Mind-studio, massagefåtöljerna, den genomtänkta belysningen... Det bara är så. Judge me.)

Rassel rassel

Har någon av er vunnit en massa mynt i en spelautomat? Det har inte jag, men jag har ju sett hur mynten kan rassla ner för den som har lyckan på sin sida. Det är lite så med Arvids ordförråd just nu - de senaste två-tre dagarna har de nya orden bara rasslat in, i mängder! Han är kanske inte så tidig med pratandet, men de senaste dagarna har alla de här nyheterna (och kanske något bortglömt dessutom) dykt upp:

tewe=tv
pinne=spinner (det katten gör alltså)
dappa=tappa
amma=fammo (tidigare har mommo, moffa, fammo och faffa snällt fått dela på momma, som ursprungligen bara betydde mommo...)
buija=ett lite kryptiskt ord som verkar betyda saker man strör över maten - hittills har det betytt salt och kanel&socker)
nalla=nalle
tumppa=strumpisar
lila/ila=lila
dumma=suddgummi
atta/ätta=hjärta

Sen finns det en annan språkutvecklingsgrej som jag är lite ambivalent till - han har nämligen börjat kalla mig Mia istället för mamma, nästan helt och hållet... duktigt att veta vad jag heter, men jag kan inte låta bli att hoppas att han går tillbaka till mamma småningom!

----
Kommentar en liten, liten stund senare - ja, här kom nästa ord inrasslande: Dalle=Kalle=Hurra för Kalle=barnprogram av Richard Scarry (ifall nu någon av mina läsare inte är insatta i Barnkanalens utbud just nu...)

Camping bakom soffan

Var sover Arvid ikväll? Jo, bakom soffan. Där finns en koja (eller "tunnel", som han själv säger) som han och hans pappa byggde tidigare ikväll. Och när det blev dags för nattning var det där han ville sova... mysigt! Men jag gissar att vi får flytta på honom innan vi lägger oss, för om han vaknar där mitt i natten är det kanske inte lika mysigt längre...

Skön helg har det varit, och många trevliga vänner här igår. Tack för att ni kom! Vill man får man fortfarande komma på kaffe - vi har massor av mockaruta kvar... :)

Sköna arbetsdag

Övernattningen i helgen verkar ha gett mersmak, för svärmor erbjöd sig att ta hand om Arvid hela dagen idag. Perfekt, inte minst för att jag inte haft så mycket tid att jobba på sistone - jag har mest bara hunnit lova mer arbete, men inte göra mer än så åt det... och det är nog ingen klok strategi i längden.

Så nu sitter jag här och jobbar, ensam förutom Tintin som ligger och sover i fåtöljen bredvid. Ibland kan det bara kännas så skönt att jobba ostörd...

Dessutom vet jag inte vad jag gjorde med hårfönen igår, men idag ser mitt hår ut som en riktigt illasittande peruk. Då är det tacksamt att jobba ensam hemma - katten klagar inte!

Födelsedagsfirande ända in på dagen efter

29 år och ingen kris i sikte! Återkom om ett år och fråga om det luktar 30-årskris... vi får väl se. Jag ger inga garantier. Som 30-åring får man i alla fall en viss pondus som jag inte riktigt uppnått ännu - twentysomething ett år till...

En present jag fick var en barnlös kväll + natt + förmiddag (eller - inte helt barnlös, men lilla barnet är så praktiskt förpackat än så länge att det går bra att ha på levande ljus utan att barnet krockar med dem med leksaksbilar). Arvid fick alltså sova ensam hos fammo och faffa för första gången. För även om vi har varit ute i världen en del har vi (alternativt jag) alltid haft honom med oss, så inte en enda natt har han sovit i ett annat rum än mig. Visst, det skulle säkert ha gått att testa långt tidigare, men det har inte kommit så naturligt när vi bott i Vasa. Lite enklare att vara förberedd på att köra 5 km och hämta honom på småtimmarna vid eventuell kris än att köra 100 km... Men inga kriser blev det, utan det gick bra, så vi vågar hoppas på en repris!

För visst är det fantastiskt att sätta sig i soffan med massor av ljus (bara för att det går) och se en film från början till slut, utan att stå till tjänst med nattning och övrig uppassning däremellan. Och på förmiddagen blev vi så aktiva av att få pyssla på egen hand att jag bl.a. har packat upp och rensat 1½ (jättestora) klädlådor som stått i vägen ända sen flytten... Lyx! Det är konstigt att tänka sig att man i princip kunde göra så vilken helg som helst för ett par år sedan... det smakar så mycket mera nu!

(Och jo, det kändes faktiskt lite konstigt igår kväll när vi kom hem utan Arvid - hjälp, var har vi glömt honom? Vi gick ut och åt först, men att vara borta hemifrån utan honom är inte konstigt. Att däremot komma hem och vara hemma båda två utan barn - det tog en stund att vänja sig!)