Dagens dilemma - vem vann egentligen?
Bakgrunden: efter att ha varit en exemplarisk (om än tidvis sjuk, hängig och trött) mönsterpojke på resan har Arvid haft en riktig monstergnälltrotsdag idag. Baksmälla. Ingenting är riktigt bra, inte ens när han får som han vill, och ännu mindre om vi säger nej till något.
Maktkampen gäller: det mesta, men främst att han vägrar äta utan att få se barnprogram på laptopen samtidigt. Eftersom vi fick ta till alla knep för att få honom att äta efter att han varit sjuk har han fått göra det på resan, men nu är vi hemma, han är frisk, och det är slut på det. Har vi bestämt. Han har bestämt att det är en finfin vana som gärna kan få fortsätta.
Den aktuella situationen: Kvällsmat. Han vill se på barnprogram vid bordet. Det får han inte. Utdraget ställningskrig leder till att vi placerar honom i vardagsrummet framför Pettson och Findus. Vi har en känsla av att han kanske vann lite i alla fall. Men han vill äta och kommer för att hämta sin tallrik (!). Det får han inte. Ställningskrig igen. Resultatet blir att han pickar åt sig en bit kycklingpaj och går med gaffeln till vardagsrummet och tuggar i sig biten framför tv:n. Kommer till köket och tar med sig nästa tugga. Repetera. Repetera igen. Repetera igen. Repetera igen. Nu har han trots allt ätit mer kycklingpaj än någonsin förr, men frågan kvarstår: var det han som vann det här slaget..?
3 kommentarer:
Allt är tillåtet i krig och kärlek. Att fostra och vårda barn är väl både och. Och han åt ju. Frågan är om man måste ha en förlorare för att få en vinnare? isåfall blir "barnuppfostran" jättejobbigt... :-D
Jo, sist och slutligen kändes det nog som om ingen förlorade (utom de strikta principerna kanske), speciellt eftersom han blev mycket gladare och goare resten av kvällen efter ett ordentligt mål mat... Och det hade ju både han och vi glädje av. :)
Oj,vad momma fick dryft! Hoppas ni kommer fort till Överpurmo...
Skicka en kommentar