Kan andas ut, kanske

Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats inför flytten... Tänker inte ropa hej eftersom vi inte har skakat hand på någonting alls ännu, men nu är jag betydligt mer hoppfull angående både bostad och jobb... Så äntligen börjar det kännas som att flytten är lite på riktigt i alla fall, inte bara ett tankeexperiment.

Vad är en bal på slottet...

... eller en solig, somrig, varm sommarkväll på Humle? Vi hade tänkt att det skulle bli en helhelg på Hummelholmen (konferens), men vår febriga pojke fick oss att skjuta på planerna lite... vi hoppas han är i humleskick imorgon iaf! Men efter sin drygt tre timmar långa eftermiddagstupplur är han både piggare och svalare, så vi siktar på det... Nu tänker vi åtminstone gå ut och sätta oss nånstans. Inne har vi varit tillräckligt länge en kväll som denna.

Är jag förresten den enda som bloggar när sommaren visar sig från sin bästa sida? Det ekar i bloggosfären... undrar varför..?

Ofavorit i repris

Hösten och vintern klarade vi av, friska som nötkärnor nästan hela tiden, men så fort det började ljusna och grönska, vad händer då? Jo, inom maj och juni har vi hunnit med:

- förkylning I (hela familjen)
- förkylning II (hela familjen)
- magafari (hela familjen)
- förkylning III (hittills bara Arvid, men än ska vi inte ropa hej - tydligen är vi ganska mottagliga för hans barnbaciller...)

Just nu sover stackaren, men det verkar vara en ganska mödosam tupplur; han gnäller, suckar, rosslar, hostar och vaknar ibland till och ropar babbaaa (=papper = mamma, snyt mig!).

Ha, tur jag inte läste det här i april, då skulle jag ha blivit deppad...

Offentligt tillkännagivande

Jag har märkt att vi varit ganska dåliga med att berätta om vår flytt - ursäkta alla goda vänner som fått höra det nyligen. Eller ännu värre, som sätter kaffet i vrångstrupen nu... Så det kanske är på sin plats med ett offentligt uttalande nu.

Vi kommer alltså att flytta.
Matias har fått jobb i Jakobstad.
Letar som bäst lägenhet och jobb åt mig.
Inte mycket klokare än så, fråga om ni vill höra långa haranger om trevliga bostäder som inte finns.

Idag har jag varit på en jobbintervju, och så var vi och såg på en sunkig lägenhet, en liten lägenhet och en lägenhet som var riktigt, riktigt bra - förutom att den var tre trappor upp utan hiss. Höghuslägenheter allihopa. Tanken var att vi skulle skaffa en egen ytterdörr, men det verkar bli nästa flytt... inte så lätt hitta hus eller radhus att hyra när man fortfarande inte är tillräckligt klok för att köpa. Så vi får se var vi hamnar, vi får se...

Och jo, det är en bra sak att vi flyttar. Nu låter jag bara lite svartsynt för att det varit en lång och intensiv dag med osäkert resultat. Återkommer när jag är mer positiv!

15.23

Klockan 15.23 för två år sen föddes en skrynklig liten unge. Klockan 15.23 idag sov en mycket större och mer myggbiten Arvid som en prins medan hans föräldrar städade inför hans kalas.

Just nu, två år, fem timmar och tjugo minuter gammal, organiserar Arvid sin snabbt växande maskinpark, rödbrusig i ansiktet av det roliga, stojiga och varma kalaset medan hans föräldrar funderar på att gå ut på en kort promenad för att tvååringen ska få en chans att varva ner efter firandet.

Jag tror vi kan summera det som en riktigt bra födelsedag!

Kalasbra helg

Det är faktiskt först imorgon Arvid blir två år, men det känns som om han fyllt två år hela helgen. Eftersom han är född på midsommarafton kommer jag ju för all framtid att bli sentimental just den dagen, oavsett om det är 22:a juni eller något helt annat datum. Dessutom har han firats med buller och bång i Purmo tillsammans med släkten idag, och det gör ju också sitt till för att det ska kännas som födelsedag hela helgen. Men vad kan nu vara bättre än att ha födelsedag hela midsommarhelgen och lite till..?

I år kom vi förresten igen - på midsommaraftonen för två år sen var vi bjudna till en villa i Oxkangar, men då kom det av naturliga skäl av sig. Men det här året kom vi oss iväg dit (på midsommarfirande - vi var faktiskt dit en helt vanlig kväll förra sommaren också). Alltid trevligt med vänner och villa på midsommar! Och har man ingen egen får man bjuda in sig till nån som har... Midsommar är annars en helg som är nästan lika arbetsam som nyår - vi har inga traditioner, nästan aldrig några planer och hela världen är hysterisk för att det är midsommar (/nyår). Nån som vill hitta på något med oss på nyårsafton kanske? Fira det nya året? Ringa in 2010? Det skulle inte skada att börja planera i tid för en gångs skull...

Park life

Det är riktigt sorgligt att tänka på att lekparken är öppen bara en vecka till - och när den öppnar igen efter sommaruppehållet bor vi antagligen inte här längre... Arvid trivdes där redan från början, och nu är han lika hemma där som i vårt vardagsrum - man märker direkt hur självsäker han är där när man kommer dit med honom. Fantastiskt ställe. (Och fantastiskt för mig också att kunna räkna med ett par timmar tid att jobba eller göra annat på!) I tisdags var det sommarfest i parken, men det spelar ingen roll om det är fest eller inte. Arvid verkar ha lika roligt ändå...

Fotnot 1: När jag skrev in rubriken märkte jag att jag tydligen har ett gammalt inlägg som jag kallat Park life. Jag är tydligen inte så fyndig som jag tror.

Fotnot 2: En till tveksamt bra bild, jag vet. Och vid det här tillfället hade jag faktiskt med den riktiga kameran... med tomt batteri. Så då blev det likväl kameratelefonen. Men aldrig fel med en back up-kamera!

Spenatplättar

Snart blir han grön, vår unge. Inte av avundsjuka eller sjösjuka, utan av sin favoritmat (näst mannagrynsgröt). Att gå förbi godishyllan när man handlar med Arvid är lätt som en... plätt. Men att gå förbi hyllan med färdiga spenatplättar är omöjligt - han blir överlycklig och säger "njamnjamnjam" på ett sätt som lyckas få oss att smälta och köpa en förpackning. Varje gång. Så om han skiftar i grönt en vacker dag är det bara all spenaten.

Och om vi inte skulle ha smultit av "njamnjamnjam" så gör vi det för att han kramar spenatplättarna så hårt - hela vägen hem. Eller för att han vakar allvarsamt över sina plättar när han lämnar ifrån sig dem till kassörskan.

Många konstgjorda färgämnen

Hur många vuxenpoäng får man för att sitta uppe till efter midnatt när man egentligen borde sova för länge sen - och äta färgglad isglass medan man skrattar så tårarna rinner åt "Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show!"? Inte så många kanske.

Hur många vuxenpoäng får man för att man har gjort det tre kvällar i rad nu? Ännu mindre kanske...

Maktkamp på Falcon Crest

Dagens dilemma - vem vann egentligen?

Bakgrunden: efter att ha varit en exemplarisk (om än tidvis sjuk, hängig och trött) mönsterpojke på resan har Arvid haft en riktig monstergnälltrotsdag idag. Baksmälla. Ingenting är riktigt bra, inte ens när han får som han vill, och ännu mindre om vi säger nej till något.

Maktkampen gäller: det mesta, men främst att han vägrar äta utan att få se barnprogram på laptopen samtidigt. Eftersom vi fick ta till alla knep för att få honom att äta efter att han varit sjuk har han fått göra det på resan, men nu är vi hemma, han är frisk, och det är slut på det. Har vi bestämt. Han har bestämt att det är en finfin vana som gärna kan få fortsätta.

Den aktuella situationen: Kvällsmat. Han vill se på barnprogram vid bordet. Det får han inte. Utdraget ställningskrig leder till att vi placerar honom i vardagsrummet framför Pettson och Findus. Vi har en känsla av att han kanske vann lite i alla fall. Men han vill äta och kommer för att hämta sin tallrik (!). Det får han inte. Ställningskrig igen. Resultatet blir att han pickar åt sig en bit kycklingpaj och går med gaffeln till vardagsrummet och tuggar i sig biten framför tv:n. Kommer till köket och tar med sig nästa tugga. Repetera. Repetera igen. Repetera igen. Repetera igen. Nu har han trots allt ätit mer kycklingpaj än någonsin förr, men frågan kvarstår: var det han som vann det här slaget..?

Hej så länge...

Idag är verkligen dagen efter - har varit till lekparken, packat upp och försökt städa lite, men mest känns det som att vada i sirap... Så eftersom jag inte åstadkommer något annat kan jag ju alltid skriva om de där bra sakerna på resan som jag aldrig hann blogga om!

Sista dagen i Stockholm gjorde så gott den kunde för att väga upp dagarna som mest bara försvann - hela familjen frisk, vädret somrigt och vattnet solglittrande. Och helt utan att stressa lyckades vi pricka av några punkter vi inte ville missa - vi började med att se på vår vän och värds fotoutsällning i svt-huset. Bilderna har vi sett förr (de och många andra finns här, gå in och kika!), men inramade på en upplyst vägg var det ändå något helt nytt. Kul! Dessutom var det ju lite fascinerande att vara i tv-huset (där vi också åt lunch i personalmatsalen) och försöka låta bli att synligt spana efter kändisar... Sedan ett par timmar på Gröna Lund, en tur med Djurgårdsfärjan och sen gick mina män hem för att ta en tupplur och börja packa medan jag lånade cykel igen (det har jag kanske inte skrivit om? Det kommer!) och cyklade runt lite på Djurgården, Skeppsholmen och in mot stan innan jag sa hejdå till Sthlm city och tog tunnelbanan ut till Solna igen...

Så: Stockholm, allt är förlåtet. Det var motvilligt jag åkte hem och jag kommer tillbaka så fort jag kan! Nästa gång börjar vi om på nytt, okej?

Sweet home, esplanaden

Idag körde vi effektivt! Från Ikea i Raisio till Prisma i Vasa utan någon egentlig paus. Vi var svettiga, knallröda och ganska utmattade när vi kom fram, men fick känna oss lite nöjda med oss själva... Pauser i sommarvärme är bara för mesar! (Okej, det där tycker jag egentligen inte, men kunde inte låta bli att skriva det.)

Eftersom vår semester blev lite rumphuggen passade vi på att förlänga den genom att strosa runt på Ikea i förmiddags innan vi körde hem från Åbo. Hade inga ärenden alls, men desto roligare så! Det skadade ju inte heller att Ikea i Raisio firade ettårsjubileum med massor av erbjudanden - till vår överraskning impulsshoppade vi ett soffbord, som blev färdigmonterat för ungefär tjugo sekunder sedan. Kanske inte det mest logiska att köpa mer möbler före en flytt, men vi är nöjda...

Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs.

Det finns flera saker jag gillar med tunnelbana. Alla vackra, fula, fullständigt normala och potentiellt knäppa människor man kan titta och lyssna på. Flow-känslan man får när man går snabbt tillsammans med resten av flocken på gångbandet mellan blå linjen och de röda och gröna. Gratistidningarna. Den perfekta möjligheten att sitta och läsa en pocketbok. Och så de tillfällen när ens dag förgylls av en nasal, ganska gnällig röst i högtalaren: "Blockera inte dörrarna. Dörrarna kan inte stängas om ni står för nära. Gå in i tåget. Vi har 36 stationer att hinna med på 52 minuter och det ger oss 90 sekunder per station. Då kan vi inte stå 90 sekunder på varje station. Så skynda er och gå ur vägen för dörrarna nu. [Dumma fårskallar. - Mitt tillägg.]"

Och jag har fortfarande inte räknat ut om han var skojigt sarkastisk eller om han helt enkelt blivit lite frustrerad av att transportera korkade människor som står i vägen för dörrarna under jorden hela dagarna.

(Jag tar allt ansvar för eventuella fel i beräkningen. Jag kan minnas fel med siffrorna. Konduktören hade säkert räknat ut det där. Många gånger.)

Skansen

Och nu börjar jag skriva om trevliga saker! Skansen till exempel, som är ett av mina smultronställen i Stockholm. Visst, får och gamla hus finns det i Överpurmo också, men det är just därför Skansen blev ett favoritställe under jobbsomrarna i Stockholm - jag kände mig som hemma, samtidigt som det fanns apor att titta på...

Har insett att jag nog hade min bästa arbetsförmån ever när jag jobbade på Gröna Lund - med personalkorten kunde vi strosa in och ut på de flesta sevärdheterna på Djurgården hela sommaren, och det var just vad vi gjorde också. Gröna Lund, Skansen (inkl. Skansenakvariet), Junibacken, Aquaria, Vasamuséet...

Höjdpunkten på Skansen var (nästan som vanligt) björnarna. Jag är barnsligt förtjust i björnarna, och i måndags blev jag barnsligt förtjust över att Arvid håller med mig! Dessutom fick vi närkontakt med björnarna som aldrig förr... Det var tydligen ungar som inte blivit trötta på folk ännu som tyckte det var lika skojigt att titta på människor genom fönstret som vi tyckte det var att titta på björnar genom fönstret...

Den sortens semester

Jepp, Arvid orkade bra med Skansen och vi hade riktigt trevligt där. Tills jag började må illa. Och blev sjuk på måndagskvällen. Men det gick okej, och mot kvällen igår kände jag mig riktigt frisk. Ungefär då Matias började må illa. Men nu verkar han någorlunda okej, så kanske livsnjutardelen av semesterna kanske kan börja småningom. Eller vänta - båten hem går... imorgon! Vad hände med vår långa, långa semester i Stockholm?

Men som jag redan sagt, vi har hunnit en hel del däremellan, och framför allt har vi hunnit umgås och synka oss med varandra igen. I vår har vi mest sprungit förbi varandra, men under resan har vi ju hunnit bara vara tillsammans. Även om vi kanske hade planerat det lite annorlunda.

And that's all I have to say about that. (Citat: Forrest Gump)
Från och med nu ska mina inlägg fokusera på det som varit roligt, trevligt och bra med resan.

(Inga rubrikidéer!)

Nåja, det gick inte fullt så fort som vi trodde/hoppades när jag skrev sist. Den trots allt pigga ungen som tiggde mat pålördagsförmiddagen blev en ganska sjuk pojke igen mot kvällen och på natten. Och igår hängde han som en ovattnad krukväxt största delen av dagen. Men nu verkar han vara sig själv igen - även om han kanske han en lite kortare stubin och ingen aptit. Och med tanke på hur kräsen han är med mat i normala fall också, räknar jag med att det tar sin tid innan han äter ordentligt igen... Men han sprang runt som en lycklig kalv på grönbete i förmiddags när vi var ute och lekte på gården ("babba, uiii!!" = trappa, rutschbana= klättra upp och rutscha ner...) och när han vaknar tror jag vi vågar försöka oss på en utflykt till Skansen. Är han för trött får vi gå hem igen helt enkelt... Men Gröna Lund får vänta några dagar till! :)

Men vi har ändå inte bara hängt i lägenheten på Blåkulla, utan Matias och jag har turats om med att roa oss... Mer om det i ett annat inlägg!

Inte planenligt

Återigen, det är tur att vi inte hade planerat in en kort och intensiv semester med turistande över hela Stockholm. Den här gången inte på grund av vädret, utan för att en blek liten sjukling ändrade våra planer för dagen. Egentligen skulle vi ha varit i Uppsala på konfirmation + träffat goda vänner, men eftersom Arvid väckte oss och... inte mådde särskilt bra tidigt imorse fick vi skjuta upp Uppsalautflykten. Men det är okej. Huvudsaken är att Arvid verkar ha repat sig bra, senare på förmiddagen lekte han och tiggde allt ätbart han fick syn på... och åt ris med normal aptit till lunch. (Tänkte skriva "god aptit", men nu ska vi inte överdriva heller...) Nu sover han sin vanliga eftermiddagslur och vi hoppas han vaknar pigg och glad!

Annars trivs vi trots allt. Vårt mål var ju inte att turista och hinna med Stockholms alla sevärdheter, utan att komma hemifrån, slappna av och umgås alla tre. Och det funkar, även om detaljerna inte är riktigt som vi tänkte oss!

Men nu ska jag snart lämna mina män och ta tunnelbanan in till stan och strosa runt lite, för även om vi trivs och känner oss semesteravslappnade här i lägenheten vill man ju helst inte sitta inne en hel dag ändå. Sen byter vi... och om Arvid verkar tillräckligt pigg får han kanske komma med en stund i skarven.

Stockholmsbloggen

Skulle vi vara på en endagskryssning till Stockholm skulle vi kanske vara lite besvikna på vädret, men nu gör det ingenting alls - vi har ju så många dagar till som kan vara soliga! På förmiddagen idag har vi anlänt, tagit oss till Solna, handlat mat, ätit frukost och sovit vår eftermiddagslur. Nu väntar vi på att nypotatisen ska koka, sen ska vi ut och göra stan.

Arvid har varit en riktigt mönsterunge hittills på resan! Bilresan ner, bytet till båt, båtresan, väckning kl 7 finsk tid och utmaningen att ta sig till Solna - alla båtar, bilar och truckar har varit mycket spännande och det enda som var lite jobbigt var tunnelbanetågen. Spännande, men skrämmande. Vi hoppas bara att det berodde på att han var nymornad och att det var den gamla sortens skramliga tåg... återstår att se efter lunchen!

Kommer säkert (om inte för något annat, så för min egen skull) att uppdatera bloggen en del härifrån - vår mycket gästvänliga värd har till och med en gästlaptop...

(Den trofasta läsaren minns kanske att det var tal om att skaffa tömmar åt Arvid - det har vi gjort och de invigdes på båten igår. Det gick över förväntan, även om han inte alltid var så glad åt att vi höll i dem. Vi får vara lite diskreta helt enkelt. Och träna lite mer. Ett användbart köp tror jag i alla fall det var!)

Nedslående statistik

Egentligen står jag i sovrummet och packar duktigt och effektivt för att inte behöva göra det sent ikväll. Men egentligen loggade jag just in på Filmtipset för att föra in alla de filmer jag sett de senaste månaderna, eftersom jag hade en känsla av att det var länge sen sist. Mycket riktigt. Senaste betygsatta film var Gustaf (betyg 2), som jag såg 27 mars. Det är lite dystert. Men ännu dystrare var att jag tillsammans med Matias kunde konstatera att jag bara sett en enda film efter det: The third wheel (betyg 1). En ganska dålig film och en riktigt dålig.

Det är illa ställt med mitt filmtittande. Riktigt, riktigt illa.

Dags för semester...

Igår kväll satt jag och jobbade för sent på kontorsjobbet så larmet gick och vaktbolaget fick rycka ut (fick jag höra när jag kommit hem - fast jag trodde jag hade lyckats stänga det) och idag lämnade jag mina nycklar i dörren när jag gick hemifrån. Dags för semester för Mia kanske..? Eller demensvård. Men snart, mycket snart! (Semester, inte sluten vård, hoppas jag i alla fall.) Ska bara stressa idag och imorgon först, sen blir det Stockholm! Längtar, även om väderleksrapporterna är dystra...

Har tänkt på ett dussin bra bloggämnen som jag inte hunnit blogga om den senaste veckan, men har inte hunnit... Och så hade jag tänkt mikroblogga om sånt ni kunde ha fått läsa långa, underhållande inlägg om om jag bara hade tid. Men det hinner jag inte heller. Måste fortsätta kolla in EU-valskandidater så jag kan rösta idag. Alla skriver bara självklarheter och nämner saker som måste åtgärdas, men ingen skriver hur. Hur ska jag då veta om de har någon chans att åstadkomma något klokt?