Lite regn i två dagar, och så är alla smutstrista gräsmattor gröna och frodiga och somriga.Det är ju rent magiskt! För jo, man ser faktiskt lite gräs fast man bor i en betongklimp. Åtminstone om man kisar med ögonen.
Något som inte alls är magiskt är mina finskakunskaper. Igår klarade jag av flera riktigt lyckade telfonsamtal på finska på (el)jobbet, men idag blev det bara ett riktigt klantigt. Och det enda klantiga överväger de lyckade från igår så att det känns som om jag aldrig kommer att kunna uttala de finska vokalerna så det blir begripligt. Tjuvlyssnade avundsjukt på två finska tanter på väg hem ikväll och suckade. Tänk den som ändå kunde tala finska så där snabbt!
1 kommentar:
Jag är imponerad över alla finska samtal som du klarat - det skulle jag aldrig göra!!! Var stolt och nöjd över det, och så kommer det säkert att börja gå lite lättare med tiden!
Du har blivit utmanad! :) http://sprakmy.wordpress.com/2009/05/08/lasupplevelser/
Skicka en kommentar