Frisksportare

Härligt, härligt att skida! Den eviga tidtagningen i lågstadiet lyckades ta kål på det roliga i det ett tag, men inte hur länge som helst. Idag blev det vinterns andra skidtur, vinterns första i ett preparerat skidspår. Och visst har det sin charm att "plåma" fram i lössnö i Överpurmo, men det är väldigt bekvämt med ett välskött färdigspår... Det lär bli fler gånger! Vår får det bli när det är dags att börja picknicka - tills dess får det gärna vara ordentlig vinter...

Parklife

Premiär! Idag vågade jag mig till parktantsparken med Arvid, och jag vågar förutspå att det blir vårvinterns hit. När vi kom dit såg man hur Arvids ögon blev större för varje sak han registrerade: andra barn, spadar, hinkar, traktorer, snö, rutschbana, lastbilar... Jag stannade där med honom en stund för att han skulle vänja sig med stället, men när jag gick tror jag inte ens han noterade det (trots att jag vinkade och vinkade och hejhejade och hejhejade).

Höll mig undan i 25 minuter och gick tillbaka för att se hur det hade gått. Som jag gissat - han hade inte saknat mig alls. Så efter att ha varit där med honom en liten stund gick jag iväg igen för att handla. Och nej - inga problem den gången heller. All you need is... traktorer, spadar och många andra (små och stora) människor i farten! De första och enda protesterna kom när jag började tala om att gå hem...

Sportlov för mig också

Idag har alltså fastetiden börjat. Det uppmärksammade jag med... lunch på Rax. Hrm. Men är det sportlov så är det! Visserligen har jag varken lov från mammajobbet eller det andra jobbet, men man får ju ta alla tillfällen man får att haka på andras semestervibbar. :) Och idag följde jag och Arvid med mamma, pappa och Johannes på Rax. Tydligen var det länge sen vi varit på Rax sist, för det här var första gången Arvid faktiskt åt Raxmaten (har för mig att han bara fick tugga på några gurkskivor sist vi var dit). Och han åt som en liten häst! Positivt överraskad av hur småbarnsvänlig maten där egentligen är: ärter, majs, ägg, prinskorvar, köttbullar... och pizza förstås. Han åt ungefär lika mycket som han brukar äta en vanlig (hel) dag. Kanske det skulle vara tricket för att få hans revben lite mindre vassa... Men å andra sidan har jag ingen större lust att bulla in mina revben genom att äta på Rax varje dag. :D Helt bortsett från att pizzorna där skulle bli tråkiga rätt fort...

Sportlovsdagen fortsatte med shopping med pappa, Johannes och Arvid (jo, männen i min familj funkar bra att shoppa med - utom kanske Arvid). Reafyndade en tröja och en mössa på Topsport, men hade glömt plånboken hemma så pappa fick plocka fram kortet... hrm. Precis som på den gamla goda tiden, pappa betalar!

Och nu ligger Arvid och sover, helt slut efter utmaningarna på stan. Han vaknar antagligen när som helst och nu slog det mig - varför jobbar jag inte för fullt? Har tre skrivhandledningar imorgon, så om jag inte sätter igång snart får jag sitta och förbereda hela kvällen... So much for sportlov!

Februari

Mamma satt vid köksbordet och suckade när det började snöa sidledes på Stennabba idag. Hon vill takdropp och sol och tackade inte ens nej när jag försökte skrämma henne med kallt regn och smutsiga, trötta snödrivor.

Själv tackar jag och tar emot allt jag får i vinterväg i år, så en söndag med pyrasnö och några minusgrader är precis vad jag vill ha. Det kan man ha mycket roligt i! Pappa/moffa hade fixat en pulkabacke som testades flitigt. Kanske jag också börjar längta efter takdropp småningom, men än så länge har jag inte känt nåt sånt i kroppen.

(Har ni sett de galna istapparna..?)

Mr Right

När vi talar romantik tycker jag det är struntprat att tala om en enda person som är Den Rätte. För innebär det då att 1) det finns någon mystisk logik som gör att den rätte råkar bo på ungefär samma ort, röra sig i ungefär samma kretsar eller åtminstone korsa ens väg på semestern eller 2) väldigt, väldigt många lever med en partner som inte är den rätte? Jag väljer att avfärda hela idén. Rubbish. Det finns många människor som kan vara den rätta, mer eller mindre. Sen är det bara att jobba på att få det rätt.

Däremot har jag märkt att det är en helt annan historia med hus. Var ska vi slå oss ner? Visst lockar det att äga ett hus. Ha en gård. Uthus. Tapetsera som man vill. Men... med den här farten lär det aldrig ske. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte var jag vill och det finns alltid tusen nackdelar. Så slog det mig: jag söker efter Det Rätta Huset. Mindre funkar inte, huset ska vara min soulmate med vinbärsbuskar och snickarglädje. Så där trillade jag dit ändå. Rakt ner i det romantiska, naiva, korkade träsket...

Balans

Aah, igår gick jag på ett bodybalance-pass. Se, där har vi träning som är 100 % välbefinnande (inte alla gånger, men det var det faktiskt igår). Koncentration, balans, styrka, smidighet, avslappning. Och bra musik. Jag gillar att koncentrera mig på långsamma men ändå utmanande rörelser samtidigt som jag lyssnar på bra musik. Dessutom blir det vackra rörelser när man väl behärskar dem. Men konditionshöjande är det ju inte, så får nog ändå hålla utkik efter nåt sånt ändå...

Men idag har jag fått mig lite välbefinnande genom att leka i "tågparken" (Setterbergsparken) med vänner i flera storlekar. Visserligen är det vackert när det är -15 grader, men det är bra mycket mer inbjudande att gå ut när det är -5...

Alla bara flyger och far

Ni vaar så viidfäälo, brukade fammo säga. Och det hade hon nog rätt i! Om jag jämför hur jag har flugit runt i världen redan vid den här åldern jämfört med hur mycket hon och hennes generation rörde på sig är skillnaden enorm. Men nu är det jag som vill sitta och sucka en liten stund - tå allihopa ir så viidfäälo. Alla utom jag. Vänner och familjen flyger omkring så jag knappt vet var någon är - utan att gå speciellt långt bort i bekantskapskretsen är det just nu eller mycket snart på gång resor till Thailand, Kenya, Kanarieöarna, Thailand och Madeira. I detta nu är syster Amanda på väg till Kenya, imorgon tar syster Hanna pick och pack och fästman och sticker till solen på Kanarieöarna. Härligt härligt!

Lite avis blir man ju... men bon voyage, alla lyckliga resenärer!

Ett gott försök, men ingen ny favorit

Efter att jag började gå på gym har jag känt mig ganska vältränad - men på sistone har det gått upp för mig att jag tränat ganska ensidigt ändå, har liksom glömt bort konditionsträning (för sånt är ju så jobbigt). Med några undantag har det blivit mest bodypump, bodybalance och family fun med Arvid. Nästan ingen konditionsträning.

Men mina föresatser är goda, nu ska jag bli lite bättre på det! Gick på Bodystep ikväll... men det blev tyvärr ingen ny favorit. ÅÅÅH, frustration! Nu kom jag plötsligt ihåg varför det börjar vara länge sen jag gått på något liknande. När jag går på jumppa vill jag låta hjärnan slappna av. Jag vill inte vara tvungen att memorera stegserier - eller om jag ska memorera nåt ska det vara nåt roligare än monotona släng benen hit, släng armarna dit till eurodisco (om jag aldrig gillar e-type annars, varför skulle jag då göra det när jag kämpar för min överlevnad??). Det är inte det att jag är extremt okoordinerad; jag har ingen superkoordination, men är väl inte sämre än de flesta. Men jag är bara för lat. Intellektuellt lat alltså. Orkar inte lära mig serierna. Orkar inte bry mig. Och så blir jag så frustrerad när jag inte har en aning om vart jag ska hoppa näst. Kanske tur att jag bara rymdes in i ett bortskymt hörn, annars skulle jag säkert ha skrämt en del känsliga människor med min arga, svettigt knallröda uppsyn... Nä, inte mina bästa sidor jag skriver om nu...

Kanske jag borde ge spinning en chans? Där borde man väl få trampa ifred utan att komma ihåg för många saker på en gång... Men visst är jag nöjd med att jag gick på step ikväll - jag blev svettigare och tröttare än på länge, och nu är det ju testat. Men nästa gång blir det nog nåt annat...

En helg i mitt liv

Denna helg har jag:
Gått på köpfri loppisrunda, städat, gått på bodypump, varit stolt över att jag använde lite tyngre tyngder än jag brukar, konstaterat att jag fortfarande rör mig i kycklingklassen, haft besök av syster J, planerat humlefestival, utvidgat min lokalkännedom genom att äta kebab på min gata, sett Mamma Mia-filmen med en Mamma Mia-fantast, hämtat mina kvarglömda vinterstövlar i öde Kvarnen, funderat en del på våra usla nattningsrutiner, hört om Burundi på missionsgudstjänst, varit på pulkapromenad med Arvid, läst, jobbat litelite, byggt med duplo.

Inget särskilt, rätt bra.

Trippelklant

Tre orsaker för mig att kalla mig själv klant idag. Trippelklant.

1. Jag glömde ta med arbetsnycklarna till jobbet, vilket resulterade i att jag fick störa en kollega mitt i hennes undervisning och be henne låsa upp till arbetsrummet för att jag skulle få ut mina ytterkläder och min väska när jag skulle hem.

2. När jag samlat ihop mina pinaler slängde jag igen dörren till arbetsrummet och skulle gå hem. Tre sekunder senare insåg jag att jag låst in mina vinterstövlar. Igen. Bestämde mig för att inte störa kollegan igen utan gå hem i inneskorna/sommarskorna och vara glad för att vi bor nära Kvarnen + att det inte snöar idag.

3. När jag gått uppför backen - muttrandes om min klantighet och mina sommarskor - slog det mig att jag hade glömt mina (egna) handböcker och mina papper (inklusive studerandenas inlämningsuppgifter) i undervisningsrummet. Bara att svänga... Men då tyckte jag inte det var nån idé att muttra längre, dags att skratta resignerat istället. Tur att jag inte behövde nyckel för att ta mig in i rummet i alla fall - jag vet inte ens vad det heter när man är en fyrfaldig klant. Frippelklant kanske?

Jobba hit och dit

Det här med jobb. Folk har för mycket jobb, för lite jobb, fel jobb, rätt jobb men för kort tid, jobb som borde vara rätt men är fel, jobb som är okej men inte mer. Så svårt att få till det. Det går att få till det, jag känner lyckliga bevis för det, men... inte lätt inte.

Och på tal om elefanter, är det nån som har ett intressant, flexibelt, trevligt jobb för mig en dag eller två eller tre i veckan från och med mars? Skyhög lön är förstås trevligt, men inget absolut krav.

Seg

Usch, vad trög jag är idag. Ingenting har gått mig emot idag, men ändå känns förmiddagen som en enda lång uppförsbacke. Borde packa på oss och gå och handla, men hela karusellen lockar inte alls. Det är härligt med snö, jag är barnsligt förtjust och älskar vintern igen (efter några vintrar med svalare känslor från min sida och... varmare från vinterns sida). Men till skillnad från mitt sällskap tycker jag inte det är SÅ spännande att stanna och gräva i varje snödriva vi går förbi... Att röra sig utomhus är alltså en ganska långsam historia för oss just nu. Nästan lika långsam som påklädningsprocessen. Pust.

Men nu, spark i baken, nu ska jag ta vinterkläderna vid hornen! Kanske segheten ger med sig på kuppen så jag får något gjort resten av dagen - håller tummarna för det!

Senare kommentar: Jovars, visst piggade det upp lite att komma sig ut. Men eftersom Arvid vägrade att sitta i kundvagnen idag blev det premiär för de små barnkärrorna - han fick köra maten. Och det gjorde han jätteduktigt, men jag var helt slut när vi kommit så långt som till kassan! Otroligt nog med allt vi hade på listan och utan sånt som bara Arvid tyckte vi behövde... Lite roligt var det ändå. Men på ett lite galna dagar-aktigt sätt.

Dagens boklista

Jag gör som My och Ika - boklistar!

Senaste bokköp: Jag har ju ägnat hösten åt att göra mig av med saker, bl.a. böcker, så jag är väldigt restriktiv med vad jag köper på mig. Men senaste bokköp var antagligen ett paket från adlibris som blev till några bokjulklappar. Köpte bl.a. Ängeln i Groznyj åt Matias - nu väntar jag bara på att han ska läsa den, så jag själv får läsa. Baktankar? Inga alls... Annars har jag hört att bokrean börjar ta sig, så kanske jag ska gå en sväng förbi bokhandeln i början av nästa vecka.

Senaste bibblolånen: Åh, på lånefronten är det livligare! (Jag hjärta bibliotek) Om vi räknar bort diverse barnböcker blir senaste lånet åt mig själv Helena Henschens Hon älskade. Jag var ju fascinerad av hennes I skuggan av ett brott, så är väldigt nyfiken på den här.

Senaste utlästa boken: Den har jag faktiskt redan bloggat om, det var Kärlekens historia av Nicole Krauss. Rekommenderas! Mer om den i det gamla blogginlägget...

Favorittidning/-tidskrift: Språktidningen är förstås rolig. Och Vagabond ger reseupplevelser i mikroformat - ett mycket miljövänligt, billigt och tidsekonomiskt resealternativ... Så den gillar jag också. Och Missionsstandaret är jag alltid nyfiken på när det kommer.

Plats där jag helst läser: Raklång i soffan eller sängen, helst utan att någon klättrar på mig, ropar på mig eller drar i min näsa.

Så sorterar jag min bokhylla: Yta är allt! I min bokhylla ordnas böcker enbart enligt utseende: form i första hand, färg i andra hand. Innehåll i nästan ingen hand alls. (Man kunde tro att jag hade en prydligare bokhylla, undrar vad som gått snett?) Men biblioteksböckerna står iofs på en egen hylla, för att spara lite tid och hårslitning när de inte går att förnya längre. Och så har ju Arvid en egen hylla, men där står (ligger) inte bara böcker, utan också mjukisar, en filt och annat som råkar behöva en plats för dagen.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Oj, frågan borde vara mer specifik - hur ska man välja en? Men av någon anledning är det Elsa Beskows Resan till Landet Längesen som dyker upp i huvudet, den var jag hemskt fascinerad av. Och nu när jag googlar för att komma ihåg titeln ser jag en massa andra Beskow-böcker som också fastnat. Lasse-liten i trädgården, Blomsterfest i täppan, Tomtebobarnen... och Duktiga Annika glömdes kvar i sandlådan en regnig natt, så den blev alldeles blek och bucklig. (Bara för tydlighetens skull: jag läste inte bara Elsa Beskow.)

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Samma sak gäller för mig: mina äldsta böcker finns hos mina föräldrar. Den jag haft längst av de som står i min hylla är antagligen Stora boken om bakning, som jag fick i julklapp av min faster för länge, länge sen - där finns bl.a. ett väl beprövat tigerkakerecept.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Det vet jag inte. Jag låter mig överraskas!

Utnyttjar situationen...

När man nu en gång är för förkyld för att göra roliga saker som att träna, gå ut i snön eller träffa folk som inte vill bli förkylda kan man ju åtminstone utnyttja förkylningens fördelar. (Jag är inte så sjuk att jag lider av det längre - så länge jag inte anstränger mig för mycket!) Och utnyttja fördelarna med att vara förkyld är just vad jag tänker göra nu: lång, varm dusch, ett par tekoppar och tv-soffan väntar... Känns plötsligt ganska lyxigt att vara förkyld!

Utmaning för en förkyld hjärna

På sista tiden har jag överlag läst rätt enkla böcker. Vissa har varit bra ändå, andra mer menlösa: jag irriteras fortfarande över att jag satte flera timmar av mitt liv på att läsa Jane Greens I dina kläder, men jag räknar Henrik Petterssons Jehåvasjäveln som en riktigt, riktigt bra bok. Det gemensamma har i alla fall råkat vara att de varit ganska enkelt uppbyggda - berättelsen har berättats från början till slut, mer eller mindre, även om det må ha gjorts bra eller mindre bra. Jag har hela tiden vetat i stort sett vad det är frågan om. Och det kan vara ganska behagligt.

Nu läser jag en bok som är lite mer komplicerad, och det är också skönt. Det är Nicole Krauss Kärlekens historia jag är fascinerad av för tillfället. Jag har fortfarande inte läst hela boken, så jag vet fortfarande inte hur allt hänger ihop, men småningom börjar det klarna. För den är heller inte så komplicerad att man aldrig lyckas få nån rätsida på den - såna böcker är bara frustrerande. Dessutom lyckas boken få mig att både skratta högt och hålla andan för att jag är så fascinerad av hur Krauss berättar. Hon berättar aldrig för mycket, och hon berättar ofta på ett helt oväntat sätt. Till exempel när hon berättar om en polsk jude runt 1940 som emigrerat och fått reda på vad som hände hans familj:

Han lärde sig att leva med sanningen. Inte att acceptera den, men att leva med den. Det var som att leva med en elefant. Hans rum var mycket litet och var morgon måste han tränga sig förbi sanningen för att komma till badrummet. För att nå fram till byrån och hämta ett par kalsonger måste han krypa under sanningen och hoppas att den inte skulle välja just det ögonblicket för att sätta klorna i honom.

Inte planenligt

Grr. Det är söndag i Purmo, och jag som skulle ut och skida, ut och leka med Arvid i snön, ut och gå till stugan med syskonen... Och här sitter jag med värkande hals och huvudet tungt av förkylning. Inte alls som jag hade tänkt mig. Största delen av familjen på väg ut... och jag - tja, jag kan ju sitta och jobba en stund iaf...

(Haha, jag låter väl inte alls som en martyr-wannabe..? Tyck synd om mig! Men jag är faktiskt inte dödfärdig ändå.)