Boklistan 2022

Hurra, det är dags för årets läslista! 

Spontant känner jag att jag inte hunnit läsa lika mycket som året innan, det har liksom varit så mycket annat som hänt. Efter en räkning i min anteckningsbok konstaterar jag att det stämmer. Jag har läst eller lyssnat på 51 böcker under året, vilket i och för sig är nästan en bok i veckan, men ändå mindre än jag hade önskat. Jag räknar in både ljudböcker och fysiska böcker här, och det är absolut tack vare ljudböckerna det blev så pass många. Passar mig perfekt att kunna "läsa" samtidigt som jag kör till jobbet eller vardagspromenerar! Inför året som kommer undrar jag om jag borde göra som mamma säger och börja använda Goodreads? Det verkar kul, men samtidigt tycker jag om att min anteckningsbok är den sista analoga utposten i en värld där allt digitaliseras. Vi får se! 

Lite statistik innan vi börjar med listan: 

17 av de 51 böckerna var på engelska, vilket var en lite större andel än tidigare år. Resten på svenska. De flesta av de engelskspråkiga böckerna har jag faktiskt lyssnat på.

11 av böckerna jag läst var skrivna av män (eller en kvinna + en man), vilket råkar vara exakt samma antal som ifjol, men därför en lite större andel eftersom jag hade läst fler böcker totalt då. Men fortfarande mycket kvinnodominerad lista!

Överlag är en väldigt stor del av böckerna fortsättningsvis antingen från Finland/Sverige eller från den engelsktalande världen. Inte alla, men avstår från att räkna eftersom flera är knepiga att klassa - till exempel Rahaf Mohammed har skrivit en självbiografi om sin uppväxt i och flykt från Saudiarabien, men bor numera i Kanada. Hur som helst, det är mitt ständiga mål att läsa lite bredare!

En bok jag inte kunde släppa:

Unorthodox av Deborah Feldman. Visserligen lyssnade jag, men jag kunde inte förmå mig till att sluta. Mina höstmörka novemberpromenader blev både fler och längre tack vare den här boken! Rekommenderar! Obs obs, även om du har sett serien är det värt att läsa boken. Serien baserar sig visserligen på boken, men är en helt annan berättelse. 

En bok som fick mig att gråta:

Jag tror inte jag grät, men jag kan eventuellt ha blivit lite fuktig i ögonvrån av Emma Hambergs Resten av allt är vårt, bara för att hon beskriver så fint. 

En bok som fick mig att skratta:

SVJ av Roald Dahl läste jag högt för Josef. Den är ju lite makaber, men samtidigt är den rolig, det kommer vi inte ifrån!

En bok som var värd besväret:

Quynh Trans Skugga och svalka. Den var långsam och eftertänksam och krävde att jag också varvade ner och lade bort min otålighet, men jag är ändå glad att jag gjorde det. 

En bok som inte var värd besväret:

Hm. Kommer inte riktigt på någon, även om det förstås finns böcker på min lista som jag inte skulle rekommendera i första taget! Men någon funktion har de uppenbarligen fyllt eftersom jag läst ut dem. 

En bok som lärde mig något nytt:

Så många! Allra flest aha-upplevelser fick jag av Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen, som jag lyssnade på under tiden efter Rysslands anfall mot Ukraina. Jag försökte och försökte förstå vad som hände och även om boken inte hjälpte mig med just det, så hjälpte den mig att rita upp någon slags karta av det ryska samhället i mitt huvud. Efteråt följde jag upp med hennes och Peter Lodenius Ukraina - Gränslandet, en bok som skrevs redan 2015 och handlar mest om händelserna kring Maidan 2014, men ändå ett perspektiv på det som händer nu. 

En bok jag inte blir klok på:

Det här är så konstigt. I somras, när jag låg nedbäddad med covid och växlade mellan att stirra i taket och att läsa, plöjde jag igenom Suad Alis Dina händer var fulla av liv. Jag tyckte om den, kunde knappt lägga den till sidan och gav den ett högt betyg i min bok när jag var klar. Men nu, nu kan jag inte alls frammana något minne av boken, eller karaktärerna - inte ens när jag läser om den på nätet. Det blir jag inte klok på! Covidfenomen kanske..? (Bör tilläggas att jag inte ens var jättesjuk och såvitt jag vet vid mina sinnens fulla bruk...)

En bok jag var fel målgrupp för:

I år tycker jag att jag läst lite färre ungdomsböcker än tidigare år? Vet inte varför, och det jämnar säkert ut sig nästa år. Men jag känner mig definitivt som fel målgrupp för Rick Riordans serie om Magnus Chase (nordisk mytologi är mer levande än vi tror), samtidigt som jag tycker den är jätterolig att läsa. Har läst andra boken i serien (Tors hammare) detta år och kommer säkert att läsa den tredje inom kort. 

En karaktär jag minns:

Diamond Doris! Doris Payne berättar i sina memoarer Diamond Doris - the true story of the world's most notorious jewel thief (skriven tillsammans med Zelda Lockhart) om sina färgsprakande eskapader. Nu är jag ju inte den som glorifierar en grundmurat brottslig karriär och kan inte heller påstå att juveltjuven Doris verkar särskilt sympatisk, men kan inte låta bli att fängslas av personen och hennes styvnackade livsval. Om allt är sant? Den som läser får avgöra - det är trots allt en av 1900-talets största lurendrejare som berättar... Som en bonus rör vi oss genom amerikansk 1900-talshistoria med allt det bär med sig i form av segregation, maffiabossar, speakeasy-klubbar och fördomar. Jag lyssnade på ljudboken och kan varmt rekommendera inläsningen också!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:

Professor McGonagall. Hon kan få bli min lärarmentor. 

En bok jag vill flytta in i:

Nims ö. Är det någon annan som läst Wendy Orrs Nim och den hemliga ön? Skulle inte ha hört talas om boken om den inte hade råkat följa med hem från loppis för flera år sedan, men nu har jag läst den högt för alla mina barn. Sällsynt trevlig kapitelbok att läsa högt. Och till ön skulle jag gärna flytta!

En mening/ ett citat som jag strök under:

Pass! Det gör jag ju sällan. 

Årets resebok:

Jag läser ju sällan renodlade reseguider numera, så jag tolkar den här fritt som vanligt. Jag har läst flera (till och med många) böcker om resor, men den bok där resan i sig var allra viktigast var nog Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. Det tog mig ett tag att komma underfund med den, en blandning av dystopi, äventyrsroman och utvecklingsroman som den är, kryddat med en och annan hemlighet från det förflutna, klimatkritik och kärlek till fåglar. Jag lyssnade till stor del samtidigt som jag plockade blåbär på Grötberget och efter en del tveksamhet kom jag till sist fram till att jag nog tyckte om den. Inte helt utan motstånd, men ändå. Och blåbärsfläckarna på fingrarna hör för alltid ihop med Franny och silvertärnorna. 

Den sista bok jag läste 2022:

Heiman av Ann-Louise Bertell. Jag började läsa den innan jag skulle på teater med åttorna i november, men sen kom allt möjligt annat emellan (jobb, resa och andra böcker), så jag avslutade den först i mellandagarna. Jag tyckte om den! Pjäsen tyckte jag var onödigt tung och kompakt, men boken var lättare att ta till sig. Den förklarar mycket om de österbottniska generationerna som kom före oss! 

Den första bok jag läser (läste) 2023:

Årets första bok lyssnade jag till slut på nyårsdagen. Det var Flicka, 1983 av Linn Ullmann, som är en självbiografisk roman där hon hela tiden kommer fram till några vilsna dygn i Paris som tonåring. Den är vackert skriven och har fått fina recensioner, men jag tyckte det var svårt att uppbåda ett riktigt sug efter att lyssna vidare. Det var så många upprepningar och berättelsen om den utsatta 16-åringen avbryts hela tiden av ett ganska ointressant medelålders perspektiv. Vill gärna rekommendera den, men kan inte riktigt. Men läs för all del själv, den funkar säkert bättre för någon annan! 

En bok jag annars bara vill rekommendera:

John Chambers Belfast child. Självbiografiskt och jätteintressant om en uppväxt i Nordirland under The Troubles. Vill hemskt gärna läsa mera om det, ifall det finns tips! Överlag är flera av årets mest minnesvärda böcker just självbiografier om en uppväxt i helt andra samhällen och förhållanden än mina egna. Rahaf Mohammed (Rebel), Deborah Feldman (Unorthodox), John Chambers och Lea Ypi (Free, Coming of Age at the End of History) får förhoppningsvis sällskap av flera i samma kategori nu under läsåret som kommer. 

Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera:

Easter Parade av Richard Yates kände jag inte till när den fastnade i händerna på mig, men den bör läsas! Fängslande om två systrar och deras på många sätt sorgliga liv. 

En bok jag ser fram emot att läsa:

Jag ser att jag skrev Midnattsbiblioteket av Matt Haig här förra året. Ser man på, den har jag ju fortfarande inte läst! Den får en ny chans 2023. Jag ser också fram emot att läsa Straff av Ann-Helen Laestadius (fortsättningen på fenomenala Stöld, har inte getts ut än) och En gång om året av Peppe Öhman som kom i somras, men som jag inte har läst. 

Överlag tvekar jag lite till att skriva ut vilka böcker jag planerar att läsa, för risken är stor att de lämnar olästa då. Jag har blivit mer och mer luststyrd när jag väljer böcker, samtidigt som jag allt ivrigare undviker läsutmaningar som gör läsandet till en prestation. Snackisar tappar jag ofta intresset för innan jag själv hinner få tag på dem och väljer hellre något jag inte hört talas om tidigare. Till viss del behöver jag hålla mig uppdaterad på grund av (och tack vare!) mitt jobb, men utöver det vill jag läsa fritt och på impuls, som motvikt till många andra områden i mitt liv. 

Starten

 

Vårterminen 2023 inledde inte försiktigt. Ingen mjukstart, ingen skonsam bomull, ingen tid för att gäspa, sträcka på sig och hitta tråden igen. Den inledde mer som ett vulkanutbrott - visserligen inte helt oväntat, men ändå med oanad kraft. Efter den första veckan känner jag mig därefter, inte minst med en förkylning som jag struntat i pga. ingen lucka för sådant i kalendern. Snart dags för sportlov..?

Förutom allt det vanliga har det också varit full fart med författarbesök, prisutdelning(ar) efter skrivtävling, Erasmusplanering och möten som fyllt all eventuell luft i kalendern, med program till och med på lördag. Nu är det söndag och dags att planera nästa vecka... Mycket roligt ändå, särskilt kul både med besök av Österbottens deckardrottning Nilla Kjellsdotter och att få sätta lite strålkastarljus på några duktiga, skrivande elever! På fredag kväll kan jag inte påstå att jag var mogen för så mycket annat än en kollaps i soffan, men tack och lov hade Matias och jag färdigköpta musikalbiljetter... West Side Story på Vaasan Kaupunginteatteri! 

Vi började med mat på Hejm - vi hade begränsat med tid, så det blev ingen långsittning, men vi hann med en god varmrätt. Så roligt att vi kom oss iväg och att vi lyckades få till både mat och teater! Nu får vi planera in nästa date, de är lätt räknade de senaste åren... 

När jag var barn hade vi den gamla West Side Story på VHS och det var en av klassikerna vi "alltid" såg när vi var sjuka... det och Crocodile Dundee. Jag tyckte den var så oerhört gripande och sorglig, precis varje gång jag såg den. Den nya filmversionen var jag däremot inte så imponerad av när jag såg den i höstas och tänkte att jag nog blivit för cynisk med åren... Det stämmer visserligen att jag inte är lika lättrörd som när jag var tolv, men scenversionen slår den nya filmen med hästlängder! Så roligt att se en storsatsning med musik, dans och många skådespelare på scenen! Rekommenderar den varmt, tror den fortsätter ända till april om jag minns rätt? Missa inte!

Vad är väl en bal på slottet?

 ...eller en dag på Duudsonit Activity Park i Seinäjoki? 

När Edvin fyllde 12 år var en av hans presenter en utflykt till Duudsonit. En god tanke, förutom att vi inte lyckats få någon sådan utflykt till stånd på de tio månader som gått sedan hans födelsedag. Vi lovade högtidligt att det skulle bli av under jullovet och bestämde oss för att idag skulle bli dagen D. Jag tror jag såg fram emot det lika mycket som barnen... Sedan vaknade jag med en blandning av illamående och förkylning och fick inse att jag passade bäst hemma. Så trist, men att döma av bilderna jag får har familjen roligt och själv sov jag som en stock i nästan tre timmar (!) efter att de hade kört iväg, så det var väl rätt beslut trots allt. Och nu har jag orkat vara uppe i hela 2,5 h, så nu känner jag i hela kroppen att det är dags att vila en stund igen... Well well, om dagen fått godkänt får vi göra ett nytt försök en annan gång!

Årslistan 2022

När jag först fyllde i den här listan var det bloggarnas guldålder - och därmed också blogglistornas. Som jag har älskat blogglistor! Och fast bloggen till viss del går på sparlåga numera ska det förstås bli en lista om 2022. 

Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?

2022 var året när vi lade pandemin till sidan och mycket av det som kändes som stort och "första gången" var egentligen helt normalt innan. Hålla stora samlingar i skolan, planera resor och lägga bort munskydden. Tänk att det går så snabbt att förändra vanor i grunden och sedan förändra dem igen! 

Jag har aldrig rest på egen hand med (två av) mina barn förut, men det gjorde jag i somras. Ser redan fram emot nästa gång, fast det inte finns minsta tillstymmelse till plan ännu!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ehm... nej? Känns ju lite dåligt att skriva det, men samtidigt trivs jag så bra med min tillvaro att det inte kan vara helt fel. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ännu bättre än så - jag blev både moster och faster! 

Vilket datum från år 2022 kommer du alltid att minnas? 

Som en fortsättning på föregående svar - jag kommer att minnas 24 maj och 24 december när jag framöver kommer att få fira en systerson respektive en brorssons födelsedagar! Tyvärr finns det ju också ett datum som bränt sig in i mitt medvetande fast jag inte alls hade önskat det - kan inte skaka av mig 24 februari när Ryssland gick till anfall mot Ukraina. 

Dog någon som stod dig nära? 

Nej, inte heller detta år. Är så tacksam för alla jag har i min närhet!

Vilka länder besökte du? 

Resandet de senaste åren har varit som att skaka en ketchupflaska - år 2020 nästan ingenting år 2021 nästan ingenting år 2022 massor! 

Att skriva ut det är så ambivalent - det får mig att skämmas över hur mycket resurser jag förbrukat samtidigt som jag är lycklig och tacksam över att ha haft möjlighet att göra allt detta! Jag har besökt Ungern, England, Sverige, Irland och Portugal. Resorna till Ungern, Irland och Portugal var alltså i samband med Erasmusprojektet på jobbet, Sverige och England tillsammans med familjen eller delar av den. 

Bästa köpet? 

Hade hoppats kunna skriva solpaneler här, men hela den processen har stannat av. Förhoppningsvis får jag skriva det som svar nästa gång jag gör min årslista! Och då blir det bästa köpet... kanske resan till London med Arvid och Edvin? Är också väldigt nöjd med att Edvin fick en fåtölj i julklapp, den gjorde hans rum så mycket mysigare!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Det här har varit ett intensivt och snabbgående år, å ena sidan har det varit slitsamt, men å andra sidan har det innehållit mycket som gjort mig glad. Jag har blivit riktigt, riktigt glad av att få resa, av att se hur mina barn växer, av att umgås med min storfamilj, av att gå i skogen och av att läsa bra böcker. 

Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?  .

Jag vill ha mer tid med Matias! Just nu prioriteras allt som har med oss två att göra väldigt lågt, vilket inte är jättebra. Vill också ha mer tid med vänner - och med mig själv!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Chillat på kväller och helger. 

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Jobbat på kvällar och helger. 

Favoritserier från året som gått?  .

Extraordinary Attorney Woo och eh... hjälp, jag minns inte alls vad vi såg för serier i början av året? Fyller på senare om jag kommer på! 

Bästa boken du läst i år?  

En läslista för 2022 finns också i planerna, så jag ber att få återkomma!

Största musikaliska upptäckten? 

Vet inte om jag upptäckt så mycket nytt? Har spelat mycket Stromae, George Ezra, Rag'n Bone Man och säkert en massa annat jag inte minns. Borde verkligen engagera mig lite och skapa listor på Spotify, för som det är nu glömmer jag hela tiden bort vad jag tycker är bra. 

Vad var din största framgång på jobbet 2022?  

Kan man kalla det en framgång att jag trivs så bra med mitt jobb? Jag tror det! Ibland tänker jag att jag trivs bättre med mitt yrke för varje år som går. Det här är mitt åttonde år på min nuvarande arbetsplats och tanken har slagit mig ibland att det kanske är nu man förväntas röra på sig, testa något annat? Jag har smakat på tanken, känt efter och verkligen inte hittat något sug alls. Hittills har jag hittat alla nya utmaningar jag velat ha precis där jag befinner mig, så varför flytta någon annanstans där jag kanske inte har samma möjligheter att förverkliga mina infall? För det mesta har jag roligt på mitt jobb nu, och det tror jag inte jag kunde säga lika övertygat för några år sedan? Kan bero på en massa saker, bland annat att mina barn låter mig sova på nätterna numera, och det ska inte underskattas... 

Just det här året är jag också stolt över (och en aning tilltufsad av fartvinden av) hur Erasmus har kunnat köra igång med full fart igen efter pandemin. Det har varit mycket att styra upp, men det har gått bra och mycket fint har kommit ut av det!

Största framgång på det privata planet?  

Jag ser på det tre människor vi älskar, tjatar på, sköter om och uppfostrar och kommer att skicka ut i världen om några år och kan inte komma på någon större framgång än det. 

Största misstaget? 

Som förälder, lärare och människa i största allmänhet gör jag hela tiden misstag. Dagligen. Men för det mesta är de sådana att jag helt enkelt får lära mig att acceptera att det var så det blev den här gången och försöka undvika det nästa gång - jag kommer inte på något enskilt stort misstag jag vill ha bort. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Både och, if that makes sense? Året har varit så intensivt och mera extra allt, så svaret på frågan beror helt på vilken dag den ställs. Det jag känt allt starkare ju längre året gått är hur känslig jag är för... folk. Jag trivs med mitt människonära yrke, men jag har varken fått eller tagit tid för mitt introverta jag att vila från människor - det är hela tiden någon som behöver, tycker eller undrar något. Jag vill gärna behövas, svara och finnas till, men just nu är mina resurser på upphällningen. Jullovet kom i rätt tid! 

Vad spenderade du mest pengar på?

Det här var ett år utan stora projekt eller investeringar, så det kanske blir Londonresan då? Hur budgetvänlig den än var!

Något du önskade dig och fick? 

Resor, utflykter och äventyr både med familjen och med elever. Så, så glad för det! 

Något du önskade dig och inte fick?

Mer tid för i mitt eget sällskap? Men få och få, det är kanske snarare något man tar. Och det har jag inte tagit mig. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2021?

Inte mycket. De senaste åren har verkligen inte varit någon guldålder för födelsedagar... 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ett lugnare tempo och mindre baciller i farten i december. 

Vad fick dig att må bra?

Att sova tillräckligt, gå ut (eller skida ut) i skogen, att se nya vyer, att hinna tänka mina egna tankar. 

Vem saknade du? 

Konstigt nog mina föräldrar och syskon - ingen av dem bor långt borta, men periodvis har jag inte alls hunnit träffa dem så mycket som jag hade velat. Bättring på den punkten!

De bästa nya människorna du träffade? 

Har träffat en massa nya människor tack vare Erasmus, både på resorna och på hemmaplan. Sen har jag förstås träffat en fantastisk systerson som charmar sockorna av mig varje gång jag träffat honom! Min brorsson har jag också på känn att blir en fin bekantskap, men honom har jag ju faktiskt inte träffat ännu. 

Högsta önskan just nu? 

Att alla i min stora och min lilla familj ska få fortsätta må bra, växa och trivas med livet. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Jag kan förstås skriva att jag ska sluta att jobba kvällstid, men ser inte riktigt hur det skulle gå till utan att lämna bort allt självvalt som ju är det roligaste med mitt jobb? Jag låter det vara osagt och ser hur det blir! Själv ser jag inte heller någon stor brytning mellan december 2022 och januari 2023 - vår tillvaro är så präglad av skolåret att mitt egentliga nyår är i augusti ändå... Så jag kanske återkommer med eventuella nyårslöften och -planer om sju, åtta månader!

Julen 2022

 

Än en gång får jag konstatera att bloggen inte riktigt hinns med när det annars går undan i ilfart. Men avsluta den vill jag absolut inte, så det får bli ett inlägg då och då - och jag misstänker att det kan bli lite fler nu när jag är julledig! För det är ju så roligt att pyssla på med bloggen, och det finns massor att skriva om...

Julen har kommit och julen har gått, och vi har landat i den bästa tiden på året - mellandagarna! Älskar den här tiden när spänningen inför julafton har lagt sig och det fortfarande är en rejäl bit kvar av jullovet. Konfekt finns i skåpen, matrester i kylen och granen tävlar med amaryllisen om att vara kökets stora blickfång. Snart ska jag bege mig ut och pulsa runt lite i snön här i skogen, men först alltså - ett julinlägg. 

Först - julens bästa: Jag blev faster på julaftonsmorgonen! Stolt moster är jag många gånger om, men nu även faster. Den lilla nykomlingen har inget namn ännu, men barnmorskorna föreslog Jesus eller Nisse... återstår att se hur det blir med det! Fin är han hur som helst och jag ser väldigt mycket fram emot att träffa den nya familjen! Idag har de fått åka hem till Överpurmo och börja på med sin nya tillvaro. Julklappar och gran i all ära, men det här är svårt att slå!

Eftersom en stor del av familjen hade varit sjuk före jul körde vi en lite lugnare variant och åt jullunch hemma, bara vi, innan vi begav oss mot Purmo. Där väntade julfika, Kalle Anka och kusiner! Till och med en julaftonssamling i Zion blev det för några av oss på kvällen. Vi sov över helt enligt traditionen, men när juldagsmorgon glimmade blev Edvin tyvärr magsjuk igen, efter nästan sju symptomfria dygn från föregående omgång - och idag fick jag höra att smittan hade gått vidare som en ovälkommen julklapp till flera personer, så det var väl julens stora fail... så typiskt. Tyvärr lite i linje med december månad, som präglats lite mer än vad som är roligt av magsjuka i olika sammanhang, men start på Madeira... själv har jag, peppar peppar, klarat mig med en lätt släng av vad jag tror var Madeiravarianten strax efter att jag kommit hem. Men nu hoppas vi verkligen det räcker så här, börjar bli väldigt less på det temat! På pluskontot är ju att hela vår familj var frisk på julafton och vi fick verkligen fira och njuta av dagen!

På juldagen tog syrran Hanna och jag våra respektive förstfödda och pappas jämthund och gick ut på julpromenad i en magiskt vacker vintervärld. Det finns mycket vackert runtom i världen, men det är svårt att slå Överpurmo i gnistrande snö och under klarblå vinterhimmel! Ja, sen fick vi packa med oss vår sjukling och åka hem till vår självvalda karantän, som vi har tänkt hålla lite extra på denna gång. Nu vill vi inte smitta flera med den här lömska bacillen! Här hemma har vi i och för sig haft det mer än bra - efter den hektiska hösten är det ingen stor plåga att tvingas tassa på här hemma i några dagar och njuta av stillheten, julgranen och vintervädret, särskilt nu när alla mår bra och vi bara stannar hemma för säkerhets skull. 

Önskar er alla en fridfull och frisk fortsättning på helgerna!

November

Ni ser? Den novemberknastriga huden, det trassliga håret och den trötta, något stirriga blicken? Dagsljuset som som blir beckmörker långt innan jag kommit mig ut från skolan?

Det är the face of November 2022. 

Det här har inte varit en dålig månad egentligen, men osunt bråd. Jag försöker verkligen inte kokettera med hur bråttom jag har eller idealisera tusen bollar i luften. Tvärtom, jag vill gärna ge mig själv en spark på smalbenet för att jag har ställt det så för mig än en gång. Det är inte det tempo jag vill ha eller behöver, men när det är mycket man vill blir det så ibland. Som vanligt är det Erasmus som till ganska stor del skapat brådskan, samtidigt som mitt vanliga jobb fört med sig en hel del extraprogram. Det är helt enkelt väldigt mycket som sammanfaller just nu. 

Men count your blessings:

- Det går bra! Även det som krånglat eller varit oklart faller på plats. Är ganska stolt och ganska nöjd.

- Det är kul! Förstås. Finns egentligen väldigt lite jag inte gillar med mitt jobb, förutom bristen på fritid i november. 

- Det händer att jag ser dagsljus! Det är inte ofta, men ett par gånger kan det ha hänt den här månaden? En av gångerna såg Nykarleby ut att vara målat i akvarell (bilden nedanför). 

- Jag har antagit och hittills klarat en utmaning att gå ut på promenad minst 20 minuter per dag. Tjugo minuter kan tyckas vara ingenting, men många är de kvällar när det känts nästan fysiskt omöjligt att gå ut i novembermörkret efter en alldeles för lång arbetsdag. Jag har gjort det ändå. Kan inte påstå att jag alltid kommit in som en ny människa, men kanske är mitt huvud lite bättre i skick nu tack vare det. 

Och nu ska jag snart till Madeira med en snäll och trevlig elevgrupp! Vår värd Maria skickade ett program som verkar fantastiskt roligt och jag ser så mycket fram emot att se den sagolika ön igen. Men det har också krävt en del de senaste dagarna - vårt flyg från Funchal till Lissabon på väg hem blev inställt pga. strejk och det krävdes rätt många kontakter med Finnair innan vi kom till en lösning - nu är vi ombokade till ett motsvarande flyg som går 55 minuter tidigare. Heh. Man kunde ju tycka att någon av alla de kundtjänstpersoner jag haft kontakt med under fyra dagars tid kunde ha kommit på det ganska uppenbara alternativet lite tidigare... men gott så! 

(Och jag vet att det hänt förr en gång eller två eller trehundrafemton att jag lurat mig själv så här - men efter Madeiraresan tror jag verkligen att det lugnar ner sig lite så jag får börja varva ner inför julen!)

En första dag i Ballina

 

Morgonen grydde i Ballina, vi väckte vår tillfälliga barnaskara och gick till skolan. Det var dags för vår första skoldag på Irland! Från lägenheten tog det inte mer än tio minuter att gå, men det var fina tio minuter - man passerar en av broarna över River Moy och går i stort sett genom hela stadens centrum. Så roligt att få byta ut den gamla vanliga skolvägen om än bara för en vecka! På bilderna ser det ganska gråmulet ut och det var det också, men bara de två första dagarna på plats. Vi lär ha haft en väldig tur med vädret faktiskt, för det hade regnat oavbrutet i två veckor innan vi kom och utlovades storm när vi åkt hem. 

Skolan är en gaelscoil, vilket innebär att undervisningsspråket är iriska. De flesta eleverna har ändå engelska som hemspråk, vilket innebär att det fungerar ungefär som en språkbadsskola i Finland. Det är obligatoriskt att lära sig iriska i skolan och skriva det i examensproven i slutet av secondary school, så eleverna som gått en gaelscoil på lågstadiet har en fin fördel! 

Vi fick en rundtur på skolan, hade en del icebreakers och lekar och så en samling där vi alla visade upp vad vi hade förberett. Några grupper hade förberett sånger, andra draman. Vi bidrog med ett fenomenalt drama om det nordiska pantsystemet! Två elever spelade arbetare i en returplastfabrik, två spelade plastflaskor som återvinns och en stackare fick ligga under en hög med löv nästan hela dramat. (Det ÄR chockerande hur få länder i Europa som har något motsvarande - inget av de länder i samarbetar med i alla fall!) Fick också dagens soup of the day på skolan, tillredd av den mångkunniga Mary. Vi åt faktiskt olika varianter av soppa varje dag, men även i slutet av veckan höll jag fast vid att Marys soppa var den klart bästa.

Jag har förvånansvärt få foton att visa från den här dagen, men det är bara för att alla mina bilder är fyllda till brädden av elever... Men bilden nedanför är så officiell och uppstyrd att den får vara okej! Den är från trädgården som hör till det lokala museet Jackie Clarke Museum som vi besökte på eftermiddagen. Riktigt intressant! (Men fotografering förbjuden inomhus...)

Vi hade lite ledig tid mellan skoldagen och kvällens middag, men som nyinflyttade Ballinabor behövde vi fylla kylen, så det blev en storhandling på Lidl och Tesco av den fritiden. Vi bodde som sagt i en lägenhet, så vi reste och bodde 24/7 med eleverna. Men det var faktiskt riktigt trevligt med lägenhet istället för hotell och jag kan helt ärligt säga att jag trivdes jättebra med mina flatmates, även om resan nog inte kunde räknas som semester vid någon enda tidpunkt på dygnet... Riktigt mysigt att kunna sitta vid köksbordet på kvällarna och prata om dagen eller att äta frukost tillsammans! (Och tjata om vems tur det är att ta ut soporna... hehe.)

Den första kvällens middag var en av de roligaste, på The Merry Monk strax utanför Ballina. Det var också här som isen började brytas mellan våra elever och några av de andra, så vi gjorde en osynlig high-five med varandra och ägnade oss för vår del åt att prata ikapp med våra kollegor från andra länder. Så roligt att träffas igen!

En glimt av Dublin

Alla peppiga sätt att inleda här skaver lite mot dagens känsla, så let's just få ut det - det har varit en riktigt tråkig lördag idag. Eftersom mitt öga fortfarande är inflammerat har jag "passat på" och suttit framför datorn och jobbat mest hela dagen, mest med redovisning och annat efter Erasmusresan. Även när familjen for på bio höstlovet till ära, även när solen sken en liten stund på eftermiddagen. Erasmusresorna är en fantastisk möjlighet, men också något som kräver tonvis med administration. Och just nu är jag ganska trött på administration.

Puh. Det var det.

Nu kan vi gå över till den roligare sidan av myntet. Reseberättelse! För även om jag just idag inte älskar skrynkliga kvitton och annat otyg (skulle bli jordklotets sämsta bokförare om jag bestämde mig för att sadla om) så älskar jag ju känslan av att vakna i ett främmande land som jag ska upptäcka tillsammans med alltid lika spännande människor både från min egen skola och andra hörn av Europa. 

 

Måndagen, vår första hela dag på Irland, var något av en bonusdag - eftersom vi skulle vidare med tåg till Ballina på kvällen hade det varit svårt att få till ett flyg den dagen, men vi var faktiskt inte så värst ledsna över att ha behövt resa en dag tidigare och ha en dag på oss att utforska Dublin. Blå himmel dessutom! Eleverna hade mer eller mindre taktfullt hört sig för om vi skulle gå tillsammans hela tiden och det tyckte vi inte behövdes, men innan vi släppte dem loss på Grafton Street gick vi på en strikt obligatorisk rundtur för att bonga några av sevärdheterna tillsammans. Det protesterade ingen emot, så länge vi planerade in ett stopp på Saint Street Sneakers i Temple Bar!

Vi började med att hitta Dublin Castle, men kanske någon som vet mer om Dublin kan berätta om vi kanske såg fel hörn av slottet eller om det faktiskt inte är så mycket att se om man inte tänkt betala in sig? Vi såg bara en borggård och var inte jätteimponerade. Fortsatte till St. Patrick's Cathedral som var mer att se och fortsatte ner till floden Liffey för att strosa längs den.

Tyvärr får jag lämna många av mina favoritbilder utanför bloggen eftersom jag nog måste hålla mig till mer officiella gruppbilder eller anonyma ryggbilder av mitt resesällskap... det får duga!

Vi gick över lilla Ha'Penny Bridge och vek upp i Temple Bar där vi snurrade runt en stund (och jo, hittade Saint Street Sneakers och kunde spana andaktsfullt på väldigt dyra skor). 

Irland är fantastiskt och jag vill se så mycket mer av landet. Men just Dublin i sig tror jag inte skulle vara nog för att få mig att boka en resa? Men superb utgångspunkt för att upptäcka den gröna ön förstås! Hur som helst, om jag någon gång hittar mig själv på semester i Dublin ska jag nog komma till den här gränden igen - för att gå på Irish Rock'n Roll Museum! För oj, vad de har att duka upp på den fronten, irländarna!

Efter en snabb detour till Trinity College återvände vi mot Grafton Street och gav vår flock sin frihet - vi sprang ändå ihop mest hela tiden och kunde liksom inte tappa bort någon där. Vi sprang också ihop med den turkiska gruppen utanför Disney-butiken, så det var ett kärt återseende! De hade övernattat på flygfältet i Istanbul mellan sina två flyg och inte sovit många minuter natten innan, så jag skänkte en tacksamhetens tanke till de sköna sängarna på Harcourt Hotel där vi hade övernattat.

Jag kan annars rekommendera Harcourt Hotel - det var prisvärt, centralt och riktigt trevligt! Skulle lätt kunna boka det för en nöjesresa också. Ah, har också glömt att nämna att vi inledde dagen med en full Irish breakfast på hotellet, det måste vi ju nödvändigt få in någon gång under resan! Kulturkännedom hör ju till läroplanen och jag är faktiskt deras engelsklärare... Jag är inte mycket för att äta korv eller bönor till frukost, men däremot tyckte jag väldigt mycket om de stekta tomaterna, svamparna, äggröran och de friterade potatissakerna som jag kanske lyckats googla mig till att heter potato farls? Mycket gott iaf!

En ny legoaffär har öppnat på Grafton Street och vi kunde förstås inte låta bli att gå in trots min överdos av legobutik i London i somras... Borde ha haft mina egna tre legonördar med mig där!

All good things must come to an end, och så småningom var både fötter och huvuden klara med vår dag på stan, så vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och ta oss till Heuston Station. Där sammanstrålade vi med alla andra grupper - vi hade nämligen allihopa bokat in oss på samma tåg till Ballina. Vi hade också bokat in oss i samma vagn, men det hade vi inte mycket för eftersom platsreservationer tydligen tappar sitt värde helt och hållet om displayerna ovanför sätena är ur funktion, vilket de var..? Mycket märkligt, tyckte vi som stod där med våra biljetter med tydligt angivna platser, men det är bara att ta seden dit man kommer... 

Till sist hade vi alla hittat sittplatser åtminstone, om än utspridda över hela tåget och inte i den mysiga Erasmusvagn vi hade föreställt oss att det skulle bli. Ett par av våra elever fick också öva praktisk engelska med ett äldre par som de satt mittemot - den vänlige herremannen upprepade en del frågor så pass många gånger att de började misstänka att han kanske var lite dement, men fint att få prata lite med random snälla irländare ändå!

Väl framme i Ballina välkomnades vi av ett helt gäng irländska lärare som stod redo med sina bilar för att skjutsa oss till lägenheterna vi hade bokat in oss på. Den här gången hade det inte funnits något lämpligt hotell eller hostell där vi alla kunde bo, så istället hade vi hittat lägenheter via Airbnb, så vår finländska grupp delade på en stor lägenhet (egentligen ett tvåvåningsradhus) tio minuters promenad från skolan. Funkade jättebra, så blir nog fler gånger i lägenhet!

Och se där! Nu känner jag igen att allt det positiva och roliga med det här projektet överväger de tråkigare bitarna som jag har ägnat mig åt idag, så det här inlägget har gjort vad det skulle. Jag återkommer med fler!

Höstlovet 2022

Mina förväntningar på höstlovet 2022 var rätt så modesta. Efter min resa till Irland såg jag fram emot att vila och bara vara, men samtidigt hade vi ju tänkt hitta på roliga höstlovsgrejer på hemmaplan - vi hade pratat om simhall, bio, bowling och övernattning vid mommo och moffas. Så många möjligheter! Vi kanske till och med skulle göra slag i saken och få till en dag på Duudsonit i Seinäjoki som vi gav Edvin löfte om i födelsedagspresent (jo, för ett halvår sen...) 

Men lovet har väl tyvärr underträffat förväntningarna lite. Jag var trött efter resan, men framför allt har vi varit krassliga lite till mans och fått krympa de små planerna vi hade. Dessutom har jag jobbat orimligt mycket för att kalla det lov - helt utan flow dessutom. Det mesta jag tagit mig för har liksom strulat åtminstone i någon mån.

Just nu är resten av familjen på kusinkalas medan Edvin är hemma med förkylning och lite feber tillsammans med mig, som är hemma med ögoninflammation (om det nu inte är en överdimensionerad allergisk reaktion på att jag råkade gnugga in nattkräm i ögat igår, men det känns osannolikt nu ett dygn senare). Kul, inte kul. Men vi bakar vaniljbullar som står och jäser just nu och hoppas de blir goda, och sen blir det film och chips. För vad är väl en bal på slottet? Och jag har faktiskt varit ute på skogspromenad i dagsljus alla dagar hittills på lovet, vilket känns som en seger! En av gångerna fick jag till och med med mig hela familjen, även om vi satte oss och åt mazariner efter fem minuters promenad innan jag fick fortsätta resten av rundan ensam... men det får duga! Och ännu har vi ju en helg kvar innan vardagen tar vid igen!

 

Efter Irland

Tja, den här hösten har bloggen inte levt sitt bästa liv. Den är inte död, men så värst levande kan vi väl inte påstå att den varit - och som alltid känns det mer och mer bakvänt att skriva ett inlägg ju längre det gått sedan senast. Räddningen nu kan eventuellt vara att jag är nyss hemkommen från Irland och om det är något som kan dra mig till bloggen igen är det ju möjligheten att skriva om en resa! 

Det var ingen semesterresa, utan nästa Erasmusresa i samlingen. Den här gången var det vår partner på Irland som var värden - skolan finns i Ballina, County Mayo, men vi hann också med lite Dublin i början och slutet på grund av (eller tack vare!) våra restider. Som vanligt intensivt, men roligt och ett minne för livet! Vi kom hem på söndag kväll och efter en kort natt väntade två fullspäckade "vanliga" arbetsdagar när jag gjorde allt jag kunde för att hinna ikapp med sådant som lämnat under veckan som gått. Tack och lov var det en kort vecka, för nu är det höstlov! Hurra! 

Och idag har jag verkligen gått i snigeltempo. Tröttheten som samlats i kroppen under resan och de två arbetsdagarna som följde direkt på den slog till med full kraft nu när en ledig och underbart oplanerat dag dök upp. Kunde ha sovit från morgon till kväll tror jag, men är rätt stolt över att ändå ha varit på skogspromenad, sorterat vantar och mössor och firat höstlov med hamburgare på Friends and burgers med familjen! Och snart har jag skrivit ett blogginlägg också, vilket också räknas som en bedrift när det hunnit gå två månader sedan det föregående!

Resan började på söndag förmiddag med en färgsprakande tågresa neråt i ett Finland som klätt sig i sina vackraste oktoberkläder. Inget strulade, vi kom fram i tid, genom alla kontroller i tid. En ryggsäck rymde och återbördades till flyget som snällt väntade i fem-tio minuter på den och sedan flög vi raka vägen till Dublin. Framme! Vi checkade in på hotell, åt ramen (som lärarna älskade och eleverna inte älskade) och gick ut på en promenad som helt oväntat förde oss till Grafton street. Kan tänka mig sämre kvällspromenader!

Och nu är första inlägget sedan bloggtorkan skrivet, så nu är det bara att fortsätta hoppas jag! (Är det någon som läser bloggar längre?) Vi hörs!