Examen

Dagisfesten häromdagen var så fin - barnen som fortsätter till förskolan till hösten tackades av med varsin ros och tavla. Det var högtidligt, och man riktigt såg hur barnen sträckte på sig när de skulle skaka hand och få sin ros. Nu har Edvin bara fyra (!) dagar kvar i dagis och är redo för förskolan till hösten - även om han har räknat ner dagarna han har kvar med stigande förfäran - bara fem dagar kvar? Bara fyra!?

(Och vad hände sen? Dagisfesten kom i rättan tid, för på morgonnatten blev han magsjuk och var ganska risig hela dagen igår. Men nu mår han bra och - peppar, peppar - ingen annan har börjat må dåligt än så länge i alla fall. Vi håller tummarna och så blir det som det blir!)

Inte sol, sol

Jag inser att den som tittar in på min blogg då och då kan få intrycket av att maj månad 2016 är en solig, somrig, grönskande historia. Grönskande är den kanske, men alla soliga bilder är nog från kristi himmelsfärdshelgen i Helsingfors! Här kommer ännu fler. I verkliga livet har vi klätt oss i mycket stadiga kläder ikväll när vi gick på vårfest på dagisgården. Det regnade bara lite, och det var faktiskt över förväntan mysigt att sitta på picknickfilten och äta kex. Sedan var det också väldigt skönt att dra på sig torra yllesockor och varma mjukisbyxor när vi kom in...

Mina sista Hesabilder är från en vacker söndag morgon på Sandudds begravningsplats. Det var inte direkt så att vi hade planerat in en gravgårdspromenad (även om det kan rekommenderas!), men vid det laget hade vi flyttat bilen till en parkering på Sandudd och fick en söndagspromenad på köpet när vi packat ihop i lägenheten och skulle gå till bilen. (Okej, söndagspromenader utan kappsäck är bättre än söndagspromenader med kappsäck, men är det tillräckligt vackra omgivningar, så...)

Det var fascinerande annorlunda än de oftast ganska slätstrukna österbottniska trädgårdarna - liksom lite mer allting. Mer pompa, mer kreativitet - och fler prickiga gravstenar! Jag och storbarnen gick runt och tittade och pekade, men vissa andra hade siktet inställt på bilen och tyckte vi gick alldeles för ineffektivt. Kan inte säga att det kvalar in som en kris, men kanske som lite grus. En strålande början på dagen blev det i alla fall, i minst två bemärkelser!

Sedan körde vi iväg till Tavastehus för att spana slott. Mer om det en annan gång. Just nu är jag övertygad om att meningen med mitt liv är pyjamas, smörgås, soffa och ett (par) avsnitt Modern family... over and out!

Sommarlördag i Helsingfors

Mer vi gjorde i Helsingfors:
Vi tittade in i Tempelplatsens kyrka eftersom den nästan var på vägen mellan vår lägenhet och nästan allt annat. Koppartaket och bergväggarna var annorlunda och stämningsfulla på sitt sätt, men allra mest förvånade vi oss över den enorma (enorma!) anstormningen av asiatiska turister. Jag förstår inte riktigt varför just den kyrkan..?

Vi återvände till Akademen.

Vi åt lunch på Stockmann Café. Det kan jag iofs rekommendera, för det är familjevänligt, bra mat och mycket att välja på. Men den här gången var det Josef som krisade och flera som krånglade och min pasta carbonara hade varit jättegod om den inte hade hunnit kallna helt innan jag lyckades smaka på den. Jag kan ha fått kämpa tillbaka tårarna där ett tag.

Vi åkte spårvagn till Borgbacken för att åka gratiskaruseller. Tja, förutom utsiktstornet Panorama är det ju mest småbarnskaruseller som är gratis, men det funkade eftersom vi kommit överens om det på förhand. Det räckte bra eftersom vi ändå inte ville vara där mer än nån timme, och de hittade ett par åk som de tyckte om. Och så bra grej att de faktiskt bjuder på både inträde och tio attraktioner!

Och sen var det dags för följande kris (pollenchock för en och sexårsdrama som jag inte minns orsaken till för en annan) och det började bli dags att ta spårvagnen tillbaka. Sen hämtade vi mat som vi åt i lägenheten och tog en välförtjänt tidig kväll. Vi var hur som helst väldigt nöjda med att ha fått ännu en sommardag i Helsingfors - mycket roligt hann vi med trots allt!

Dagens boktips: Den okända historien

Det här är verkligen en långsam, händelselös söndag, och jag velar mellan att tycka att vi borde aktivera oss mer och att tänka att det nog behövs en tråkig dag nu. Jag gissar att det senare alternativet visserligen är helt sant, men att det första inte heller skulle vara så dumt om aktiviteten bestod av, säg, en stärkande skogspromenad. Tills vidare tror jag vi tar en portion glass och tänker på saken.

En så här trög söndagseftermiddag är det tyvärr fysiskt omöjligt att åstadkomma långa analyser, men jag vill ändå tipsa om boken jag precis läste ut: Den okända historien av Monica Ali. Tänk om prinsessan Diana inte alls hade dött i en bilkrasch 1997? Hon kanske försvann på en simtur från en yacht utanför Brasilien istället. Och kanske hon inte alls drunknade, som omvärlden trodde, utan hade iscensatt sin egen död för att komma ifrån den hysteriska mediebevakningen och kunna börja om igen med en ny identitet. Var skulle hon då vara? Vad skulle hon göra? Och vad skulle hända om en av de gamla paparazzirävarna råkade förirra sig till hennes sömniga nya hemstad?

Rekommenderar!

Pippi i Vasa, pippi på Vasa?

Från en utflykt till en annan - idag gick vi på teater i Vasa! Jag känner att jag nog bör påpeka att vi faktiskt har jobbat en vecka här emellan, tvättat kläder, läst läxor och allt det där som gör vardag till vardag. Men idag var det dags för nöjen igen. Ibland är det nog bra att boka länge på förhand - det här bokade vi redan i mars, om jag minns rätt. Och har man färdigbetalda biljetter sedan två månader tillbaka är det bara att ge sig själv en spark i baken och köra iväg även om en långsam hemmalördag hade lockat. Tur!

Vi hade också bokat in oss på "familjelördag", som innebar en skattjakt på teatern innan föreställningen började. Vi hade kanske trott att det skulle vara lite mer, kanske träffa nån av skådespelarna eller så, men vi fick i alla fall jaga ledtrådar på teatern och hade det riktigt roligt. Själva föreställningen var färgsprakande, rolig och medryckande. Alla fyra i gänget skrattade högt rätt många gånger, och det är inte illa!

Josef stannade i Nykarleby med kusinerna och moster eftersom han inte riktigt kommit upp i teateråldern ännu. Det hade gått jättebra, men så konstigt att köra iväg till Vasa med storbarnen och lämna honom efter sig! Bakvänt. Han brukar vara relativt enkel att ha med, så jag tänkte att det inte skulle bli någon större skillnad - men oj! Så lugnt vi hade det. Ingen vagn att böka med, ingen att mata, inga blöjor att komma ihåg. Vi insåg hur stora våra storbarn faktiskt har hunnit bli!

(Det finns ju trailer på youtube också - här!)

(Kameran gjorde inga storverk idag, men guldpengarna blev i alla fall förevigade!)

De där dinosaurieskeletten

Hela orsaken till att vi började planera en Helsingforsutflykt för hela familjen var att jag nån gång i vintras råkade nämna att det finns dinosaurieskelett där - så om vi hade några måsten den här helgen var Naturhistoriska helt klart ett av dem! Med tanke på hur roligt jag tycker det är med museer har jag sett väldigt lite av Helsingfors stora museer - nästan ingenting alls faktiskt. Passade bra att pricka in ett av dem i alla fall!

Dinosaurieskeletten var spännande, men det fanns faktiskt mycket annat att se också. Det råkade vara gratis inträde den dagen (första fredagseftermiddagen varje månad, tips!) så det var ganska mycket folk, men inte så mycket att det skulle ha stört. Det som störde upplevelsen lite mer var att Edvin, som varit lite ur gängorna hela dagen (t.ex. sexårskrisen på väg till Domkyrkan) verkligen började sloka vid det här laget, så vi blev lite bekymrade för om han höll på att bli sjuk. När vi var klara vid museet ville han ingenting annat än att gå till lägenheten och vila (!), vilket inte brukar vara ett bra tecken - även om han gillade lägenheten väldigt mycket. Men vi gjorde just det, och när han fått vila nån timme började energin återvända...

..och det var tur, för vi ville gå ut och äta med mamma! Japp, precis när vi skulle berätta att vi spontanbokat en långhelg i Helsingfors, berättade hon att hon själv skulle dit ett par dagar. Vad är oddsen? Hon skulle ha trivts på Naturhistoriska, men just då hade hon andra planer. Men till kvällen passade vi på att bjuda henne på mat på Friends & brgrs för att fira inte bara morsdag i förskott, utan också att hon precis hade fått veta att hennes magisterspapper hade landat i postlådan där hemma. Hon har studerat biologi, geografi och pedagogik i flera år, både på heltid och vid sidan om jobbet, och nu har hon uppgraderat sin klasslärarexamen från 70-talet till en ped.mag. Grattis mamma! 

Det blev en riktigt lyckad kväll - efter maten köpte vi med oss glass upp till mammas hotellrum och beundrade den fenomenala utsikten. Bra dag, ännu bättre kväll! En och annan kris är bara att räkna med.

Hufvudstaden

Intensiv dag, den här torsdagen i mitt liv. Bra saker, obra saker, hela tiden någon eller något som behöver min uppmärksamhet - och det efter en ovanligt kort natt. Nu känner jag att det snart börjar bli dags att avsluta dagen och se om morgondagen kommer med ett lite makligare tempo. Men i väntan på det tänkte jag slänga in ett par bilder från en förmiddag i Helsingfors!

Vi tyckte det skulle passa bra med en promenad till Domkyrkan sådär i vårsolens glans. Ja, det tyckte i alla fall fyra av oss - men inte vår dramatiska sexåring. I själva verket tyckte han det var nästan tortyr att behöva gå någonstans alls. Ni minns kriserna jag skrev om - minst en för varje aktivitet? Den här gången bestod den av sexårsangst. Sexårsangst är inte att leka med. Visserligen måste han till sist erkänna att kyrkan var fin och trapporna spännande, men det blev en betydligt slitsammare promenad än vi hade föreställt oss! Pust. Helsingfors visade sig i alla fall från sin soligaste sida, med vårblommor och solglitter och allt.

Livsandarna återvände i alla fall på Akademens* mysiga barnavdelning där vi fyndade ett och annat. Sedan tyckte vi det var ganska skönt att kunna äta i lägenheten istället för att utmana ödet med lunch på stan... Hurra för lägenhet! Vi blev nästan lite frestade av ett bra hotellerbjudande, men lät bli. Hotell är väl fint, men i detta skede av vårt familjeliv behöver (behöver!!) vi minst en kokvrå om vi håller till på samma plats i några dagar. Bara tanken på att äta ute bland folk med detta gäng varje måltid i flera dagar ger mig ett par grå hårstrån... jag inser att det får mig att verka väldigt ocool som förälder, men det är nu bara så det är. Just nu. Bara ti lägg håri bakom örona å si glad ut!**

*Akademen = the bokhandel i Helsingfors, för den som inte vet.
**Bortglömt 90-talsuttryck som tydligen vaknade till liv just idag.

(Svarta fläckar på linsen. Arrgh!)

Söderut

Jag måste erkänna att jag ibland tycker det är barnsligt gott med hamburgare på Hesburger när vi är ute längs vägarna, och för det mesta är det ju ungefär det vi har att välja på också. (Hese här eller hundra kilometer längre fram..?) Men vi gillar också att sporta med matsäck, som vi inte så sällan äter i bilen (åtminstone när vädret är grinigt). Men att få äta ute på en vacker plats slår nog allt - i nästan alla kategorier.

Den här gången bjöd Kristi himmelsfärd på fantastiskt sommarväder när vi körde ner till Helsingfors och Matias hade plockat ihop en supergod matsäck. Vi stannade vid en simstrand i Ikalis, rekommenderas varmt! (Ikalis verkade också över förväntan mysigt med alléer och gamla trähus - borde kanske stanna tillräckligt länge för att gå runt och fota lite en annan gång!) I något skede kan jag ha sagt att det här var vår bästa matpaus någonsin. Det kan det ha varit.

Dagens OJ! förresten - två Ikalispojkar som simmade hur länge som helst! De var i vattnet när vi kom och visade inga tecken på att ge sig när vi packade ihop. Visst var det somrigt i luften, men ändå...

Bilresan den här gången gick helt okej, förutom eskalerande illdåd i baksätet den sista timmen... Vi kom fram i precis rätt tid! Ingen hann bli helt förtvivlad, även om gränsen närmade sig. Vi lämnade bilen på en 24h-parkering och gick de två kilometrarna till lägenheten (senare hittade vi en helt fri parkering mycket närmare till, det går!) Perfekt! Vi trodde att två kilometer med väskor kanske skulle orsaka en del gnäll, men ingen verkade ens ha tänkt på det eftersom det fanns så mycket att se på överallt. Så kul att gå med barnen i en ny miljö!

Som vanligt höll vi aldrig på att komma oss ut igen efter att vi checkat in i lägenheten, handlat och lagat mat och installerat oss lite... när vi äntligen kom oss ut var det egentligen nästan läggdags för tre i familjen, vilket kanske inte var helt klokt. Men kvällen var bara för vacker för att ignorera! Visst blev vissa lite övertrötta innan vi kom in igen, men det var en vacker kväll och det var roligt att upptäcka lite.

Precis förbi vår lägenhet går till exempel Baana, ett promenadstråk nere på före detta järnvägsspår som går från Kiasma ut mot Gräsviken. Vi gick faktiskt också ända till Gräsviken, där vi lekte lite på en skolgård innan vi besinnade oss och vände hemåt igen. Och fortfarande hade vi det mesta av vår minisemester kvar!

Sommarlov i förskott

 

Hemma igen, tillbaka i vardagsmåndag efter att ha haft sommarlov i fyra dagar! I vanliga fall brukar jag tycka att alla lediga dagar i maj brukar vara ganska onödiga - de skulle liksom behövas lite mer i november, inte nu när sommarlovet är så nära att det nästan går att ta på det. Men den här gången bjöd vädret på sommar och jag hade sett till att jag inte behövde jobba alls på fyra dagar. Underbart! Lite som att ta ut en portion sommarlov i förskott. Förra måndagen bestämde vi oss och bokade lägenhet och i torsdags körde vi iväg med bilen full av barn. Vi har pratat om dinosaurieskelett ända sedan i vintras och nu var det dags att spana på sådana - och göra annat roligt som föll oss in.

Kommer att blogga mer så fort jag kommer mig för att föra över foton från kameran till datorn, men tills vidare kan jag väl summera med att vi njöt av solen, brände kinderna, blev upprymda av stadspulsen och suckade över att vi glömt att glömma alla barnfamiljskriser hemma. Vi konstaterade att det bara är att räkna med minst en kris per aktivitet/måltid och tyckte det var väldigt skönt att kunna äta vissa måltider i lägenheten... För även om två barn är glada och nöjda så är det alltid ett som slås av akut trötthet eller blodsockerdipp/ rycks med i ett trotsdrama/ blir gråtfärdig av pollensvällda ögon. Och vi vuxna får helt enkelt hänga med, släcka bränder samtidigt som vi försöker förebygga nästa. Vi hade det bra och njöt av livet och Helsingfors*, men lite trötta blir vi... Det är en sån fas nu. Och om det är något vi lärt oss under våra snart nio (!) år som föräldrar är det just det - efter en fas kommer en helt annan, och det vi trodde vi visste om familjedynamiken får vi lära oss igen.

*Helt oavsiktlig vink till den här bloggen, fordom känd som just det!

Första maj

Om vi firade vappen lite mer lågmält så firade vi våren desto mer första maj. Vilken utesöndag det blev! Vi började med att köra till Nykabi för att träffa Hanna, Andreas & kidsen vid NURK, där vi skulle ut på majlinda. Vi började med terrängbanan - där barn har minst lika roligt som hästar... Sedan gick vi vidare i skogen tills vi bestämde att det var dags för mat. Trangiaköket hade vi med, vilket betyder att det blev mer avancerad utomhuskokkonst än på evigheter. (Hrm. Knackkorv, morotsstavar och färdigkokt pasta...)

Josef var nöjd i bärselen (mei taien, vår gamla trotjänare), men SOM han har blivit tung sedan förra sommaren! Har fortfarande ont i axlarna... Borde iofs nog ha burit honom på ryggen hela tiden, började med att ha honom på magen utan att tänka på att han inte är någon liten baby längre. Och vädret var helt fantastiskt! Ännu mer fantastiskt hade det varit om vi inte byltat på oss alltför mycket kläder... *pust* Jättebra start på vår första maj ändå!

Innan vi körde hem igen fortsatte vi med att spana in ångloket i Kovjoki. Vi har tänkt åka dit på första maj i flera år, men det har aldrig blivit av förrän nu. Massor av folk! Riktigt kul, träffade ett par bekanta och slog till på en åktur med ångloket Emma.

Det knäppa var att ingen ens ville gå in när vi väl kom hem igen. Istället dukade vi fram mellanmål ute i trädgården... sol alltså! Och inte nog med det - efter lite expressvila inomhus avslutade vi dagen med orienteringsskola i Lepplax. Med det här tempot alla dagar skulle vi åstadkomma mycket i livet! Eller kanske tvärtom mycket lite, för förutom röda, hettande kinder åstadkom vi strängt taget inte så mycket...

Och nu packar vi. Fyra lediga dagar och spontanbokad minisemester. Hurra!