Vändagen

För att Matias har tagit så bra hand om sin stora unge som varit sjuk de senaste dagarna.
För att jag precis håller på att knyta ihop mitt livs första gymnasiekurs i historia.*
För att min familj är så fin.

Därför: Blommor till oss på alla hjärtans dag.

* Som lärare då.

 

Det här var förresten en fin lista på bloggen Lopptorget. Läs den, dagen till ära!

Prima kväll för tvättmaskinen

Inte den allra bästa sortens kväll, det här.

Vår stora unge blev plötsligt blek och spydde (på lämpligt ställe dock).
I den allmänna yrseln glömde vi bort att vår lilla unge ju hade velat ha kalsonger på sig. Inte blöja. "Mamma, jag har våta byxor!" Blöt fläck i soffan.

Och jag sätter mig vid datorn för att snabbt knåpa ihop ett par prov som gärna får vara klara om flera av oss blir sjuka. (Fastlagsbullarna tar vi en annan dag...)

Billetes reservados

 

Ahora, estoy muy feliz. (Y ya que no me acuerdo mucho español, traductor Google es muy útil.)

Det konstiga är att när jag försöker komma ihåg någon av den spanska som jag lärde mig på två kurser för länge, länge sen kommer jag mest bara ihåg "Un cerveza, por favor", vilket är både ironiskt och opraktiskt eftersom jag inte ens dricker öl. 

Nu håller alla tummarna för att det här verkligen blir av, okay?

(Bilden lånad härifrån.)

Bokning

Jag påminns om varför jag blir så adrenalinstinn och nervös av att boka flyg. Det är för att jag är
1) en snåljåp
2) med kontrollbehov
3) som inte gillar hastiga beslut som eventuellt inte är det bästa möjliga ur alla synvinklar.
Och allt det där går dåligt ihop med en djungel av flygbolag och rutter och framför allt priser som skiftar från dag till dag.

Men det ÄR spännande planer på gång!
Eller ja, ni vet. Inga biljetter bokade = inget är säkert. Men vi tror i alla fall.

Japp

Jag finns kvar här. Det går ingen nöd på mig. Men det händer inte så mycket som kickar igång min blogglust. Hejsålänge!

Ordlös kommunikation

Ikväll har jag varit till den lyckliga staden och lyssnat på Henrik Fexeus tala om ordlös kommunikation. Jag tyckte det kunde passa bra eftersom jag ägnade en så stor del av hösten åt just kommunikation, men så värst mycket nytt lärde jag mig inte. Det var underhållande, men kanske en aning... pratigt? Inte så hemskt mycket... innehåll?

Jag antecknade inte så mycket. Men på en papperslapp i min handväska står det:
Om man ska flörta med andra människor, är det bra om det finns andra människor där.

Och vad har ni lärt er idag då?

Ingenting alls

Öppna ett nytt blogginlägg kanske och testskriva lite? Då kanske inspirationen kommer flygande och fyller den här bloggen. Jag önskar att jag hade inspiration nu, till vad som helst. För det skulle vara roligt. Jag tror det skulle lyfta vintervardagen, när nu vädret inte verkar ha någon lust att hjälpa till. (Fulvinter där ute. Gäsp.) I sina bästa stunder ger bloggandet mig puffar och peppar. I trögare stunder... händer det liksom ingenting alls.

På tal om älvor

En helt annan älva än den i föregående inlägg - Disney's Tingeling. Jag måste erkänna att jag har haft rätt så grava fördomar mot den här näpna lilla Disneyälvan, men häromveckan fick ändå "Tingeling och älvornas hemlighet" följa med hem från bibliotekets DVD-hylla. Och vad hände? Mina barn älskar den! Och faktiskt, jag gillar den också.* Även om jag är skeptisk mot småkvinnornas timglasform så måste jag medge att Tingeling är en riktigt företagsam och föredömlig älva, som gillar motorer och allt.Och så är det uppfriskande att alla de kvinnliga älvorna har personligheter och inte smälter ihop till en rosa massa.

En lite förvånad tumme upp till Tingeling alltså.
 (Garderar mig: klart att det finns saker att kritisera. Men den här gången tänkte jag koncentrera mig på att jag blev positivt överraskad!)


* Det är skönt med en film som är lagom spännande - för varken ingen av dem gillar för spännande filmer, jag fick till och med stoppa Lady och Lufsen II i fredags för att det blev för spännande när hundvalpen var ute ensam på natten. Istället vill de se Tingeling, förstås. Mig gör det inget, tids nog lär de nog vilja se mer skrämmande filmer...

Älva

Åh! Det här var fint. Magiskt.

Men Lauryn Hill i högtalarna

Det är fredag. Det är bra. Då kan jag äntligen ta itu med de där uppsatserna jag borde ha bedömt för en vecka sen.

Varför ställer jag till det för mig så här hela tiden?

(Mitt mål i jobbväg: Balans. Hemmamamma vill jag definitivt inte vara, men inte heller vill jag pressa på tills skyddshöljet kring mig blir för tunt och spricker. Balans. 2013 ska bli det året. Det ska. Men det är inte ännu.)