Folk och fä i Łazienki Park

Blä, min sommarförkylning vill verkligen inte ge sig. Räknar jag riktigt noga är det nog bara fem dagar som gått, men pessimistiskt nog börjar jag känna att hela sommaren kommer att gå åt innan jag har någon energi igen. Kan leva med att jag hostar och snorar, men tröttheten..! Jag lunkar omkring här hemma och gör en och annan mini-insats i trädgården eller här inne, men sedan dimper jag ner på soffan igen. Så tråkigt. Men jag har åtminstone hunnit läsa mer än vanligt! 

För att påminna mig om att allt roligt inte behöver ske under sommarlovet kommer ett inlägg om Polen här - det handlar om en söndag i maj, men sommarkänslan var påtaglig! Våra värdar berättade att de hade haft kallt och ruggigt ända tills strax innan vi kom, så där hade vi tur - kunde inte ha önskat bättre väder medan vi var i Warszawa! 

Jag skrev redan om början av dagen, men nu fortsätter vi med nästa del - nu hade alla utom Irland anlänt, så vi samlades och gick iväg till Łazienki park där det hålls pianokonserter varje söndag under sommarsäsongen - Chopin under Chopinstatyn naturligtvis! Folk hade verkligen vaknat ur sina vinteriden och kommit ut till parken, gröngräset och solskenet. 

Att hitta en liten gräsplätt där man kan sitta och prata ikapp med folkvimmel och pianomusik i bakgrunden - inget att klaga på där! När vi suttit tillräckligt länge makade vi oss iväg till en uteservering i närheten där vi satt minst lika länge innan vi så småningom började gå tillbaka mot hotellet och middagen. Det var en rejäl promenad, men en söndag kväll i sol gjorde det ingenting! Enda problemet var att det hade varit lite ont om toaletter på vår utflykt så hela vårt sällskap trampade på allt snabbare ju längre tiden led utan att vi kom fram... haha! 

Att titta på folk i en främmande stad är ett nöje som nästan helt glömdes bort under pandemin. 

Eller titta på fä, för den delen.

Eller titta på vackra byggnader som breder ut sig i kvällssolen. Allt möjligt intressant kan man titta på i  Łazienki Park en söndag kväll i maj tydligen. 

Till sist kom vi så fram till hotellet och middagen. Klassisk polsk mat åt vi vid flera tillfällen... kan inte påstå att det blev mitt favoritkök, men kanske jag får fortsätta försöka. Mycket griskött och ganska lite färg var det. Rejäl, bastant mat för den som gillar sånt! Och det var det, den första dagen i Polen hade mer än uppfyllt våra förväntningar!

Så småningom

 

Det har börjat lite knackigt, det här sommarlovet. Jag jobbade ganska mycket hela förra veckan och börjar först nu känna av ledigheten - har visserligen kvar en del Erasmusjobb, men inget som känns särskilt jobbigt. Dessutom började jag med att stiga snett när jag var ute i skogen dagen efter skolavslutningen och haltade nästan hela veckan efter det. Lagom tills vristen började bli bättre slog en tröttsam  förkylning till och den suger fortfarande musten ur mig. Ibland tar det lite mer tid än annars att glida in i sommarlovet! Storbarnen har i alla fall hunnit med sommarens första läger redan, jag sådde i grönsakslandet idag och i lördags blev det premiär för Skorpans glass. Så nog ska det väl ta sig med tiden!

Söndagsförmiddag i Warszawa

Sommarledigheten närmar sig - idag stängde jag dörren till mitt klassrum och kommer antagligen att öppna den igen först i augusti. Ännu väntar lite skrivbordsjobb innan jag helt andas ut, men till det får mitt eget skrivbord duga. Det tänkte jag fira med ett blogginlägg om Polen! Efter de senaste 13 månaderna har jag otaliga oskrivna inlägg om väldigt många (om än inte otaliga) resor... men jag skriver lite här och lite där, som det råkar falla sig. Bli inte förvånade om jag en dag hoppar tillbaka till oktober, därefter till juli eller april ifjol... allt är möjligt! 

Men först håller vi oss kvar i försommaren 2023 ett tag, det är den värd. Vi anlände alltså till Warszawa en söndag morgon för drygt två veckor sen efter en förvånansvärt kort flygresa. Tänk att Polen låg så nära Helsingfors! Jag hann knappt slumra till på flyget trots att natten blev kort... Det var jag och två kollegor som reste till Polen för att möta upp våra Erasmuspartners och knyta ihop vårt treåriga projekt, först i Warszawa och sedan i Ostrów Wielkopolski. Det blev en rolig och konstigt avslappnad resa utan elever - jag kände hela tiden att det var så märkligt enkelt, allting. Nästan för enkelt, jag saknade faktiskt att resa med elever... förhoppningsvis gör jag det nästa vår igen! Men väldigt roligt hade jag, och sällskapet var top-notch!

Även om vi hade hunnit med en första frukost på hotellet i närheten av flygfältet vid fyratiden på morgonen (!) hade vi ett klart fokus när vi kom fram - brunch! Man måste ju ha prioritetsordningen klar för sig, det var i princip det enda vi hade bestämt helt säkert för vår oplanerade söndag i Warszawa... Vi hamnade på ett mysigt café med en precis så läcker brunch som vi hade hoppats på. (Vincent hette caféet, för den som undrar - vi hade researchat oss fram till ett populärt brunchställe, men när vi såg kön utanför dörren gick vi vidare runt hörnet och hittade det här utmärkta alternativet istället!

Under dagen droppade alla våra partners in, de flesta ganska tidigt på dagen, så vi bestämde oss för att hitta på något tillsammans. Tillsammans med vår värd Monika och Fatma från Turkiet inledde vi starkt med ett besök på ett nyöppnat pengamuseum - jag får lite förvånat medge att det absolut var värt ett besök! Monika lockade oss dit med argumenten att det är gratis och väldigt nära vårt hotell, men också att hon hade varit dit med sin familj dagen innan och blivit positivt överraskad. Pengar är ju inget jag direkt är intresserad av, så jag hade antagligen inte gått dit på eget initiativ. Men då hade jag missat något - jag kan varmt rekommendera NBP Money Centre. Dels gav det en väldigt intressant inblick i både Europas och Polens historia, dels fick det mig att tänka på värde och vad som tillskrivs värde. En sedel är ju bara värdefull så länge alla är överens om att den är det - jag fascinerades nästan orimligt mycket av montrarna med förstörda pengar. Makulerade sedlar, brända sedlar, sönderrivna sedlar, sedlar som förstörts av vatten, sedlar som förstörts av gnagare... 

Sen kändes det lagom med en paus eftersom vi alla hade stigit upp ohemult tidigt för att komma oss till Warszawa. Tänk - en Erasmusresa med utrymme för en timslång tupplur på hotellet mitt på blanka eftermiddagen! Now, that's a first. Återkommer med vad vi gjorde resten av denna sköna, soliga majsöndag...

Sommarlov!

Nu är det här - sommarlovet! 

Det har varit tvära kast den senaste månaden, och min hjärna gör sitt bästa för att hänga med. Det har varit allt från osunt sena kvällar framför datorn till äventyr med vänner i Polen till de sista skälvande dagarna av ett skolår när alla vanliga rutiner som vanligt flugit ut genom fönstret.  Samtidigt har Arvid tagit de sista stegen ut från grundskolan och Edvin från lågstadiet och till hösten blir det nya utmaningar och nya miljöer för dem båda... puh. Andas. 

Intrycket har haglat tätt och just nu händer det dagligen att jag starkt känner en känsla utan att vara säker på vad som utlöste den. Varför är jag illa till mods? Var det något som har med barnen att göra? Nåt som nån sa? Nåt jag läste eller hörde på nyheterna? Eller kanske en elev, vilken elev, vad handlade det om? Är det något viktigt jag missat? Det blir en hel tankeprocess för att spåra mina känslor bakåt för att hitta källan och i bästa fall komma underfund med om det är något jag behöver ta tag i eller något jag ska låta skölja förbi - var det en rimlig känsla eller något jag övertolkade för att jag är trött och lite hudlös?  Definitivt ett tecken på att jag behöver mer tid för att sitta och stirra ut i luften eller lufsa runt ensam i skogen. Sommaren är också nästan oplanerad eftersom det är jag som brukar planera och jag har varken hunnit eller orkat. Men något roligt ska vi nog hitta på... först måste jag bara gå runt i skogen ett tag och starta om mig själv.

Jag har inte checkat ut och tagit sommarlov riktigt ännu, utan idag hade vi planeringsdag på skolan och imorgon åker jag nog dit igen för att städa och ordna upp diverse saker. Sedan ligger en del Erasmusarbete fortfarande och väntar på att knytas ihop... men snart! Kanske från nästa vecka? Min syster beskrev det här som nerjogg efter ett svettigt träningspass och det tyckte jag var en ganska träffande beskrivning. Nu blir det bra att i lugn och ro få avrunda och knyta ihop lösa trådar för att sen, så småningom, landa i lovet. 

Och personerna på bilden - dem är jag så stolt över! Nu och alltid.