För ganska många år sedan gick jag i centrum av Vasa, hand i hand med en liten knatte som nätt och jämnt lärt sig gå. Fast det måste vara nästan 14 år sedan är minnesbilden fortfarande glasklar - jag var så sprängfylld av förundran över att vara mamma till en liten människa som helt klart höll på att bli en egen person, som bokstavligen höll på att ta sina första egna steg ute i världen.
Förra lördagen gick vi på stan i Vasa igen, visserligen inte hand i hand, men lika fylld av förundran var jag - tänk att få gå där med en unge som blivit en helt egen person och som dessutom gått och blivit en så klok, lugn och fin sådan. Så rolig att umgås med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar