Boostade

Att ha vår tredje dos inbokad just nu kändes lite som en kapplöpning med omikron som motståndare. Familjen vistas i sammanlagt fyra stora skolor på vardagarna, och viruset sprids så det bara virvlar om det. Om någon av oss skulle testa positivt skulle jag inte bli det minsta förvånad. Men vi hann först till boosterdosen i alla fall! Hurra! Inte för att pandemin är avslutad för det, men vi är en etapp närmare. 

PS. Matias tycker han ser trött ut på bilden, men jag tror inte vi kan skylla det på vaccinet. Inte ännu. Imorgon däremot tänker vi ta alla chanser att sätta oss ner när vi är trötta, "för det måste vara en reaktion på tredje dosen..." Hehe.

Bokåret 2021

Bokåret 2021!

Jag räknar och kommer fram till att jag tydligen har läst hela 60 böcker under året. Hade gärna jämfört med förra året, men det verkar inte ha blivit någon boklista då - men det är mer än jag läste 2018 och tydligen exakt lika många som 2017! Med tanke på mitt jobb blir det förstås många ungdomsböcker, så då blir det ju också fler än annars. Alla ljudböcker jag lyssnar på medan jag går i skogen eller kör till jobbet puffar förstås också upp antalet. 

Som vanligt har jag läst fler böcker av kvinnliga författare, men jag tycker nästan övervikten verkar ha varit större än vanligt - bara 11 av de 60 var skrivna av män. Nio var på engelska, resten på svenska - påfallande många av de som var på engelska var ljudböcker. Jag gör inte skillnad på ljudböcker och pappersböcker här, men fyller olika funktioner gör de ju. När jag lyssnar på ljudböcker behöver jag välja rätt enkla, raka böcker för att kunna haka på igen när jag gått och tänkt på något annat ett par minuter. Fysiska böcker gör det så mycket enklare att få en överblick och kolla upp sådant som gått mig förbi, men som sagt - olika format för olika ändamål!

En bok jag inte kunde släppa:

Släppa och släppa - det låter fel eftersom jag lyssnade på den, men en bok jag inte kunde sluta lyssna på var The Great Alone av Kristin Hannah. Det kändes som om jag var där, i den skoningslösa, mäktiga vildmarken i Alaska. 

En bok som fick mig att gråta:

Jag kan eventuellt vara lite hårdhjärtad, men det är inte alla år jag kan komma på en bok som lyckats med det. I år grät jag till Frida Boisens Berätta aldrig om det här. 

En bok som fick mig att skratta:

Varför har jag så svårt att hitta något klockrent svar på det här? Kanske Je m'appelle Agneta av Emma Hamberg?

En bok som var värd besväret:

Vanessa Springoras Samtycket var egentligen inte svårläst, men den var svårsmält. Den klibbade sig fast och lämnade en hinna av obehag efter sig, men ja - den var värd besväret. 

En bok som inte var värd besväret:

Danny Wattins Lärarinnan. Så oerhört tramsig att jag faktiskt bara bläddrade (!) igenom den andra halvan - enda orsaken till att jag inte bara slutade är att jag tydligen lider av grav FOMO när det gäller böcker och är helt inkapabel att sluta läsa en bok jag börjat på med. Jag tror tydligen alltid att de blir bättre i nästa kapitel. Eller nästa, eller nästa. 

En bok som lärde mig något nytt:

Jag tyckte Josefine Frankner/Cecilia Gustavssons Kristi bruds slav: Mitt liv i sektens hjärta var väldigt intressant. Visst, en personlig berättelse är alltid subjektiv, men det var obehagligt och fascinerande hur människor kan inrätta sina liv i utifrån sett bisarra mönster i övertygelsen om att det är det enda rätta. 

En bok jag inte blir klok på:

Peter Mays Lockdown. Jag har hört så mycket gott om Peter May, så hur kunde Lockdown vara så här dålig? Säkra källor har försäkrat mig om att jag valde fel bok av honom, så jag ska nog ge honom fler försök. Måste bara piska upp lite motivation först, för den här boken gav ingen mersmak.

En bok jag var fel målgrupp för:

På grund av mitt jobb läser jag hela tiden böcker jag per definition böcker jag är fel målgrupp för. En av de bättre var Wilma Möllers Allt att vinna. Galopphästar, mysterier, vänskap, kärlek och action, what's not to like?

En karaktär jag minns:

Maverick Carter i Betongrosor (av Angie Thomas). Året innan läste jag The Hate U Give och golvades, så den här prologen ville jag förstås läsa - om Starrs pappa innan han blev Starrs pappa. Inte lika bra som THUG, men ändå värd att läsa om man gillade den.

En karaktär som jag skulle vilja träffa:

Ottilia i Marie Lok Björks Att välja ett liv. Det skulle vara intressant att jämföra tankar om livsval och föräldraskap och nu och då med henne, om hon nu skulle ha tid med mig i sitt hårda liv som statare. Berättelsen baserar sig på författarens morfars mors livsöde och var ett fint sätt att se sitt eget liv utifrån - det är trots allt inte så länge sedan 1921!

En bok jag vill flytta in i:

Elin Boardys Nätterna på Winterfeldtplatz. Det är mellankrigstid i Berlin, dekadenta festnätter och en frihetskänsla som svindlar. Handlingen minns jag inte så mycket av, men miljön - mmhm. 

En mening/ ett citat som jag strök under:

Det plockar jag från John Greenes Looking for Alaska, där huvudperson är besatt av berömda människors sista ord. Enligt honom var Rabelais sista ord "I go to seek a Great Perhaps". 

Årets resebok:

Resebok? Resor? Finns sådant fortfarande? Efter att ha bläddrat i min anteckningsbok får jag tolka frågan väldigt brett och välja Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata. Det är absolut ingen resebok, men den tog mig med till Japan - en på många sätt ganska grå och sjaskig vrå av Japan, men det mest exotiska resande jag ägnade mig åt i februari 2021! (Jag gillade boken och kan rekommendera den, även om jag hade hemskt svårt att sympatisera med fröken Furukura.)

Den sista bok jag läste 2021:

John Greenes Katherinteorin. Tyvärr inte hans bästa, blev rätt besviken på den efter att ha slukat Looking for Alaska ganska exakt ett år tidigare. 

Den första bok jag läser (läste) 2021:

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman. Ännu en tonårsbok, ännu något av en besvikelse. Årsskiftet var tydligen inte min bästa lästid den här gången!

En bok jag ser fram emot att läsa:

Midnattsbiblioteket av Matt Haig. Gillar Matt Haig redan från tidigare och har hört från en säker källa att den ska vara bra, så jag har redan lånat den från vårt skolbibliotek!

En bok jag annars bara vill rekommendera:

Bikupan av Sarah Crossan. Och One för den delen, men den har jag inte läst det här året. Läser inte berättelser på fri vers tillräckligt ofta känner jag! (Den är alltså inte det minst svårläst för att den är på vers kan jag tillägga. Bara luftig och direkt.)

Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera:

För den som gillar självbiografier - Mina åtta år i Kality av Ingela Jansson och Lena Lindehag. Dåliga livsval, fullständig misär och så överlevnad!

Januari 2022 i ett nötskal

Det känns lite ovant det här. Imorgon tror jag faktiskt att vi alla ska iväg till våra jobb och skolor på morgonen! Jag som hoppades på närundervisning fick ju som jag ville, men samtidigt har jag knappt varit på plats i skolan själv... Josef hamnade i karantän efter en exponering i skolan och dessutom blev brorsorna förkylda båda två, så för mig blev närundervisning något ganska relativt. Jag började i fredags och jobbade en dag, följt av två dagar helg. På måndagen jobbade jag en dag igen (medan Matias var hemma med barnen), följt av tre dagar i sträck hemma med två förkylda barn (som testat negativt) och ett friskt barn i karantän... Det är januari 2022 i ett nötskal!

Men nu, nu börjar alla ha klartecken, så imorgon känns det nästan som terminsstart igen för mig!  Kanske det här var en riktigt bra start på oxveckorna - vi har redan hunnit ganska långt in i januari utan att jag riktigt hunnit märka det. Visserligen har jag bedrivit skola här hemma och dessutom suttit några timmar per dag med vikarieprogram, inlämningsuppgifter och kommunikation med elever som i sin tur är i karantän, men det har faktiskt ändå varit riktigt sköna dagar med barnen. 

Vi satsar helhjärtat på att muta ut barnen i skidspåret, men har tyvärr insett att vi inte lär bli fattiga för det. Igår lyckades jag i alla fall få med mig en riktigt villig Josef ut i skogen bakom oss (där det nästan finns ett spår - har iaf funnits rätt nyligen!). Tyvärr tyvärr var det noll grader, vilket inte direkt var optimalt för vad han nu har under skidorna... Till min lättnad skrattade han mest åt eländet, men några långa distanser blev det inte den gången. Idag letade vi istället fram en sparkstötting, synd bara att det hade grusats på vägen... Bättre glid en annan vecka kanske!

Har också lärt mig ett av barnens julklappsspel, Minecraft i brädspelsformat. Eh... Vem kommer ihåg Friends-avsnittet där Joey ska bli programledare för gameshowen Bamboozled? Ni som vet, ni vet. Jag kunde definitivt relatera när jag försökte lära mig vad som ger vilka poäng...

Ungefär lika överskådliga är förresten de Covid-relaterade anvisningarna om karantäner och restriktioner just nu. Det smittspåras inte eller jo kanske här i regionen eller det fokuseras på vissa grupper karantänerna avskaffas men hej Josef hamnade ju precis i karantän hemmatester för alla skolbarn eller bara vid behov eller så är de helt onödiga och så skulle man pcr-testa med låg tröskel eller kanske med hög tröskel? Under hela pandemin har det inte varit en sådan fullständig röra som i början av den här veckan. I något skede gav jag upp, blundade, tog ett djupt andetag och tänkte att jag sätter mig in i det nästa vecka istället, för då har någon kanske styrt upp saker igen.

Livsnjuteri och orosmoln

När jag börjar skriva det här inlägget känner jag mig rätt osäker på var det kommer att landa. Kommer det att bli ett varmt och härligt inlägg om vårt sköna jullov eller ett frustrerat och oroligt inlägg om de motstridiga beskeden om skolstarten? Lite av båda gissar jag, eftersom de är två sidor av samma mynt. 

År 2022 har inte inlett särskilt starkt på pandemifronten kan jag tycka. Smittsiffrorna slår i taket och läget är sämre här i trakten än det varit hittills under hela pandemin. Omikron har anlänt till Österbotten, restriktioner hårdnar och hobbyer skjuts fram eller ställs in. I vår familj, där vi alla håller till i skolor om dagarna, har vi följt dagens allt starkare röster om distansundervisning i januari med visst intresse idag. Jag skulle egentligen sitta med min planering inför de närmaste veckorna nu, men jag känner hur motivationen runnit iväg i takt med att frågetecknen växt.

Jag förstår argumenten för båda sidorna, även om jag själv hoppas innerligt på att få fortsätta med närundervisning, men det är väl just oklarheten som gör mig mest frustrerad. Än en gång kommer det här med nästan noll varsel och utan någon chans för skolvärlden att förbereda sig ordentligt och göra omställningen så bra som möjligt. Som om ingen hade haft en aning om vartåt det barkade! Men blir det så blir det. Vi fixar det. Som vanligt, även om orken nog börjar tryta för många.

Särskilt med tanke på läget och de mörka framtidsutsikterna den närmaste tiden är jag samtidigt så oerhört glad över vårt jullov. Visst har även vi anpassat oss till läget och framför allt har vi sörjt att Sverigekusinerna blev tvungna att ställa in sin resa hit efter att ha skjutit fram den flera gånger, men vi har ändå umgåtts och haft väldigt roligt med familj och vänner. Det är just det jag hoppades på allra mest inför jullovet - att hinna och orka umgås med människor jag gillar. Och det fick jag! Och med tanke på hur läget ser ut framöver - även om jag hoppas på närundervisning inser jag ju att en fysisk skolstart antagligen gör att smittsiffrorna peakar ännu mer - har det känts bra att passa på. Vi har passat på att fira nyår med vänner, vi har passat på att fika med moffa - ja, vi har passat på att umgås med någon eller några vi gillar nästan varje dag under jullovet. Vi har till och med gått på bio med kusiner! Istället har vi skippat mellandagsrea och folkmassor. Rimligt byte. 

Ja, det har varit ett bra lov. Jag hann nästan tänka att jag känner mig redo att dra igång en ny termin. Nästan. Nu får vi bara hoppas på det bästa på alla fronter!

(Och maten på bilderna? Godast på länge - åt på Station 23 med syrran Hanna och tre av våra vänner häromkvällen. Kändes lite brottsligt att äta ute just nu, men det visade sig vara nästan folktomt... En tidig tisdag kväll var kanske ett bra drag i pandemitider!)

Årslistan 2021

Här kommer den, den klassiska årslistan!

Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?

Åkt på husvagnssemester i östra Finland och spanat ut över nationallandskapet i Koli. Har också både ordnat och deltagit i virtuella Erasmusträffar - en trevlig erfarenhet, men saknar ändå de fysiska mobiliteterna... 

Genomdrev du någon stor förändring? 

Nej. 2021 blev året som inte förde med sig några stora förändringar eller steg framåt. Det var året när jag tänkte att vi börjar hitta tillbaka till det normala "efter pandemin", men så blev det ju bara till viss del. 

Men jo! En stor del av sommaren gick ju till köksrenovering och vårt nya kök kan ju naturligtvis också räknas både som en förändring och ett steg framåt! 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ja, det dök upp ett par bebisar omkring mig, och jag fick också bli fadder till en liten Rut! Dessutom har jag fått en babynyhet inför det nya året som gjorde mig jätteglad. 

Vilket datum från år 2021 kommer du alltid att minnas? 

Njae... alla mer betydelsefulla händelser jag varit med om har jag redan glömt datumen för, så det bådar ju inte gott inför "alltid"! 

Dog någon som stod dig nära? 

Nej, inte riktigt nära. Personer i min närhet har förlorat nära och kära, och jag har tänkt mycket på dem!

Vilka länder besökte du? 

I år blev det ju faktiskt en försiktig resa till Sverige på höstlovet, vilket jag är extra glad för nu när restriktionerna hårdnar igen! Annars var det jätteroligt att resa till östra Finland i somras - det var vår första resa sedan före pandemin och även om vi håll oss inom landets gränser var det fantastiskt roligt att få se nya vyer igen!

Bästa köpet? 

Allt som hade med köksrenoveringen att göra! Och fotriktiga Scholl-sandaler till jobbet.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Som jag redan skrev - att få röra på mig och se nya platser i östra Finland och gamla favoriter i närheten av Norrfjärden/Piteå! Samtidigt som jag blev jättetrött av mitt jobb under höstterminen gjorde det mig också jätteglad. Jag trivs med mina undervisningsgrupper, mina arbetsuppgifter och mina kollegor och känner ofta att det jag gör är meningsfullt och roligt! Samtidigt gjorde det mig också jättejätteglad att vara ledig under jullovet och bara vila och umgås med familj och vänner...

Saknade du något under år 2021 som du vill ha år 2022?  .

Ett slut på pandemin tack! Det framför allt, och så ett lite lugnare tempo under terminerna. 

Vad önskar du att du gjort mer?  

Rest, umgåtts med familj och vänner, styrketränat och spelat brädspel.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Ätit mindre choklad till vardags. (Tolka mig rätt! Äta choklad är jag helt för oavsett veckodag, men att göra det av slentrian är helt enkelt inte bra i längden.)

Favoritserier från året som gått?  .

The Maid, The Good Doctor och Call my agent. Mysigast var det att se En hederlig jul med Knyckertz tillsammans med barnen. 

Bästa boken du läst i år?  

En läslista för 2021 är på kommande, stay tuned!

Största musikaliska upptäckten? 

Spela piano! För ett tag sedan fyndade Matias ett trasigt elpiano för 30 euro, fixade det och så gav vi det en hedersplats i vårt mycket lilla vardagsrum. Vi har också plockat fram några urgamla pianohäften och nu är jag gissningsvis lika bra på piano som jag var som tolvåring. Hurra! (Dvs. spelar nätt och jämnt och mycket knaggligt mästerverk som "Askungen" och "När juldagsmorgon glimmar", men ändå!)

Vad var din största framgång på jobbet 2021?  

Jag avslutade och rapporterade vårt första Erasmusprojekt och allt gick igenom. Kändes nästan lite högtidligt när jag fick bekräftelsen på att allt hade godkänts. 

Är också nöjd med flera andra, mer vardagliga saker som jag åstadkommit eller rett ut på jobbet, men som jag inte ska gå in på här. Känner mig klart bättre på mitt jobb nu än när jag anställdes! *Klapp på axeln*

Största framgång på det privata planet?  

Svårt - för jag tycker inte jag åstadkommit så mycket på det privata planet detta år, utan mest trampat vidare i samma spår. Men sedan ser jag på de tre ungarna vi uppfostrar och tänker att det, det är min största framgång på det privata planet. 

Största misstaget? 

Att lägga en så stor del av sommaren på köksrenovering. Visst, det var ett stort projekt och det måste göras under sommarlovet, men så här i efterhand kan jag tycka att det hade varit väldigt smart att betala för att få en del av arbetet gjort. Det håller inte Matias med om, och det var ju han som gjorde själva jobbet (och ett alldeles utmärkt jobb!), men det hade nog varit bra för oss att hinna med lite mer ledighet under sommaren. Ser fram emot sommaren 2022 när vi inte kommer att renovera något kök!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Jag var snarast mer uppgiven. Gång på gång fick jag en fulspark på smalbenet av pandemin som bara kom igen och igen just som jag vågade börja hoppas på ljusare och öppnare tider. Som det ser ut nu vågar jag inte hoppas på någonting alls på den fronten av 2022. Jag hoppas på att bli positivt överraskad!

Något du önskade dig och fick? 

Två doser coronavaccin och en kattunge. 

Något du önskade dig och inte fick?

En fortsättning på Erasmusresandet och en familjesemester i de svenska fjällen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2021?

Det här året skulle det bli revansch efter att mitt 40-årsfirande floppat ifjol (corona corona), men det blev inte så mycket av det. Planen var god mat och hotellövernattning i Vasa, men så hamnade Arvid i karantän och vi gjorde ingenting istället. Eller jo! Jag och de av barnen som inte var i karantän var åtminstone på min kusins 12-årskalas! Hotellnatten har jag fortfarande innestående, återstår att se när den blir av...

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Blir uttråkad bara av att skriva det, men - ett slut på pandemin. Det hade gjort mitt år bättre. Ursäkta det förutsägbara svaret!

Vad fick dig att må bra?

Skog, kramar och miljöombyte.

Vem saknade du? 

Vänner som bor långt borta!

De bästa nya människorna du träffade? 

Mina nya elever och ett gäng nya kolleger. På riktigt, bra typer! På det privata planet kan jag inte komma på en enda ny person tror jag? 2021 var inte det mest utåtriktade året.

Högsta önskan just nu? 

Om vi helt sätter "slut på pandemin" till sidan - jag tror att det redan har framgått med all önskvärd tydlighet att jag önskar det - så önskar jag allt det bästa för mina barn. Att de ska må bra, vara glada och hitta sammanhang där de trivs. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Det är väldigt mycket januarikliché över det här, men jag ska återuppta min träning (spänningshuvudvärk varannan dag är inte okej) och se om jag lyckas styra upp så att jag jobbar lite mindre nästa läsår. Kanske, vi får se. 

Mest stolt över? 

Mina barn - i år, ifjol och nästa år!

Julen 2021

Gott nytt år! Och god fortsättning på julfirandet. Jag har inte hunnit med bloggen under jullovet heller, men den här gången har det berott på att jag varit upptagen med att äta konfekt, läsa, gå i skogen och träffa släkt och vänner, så jag klagar inte! Innan jag hugger i med årsöversikterna jag brukar gilla får det bli en tillbakablick på julhelgen. Den blev lite annorlunda än vi hade tänkt det, eftersom Sverigekusinerna gång på gång fick skjuta upp sin resa hit (nu hoppas vi på trettondagshelgen!), men det betyder ju bara att vi kommer att få fira dubbelt. Vi började i vårt juligaste hörn med julaftonslunch tillsammans med svärfar. Så glad över vårt nya kök, inte minst den här årstiden när man får ösa på med röda, varma färger!

Sedan fortsatte vi hemma hos mamma och pappa. Vi förlängde det i båda ändarna eftersom vi inte hade några Sverigekusiner att umgås med där hemma, och det blev riktigt bra så också! På barnens begäran sov vi över också tillsammans med en del av kusinerna - det gjorde vi ju inte ifjol, så det var ett absolut krav den här gången. Inte mig emot! 

Josef fick Ticket to Ride, nybörjarversion och vi invigde det. Bra spel! Vi har också barn-Carcassonne, som i ärlighetens namn är ganska tråkigt i jämförelse med den riktiga versionen, men det här var kul. Har iofs inte spelat det riktiga Ticket to Ride, så kanske det är ännu bättre... 

När vi åkte hem på juldagen tog vi en omväg via Pedersöre kyrka, där det finns en julvandring med stationer även i år. Men där tog Jultröttheten efter Julspänningen ut sin rätt och ett barn vägrade gå ur bilen ens för att gå ett varv runt kyrkan... Dagen efter fick vi också dela på oss så att en del av familjen var hemma och chillade medan andra åkte tillbaka till Purmo för att gå på julfest i Zion. Men vi känner våra barn och vet när det behövs lite extra tid för att skrota på här hemma, så det fick bli så. Tror alla var nöjda med hur det blev i slutändan!