Tack Madeira!

Ja - det blir ännu ett inlägg om Madeira! Ett sista, för vi har kommit till vår sista dag. Egentligen hade Erasmusträffen tagit slut redan kvällen innan och de flesta droppade av från hotellet under morgonen. Men se, reser man reguljärt från Funchal till Helsingfors är det nattflyg som gäller - åtminstone när vi bokade. På förhand tyckte jag det verkade ganska slitigt att behöva resa hela natten, men i efterskott kan jag konstatera att det gick hur smidigt som helst - och att vi fick en perfekt bonus i form av en lugn dag i Funchal. Sådana borde alla ha fler av i sitt liv! 

Med tanke på hur späckat vårt program hade varit är jag lite extra glad för att vi faktiskt hade den här sköna bonusdagen. Tänk, vad tråkigt det hade varit att åka hem utan att ha hunnit med vare sig morgonpromenad eller poolhäng! Det var var vilsamt och välbehövligt att varva ner lite före hemresan. 

En del av gruppen valde att ta sovmorgon, men jag, min kollega och en av eleverna passade på att gå ut före frukost. Så glad för det, för en så vacker morgonpromenad är det inte alltid lätt att få till! Vi gick ner till stranden och så vidare mot Gamla stan. Där hade vi ju gått i flock dagen innan, men självklart var det ännu finare här en vacker torsdagsmorgon innan dagen riktigt hade kommit igång. Ja, vi höll visserligen på att bli påkörda av en fartglad buss i de trånga gränderna, men förutom det var det stillsamt... 

Tack vare min ivriga kollega (ja, samma som hade fått oss att paddla lite längre och lite längre ut dagen innan) blev det en rejäl runda - säkert dubbelt längre än jag hade tänkt mig från början! Men jag klagar inte det minsta, för det var ren och skär njutning! Även om jag insåg rätt snabbt att vi nog inte kommer att hinna tillbaka för att stråla samman med resten av eleverna vid frukost den tid vi hade nämnt... nå, de klarade sig. (Så bekvämt att resa med 15-åringar i motsats till små elever!) Lite gick vi vilse, lite vandrade vi på utan att ha koll... men det är ju ett ganska välkänt faktum att det är ett bra sätt att se nya platser. Och så värst vilse kan man faktiskt inte gå i Funchal, där man hela tiden har havet och berget att förhålla sig till! 

Kunde inte låta bli att fota en terrass med utsikt jag skulle kunna tänka mig att ha... på huset fanns en skylt som berättade att huset nog tillhörde ett företag som hyr ut semesterhus, vilket fick mig att undra över hur många av husen i den branta sluttningen som faktiskt beboddes av lokalbefolkning. Det jag vet är att boende är relativt dyrt i Funchal, som på så många andra orter där besökare gärna köper eller hyr semesterbostäder. Många som bor där på riktigt väljer att bo utanför Funchal eller i någon grannstad istället för i centrum.

Efter frukosten hade vi ännu lite presenter att handla, så det fick bli en sväng till en souvenirbutik och en mataffär. Sedan delade vi på oss så att jag gick med ett par av eleverna till en bokhandel vi tipsats om - jag var inte den enda boknörden i sällskapet... Den lär vara Portugals största bokhandel och säger sig hålla sig med alla böcker som någonsin getts ut på portugisiska. Fascinerande om det stämmer ändå! Den lär också vara världens näst största bokhandel som skyltar med böckernas framsida! Rätt kul, och har man tre våningar och runt 20 smårum att sprida ut sig på har man ju råd att breda ut sig lite... med alla mystiska trappor och smårum fyllda med böcker var det en väldigt annorlunda bokhandel. Men nästan inget var på något språk jag kan läsa och det låg en distinkt lukt av fukt över det hela... Ursäkta, men jag blir så mycket gladare av en bokhandel som doftar nytrycka böcker! Men ändå, en helt rolig affär att gå till en ledig dag!

Sedan var det hög tid att få undan nödvändigheter som packning... inte det lättaste att packa mitt handbagage! På våra Erasmusresor försöker vi resa med handbagage, framför allt för att det gör en ganska kännbar skillnad i budgeten för en hel grupp, men dessutom kan jag tänka att det också är lite fostrande. Det är liksom en bra påminnelse (ja, även för mig) om att man klarar sig med mindre än man tror. Om jag ska flyga behöver jag åtminstone inte bära med mig 20 kg bagage därtill! Lite Snusmumriken sådär. Men hela resonemanget bet sig själv i svansen när jag måste köpa flipflops för att lufta min infekterade tå, ett bälte för att slippa tappa shortsen hela tiden och två t-shirts för att Madeira på det stora hela var en mycket svettigare historia än jag hade föreställt mig... haha! Lätt att säga att det går att skölja upp kläder i handfatet, men när det är så fuktigt i luften att det tar tre dagar för en topp att ens nästan-torka så...  Oh well, jag får se till att använda inköpen flitigt för att inte min hållbarhetstes ska falla helt!

Och så hann vi ju faktiskt lägga oss i solen och chilla en stund också. Inte länge - det var väl en knapp timme... men ändå! Där var min solsemester! Åh förresten, dagens roligaste! När vi gick ut för att köpa hämtlunch på en restaurang nåt kvarter bort såg vi en bekant figur komma kryssande i full fart mellan människorna på trottoaren - det var vår värd Alex! Eftersom hon visste att en av våra elever är en riktig bokslukare hade hon plockat ihop några böcker hon trodde eleven skulle gilla, tagit bussen till centrum på en rast för att lämna över böckerna och sedan störta tillbaka till bussen och fortsätta med sin skoldag. Igen, vilken fantastisk kvinna! Hon hade förstås inte räknat med att träffa på oss på stan, utan hade tänkt lämna böckerna i hotellreceptionen. Vi hade inte förväntat oss att träffa henne så snart igen när vi sade hejdå kvällen innan, så jag tror vi alla var lite tagna! 

Och så hemresa. Den gick bra. Bara bra! Kan knappt tro att det kan gå så smidigt att starta från Funchal på kvällen, flyga till Lissabon, byta flyg och komma fram till Helsingfors vid fyratiden på morgonen - frukost från Sale och sedan tåg hem. Inga problem överhuvudtaget! Det tackar vi för! Våra polska vänner hade mindre tur... deras flyg skulle starta redan på morgonen, men sköts upp gång på gång för att till sist ställas in. Så medan vi njöt av livet inne i Funchal evighetsväntade de på flygplatsen några kilometer bort... för att göra en lång historia kort kom de hem till med sina 12-åriga elever över ett dygn senare än beräknat, efter att ha sjåsat runt i halva Europa på diverse ombokade flyg. Så kan det också gå!

Att Madeira skulle vara vackert visste jag. Att det skulle vara en behaglig plats var jag rätt säker på. Men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå att en plats i världen kan ha allt. Ett behagligt klimat året runt, dramatiska berg och glittrande hav, frodiga skogar och färgglada blommor, snälla människor och en skön atmosfär... Den här Atlantön tog verkligen en bit av mitt hjärta!