Fröjdas hela dagen... uti Grönan!

Hej, jag finns kvar här! Har bara blivit lite för upptagen av sommaren för att blogga - njuter så ohemult mycket av att vara ledig och låta dagarna gå i sin makliga takt. Ibland har vi roligheter på gång, ibland räcker det att dra upp brännässlor eller sitta vid matbordet och läsa. Vi mårar åpå, helt enkelt. Och för alla som sitter fast i småbarnsträsket kan jag berätta att det är så mycket skönare att vara lediga när barnen hunnit bli så här stora! Visst blir det en del gräl och tjat och en massa måltider hela tiden, men det är på en helt annan nivå än att vara lediga för ett par år sedan. Det är faktiskt mer avslappnande än att jobba, vilket var mycket tveksamt tidigare...

Ska ändå passa på att slänga in några bilder från vår dag på Gröna Lund tidigare i somras! När vi började planera Stockholm fanns det förstås på våra barns önskelista och som gamla Grönan-sommarjobbare brukar vi inte vara så svårövertalade. Det är länge sen vi jobbade där, men fortfarande kul att komma tillbaka och se hur området förändras från år till år. Matias har dessutom hållit kontakten med ett par av sina gamla kollegor på scenavdelningen och kunde snacka bort en halvtimme eller så med en av dem, så det var ju extra roligt. (Bör kanske sägas att kollegan skötte ljudet för en trollerishow under tiden, så Matias snackade liksom inte bort hans arbetsdag... hehe.)

De första två bilderna är ändå inte från Grönan, utan från ett annat grönt ställe (hehe). Vi bodde i Aspudden, alldeles nära sjön Trekanten. Vår airbnb-värd tipsade oss om att vi kunde gå till en tunnelbanestation som låg bara lite längre bort och samtidigt gå på en stig längs med sjön, så det passade vi på att göra. Så fint! När jag går på sådana promenadstråk brukar jag tänka på hur trevligt det skulle vara att ha ett så fint ställe att sticka ut och motionera på - men efter att vi flyttade hit, alldeles intill skogen, har tanken passerat rätt snabbt när jag istället kunnat tänka på mina egna skogsstigar häromkring... Fint var det i alla fall!

Ja, sen blev det Grönan nästan från öppning till stängning! Själv hade jag kanske snarare tänkt mig några timmar med karuseller och sedan röra sig vidare mot andra nöjen, men... tja, den här resan fick bli på barnens villkor och betyder det en heldag på Gröna Lund, så gör det! Måste medge att vi vuxna nog också hade roligt. Jag är inget stort fan av karuseller som gör mig grönblek i ansiktet eller maskiner som slänger mig upp och ner högt uppe bland molnen, men berg- och dalbanor gillar jag. Arvid hade passerat längdgränsen också för de allra högsta attraktionerna, medan Edvin inte riktigt når dit ännu. Josefs stora favoriter var berg- och dalbanan Nyckelpigan och så Lustiga huset. Och radiobilarna. Och flygande elefanterna. Och allt kunde upprepas i oändlighet, om inte kvällen kommit emot...

Arvid mjukstartade med de snällare attraktionerna, men vartefter dagen led blev han allt våghalsigare. Han åkte Jetline (berg- och dalbanan) två gånger i sträck med mig och hämtade sedan Matias som fick fortsätta med två gånger till - totalt fyra gånger i sträck alltså! Och sedan - hans första Fritt fall! Själv har jag åkt Fritt fall två gånger under sommarjobbstiden, och det räcker för min livstid, har jag bestämt... mycket imponerad av att Arvid ville åka den! Edvin imponerade också genom att utan vidare åka Eclipse, alltså en 121 meter hög kättingflygare... den testade inte jag dock!

Ja, sen blev det kväll och en utdragen promenad ut från området - "bara ett sista åk" och "nu är det sista-sista" och "nå, en gång till då..." Sedan tog vi Djurgårdsfärjan över till Slussen och fortsatte vidare "hem" till Aspudden. Det var den dagen på sticko!

Saker vi gjorde i Stockholm

Nu är det ju så här, att Kent från Jeppis har gjort det skvatt omöjligt för mig att seriöst skriva om att jag gillar Stockholm. Jag låter ju så här, då är det skvatt omöjligt att ta mig själv på allvar! (Video för den som inte vet riktigt vad jag talar om nu.) Svenskösterbottningar överlag tenderar att vara svaga för den svenska hufvudstaden och jag måste väl medge att jag också är sån. Jaja, vi hade kul i Stockholm i alla fall. Här är några saker vi gjorde första dagen!

1. Tittade in på Hallwylska palatset, som jag själv såg för ett par år sedan och har tänkt att jag gärna vill visa Arvid och Edvin - främst för Hogwartsvibbarna jag fick i vissa av rummen! Praktfullt är det - och tydligen lika omöjligt att fotografera skarpt i paradvåningen nu som senast... De var nog intresserade och lite imponerade, men tyvärr var Josef trött och hängig och började blöda näsblod, så det förtog lite av upplevelsen. Men har man vägarna förbi Nybroviken och är lite svag för pompa och ståt rekommenderar jag varmt ett besök! Inträdet är gratis, så det går också fint att sticka sig in och titta lite utan att för den skull behöva granska varje väggbonad i detalj. 

2. Vi konstaterade rätt snabbt att den bästa möjliga Stockholmsaktiviteten för Josef just då var en tupplur i lägenheten, så Matias och Josef drog sig tillbaka till Aspudden igen. Josef hade varit förkyld dagarna innan resan, så han behövde nog bara få vila upp. Jag hade ett önskemål för dagen, Drottninggatans Bok & Bild, så vi började med att gå dit. Mina kids är ju inte heller nödbedda när det handlar om en bokaffär - även om de nog tyckte att jag kunde ha blivit klar liiite snabbare. Men vi hittade alla någonting bra i hyllorna! 

3. Åkte tunnelbana. Den här gången fick bilen stanna i Åbo och vi körde på lokaltrafik istället. Det fungerade utmärkt och vi passade på och lärde Arvid och Edvin lite tunnelbanevett... förstå en tunnelbanekarta, låta folk komma ur vagnen innan du går in, hålla till höger i rulltrappan och inga skor på sätet! Skadar aldrig att ha lite koll!

4. Ja, sedan var det dags för A&E:s önskan - Legobutiken ute vid Mall of Scandinavia! Det bara lyste om A&E när de kom in och fick börja gräva bland lösviktslegot! Och det gjorde de... länge. Själv gjorde jag utflykter till grannbutikerna och kunde konstatera att Mall of Scandinavia nog är fint, men inte ett köpcentrum jag själv nödvändigtvis har något behov av. Jag är säker på att det är många som tycker det är prima shopping; det finns många brand stores och kedjor som annars inte är så vanliga i Norden, men det var nu mest stort och pråligt. Om jag åker dit igen är det nog för att Legonördarna övertalat mig igen...

A&E är ju förresten inte bara Legonördar, utan också melodifestivalnördar, så vi passade på att gå ut och se på grannen, Friends Arena, när vi ändå var där. Där stod vi i duggregnet en stund och tittade på den stora klossen, men de var nöjda med att ha sett arenan i verkligheten!

Bra första dag i Stockholm i alla fall, trots regn och trött minsting! 

These are a few of my favourite things

Den första delen av sommarlovet gick i ett hisnande tempo! Den första veckan bestod av att jobba och överhuvudtaget bara få diverse nödvändigheter och ärenden uträttade. Helt trevligt, men inte överhuvudtaget vilsamt. Den andra veckan var väldigt rolig, men också väldigt intensiv; det var då vi stack till Stockholm och roade oss i dagarna tre. Direkt efter att vi kommit hem var det baptisternas sommarkonferens på Humle - också jätteroligt, men också det en del ställas och faras.

Men nu! Nu har vi kommit hem, vi har landat och vi har äntligen börjat känna efter hur det är att vara lediga... Underbart! Sommarens andra Sverigeresa, till våra älskade Arjeplogsfjäll, är redan om två veckor, men fram till det ska vi försöka ha så "tråkigt" som möjligt. I ärlighetens namn kunde jag gott hålla mig på gångavstånd från min egen trädgård ett bra tag framöver nu, jag som annars lätt får vandringslust och gärna sticker iväg. (Det kommer naturligtvis inte att lyckas; redan om nån timme har jag lovat ta en kiosktur för Edvins fotbollslag - så går det när man går och blir fotbollsmorsa!) Men att njuta av här och nu, mitt i den vackra försommaren. Bästa som finns.

En sak som gör det ännu lättare att njuta av här och nu är förstås också att det här är första sommaren här i vårt nya hem. Vi upptäcker hallonsnår och syrener och fnissar åt att tomten till vårt förra hus lätt skulle rymmas i den ena av fårhagarna. (Inga får i hagarna, men man vet aldrig i framtiden...) Ända sedan tidigt i våras har jag förundrats över fågelsången som är så mycket mer här, nu när vi har skog istället för hus omkring oss. När jag hänger tvätt kan jag göra det bland lingonriset i vår lilla skogsbacke bakom huset. Igår tjärade Matias uthusdörrarna, så nu doftar det tjära när vi kommer in på gården. Vi har anlagt ett jordgubbsland och vi gapar över vinrankan i växthuset som bara frodas och växer åt alla håll utan att vi skött om den överhuvudtaget. Låter det idylliskt? Det känns idylliskt. Som sagt, just nu har jag inget behov av att vara någon annanstans.

Men för att se lite framåt så fick jag min läsordning för inkommande läsår igår. Jag läste, begrundande och begrundade sedan min reaktion. Jag har nämligen bett om att ha en undervisningsgrupp mindre än heltid nästa år, vilket jag också fick. I praktiken innebär det att jag kommer att ha en ledig dag i veckan både första och sista perioden, medan det blir motsvarande heltidsschema under mittenperioden. Det blir ju bra!

Men min spontana reaktion var inte att tänka den fullt rimliga tanken: "Skönt, då får jag tid att andas, ta hand om mig själv och finnas till för familjen, just det jag upplevde att jag aldrig hann med förra läsåret". Nej, istället tänkte jag: "Åh, men nog var jag väl lite lat. Så där mycket ledig tid, ska det nu vara nödvändigt? Nog skulle jag väl ha kunnat ta en grupp till... men jag kan ju alltid ta inhopp för kollegor eller sitta på skolan och jobba undan eller..."

Ja, vad ska jag säga om det? Det är ju inte klokt. Eller hälsosamt eller sunt på något sätt alls - särskilt som jag ju har upplevt det senaste året att heltid ju faktiskt inte fungerade särskilt bra just nu, med familj och Erasmus och allt. Och det handlar alltså om den minimala förändringen att jobba cirka 90 procent istället för 100... Men nu har jag läxat upp mig själv och börjat se fram emot det nya läsåret, då jag förhoppningsvis inte behöver pusha mig själv på samma ohälsosamma sätt som jag har gjort nu.

Men allt det där är sedan. Om åtta hela veckor! Nu ska jag göra det här: Sitta på en solvarm trapp och läsa.

The Hate U Give är för övrigt en skakande, fängslande, välskriven ungdomsroman, missa inte! Snart har jag läst den färdigt och kan låna ut till nyfikna...

Vi drog till Stockholm

Det är mycket som blir lättare när barnen blir större, inte minst när det gäller resande. Att stå ut med varandra i bil i fem timmar är inte nödvändigtvis en av dem... Det testade vi på väg ner till Åbo igår och vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta när vi tänker på fjällresan senare i sommar... 900 km på en dag har vi tänkt klara på vägen dit. Ha! Det går säkert utmärkt. Alldeles utmärkt.

 Ja, hur som helst är vi framme i Stockholm nu, så allt väl! Har sovit (ganska) gott på båten och ätit en sällsynt lyckad hotellfrukost på Scandic vid hamnen, så det finns hopp för att den här familjen ska umgås civiliserat! (Jag tvivlade ett tag halvvägs ner till Åbo igår...)

Vi har talat om Stockholm hela våren och haft på klart att det är den här veckan som skulle passa bäst, men vi har haft så mycket annat på gång att det höll på att rinna ut i sanden... Ännu för en vecka sen var allt obokat - och det är inte helt självklart att hitta vettigt boende i Stockholm en vecka på förhand. Men allt klickade på plats när vi väl fick ändan ur vagnen! 

Nu sitter vi och chillar i vår airbnb-lägenhet i Aspudden och är ohemult nöjda med att vi verkligen kom oss iväg! Nu gäller det bara att vi kommer oss upp ur soffan också och inte lämnar här resten av dagen... "Men he sku ju vara en BRA dag", tyckte Edvin. Och det är iofs sant! Men ändå, nån aktivitet utöver det ska vi nog försöka få till.

Tre veckor senare

Jaha! Jag skrev tydligen ett inlägg om hur jag håller på att tappa tålamodet med folk och sedan lämnade jag bloggen skramlande tom och orörd i hela tre veckor. Så vad har hänt sedan sist?

Det som inte hänt är i alla fall att jag blivit en folkilsken enstöring som bor i mitt klassrum och lurpassar på förbipasserande för att kasta whiteboardpennor i huvudet på dem. Skönt! Däremot hade jag fullt sjå med att ro terminen i land och hade ingen tid för just nånting alls som inte var helt nödvändigt. Nu har sommarlovet kommit, men tyvärr måste jag erkänna att jag inte lyckats sluta jobba ännu. Färdig kommer jag förstås inte att bli, men förhoppningsvis lyckas jag dra streck inom en snar framtid så att jag kan släppa micken och - boom - börja känna mig ledig på riktigt. Det behövs, känner jag!

En rolig grej som hänt sedan jag skrev sist är förstås Ungernresan, som jag självklart kommer att skriva mera om. Allt gick bra, så nu har jag genomfört min första resa tillsammans med elever också - utan missöden! Att resa med en handfull mogna femtonåringar (och två kollegor) är förstås inte utmanande på så sätt, men man vet ju aldrig vad som händer längs vägen. Jag körde hela gänget i motorbåt på Lake Tisza till exempel, och det kunde ju i princip ha slutat hur som helst... (Spoiler alert: Allt gick bra, vi sitter inte kvar i vassen längre!)

Och så har det förstås varit den sista ruschen på terminen med allt vad det innebär: niornas projekt, sjuornas utflykt till Powerpark, avslutning, yra fjortisar med vårkänslor, skolgudstjänst och de sista lektionerna. Mycket roligt, men också mycket utmattande! Jaja, men nu är det faktiskt sommarlov. Och snart ska jag ta sommarlov också. Underbart!