TGIF! Jag har redan hunnit nästan-somna på kökssoffan och äta fredagspizza, så nu passar det kanske med ett blogginlägg från Irland? Jag känner mig lite tråkig som aldrig får till några inlägg från nutiden, men de gånger jag har tid och lust att skriva är det just Irland jag har lust att skriva om... Återkommer till min vardagliga men trevliga januarilunk en annan gång!
Vi har kommit fram till den första dagen i Ballina, där vi skulle dra igång arbetet med vårt Erasmusprojekt på riktigt. Jag har redan berättat att det stod mycket mer utflykter och roligheter än jag hade förväntat mig på programmet under våra dagar i Ballina, men den första dagen bestod mest av planeringsmöten och skolbesök. Jätteroligt, faktiskt en av de dagar jag hade sett allra mest fram emot!
Vi började med skolbesök på vår värdskola, en gaelscoil - en gaeliskspråkig skola - med elever i åldrarna 5-12 i centrum av Ballina. Även om undervisningen går på gaeliska talar de flesta engelska hemma, så skolan fungerar ungefär som en språkbadsskola. Vi fick hälsa på i alla klasser, vilket var jätteroligt! Jag kommer inte att visa så många bilder från inne i skolan eftersom jag inte uttryckligen bett om lov att lägga upp bilder på eleverna. Ett undantag gör jag för den här fantastiska gruppen av femmor-sexor som uppträdde för oss! Vi fick en hel kavalkad med irländsk dans, sång och musik när vi hälsade på i den klassen - jag satt bara och sög i mig och ville aldrig det skulle ta slut! Läraren förklarade sedan lite ursäktande att programmet visst blev lite långt, men det var så många som ville uppträda... wow! Visst hade jag en förutfattad mening om hur viktig musiken är på Irland, men min vecka där gjorde ingenting för att avliva den myten.
Även om finländska och irländska skolor förstås också har väldigt mycket gemensamt fanns det också rätt mycket som fick oss att haja till och få lite perspektiv på vår egen skola. De minsta eleverna är fem år och har skoluniformer och lektioner som alla andra. Fri lek har de inte under skoldagen - men jag fick inte riktigt på klart om de har något som motsvarar eftis efter att lektionerna slutat, det kan hända. Beundrar deras lärare Noreen väldigt mycket, hon verkade ha så bra ordning i sin klass på cirka tjugo femåringar! Jag kände mig som en mycket skandinavisk utomjording när jag frågade vad de har för ytterkläder på under rasterna (med tanke på att flickorna har kjol och strumpbyxor i sina uniformer). Inga halare eller utebyxor där inte, men de måste i alla fall ha jackor... Känns främmande för en som kommer från Norden där rejäla lekkläder är en hel vetenskap!
Vi planerade ju också, faktiskt. Fatma från Turkiet hade inte fått sitt visum i tid och måste nöja sig med Skype och våra stackars portugisiska kolleger hade missat ett anslutande flyg i Lissabon och kom ett dygn senare än tänkt, men vi från Irland, Ungern, Polen och Finland kunde i alla fall sätta oss ner tillsammans och planera framåt.
Vårt projekt sträcker sig över två läsår och kommer att inkludera fem träffar tillsammans med elever förutom det inledande mötet på Irland som var bara för lärare. Mellan träffarna ska vi också arbeta med olika uppgifter som vi delar med varandra. Vi i Finland gör det i en Erasmusklubb efter skolan, medan skolan på Madeira har en specifik klass på sjuan som jobbar med projektet. Lite olika alltså, men det spelar inte så stor roll så länge vi hittar ett sätt som funkar.
Den största överraskningen för mig var att - trumvirvel - skolans projektkoordinator förväntas delta i alla träffar, medan den andra medföljande läraren kan variera. Aha! Jaha! Det visste jag inte. Vår skolas projektkoordinator är alltså jag... Det är iofs logiskt att en person behöver vara densamma för att få kontinuitet i projektet och för att en personen ska ha koll på det mesta när det är dags att redovisa och sammanfatta i slutet. När jag hade smält det en stund kom jag fram till att jag inte har jättemycket emot den tanken. ;) Men den första träffen - Turkiet i mars - kommer jag ändå att stå över, för jag kände då och känner fortfarande att jag absolut nödvändigt måste varva ner och hållas hemma med familjen några månader nu efter den intensiva hösten. Men ser väldigt mycket fram emot att resa till Ungern i maj tillsammans med en kollega och fyra elever... och vem vet, kanske blir det både Madeira och Polen nästa läsår..?
Det blev mycket om både skolan och Erasmus, men kanske det intresserar någon. Själv är jag i alla fall ivrig!
På eftermiddagen fick vi också hälsa på i en secondary school (motsvarar åk 7-9 och andra stadiet) ungefär femton kilometer utanför Ballina. Det här var förresten den helt klart ruggigaste, regnigaste dagen på hela veckan, perfekt att vi hade 100 % inomhusaktiviteter just då!
Det var också riktigt roligt att gå runt där, även om de inte verkade vara så jätteförberedda på att vi skulle komma... Men våra två guider från elevkårsstyrelsen gjorde i alla fall ett bra jobb! Vi fick också skugga lite undervisning - jag och några till hamnade på en engelskalektion, vilket var jättebra. Även om läraren inte alls verkade veta om att det skulle trilla in några utländska lärare på hennes lektion... hehe. Hon välkomnade oss ändå! (Den andra delen av vår grupp hade mest gått runt och tittat, så jag tror jag hade tur där.)
Efter skolbesöket körde vi inte tillbaka till hotellet, utan hade en inbokad guidning och whiskeyprovning på Connacht Distillery. Lite otippat i sammanhanget kanske, men ganska roligt! Irland är ju mest känd för öl, men tydligen finns det en del whiskeydestillerier också. Det här är ett ganska nystartat företag som håller på och bygger upp sin verksamhet.
Är själv utomordentligt ointresserad av whiskey, men kunde ändå inte låta bli att tycka det var lite roligt att höra om processen. Man kan ju inte låta bli att bli lite intresserad ändå när man lyssnar på någon som helt uppenbart brinner för hantverket hon berättar om!
Sedan var det dags för lite mer projektplanering och till sist ännu en finmiddag på mysig restaurang! Så trevligt! Och våra portugisiska nya vänner anlände äntligen. Stackarna - de hade alltså fått övernatta på en väns soffa i Lissabon efter att ha missat ett anslutande flyg. Sedan missade de tåget i Dublin (de visste att det skulle bli tajt) och när de störtade ur taxin för att försöka hinna till tåget hade Alex glömt sin telefon i taxin... Puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar