Söndag

Söndag, -24 grader och en förkylning att vila bort. Det bäddar egentligen för en rätt så avslappnad dag! Själv har jag mest hållit mig inomhus och varit hyfsat oproduktiv. Kunde ändå konstatera att kölden var betydligt behagligare än jag trodde när jag väl kom mig ut! Kanske det beror på att luften är så torr nu, men med tillräckligt mycket kläder var det faktiskt helt okej att vara ute. Gick en sväng i skogen också - vi har nämligen både skoterspår och upptrampade stigar häromkring, så det är oförskämt enkelt att gå ut i skogen.

Fantastiska vinter!

Kick-off för vårt projekt!

TGIF! Jag har redan hunnit nästan-somna på kökssoffan och äta fredagspizza, så nu passar det kanske med ett blogginlägg från Irland? Jag känner mig lite tråkig som aldrig får till några inlägg från nutiden, men de gånger jag har tid och lust att skriva är det just Irland jag har lust att skriva om... Återkommer till min vardagliga men trevliga januarilunk en annan gång! 

Vi har kommit fram till den första dagen i Ballina, där vi skulle dra igång arbetet med vårt Erasmusprojekt på riktigt. Jag har redan berättat att det stod mycket mer utflykter och roligheter än jag hade förväntat mig på programmet under våra dagar i Ballina, men den första dagen bestod mest av planeringsmöten och skolbesök. Jätteroligt, faktiskt en av de dagar jag hade sett allra mest fram emot!

Vi började med skolbesök på vår värdskola, en gaelscoil - en gaeliskspråkig skola - med elever i åldrarna 5-12 i centrum av Ballina. Även om undervisningen går på gaeliska talar de flesta engelska hemma, så skolan fungerar ungefär som en språkbadsskola. Vi fick hälsa på i alla klasser, vilket var jätteroligt! Jag kommer inte att visa så många bilder från inne i skolan eftersom jag inte uttryckligen bett om lov att lägga upp bilder på eleverna. Ett undantag gör jag för den här fantastiska gruppen av femmor-sexor som uppträdde för oss! Vi fick en hel kavalkad med irländsk dans, sång och musik när vi hälsade på i den klassen - jag satt bara och sög i mig och ville aldrig det skulle ta slut! Läraren förklarade sedan lite ursäktande att programmet visst blev lite långt, men det var så många som ville uppträda... wow! Visst hade jag en förutfattad mening om hur viktig musiken är på Irland, men min vecka där gjorde ingenting för att avliva den myten. 

Även om finländska och irländska skolor förstås också har väldigt mycket gemensamt fanns det också rätt mycket som fick oss att haja till och få lite perspektiv på vår egen skola. De minsta eleverna är fem år och har skoluniformer och lektioner som alla andra. Fri lek har de inte under skoldagen - men jag fick inte riktigt på klart om de har något som motsvarar eftis efter att lektionerna slutat, det kan hända. Beundrar deras lärare Noreen väldigt mycket, hon verkade ha så bra ordning i sin klass på cirka tjugo femåringar! Jag kände mig som en mycket skandinavisk utomjording när jag frågade vad de har för ytterkläder på under rasterna (med tanke på att flickorna har kjol och strumpbyxor i sina uniformer). Inga halare eller utebyxor där inte, men de måste i alla fall ha jackor... Känns främmande för en som kommer från Norden där rejäla lekkläder är en hel vetenskap!

Vi planerade ju också, faktiskt. Fatma från Turkiet hade inte fått sitt visum i tid och måste nöja sig med Skype och våra stackars portugisiska kolleger hade missat ett anslutande flyg i Lissabon och kom ett dygn senare än tänkt, men vi från Irland, Ungern, Polen och Finland kunde i alla fall sätta oss ner tillsammans och planera framåt.

Vårt projekt sträcker sig över två läsår och kommer att inkludera fem träffar tillsammans med elever förutom det inledande mötet på Irland som var bara för lärare. Mellan träffarna ska vi också arbeta med olika uppgifter som vi delar med varandra. Vi i Finland gör det i en Erasmusklubb efter skolan, medan skolan på Madeira har en specifik klass på sjuan som jobbar med projektet. Lite olika alltså, men det spelar inte så stor roll så länge vi hittar ett sätt som funkar.

Den största överraskningen för mig var att - trumvirvel - skolans projektkoordinator förväntas delta i alla träffar, medan den andra medföljande läraren kan variera. Aha! Jaha! Det visste jag inte. Vår skolas projektkoordinator är alltså jag... Det är iofs logiskt att en person behöver vara densamma för att få kontinuitet i projektet och för att en personen ska ha koll på det mesta när det är dags att redovisa och sammanfatta i slutet. När jag hade smält det en stund kom jag fram till att jag inte har jättemycket emot den tanken. ;) Men den första träffen - Turkiet i mars - kommer jag ändå att stå över, för jag kände då och känner fortfarande att jag absolut nödvändigt måste varva ner och hållas hemma med familjen några månader nu efter den intensiva hösten. Men ser väldigt mycket fram emot att resa till Ungern i maj tillsammans med en kollega och fyra elever... och vem vet, kanske blir det både Madeira och Polen nästa läsår..?

Det blev mycket om både skolan och Erasmus, men kanske det intresserar någon. Själv är jag i alla fall ivrig!

På eftermiddagen fick vi också hälsa på i en secondary school (motsvarar åk 7-9 och andra stadiet) ungefär femton kilometer utanför Ballina. Det här var förresten den helt klart ruggigaste, regnigaste dagen på hela veckan, perfekt att vi hade 100 % inomhusaktiviteter just då!

Det var också riktigt roligt att gå runt där, även om de inte verkade vara så jätteförberedda på att vi skulle komma... Men våra två guider från elevkårsstyrelsen gjorde i alla fall ett bra jobb! Vi fick också skugga lite undervisning - jag och några till hamnade på en engelskalektion, vilket var jättebra. Även om läraren inte alls verkade veta om att det skulle trilla in några utländska lärare på hennes lektion... hehe. Hon välkomnade oss ändå! (Den andra delen av vår grupp hade mest gått runt och tittat, så jag tror jag hade tur där.)

Efter skolbesöket körde vi inte tillbaka till hotellet, utan hade en inbokad guidning och whiskeyprovning på Connacht Distillery. Lite otippat i sammanhanget kanske, men ganska roligt! Irland är ju mest känd för öl, men tydligen finns det en del whiskeydestillerier också. Det här är ett ganska nystartat företag som håller på och bygger upp sin verksamhet. 

Är själv utomordentligt ointresserad av whiskey, men kunde ändå inte låta bli att tycka det var lite roligt att höra om processen. Man kan ju inte låta bli att bli lite intresserad ändå när man lyssnar på någon som helt uppenbart brinner för hantverket hon berättar om! 

Vi fortsatte med lite (väldigt välkommen) ledig tid på hotellet fram till middagen. Jag passade på att prova hotellets pool, men det blev en inte så avslappnande upplevelse, för även om poolen var fin så var den ganska liten - och hej hopp, så visade det sig att de hade simskola för småbarn i den just då, så nästan hela bassängen stängdes av och väggarna skakade av småbarnstjut... Jag plaskade lite fram och tillbaka från kant till kant (några meter) en liten stund och begav mig till mitt rum istället. Hade kanske varit mer fridfullt med morgonsim...

Sedan var det dags för lite mer projektplanering och till sist ännu en finmiddag på mysig restaurang! Så trevligt! Och våra portugisiska nya vänner anlände äntligen. Stackarna - de hade alltså fått övernatta på en väns soffa i Lissabon efter att ha missat ett anslutande flyg. Sedan missade de tåget i Dublin (de visste att det skulle bli tajt) och när de störtade ur taxin för att försöka hinna till tåget hade Alex glömt sin telefon i taxin... Puh!

Tredje bildbomben från Dublin

Ja, ni läste rätt - det blir ännu en Dublinsk bildbomb, om än lite mer lätthanterlig än de två tidigare. Mitt tåg mot Ballina skulle gå först på eftermiddagen och jag hade ingenting jag kände att jag "måste" göra, så det bäddade för en behaglig dag! Efter en riktigt långsam morgon mötte jag upp min kollega Juuso som hade landat i Dublin på morgonen. Det var kul att träffas, men vi delade ändå på oss eftersom han ville göra i stort sett det jag hade gjort dagen innan. Jag bestämde mig för att börja med en sväng till National Museum of Decorative Arts and History som låg nästan granne med "min" lägenhet. Tyckte namnet lät lovande, så varför inte? 

Blev ändå inte särskilt imponerad. Jag tyckte mest det var långa, förvirrande korridorer och lite för mycket militärhistoria, så med tanke på att jag ändå bara hade några timmar i Dublin innan tåget skulle gå bestämde jag mig rätt omgående för att sticka in till centrum istället. Det här är kanske orättvist efter att ha besökt bara två, men jag tyckte att museerna i Dublin var ganska o-minnesvärda. Finns annat jag hellre gör om jag kommer tillbaka!

Hade tänkt hoppa på spårvagnen som gick alldeles utanför, men biljettautomaten som skulle finnas vid hållplatsen fanns inte, så jag bestämde mig för att börja gå och se om det skulle finnas en hållplats med automat längre fram. Det fanns det inte, och så småningom insåg jag att jag hade gått så långt att det var lika bra att fortsätta. Det funkade också, även om det började småregna.

När det började regna ordentligt kom jag så passligt fram till Jervis Shopping Centre, så passade på att gå in under tak. Passade också på att sätta mig på ett café med "soup of the day". Kände mig vid det laget ganska frusen, blöt och sliten efter allt gående, så den gjorde gott. Om det här hade varit ett dataspel hade man kunnat se hur den gröna energimätaren hade gått spikrakt uppåt i takt med att jag åt!

Det började bli dags att gå tillbaka till lägenheten för att hämta väskorna och träffa min kollega, men eftersom jag ändå hade lite extra tid passade jag på att gå ner till floden för att bonga ännu en av Dublin toppsevärdheter, Ha'penny Bridge. Som med så många "toppsevärdheter" förstod jag inte grejen med den, även om det var en helt trevlig bro. Som gick helt bra att gå över. Anyways - been there, seen that, got the t-shirt. 

Jag gick över bron för att se lite av färgstarka stadsdelen Temple Bar, men dels kom inte området till sin rätt denna gråmulna dag, dels gick klockan stadigt framåt, så jag gick tillbaka mot lägenheten. Där träffade jag min kollega och så gick vi mot tågstationen. Där strålade vi också samman med våra ungerska och polska kollegor och jag började känna att den här biten av resan skulle bli riktigt, riktigt rolig!

När vi kom fram till Ballina på kvällen kände vi oss ganska möra, men då hade vi ännu en trerättersmiddag att orka med! Det var bara att byta om, skvätta lite vatten i ansiktet och förbereda sig på att träffa en hel hög nya människor. Det blev en fantastiskt trevlig kväll! Hela gänget fick träffas för första gången och vi satt på en urmysig restaurang och åt jättegod mat. Tyvärr hade jag struntat i kameran den kvällen, så inga bilder... Men det kändes jättekul att Erasmusträffen äntligen hade startat på riktigt!

Andra bildbomben från Dublin

Trinity College University - det enda jag hade bestämt mig på förhand för att jag "måste" se i Dublin. Kan helt klart rekommendera ett besök för den som är ens lite intresserad av antingen universitet, arkitektur eller historia!

Det är säkert helt trevligt att bara vandra runt på egen hand, men jag hoppade på en guidad rundtur som var riktigt intressant. Jag hade tur, för under lågsäsong är det bara guidningar ett par dagar i veckan, men den dagen var de i full gång - och nästa tur skulle starta tio minuter efter att jag gick in genom porten. Vår guide var en italiensk dramastudent som hade en massa intressant att berätta om universitetet, historien och studielivet.

En anekdot jag gillade handlade om den missnöjde mannen på fotot ovanför. Han hette George Salmon och var rektor för universitetet i slutet av 1800-talet, när kvinnor fortfarande inte var välkomna på universitetet. Så var det och skulle det förbli - enligt honom. För vem vet vart det annars barkar av..? “If a female had once passed the gate, it would be practically impossible to watch what buildings or what chambers she might enter, or how long she might remain there.”

Han svor på att kvinnor skulle tillåtas studera på Trinity över hans döda kropp. Så blev det också. 1904 ändrades reglerna som dittills hade utestängt kvinnor - en månad efter Salmons död. Idag är cirka 60 % av de studerande kvinnor. Inte underligt att han ser så missnöjd ut.

(Intressant artikel här!)

Under den här resan lärde jag mig så mycket om gaeliska/iriska! I Dublin är språket inte alls lika starkt som på västkusten dit jag senare fortsatte, men det är ändå väldigt synligt på skyltar och anslag. Skulle gärna ha velat ha en grundkurs i uttal av någon av lärarna på vår (gaeliska!) partnerskola - det skulle vara kul att om inte annat kunna uttala texten på skyltarna rätt! En annan gång kanske...

Efter rundturen var jag genomfrusen och dessutom ganska hungrig, så fortsatte med att leta upp ett café som visade sig vara tätt befolkat av studenter snarare än turister. Kände mig som hemma där jag satt med min tonfisksmörgås och ägnade mig åt people-watching som bäst! Kunde nästan ha varit på Gado i Åbo i början av 2000-talet...

Sedan tyckte jag i alla fall det var dags för dagens stora "måste" - Trinity College Library. Eller, ska vi vara noga tänkte jag närmast på Old Library med sitt "Long room" (innovativa namnval där, hehe) - Trinity College Library är ett helt normalt, fungerande universitetsbibliotek. Jag hade sett bilder av The Long Room på förhand och ville gärna se det själv. Det var verkligen något utöver det vanliga! Men faktum är att jag föredrar ett vanligt bibliotek där böckerna får röras... är hellre i ett bibliotek fyllt med bokmalar eller studerande på jakt efter något att läsa än i ett bibliotek fyllt med turister med selfiesticks. Om jag nu får säga det utan att låta snobbig. (Ja, jag hörde det själv!) Men javisst - det var ett enastående vackert bibliotek och redan vetskapen om hur värdefulla samlingarna är gjorde det fascinerande.

En annan punkt på Dublins måste se-listor brukar vara Book of Kells, den medeltida avskriften av evangelierna. Den var fin! Men kanske inget jag stod länge och tittade på... däremot lär boken bläddras igenom så att de vänder blad med jämna mellanrum. Så de verkliga entusiasterna kan alltid återkomma och se ett nytt uppslag då och då...

I närheten av Trinity College finns också National Library, som lär vara ett annat vackert bibliotek om man nu en gång slagit in på den banan. Där hade jag dock ingen lycka, för det var tillfälligt stängt och jag fattade inte riktigt varför. Där jobbar för övrigt den ende otrevlige irländaren jag träffade under min vecka. (Han dumförklarade mig totalt när jag inte fattade att det var stängt trots öppen dörr, normal öppethållningstid, inga anslag och folk där inne... men säkert hade jag missat något!) Är ändå hyfsat nöjd med statistiken eftersom alla (!) andra jag träffade var vänliga och hjälpsamma, även i storstaden Dublin!

Istället gick jag in i grannbyggnaden, National Museum of Archeology. I ärlighetens namn är jag inte så intresserad av förhistoria, men det var en vacker byggnad och väldigt skönt att komma in i värmen en stund! Det mest minnesvärda var att de hade några "bog men", alltså bevarade människolik som hittats i mossar. De fanns inne i avgränsade små hytter, antagligen så ingen skulle behöva se på dem i misstag, men det var just det jag gjorde när jag gick in i en för att kolla vad som fanns där inne... huh, kan erkänna att jag hoppade till och hjärtat bultade lite extra en stund! Jaja, jag lärde mig i alla fall vad "bog" och "turf" betyder, tydligen väldigt användbara ord att kunna i County Mayo senare under veckan.

Vidare ut i råkylan - där jag frös lite för mycket om fingrarna för att dra fram kameran så värst mycket... Men jag hittade fram till Grafton street och köpte mig en varm crepe med Nutella och blåbär - helt oskojat en av resans höjdpunkter! (Just så lätt är jag att få nöjd ibland...) Gick runt en sväng i St Stephen's Green som finns i bortre ändan av Grafton Street och hittade en eller ett par butiker att gå in i.

Så småningom gick jag tillbaka mot floden, hittade ett thaiställe där jag åt och en Penney's där jag gjorde ett par fynd. Efter att ännu ha promenerat hemåt i kvällen var jag inte alls förvånad över att jag hade 25 000 steg på min mätare den dagen!

Första bildbomben från Dublin

Vardagen är här igen, min familj är och handlar och jag har huset för mig själv. När jag tänker på saken har det inte hänt särskilt många gånger sedan vi flyttade... Tänkte passa på att slänga in en första omgång med bilder från Dublin!

Jag tyckte om Dublin! På förhand hade jag fått höra lite olika kommentarer om staden - att det är slitet och lite sjabbigt, men också att det är en charmig stad som är mysig att strosa runt i. Själv var jag mest skeptisk till att resa dit i november, men tänkte att jag alltid kan parkera på ett café med en kopp varm kakao i en och en halv dag om vädret är helt odrägligt. Det behövde jag tack och lov inte. Lite ruggigt och blåsigt var det visserligen, men regnade knappt alls - Mia är nöjd!

Dessutom var det tillräckligt julskyltat för att jag skulle kunna rekommendera staden i november till och med i ruskväder. (En annan sak jag hade hört om Dublin var förresten också att det är en okej stad, men att Galway är ännu trevligare. Skulle jag tvingas välja skulle jag kanske ta Galway, men jag gillade båda. Tror egentligen att jag helt enkelt gillade Irland i stort!)

Att bo i Dublin är tydligen dyrt - både för bofasta och besökare. Jag löste det genom att hyra ett airbnb-rum hemma hos ett trevligt par som berättade att många som bor i Dublins centrum har råd med sina lägenheter tack vare att de hyr ut ett rum till exempel genom airbnb. Bra för oss som tycker om det sättet att bo, men visst känns det fel att det ska vara nödvändigt! Lägenheten var ganska nära Euston station, alltså en bit ifrån centrum, men det var en skön promenad för en ytterst ledig Mia som varken hade klockslag eller planer och mest ville se sig om ändå.

Tänk! Det där kan ha varit min skönaste, mest avslappnade dag på hela höstterminen. Jag hade verkligen ingenting jag måste! Eller ja, jag hade bestämt mig för att jag måste se Trinity College Library, men det kändes rätt så överkomligt - och väldigt självvalt. Det var hur som helst extremt välgörande med en sådan novembermåndag (!) mitt i min hektiska höst!

Dublin är rätt behagligt i och med att det inte finns särskilt många sevärdheter som absolut måste ses, särskilt för den som är ointresserad av öl. Jag räknade Trinity College Library som en sådan, och möjligen Grafton Street. I övrigt är det bara att strosa runt och se var du hamnar! Om jag reser till Dublin igen och solen skiner skulle jag antagligen ta tåget ut till Howth för att gå längs med stranden, och har jag med mig min familj skulle jag nog pricka in The National Leprechaun Museum. Den första sevärdheten jag råkade på var den ståtliga Christ Church Cathedral och sedan fortsatte jag upp längs med Dame Street mot Trinity College.

Jag vågar nästan påstå att alla kommentarer jag fått stämde - Dublin var nog lite slitet och sjabbigt, men det var också charmigt och mysigt. (Är dock glad för att jag bodde i en hemtrevlig lägenhet och inte på ett sunkigt vandrarhem!)

Shoppade gjorde jag också nästan genast - jag hittade en butik med irländska souvenirer, Carrolls, som var rätt bra för att vara en souvenirkedja, lite skrot och mycket stickade kläder! I vårt nyinflyttade hus hade jag nämligen inte hittat någon varm mössa när jag packade, så jag skaffade omgående en sådan. Livet kändes ännu bättre i snålblåsten när jag kunde byta ut min tunna tygmössa mot något rejält och stickat! Sedan gick jag vidare mot Trinity College, som jag berättar mer om i nästa bildbomb...

Dags att avrunda!

För en stund sedan fick jag ett jobbrelaterat sms, så nu är kanske julledigheten officiellt slut? Jag har knappt jobbat alls trots stora planer på att organisera inför vårterminen. Jag har packat upp mycket lite. Bredvid skrivbordet står fortfarande ett par sopsäckar fulla med handdukar, ytterkläder och sommarskor som råkade hamna i det här hörnet när vi flyttade in. Samma ordning gäller i köksskåp och klädbyråar - allt står där det råkade hamna vid flytten. Konstigt nog har ingenting gjorts åt det heller under jullovet...

Det är okej. Istället har jag vilat, läst, diskat, ätit gott och träffat familj, släkt och vänner. Mina delmål (jobba undan, packa upp, organisera saker) var ändå sekundära, mitt viktigaste mål var att hinna i kapp mig själv. Det verkar ha fungerat, för nu känns det helt okej att dra igång en ny termin imorgon!

Läsåret 2018

Årets boklista! 

När jag bläddrar bakåt i min anteckningsbok ser jag till min förvåning att jag har skrivit upp hela 60 titlar för det här året, och det är mycket för att vara jag. De två senaste åren har jag läst 46 respektive 44 böcker, så lite konstigt verkar det. En förklaring är nog ändå att jag har plöjt igenom rätt många tonårsböcker i höst eftersom jag börjat undervisa i modersmål och litteratur igen efter att ha haft bara engelska i några år - och tonårsböcker går onekligen snabbare att läsa än Dostojevskij. Jag läser faktiskt rätt få tegelstenar, borde kanske ha som målsättning att få in en eller ett par riktigt långsamma böcker det här året. Det skulle säkert vara karaktärsdanande? En annan orsak till att det blivit fler böcker är kanske också att vi periodvis haft streamingtjänster som Nextory och Bookbeat, vilket gjort att jag lyssnat mer på ljudböcker. (Ja, jag räknar ljudböcker som läsning även om det är i en annan form!)

Ett område där det helt klart finns utrymme för förbättring är också jämställdheten bland författarnamnen. Jag vet att jag vanligtvis läser mer kvinnliga författare, men blev lite chockerad av att hela 49 av böckerna var skrivna av kvinnor. Sedan ska jag inte ens gå in på hur många av författarna som inte är svenska, finlandssvenska eller angosaxiska... där finns det rent pinsamt stort utrymme för förbättring! Är osäker på om det överhuvudtaget är någon enda i min lista som kan räknas dit.

En tiondel (6 st) av böckerna läste jag på engelska, resten på svenska. Det är en aning mer engelska än ifjol, men det förvånade mig (igen!) hur liten andel av det jag läser faktiskt är på engelska. Det känns som om det skulle vara mer...

En bok jag inte kunde släppa:
Sara Lövestams "I havet finns så många stora fiskar". Utan att bli för uttalat otäck ger den en väldigt olustig insikt om hur utsatt ett barn kan bli utan ett stadigt skyddsnät.

En bok som fick mig att gråta:
Johanna Holmströms "Själarnas ö". Vilken makalöst gripande bok, läs den!

En bok som fick mig att skratta:
Emmy Abrahamssons delvis självbiografiska bok "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" var rolig! Sedan blev jag tyvärr besviken när jag läste hennes "Hur man gör succé på dårhus", där var det antingen författaren eller huvudpersonen som ansträngde sig alldeles för hårt för att vara rolig, så den fick mig tyvärr inte att skratta alls. Men läs om mannen i busken, den är charmig och kul när man vill ha något lättläst!

En bok som var värd besväret:
"Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Boken är i stort sett skriven som en flera hundra sidor lång inre monolog som ibland känns babblig, ibland rent osammanhängande. Berättarstilen var helt klar en tröskel för att ta till mig berättelsen, men när jag väl hade kommit in i läsningen tyckte jag väldigt mycket om den. Och inte trots språket, utan på grund av det! Trots att jag läste boken i somras har jag fortfarande inte fortsatt med andra och tredje boken i trilogin, vilket kanske ändå avslöjar att det känns lite motigt att få in rätt våglängd igen.

En bok som inte var värd besväret:

Tyvärr, jag fick inte ut särskilt mycket av Brita Zackaris "Jag hatar att träna". Den fick mig inte att träna varken mer eller mindre än innan jag läste den. Innehöll väldigt lite substans.

En bok som lärde mig något nytt:

Åsne Seierstads "Två systrar" var fängslande och lärorik. Efter att ha läst den visste jag åtminstone lite mer om inbördeskriget i Syrien, islamsk radikalisering och IS. Även om jag mest av allt insåg att hela situationen är så komplicerad att det skulle krävas en mycket större insats för att verkligen förstå.

En bok jag inte blir klok på:
Arkan Asaads "Stjärnlösa nätter". Jag vet egentligen inte vad min inre konflikt handlar om, men kanske mest att jag tyckte huvudpersonen var så osympatisk fast jag kände att jag borde tycka annorlunda. En välskriven och intressant bok ändå, fast jag tror egentligen inte jag tyckte om den.

En bok jag var fel målgrupp för:
Helt klart Ted Forsströms och Kaj Korkea-Ahos "Zoo! Virala genier". Den läste jag för att jag skulle börja ha modde med sjuor igen och det kändes obligatoriskt att ha koll på den. Nu är jag ju inte en trettonårig läsare av hankön, men eftersom jag undervisar rätt många sådana är jag kanske ändå rätt målgrupp, åtminstone sekundärt. Själv läste jag den av pliktkänsla, men de av mina elever som läst den verkar tycka om den!

En karaktär jag minns:
Eleanor Oliphant ("Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman). Tillknäppt, inrutad och svårtillgänglig, men under berättelsens gång visar det sig att det finns många lager i hennes person. Rekommenderar varmt boken!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Tioårige Auggie som är huvudperson i R.J. Palacios "Undret". Visserligen lite väl gullig ibland, men en empatisk och reflekterande tioåring med större utmaningar än de flesta andra tioåringar.

En bok jag vill flytta in i:
Först och främst - jag vill inte flytta alls utan trivs bra där jag är just nu! Men ska jag välja tar jag Hogwarts, även om det kan vara ett lite slitet svar. I år har jag läst Fången från Azkaban och Den flammande bägaren högt för Arvid och Edvin. Just nu lite Harry Potter-paus med andra högläsningsböcker innan vi tar itu med nästa...

En mening/ ett citat som jag strök under:
Åh, jag är säker på att jag markerade vissa passager i "How to stop time" av Matt Haig, men nu har jag lånat ut boken så kan inte kolla! Rekommenderar boken i alla fall, så får ni själva hitta citat!

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 

Återigen, ingen! Jag må ha skrynklat till en och annan sida, men i stort sett har jag inte varit mer bokförstörande än jag brukar.

Årets resebok:

Före sportlovsresan till Mallorca lånade jag som vanligt en hög reseböcker för att bli inspirerad, men den bästa var nog Malin Berghagens "Mallorca i mitt hjärta". Den väckte reslusten i mig!

Den sista bok jag läste 2018:
Katarina Wennstams lilla bok (får man kalla det pamflett utan att känna sig föråldrad?) "Har du ingen humor? En snabbguide till jämställdhet".

Den första bok jag läser 2019:
Vi börjar året ovanligt biografiskt med "Becoming" (Michelle Obama) som ljudbok och "Hjälp jag är utmattad" (Clara Lidström och Erica Dahlgren) i pappersform.

En bok jag ser fram emot att läsa:
The Humans (Matt Haig) och The Tattooist of Auswitch (Heather Morris) följde båda två med mig hem från Irland och jag ser fram emot att hinna ta fram dem! Jag har höga förväntningar på dem båda!

En bok jag annars bara vill rekommendera:
"En droppe midnatt" (Jason "Timbuktu" Diakié)

Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera. 
"One" (Sarah Crossan)

Med myrsteg mot vårterminen

Det här jullovet har varit så skönt. Vi funderade på att renovera, men lät bli. Vi funderade på en kort resa, men lät bli. Vi funderade på ännu kortare utflykter, men lät bli. Istället har vi gjort precis vad vi behövde mest - vi chillade. Jag har kunnat bestämma mig för att göra eller inte göra saker utan att först göra upp en kalkyl över hur det kommer att påverka resten av dagen och morgondagen. (Det känns lite galet att inse att det är just så jag brukar göra till vardags.)

Det är ett skönt liv att låta timmarna gå och det känns (tyvärr) fullständigt verklighetsfrånvänt. Att det var helt nödvändigt antar jag också har visat sig i att jag blev jättejättetrött när mellandagarna lugnade ner sig och de där oplanerade dagarna kom. En del dagar har jag sovit mycket och däremellan varit lite för trött för att njuta av att vara lat. Men det är lugnt, så visste jag på förhand att det skulle bli. Jag vet att jag pressade på lite för mycket före lovet, men jag antar att det är hälsosamt med en påminnelse om att det faktiskt var för mycket. Och jag lät tröttheten komma och tänkte att det inte är stress som är farligt, det är brist på återhämtning. So let's do återhämtning. 

Ännu har 3/5 i familjen några dagar kvar av jullovet och jag är lite lycklig över att jag är en av dem. Men det är ändå dags för en reality check eftersom skolbarnen i huset börjar på redan imorgon. Vardagen kommer, men hur ska den se ut? Jag vill ha mer jullov i mina vardagstisdagar. Jag vill ha tid för att spela blokus, se på tv, gå ut i dagsljus, träffa folk jag gillar och i största allmänhet bara göra saker som faller mig in. Det finns alldeles för lite utrymme för det i min vardag och det måste ändra. Jag får lite, lite panik av att inte ha en plan nu när vårterminen väller in, men jag får tänka på saken. Ännu har jag några dagar på mig att sitta framför brasan och lista ut det!