söndag 23 september 2018

Legoland, kapitel ett


Varning för semesterbilder!
--- Danmark, dag 3 ---

Så hur gick det med min storstilade träningsstart? Jovars. Jag gick på min måndagsmotion och fortsatte med en elvakilometerspromenad med min kompis Linda dagen efter. Sedan blev jag jätteförkyld och lät mer som en kråka än en människa i en vecka ungefär (ingen bra grej för en lärare som ändå inte är tillräckligt sjuk för att stanna hemma...) Nu börjar jag äntligen låta mer normal igen, men fortfarande rätt tveksamt om det är klokt att träna imorgon. Och måndagen därpå är det föräldramöte. Så tja, att inleda med nästan en månads uppehåll går ju också..?

Det där pratar vi inte om mera nu, tycker jag. Mycket roligare att se tillbaka på en av sommarens höjdpunkter som vi prickade in redan tidigt i juni - Legoland! Det kommer att bli en veritabel bildbomb, bara som en liten förvarning. Eftersom det gått så länge sedan resan tänkte jag mig att det skulle funka att skriva ett nätt litet inlägg med ett par bilder från våra två dagar i Billund. Ha! Det får nog bli två inlägg ändå... av lite större storlek än vad som kan kallas "nätta små" inlägg.


Förväntningarna var höga den där morgonen i juni när vi steg upp tidigt i lägenheten i Ammitsböl och gjorde oss redo för en heldag bland legoklossar. Vi lyckades faktiskt komma fram till öppning den första morgonen - lite extra spännande var det ju att stå i folkmassan och vänta på att grindarna skulle öppnas!


Vi hade tipsats om att undvika köer genom att gå längst in i parken först och åka där innan folkmassorna hunnit dit, för att sedan arbeta oss bakåt mot ingången. En fullspäckad dag under högsäsong tror jag säkert att det kan vara ett utmärkt råd, men faktum är att köerna den här svala torsdagen i mitten av juni faktiskt var riktigt humana i vilket fall som helst. Jag tror faktiskt vi valde den perfekta första dagen för Legoland!


Istället började vi med att åka upp i utsiktstornet för att få ett hum om hur parken ser ut. Det tyckte vi var en jättebra start; det gjorde det så mycket lättare att orientera oss när vi väl kom ner i markhöjd igen. Vi spärrade också upp ögonen när vi insåg exakt hur nära Billunds flygfält ligger - visst hade vi förstått att det låg nära till, men att det var i stort sett på andra sidan staketet hade vi inte fattat, vi som kom med bil från Köpenhamn!


Eftersom våra barn är - om än inte extremt, så ändå hyfsat - utspridda i ålder hade vi funderat på om Legoland faktiskt skulle fungera både för en treåring och en nästan-elvaåring. Det fungerade över all förväntan! Det hjälpte förstås att vi var två vuxna så att vi kunde dela upp oss ibland, även om det också fanns mycket vi kunde göra alla tillsammans. Tror vi hade lika roligt allihopa! (Däremot tror jag att attraktionerna kan kännas lite för "snälla" för barn som är ännu nåt år äldre, särskilt om hen inte är så intresserad av legobyggande. Men det gäller alltså inte vårt gäng!)


Visst stämmer det som vi hade läst att Legoland är lite disneyfierat och handlar mer om berg- och dalbanor än riktigt genuint legonörderi, men vi blev ändå imponerade av alla storstilade legobyggen överallt! I varje hörn av parken fanns det detaljer att hitta och titta på. (Sedan finns ju också nyöppnade Lego House i Billund numera för den som vill ha mera legobyggande - mer om det senare.)


Skådespelet var jag ganska icke-imponerad av trots en del akrobatik, men det fyllde sin funktion genom att ge oss en ursäkt att sätta oss på en bänk en stund och äta lite mellanmål...


... däremot var trafikskolan en riktig höjdare enligt Arvid och Edvin! Vi var lite osäkra på om det skulle vara värt den extra avgiften - det fanns ju liksom rätt mycket annat som inte kostade extra -  men det visade sig vara det som de både direkt efter och nu några månader senare tycker är något av det bästa på hela Legoland.


Under tiden höll Josef och jag till i Duplovärlden, som Josef i sin tur tyckte var det bästa med Legoland! 


Båda dagarna körde vi med picknicklunch eftersom vi inte direkt hade hört något gott om maten vid Legoland. Vi har ändå blivit ganska duktiga på att hitta picknickmat som faller vårt gäng i smaken och dessutom håller oss tillräckligt mätta. Vi kände oss nästan som riktiga proffs ända tills... vi insåg att vi hade glömt engångstallrikarna och besticken hemma i lägenheten! Eh, no more proffskänsla. Istället fick vi sitta och plocka i oss kalla pastaskruvar, grönsaksbitar och prinskorvar med fingarna direkt ur plastpåsar... hehe. Dessutom hade det blåst upp så vi fick hålla hårt i maten för att den skulle hållas på picknickbordet... Jaja. Ingen kulinarisk höjdare, men det funkade!


Vädret förresten, det måste ju nämnas. Det hade utlovats ostadigt väder båda dagarna, men i slutändan kunde vi konstatera att det regnade en (1) timme totalt under två heldagar på Legoland! Den timmen kom dessutom vid stängning första dagen när vi ändå började vara rätt så möra och redo att köra tillbaka till lägenheten. Det var visserligen blåsigt, men varken för varmt eller för kallt eller för vått eller så perfekt att det lockade dit för mycket folk att trängas med. Vi kunde inte ha bett om bättre tur med vädret! Dagen efter våra båda Legodagar däremot regnade bort nästan helt och hållet, så då var vi väldigt belåtna med att vi redan få vårt Legolandsbehov mättat...





Och om Matias börjar sloka framåt eftermiddagen - sätt en kaffemugg i handen på honom. Funkar varje gång!



Nån timme före stängning kom då skyfallet som kunde ha varit en riktig partypooper tidigare på dagen. Nu gjorde det inte så mycket, utan vi gick in till den stora legoaffären vid utgången och botaniserade (som i stort sett alla andra besökare iofs...) innan vi avrundade dagen.


Kul grej - det Josef tyckte var allra roligast var att ordna upp i "löslegohyllan" där man kunde bygga ihop sina egna legokaraktärer. Lådorna hade blivit ganska röriga sådär mot slutet av dagen och när det gick upp för Josef att vi två ju faktiskt kunde sortera upp i lådorna... wow. Han gick så helt in i sin egen bubbla att det nog var tur att bröderna var lika uppslukade av att kolla in byggsatser i en annan del av affären, för vi skulle knappast ha fått honom med oss ut ur butiken så länge det låg osorterade bitar överallt. Tror minsann vi kan ha fått en ordningssam liten människa i familjen till sist!


För att nu riktigt nörda till det lite körde vi en sväng förbi legofabriken i Billund också innan vi handlade och åkte "hem" och lagade mat. Det var... tja, kanske inte jättespännande för att vara ärlig. Men varför inte, liksom. Sedan sprack molnen upp och kvällen blev riktigt vacker! Inte för att någon annan än Matias orkade gå utanför dörren mer den kvällen, men han tog i alla fall med sig bildbevis till oss så vi skulle veta att vi faktiskt bodde mitt i riktigt vacker landsbygd!


Stay tuned - snart dyker det upp MER lego i ett inlägg om dag två på Legoland! Eventuellt är det endast elvaåriga legonördar som är intresserade av det, men det må så vara i så fall...

söndag 16 september 2018

Det här älskade barnet...

...som har hunnit bli fyra år och en dag. Grattis på födelsedagen, Josef!


måndag 10 september 2018

Nu så!

Ända sedan slutet av sommarlovet har jag varit så sjukt (!) stel i ryggen, axlarna och nacken. Alltså så till den milda grad att det liksom knakar i öronen när jag vrider på huvudet när det är som sämst. (I kid you not!) Det känns inte okej. Det hjälper förstås inte att hösten börjat stressigt och kommer att fortsätta likaså, så jag fattar att det inte kommer att bara försvinna av sig själv.

Med tanke på att jag har blivit så mycket bättre på att samla mina 10 000 steg om dagen + gå på sköna skogspromenader är det lite sorgligt att inse att det inte räcker. Alls! Det är förstås inget fel på skogspromenader, men mina axlar och min nacke behöver mer än så. I våras lurade jag mig själv att gå på cirkelträning på måndagskvällar genom att helt enkelt inte ge mig några alternativ, utan måndag kl 19 var det cirkelträning. Inte känna efter om jag vill, orkar eller hinner. Punkt slut, spark i baken och iväg. (Nu när jag skriver inser jag att det låter en aning osunt, men för mig ligger nog motsatsen - att känna efter så mycket att jag stannar hemma - närmare till hands och är betydligt mer osund!)

Sedan blev det sommarlov och jag fick inte in någon bra rutin, men nu är det höst igen och NU - ikväll! - tar jag upp vanan där jag lämnade den i början av maj. Måndag kl 19 - cirkelträning. Inte känna efter, inte fundera på vad jag borde hinna med här hemma istället. Så länge jag är tillräckligt frisk för att stå på benen är det där i salen ni hittar mig mellan kl 19 och 20 på måndag kvällar framöver. Punkt! Slut!

(Är jag extremt lat/odisciplinerad som behöver ruta in träningen på det här sättet för att komma mig iväg? Eller är det helt normalt?)