Cala Fornells

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 4

Hurra, solen kom fram och vi fick äntligen känna av lite värme! Det var dag fyra, och solen glittrade över vår turkosa medelhavsvik. Den här dagen tänkte vi äntligen bege oss utomhus, men först hade vi ett viktigt förmiddagsdopp att klara av... Till vår lägenhet hörde nämligen tillgång till spa- och gymavdelningen på det tillhörande spahotellet, verkligen lyxigt! Barn var välkomna, men bara fram till kl 14, så när vi ville plaska på hela familjen fick vi starta dagen med det och låta annat program vänta tills senare. Det var värt lite planering, för som vi trivdes i den där fina bassängen alltså!

När vi väl torkat upp igen skulle Arvid och jag gå en sväng till Mercadona för att handla till lunchen. Skönt att gå i godan ro och låta håret torka i solen, så pass att vi gjorde ett par omvägar... Snopet dock att komma fram till Mercadona och upptäcka att allt var... stängt! En helt vanlig torsdag klockan elva på förmiddagen, vad var det om?

Vi fick gå tomhänta tillbaka till lägenheten, men till all lycka höll städerskorna på att städa i vår lägenhet (japp, en hel armé av städerskor, varje dag! Vi levde betydligt renligare än vi gör här hemma, om vi säger så... ) så vi kunde fråga av dem. Och... drumroll: Här kommer resans stoltaste ögonblick. De talade ingen engelska, så jag pratade med en av dem PÅ SPANSKA, fick reda på att det är Día de Baleares, alltså någon slags nationaldag för Balearerna, och att det är en helgdag. Däremot tipsade hon om att Lidl har öppet och förklarade var det fanns. Allt detta på spanska! Är så ohemult stolt över att jag kunde kommunicera på det här språket som låter så rappt och coolt, men som jag själv bara kan väldigt, väldigt lite av. Sedan fortsatte jag fraternisera med lokalbefolkningen genom att promenera till Lidl och handla lunch tillsammans med resten av trakten. Jag vet inte exakt hur folk firar Día de Baleares, men att handla på Lidl verkar vara en central del av firandet... hehe. Tja, vi firade i alla fall genom att steka Lidl-handlad lax och äta en urgod lunch i strålande sol på balkongen till lägenheten. Sämre kan man ha det en helt vanligt torsdag!

Efter maten tyckte vi ändå det var dags för det vi hade längtat så efter - nämligen att hitta någon vandringsled och upptäcka den mallorkinska naturen. Matias hade hittat en tysk vandringssajt, Outdooractive, som hjälpte oss massor de dagar vi ville ut och vandra. (Det här var rutten vi använde den gången.) Med hjälp av sajten fick man fram en karta, men med hjälp av gps dessutom en markör som visade var man var. Smart! Gps:en fungerade inte alltid perfekt på de skogiga bergssluttningarna, men ändå tillräckligt bra för att vi skulle våga bege oss ut på stigarna. Det finns massor av stigar och leder på Mallorca, men det var inte alltid så tydligt vad som ledde vart, och med tre barn i sällskapet vill man helst inte förirra sig in på en 30-kilometersled när man egentligen tänkt sig en runda på 5 km eller så... då är det tacksamt med hjälpmedel!

Eftersom det redan var eftermiddag sökte vi efter något inte alldeles för långt och inte alldeles för långt borta. Vi landade på Cala Fornells, som blev ett riktigt lyckat första smakprov på Mallorca-vandring! Vi parkerade bilen och gick först till den här fantastiskt charmiga viken, som jag tror heter Caló d'en Monjo om jag tyder Google maps rätt... Den lilla tunneln till vänster på bilden ovanför är tydligen traditionell förvaring för fiskebåtar och finns här och var i vikarna på Mallorca. Däremot blev vi inte kloka på husgrunderna som fanns uppe på berget, kanske ett hotellkomplex som blivit olönsamt och rivits? Inte vet vi, men vad det än var hade det en härlig utsikt på sin tid!

Vår vandring höll annars på att ta slut innan den började när Josef klättrade på en stenhög ett stenkast från bilen... och föll och slog upp ett rejält skrapsår på knäet. Men duktig är han, vår lillstora knatte, och efter att ha fått skjuts på axlarna en stund ville han gå själv igen. Och som han gick, i uppförs- och nerförsbackar utan minst pip för att klaga.

Nackdelen med hisnande vacker utsikt är att den också känns hisnande livsfarlig när man lockat med sig barn upp på en brant bergssida... På bilden ovanför må jag se glad ut, men egentligen stod jag på helspänn för att göra en räddning ifall någon liten skulle gå för nära kanten bakom oss... för jo, där det ser ut som att marken tar slut på bilden så tog den verkligen slut också. Neråt såg det ut så här:

Våra barn är ju ändå ganska sansade och förstod (förstås!) att hålla sig på behörigt avstånd från stupet. Men när vi väl kommit upp på toppen hittade vi en minnessten med ett tyskt namn och kände att vi kanske inte varit så överhispiga ändå. Vad som hände med honom vet vi förstås inte, men där fanns många ställen att stiga snett... Ack, mina mammanerver.

På bergets topp fanns ett försvarstorn, Torre de Cap Andritxol, som byggdes i slutet av 1500-talet. Jag förstår varför de valde den här platsen för att spana efter pirater och fiendeskepp - utsikten var enastående!

Och ni kommer väl ihåg att vi blev mästare på mellanmål? Strunt samma att vi åt lunch precis innan vi begav oss iväg, nu var det dags att dra fram smörgåsar och chokladmjölk igen. Perfekt mellispaus! Eller, det kunde ha varit perfekt om vi inte hade fått inse att solen som värmde på gott på balkongen inte riktigt gjorde samma jobb uppe på ett blåsigt berg högt över havet... Dumma turister, vad vet väl vi om mallorkinskt vinterväder? Extrakläderna hade vi lämnat i bilen, för på den soliga parkeringsplatsen kändes det inte heller nödvändigt... just då kände jag mig inte riktigt som parent of the year, även om Arvid och Edvin försäkrade att de inte frös det minsta! (Det var säkert bara en tillfällighet att tänderna klapprade och knäna skallrade och de stackars benen var alldeles noppriga...)

Sedan gick vi neråt, vilket ju alltid känns lätt och roligt (och en aning farligt). Vi gick en annan väg ner, dels planerat och dels oplanerat... men så hemskt mycket längre blev det inte i alla fall! Och när vi väl kommit tillbaka till bilen bestämde vi vuxna helt diktatoriskt att vi ville ut och köra lite till istället för att köra raka vägen tillbaka till lägenheten. Mer om det i nästa avsnitt. Spänningen är olidlig! Vart körde vi? Vad såg vi? Gick solen ner innan vi kom tillbaka? Stay tuned!