Hair

Jag vet att det börjar vara extremt uttjatat, men jag bara måste... Det är MYCKET nu. Mycket! Ikväll var jag till frissan, på femte försöket. Jag är faktiskt allvarlig; jag har haft fem olika tider vid två olika frissor och först idag, nästan en månad efter den första tiden blev jag klippt. Det säger något om de senaste veckorna!

Jag ska väl medge att jag egentligen tyckte att mitt hår var ganska snyggt som det var, kändes lite surfer boho sådär. Långt och rufsigt, liksom. Tyvärr också så risigt att det började bli rentav smärtsamt att borsta igenom det, så nu måste jag faktiskt säga att jag känner mig ganska fräsch. Och lätt! Och välvårdad!

När jag ser på fotot känner jag mig också ganska skållad av solen. Bilden ljuger - fullt sådär röd är jag inte - men jag har faktiskt lyckats vara ute ganska mycket de senaste dagarna trots fullspäckat program. I eftermiddags hängde jag till exempel på stranden med mina nior som snart (!) kommer att gå vidare med sina liv. Det var helt klart en av mina bästa lektioner med dem, även om jag hade sand mellan tänderna efteråt.

Dessutom testade jag, tillsammans med mina kolleger, golf igår, och det vet man ju hur knaprigt brunbrända golfare är i skinnet. Golf var faktiskt jätteroligt, roligare än jag hade förväntat mig! Alla osynliga regler på golfbanan är fascinerande, men jag känner mig kanske lite för boho för att klä mig i pikétröja (äger nog ingen). Men själva spelet förstår jag helt klart tjusningen med! Faktiskt så pass att jag anmälde mig till en lärargolfdag nästa vecka... något green card lär det inte bli, men att smyggolfa lite när tillfälle ges kan jag helt klart tänka mig!

När det händer

Jag har flera gånger satt mig ner och börjat skriva ett inlägg, men jag tror minsann jag har fått kortslutning. Förra veckan var den mest intensiva och mest omtumlande vecka jag varit med om på länge och nu är jag så oerhört glad över att skolåret alldeles strax är slut, för nu känner jag mig som en urvriden trasa. Ännu för en och en halv vecka sedan kände jag att det var lugnt, jag hade flow och skulle minsann klara av att jobba en bra bit in på sommaren jag, ifall någon skulle komma och kräva det. Sedan kom förra veckan. Det var provrättning och vitsord till långt in på natten, men mitt i allt det - som egentligen borde ha fått allt mitt fokus - hände något annat stort (!) och som reaktion på allt det slog kroppen tillbaka med en brakförkylning i slutet av veckan. Nu vill jag lägga mig i vår nya Baden-Baden och bara andas. Andas. Andas.

Ja, det där stora var något bra.
Nej, vi väntar inte tillökning.
Jag återkommer när det har satt sig lite.

När man har ett spa helt för sig själv

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 5

För tydlighetens skull har vi alltså inget spa för oss själva just nu - nu har vi bara ett fläckvis renoverat sjuttitalshus med en välanvänd plastbassäng med Angry birds i cykelförrådet till vårt förfogande. (Men det har vi för oss själva!) Men i vintras - då! Vår lägenhet på Mallorca hörde alltså till spahotellet Hotel Son Caliu Spa Oasis och även om lägenheterna är en helt annan prisnivå än spahotellet (är fortfarande barnsligt nöjd över vilken fin lägenhet vi fick för vår blygsamma budget) så hade vi fri tillgång till spa-avdelningen med bastu, gym och framför allt - en jättefin inomhusbassäng.

Här kommer några bilder därifrån! För det mesta känns det ju inte direkt socialt godtagbart att stå och fota en fridfull spaavdelning med halvklädda människor som är där för att slappna av, men den här förmiddagen var vi faktiskt ensamma i bassängen! I frånvaron av andra hotellgäster kunde inte låta bli att tänka att om jag var en snuskigt rik megastjärna kunde jag ha en sådan här spaavdelning i källaren på mitt mansion. Det skulle jag kunna tänka mig, faktiskt.

Skönt också att låta barnen plaska och hoppa från kanten bäst de ville för en gångs skull, annars försökte vi dämpa dem åtminstone lite. Visserligen var dagen uppdelad så att barn var välkomna fram till kl 14, men ändå... roligare att låta dem härja precis som de ville - i en helt egen pool!

Utomhuspoolen var för övrigt också jättefin, men det kändes inte riktigt aktuellt att testa den i månadsskiftet februari/mars... Att stå och titta på den kändes alldeles lagom!

Fanfarer, tack!

Och den allra bästa nyheten den här morsdagshelgen kunde jag faktiskt inte skriva om under rubriken "Gnällbloggen", så det får bli ett helt eget inlägg:

JAG HAR BLIVIT MOSTER IGEN!

Och det är helt fantastiskt roligt!

Gnällbloggen

*Varning: Innehåller mest bara gnäll! I övrigt rätt så tråkigt inlägg skrivet av en privilegierad förälder som för det mesta har friska barn. *

Tja, folk brukar ju tala om vabruari, men vi var faktiskt riktigt friska i vintras! Istället är det våren som brukar vara högsäsong för sjuka barn hos oss... Så även i år. Vi vuxna och till viss del Arvid har klarat oss ganska bra, men nu har först Josef och sedan Edvin haft vårens andra magsjuka och vi börjar bli TRÖTTA på det här!

För att illustrera: Ylva och Anders skulle komma till Finland och hälsa på, men det blev inte i påskas som de två föregående åren. Vilken tur tänkte vi, för under påsken avlöste ju Josef och Edvin varandra med både influensa och magsjuka. Mycket bättre att de kommer till första maj-helgen! Det blev av olika orsaker inte den helgen heller, och vilken tur tänkte vi, för hela första maj låg Josef och spydde. Istället skulle de komma till Kristi himmelsfärd - så bra, tänkte vi. Fast nu är det Edvin som dras med en magsjuka som visserligen inte är så elak, men seeg. Fjärde dagen idag som hans mage inte är glad...

Eftersom Y&A som vanligt skulle bo hos svärfar, inte hos oss, kom de ändå till Finland (men en dag senare eftersom de också har varit krassliga), men den här helgen blev inte riktigt de där sköna livsnjutardagarna vi hade hoppats på... Igår träffade vi dem bara en stund på kvällen - utomhus. Idag är jag hemma med Edvin medan resten av familjen leker i lekpark med kusinerna. Inte kommer vi att kunna åka på morsdagslunch i Purmo imorgon heller.

Men för att vara lite Pollyanna: Vilken TUR att vädret är så underbart att det går att umgås utomhus! Och vad VACKERT allt är! Och vad SKÖNT att gå utanför dörren och mötas av underbar sommarvärme! Och det ÄR ju bara en vanlig magsjuka. Och åtminstone just nu är ju RESTEN av familjen åtminstone frisk! Och SNART ska det väl svänga ändå!

Sandåsen

Ibland skäms jag lite över hur dålig koll jag har på min näromgivning och hur ofta jag bara håller mig till färdigt upptrampade stigar - i både bokstavlig och bildlig bemärkelse! Jag behöver liksom ha någon som ger mig en spark i baken och säger vart jag ska gå ibland. Denna någon brukar ibland vara min kompis Linda, som har växt upp här i Sandsund och dessutom har föräldrar som är riktiga friskusar och rör sig mycket i skogarna häromkring.

Igår föreslog Linda att vi skulle ta bilen några kilometer och gå ut i skogen vid Sandåsen. Jag kör förbi sandtagen på väg till jobbet varje dag, men jag har liksom inte insett att det finns en massa vägar och stigar däromkring - och en massa sandtag och pottar som inte syns från vägen. Det visste Linda! Det blev en promenad på drygt 8 km som jag absolut inte skulle kunna återskapa (det finns ett riktigt virrvarr av stigar där, men Linda sade också att det inte spelar så stor roll vilken man tar, för man kommer ändå till ungefär samma plats...) Däremot kommer jag absolut att stanna till här på väg från jobbet ibland! Jag kan ju alltid börja med att gå en liten bit och sedan samma väg tillbaka... Det kändes lite som att hitta en skatt att inse att det finns så här vackra omgivningar så nära till!

Söndag på Fäboda

Måste titta in med ett inlägg från nutiden här mitt bland alla retrospektiva Mallorca-inlägg. Vi gör faktiskt saker i maj också! Faktum är att det känns som att vardagarna snurrar så snabbt att de suger musten ur mig just nu; inte nog med att det är många bollar i luften både på jobbet och utanför och att Josef fick en magsjuka som varade till och från i flera dagar - dessutom verkar jag alltid drabbas av en livskris när sommarlovet närmar sig. 

Så mycket frihet, vad göra med den? Vad gör jag när vardagarna inte är fulltecknade av jobb? Resa vill vi, men hur mycket och hur långt och hur länge och av vilka orsaker? Hur gör vi vardagarna här hemma meningsfulla när alla är lediga? Lägger vi vår tid och våra krafter på rätt saker? Vart är vi på väg? Är vi i takt med livet och tiden och varandra? Allt det där tydligt inramade och avgränsade som bara rullar på av sig själv under skolåret måste plötsligt sättas under lupp. Wooh. Jag känner redan vilken massiv livskris jag kommer att få av att gå i pension om det ska vara så här för ett litet sommarlov... men tack och lov är det ju ett tag kvar till det, så kanske har jag blivit harmonisk tills dess!

Och för övrigt vet jag av erfarenhet att livskrisen brukar ebba ut rätt snabbt när sommarlovet väl har kommit och vi har landat i lediglunken. Det är mest nu på förhand jag angstar!

Idag hittade vi i alla fall det bästa möjliga botemedlet mot livsangst. Fäboda. Söndagsskolan kombinerade våravslutningen med utflykt till Lillsand, och att vara där är verkligen balsam för själen. Barnen klättrade i träd, vi hade spårning, pratade med folk, grillade korv och drack mjöd. Njöt av frisk luft, sand och träd och sol på kinderna. Det var precis vad jag behövde! Nu kan jag sätta mig och rätta prov som jag råkade lova att dela ut imorgon. I väntan på den underbara, skrämmande friheten som väntar efter skolavslutningen!

Solnedgång i Port d'Andratx

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 4

... jag förstår att alla väntat med spänning för att se vart vi körde den här kvällen i vintras? Port d'Andratx låg bara en bit längre bort längs med kusten och jag hade läst om att det ska vara så fint, så dit bestämde vi oss för att köra en sväng. Vi hade sådan enastående tur, för här fick vi vara med om en jättefin kväll! Vädret var ju annars ganska mulet många kvällar, så det blev inte många solnedgångar som var så här glödande och färgsprakande - tänk då att vi råkade vara på en ovanligt charmig plats just när Solnedgången med stort S hände!

Port d'Andratx ligger några kilometer från småstaden Andratx, som vi inte var till. Tydligen var det vanligt att man i tiderna byggde själva staden några kilometer inåt landet från hamnen för att undvika piraträder... Port d'Andratx har fortfarande mycket fiske, men känns också som en stad med en ganska classy profil. Även om det låg stora högar med fiskenät på tork så var det nog fler yachter än fiskebåtar som låg förtöjda vid marinan. Känslan av att den här staden var lite mer upmarket än vi är bekräftades också när vi spanade lite i fönstret till en fastighetsmäklare... Vad sägs om en "gorgeous frontline villa with sea access", som hittat för 22 miljoner euro? Eller varför mesa; det är kanske lika bra att genast slå till på "impressive mansion in magical location" för blygsamma 35 miljoner?

Så nu kände vi oss inte bara på tok för kallt klädda, utan också ganska... felklädda på mer än ett sätt. Istället för löpskorna och shortsen som passade bra på en solig vandringsled hade det nog känts mer rätt med ett par chica stövletter, en piffig liten scarf och en lättvadderad jacka i något glansigt material... det må så vara; ingen känner oss i Port d'Andratx, så spela roll!

Oavsett om vi matchade klädkoden eller ej var det här en magiskt vacker kväll. Vi kom en liten stund innan solen började sjunka ner mot havet och kvällsljuset gjorde allt lite sagolikt - bilderna gör inte verkligheten rättvisa här. Alls! Vi gjorde egentligen inte mycket här annat än att vi strosade runt och beundrade fiskenäten, yachterna, havet, strandpromenaden, de färgglada husen och solnedgången som blev mer och mer glödande. Sedan körde vi hem igen och snodde ihop en försenad middag, men här lämnar jag er - varsågod, bildströssel från Port d'Andratx!

Cala Fornells

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 4

Hurra, solen kom fram och vi fick äntligen känna av lite värme! Det var dag fyra, och solen glittrade över vår turkosa medelhavsvik. Den här dagen tänkte vi äntligen bege oss utomhus, men först hade vi ett viktigt förmiddagsdopp att klara av... Till vår lägenhet hörde nämligen tillgång till spa- och gymavdelningen på det tillhörande spahotellet, verkligen lyxigt! Barn var välkomna, men bara fram till kl 14, så när vi ville plaska på hela familjen fick vi starta dagen med det och låta annat program vänta tills senare. Det var värt lite planering, för som vi trivdes i den där fina bassängen alltså!

När vi väl torkat upp igen skulle Arvid och jag gå en sväng till Mercadona för att handla till lunchen. Skönt att gå i godan ro och låta håret torka i solen, så pass att vi gjorde ett par omvägar... Snopet dock att komma fram till Mercadona och upptäcka att allt var... stängt! En helt vanlig torsdag klockan elva på förmiddagen, vad var det om?

Vi fick gå tomhänta tillbaka till lägenheten, men till all lycka höll städerskorna på att städa i vår lägenhet (japp, en hel armé av städerskor, varje dag! Vi levde betydligt renligare än vi gör här hemma, om vi säger så... ) så vi kunde fråga av dem. Och... drumroll: Här kommer resans stoltaste ögonblick. De talade ingen engelska, så jag pratade med en av dem PÅ SPANSKA, fick reda på att det är Día de Baleares, alltså någon slags nationaldag för Balearerna, och att det är en helgdag. Däremot tipsade hon om att Lidl har öppet och förklarade var det fanns. Allt detta på spanska! Är så ohemult stolt över att jag kunde kommunicera på det här språket som låter så rappt och coolt, men som jag själv bara kan väldigt, väldigt lite av. Sedan fortsatte jag fraternisera med lokalbefolkningen genom att promenera till Lidl och handla lunch tillsammans med resten av trakten. Jag vet inte exakt hur folk firar Día de Baleares, men att handla på Lidl verkar vara en central del av firandet... hehe. Tja, vi firade i alla fall genom att steka Lidl-handlad lax och äta en urgod lunch i strålande sol på balkongen till lägenheten. Sämre kan man ha det en helt vanligt torsdag!

Efter maten tyckte vi ändå det var dags för det vi hade längtat så efter - nämligen att hitta någon vandringsled och upptäcka den mallorkinska naturen. Matias hade hittat en tysk vandringssajt, Outdooractive, som hjälpte oss massor de dagar vi ville ut och vandra. (Det här var rutten vi använde den gången.) Med hjälp av sajten fick man fram en karta, men med hjälp av gps dessutom en markör som visade var man var. Smart! Gps:en fungerade inte alltid perfekt på de skogiga bergssluttningarna, men ändå tillräckligt bra för att vi skulle våga bege oss ut på stigarna. Det finns massor av stigar och leder på Mallorca, men det var inte alltid så tydligt vad som ledde vart, och med tre barn i sällskapet vill man helst inte förirra sig in på en 30-kilometersled när man egentligen tänkt sig en runda på 5 km eller så... då är det tacksamt med hjälpmedel!

Eftersom det redan var eftermiddag sökte vi efter något inte alldeles för långt och inte alldeles för långt borta. Vi landade på Cala Fornells, som blev ett riktigt lyckat första smakprov på Mallorca-vandring! Vi parkerade bilen och gick först till den här fantastiskt charmiga viken, som jag tror heter Caló d'en Monjo om jag tyder Google maps rätt... Den lilla tunneln till vänster på bilden ovanför är tydligen traditionell förvaring för fiskebåtar och finns här och var i vikarna på Mallorca. Däremot blev vi inte kloka på husgrunderna som fanns uppe på berget, kanske ett hotellkomplex som blivit olönsamt och rivits? Inte vet vi, men vad det än var hade det en härlig utsikt på sin tid!

Vår vandring höll annars på att ta slut innan den började när Josef klättrade på en stenhög ett stenkast från bilen... och föll och slog upp ett rejält skrapsår på knäet. Men duktig är han, vår lillstora knatte, och efter att ha fått skjuts på axlarna en stund ville han gå själv igen. Och som han gick, i uppförs- och nerförsbackar utan minst pip för att klaga.

Nackdelen med hisnande vacker utsikt är att den också känns hisnande livsfarlig när man lockat med sig barn upp på en brant bergssida... På bilden ovanför må jag se glad ut, men egentligen stod jag på helspänn för att göra en räddning ifall någon liten skulle gå för nära kanten bakom oss... för jo, där det ser ut som att marken tar slut på bilden så tog den verkligen slut också. Neråt såg det ut så här:

Våra barn är ju ändå ganska sansade och förstod (förstås!) att hålla sig på behörigt avstånd från stupet. Men när vi väl kommit upp på toppen hittade vi en minnessten med ett tyskt namn och kände att vi kanske inte varit så överhispiga ändå. Vad som hände med honom vet vi förstås inte, men där fanns många ställen att stiga snett... Ack, mina mammanerver.

På bergets topp fanns ett försvarstorn, Torre de Cap Andritxol, som byggdes i slutet av 1500-talet. Jag förstår varför de valde den här platsen för att spana efter pirater och fiendeskepp - utsikten var enastående!

Och ni kommer väl ihåg att vi blev mästare på mellanmål? Strunt samma att vi åt lunch precis innan vi begav oss iväg, nu var det dags att dra fram smörgåsar och chokladmjölk igen. Perfekt mellispaus! Eller, det kunde ha varit perfekt om vi inte hade fått inse att solen som värmde på gott på balkongen inte riktigt gjorde samma jobb uppe på ett blåsigt berg högt över havet... Dumma turister, vad vet väl vi om mallorkinskt vinterväder? Extrakläderna hade vi lämnat i bilen, för på den soliga parkeringsplatsen kändes det inte heller nödvändigt... just då kände jag mig inte riktigt som parent of the year, även om Arvid och Edvin försäkrade att de inte frös det minsta! (Det var säkert bara en tillfällighet att tänderna klapprade och knäna skallrade och de stackars benen var alldeles noppriga...)

Sedan gick vi neråt, vilket ju alltid känns lätt och roligt (och en aning farligt). Vi gick en annan väg ner, dels planerat och dels oplanerat... men så hemskt mycket längre blev det inte i alla fall! Och när vi väl kommit tillbaka till bilen bestämde vi vuxna helt diktatoriskt att vi ville ut och köra lite till istället för att köra raka vägen tillbaka till lägenheten. Mer om det i nästa avsnitt. Spänningen är olidlig! Vart körde vi? Vad såg vi? Gick solen ner innan vi kom tillbaka? Stay tuned!

Sysselsättning för en regnig dag

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 3

Denna regniga dag i maj passar det väl ganska bra att skriva om en minst lika regnig dag i februari? Trots att jag älskar (!) att skriva reseblogg har jag ju faktiskt knappt ens börjat med inläggen från vårt sportlov på Mallorca. Det är dags nu, känner jag!

Den regniga dagen var alltså i slutet av februari, resans tredje dag och vår andra på Mallorca. Vi visste redan på förhand att de första dagarna skulle vara ruggiga, så vi hade utrustat oss med regnvädersplaner. Det finns ju hur mycket familjeaktiviteter som helst i närheten av Palma, även när det regnar, men vi fastnade för Palma Aquarium som verkade både roligt och seriöst. En annan regnvädersaktivitet som vi övervägde var Drakgrottorna, men eftersom det var rätt så långt att köra dit från vår lägenhet i Palma Nova blev det inte denna gång. Kanske nästa gång på Mallorca..? Faktum är att vi har hela östra och norra delen av ön osedd, så redan det är kanske en fullt giltig orsak att återvända!

Akvariet var jättefint och hade massor att se på, så det får med beröm godkänt! Det fanns både Medelhavsfiskar och mer exotiska akvarier, och dessutom en "petting pool" där vi fick klappa sjötungor och prata lite med en glad tyska som berättade om fiskarna. Nackdelen var att man gick i något som kändes som mörka tunnlar, och även om det kanske gjorde akvarierna effektfulla så blev man faktiskt rätt så trött av att gå där i dunklet... inte minst för att vi inte var de enda som kommit på den här regnvädersplanen, så det var både trångt och ganska kvavt framför akvarierna.

Desto skönare då att komma ut på innergården mitt på rutten, även om vädret inte var så inbjudande! Vi vaknade åtminstone till. Där fanns också piratskeppet som faktiskt blev en av Edvins höjdare från resan. Och då hade vi ju faktiskt nytta av att de flesta tyckte dagens väder var inomhusväder, för våra barn fick härja på piratskeppet nästan för sig själva... gissar att det hade varit lite annorlunda en solig dag!

Vi passade också på att äta vår picknicklunch utomhus (under tak dock!) Smörgåsarna och morotsstavarna höjde på energinivåerna för en stund, men ett par timmar fick vi bittert inse att någon i vår familj för tillfället växer så till den milda grad att en enkel smörgåslunch inte stakar någonstans... Mer om det sen. Vi kan väl bara konstatera att vår devis resten av resan var "hellre en måltid för mycket än en för lite". Mitt bästa överlevnadstips för en resa med tweenies tror jag minsann!

Så småningom kom vi till akvariets största dragplåster, i flera bemärkelser. Hajtanken! Vi hade tur och råkade komma dit precis lagom till matningen, så vi klämde oss in bland alla andra nyfikna och lärde oss lite mer om hajar. Fascinerande!

...och precis när vi trodde att vi gått klart snubblade vi rakt in i ett massivt lekland. What? Visserligen hade vi sett "play area" på kartan, men tänkte oss snarare ett hörn med lite klossar och ett pussel. Det här var... inte det! Vi vuxna kände oss inte jättepeppade för lekland och tacksamt nog var barnen också nöjda med att klättra en stund och sedan komma med mot souvenirshoppen. (Ack, dessa souvenirshoppar. Som de älskar. Men inte jag.)

När vi väl hade passerat souvenirshoppen (dock inte utan att ha köpt en och annan studsboll och ett och annat fossilhalsband) skulle det kanske ha varit klokast att bege sig hemåt och slappa resten av dagen, för även om klockan bara var två så hade akvariet förbrukat rätt mycket av vår energi. Det var en rolig aktivitet, men lämnade inte mycket sprutt kvar för annat!

Eftersom vi ändå var nyfikna på att se oss om lite mer så bestämde vi oss ändå för att köra till en outlet som visserligen innebar en omväg, men inte såå lång. Det var helt roligt, speciellt att shoppa lite lyxchoklad på Lindt. Som Edvins glittrande ögon när expediten kom och bjöd oss på smakprov alltså... ooooh! Dessutom hittade Matias och jag var sitt par skor till våren och så fyndade vi ett par barnplagg på El Corte Inglès.

So far, so good, men ungefär där var det en av våra söner som började flippa ur på grund av den slarviga lunchen... Just då var det inte särskilt roligt! Men det var kanske resans bottennapp, och då får man i efterskott kanske tänka att summan var helt okej. Resten av resan klarade vi oss med lite mindre drama, kanske för att vi blev superstrikta med rejäla måltider efter det! Hehe.

Det var i alla fall den regniga dagen! Visst var det skönt att vädret klarnade upp åtminstone till viss del resten av resan, men vi kan lugnt konstatera att det går att roa sig i ruskväder också på Mallorca.