*plockar fram, läser, räknar*
Under 2017 har jag antecknat 44 böcker. Det är inte mycket, men trots allt bara två färre än 2016. Speciellt på hösten har det gått trögt - jag har helt enkelt varit för stressad för att försjunka i en bok. Det är inte så att jag inte skulle ha lyckats hitta någon tid för läsning, men jag har också varit för uppvarvad för att hitta läsro och inspiration. Inför 2018 önskar jag mig mer lästid och framför allt ett större lugn!
Av författarna har 32 varit kvinnor och 14 män. (Två av böckerna var skrivna av en kvinna + en man.) Det är ungefär samma förhållande som ifjol. Nästan alla har varit på svenska - bara tre har jag läst på engelska, som är det enda främmande språket som ryms in på listan. Det var dagens största överraskning, med tanke på hur mycket engelska jag annars marinerar mig i på grund av jobbet! Ännu ett mål och en förhoppning inför 2018: Mer skönlitteratur på andra språk än svenska, åtminstone mer på engelska! Mest är det skönlitteratur, med några få undantag från fackhyllan. Just det är ingen överraskning, utan precis som det brukar vara.
En bok jag inte kunde släppa:
Malin Persson Giolitos Störst av allt. Jag skrev redan att jag har haft svårt att hitta läsro under hösten, men den här fastnade jag i direkt. Jag hade dragit mig för att läsa den eftersom ämnet (en skolskjutning) var något jag helst ville hålla mig på tryggt avstånd från. Men när jag väl tog tag i den kunde jag rätt snabbt konstatera att det var höstens bästa läsupplevelse. Personbeskrivningen var ruskigt skicklig och läsaren fick hela tiden ompröva vad hen (jag) visste om händelserna och karaktärerna. Rekommenderar!
En bok som fick mig att gråta:
Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky. Ända sedan lågstadiet har jag slukat böcker om förintelsen, och ända sedan det gick upp för mig hur icke-fiktiv den biten av Europas historia verkligen är har den typen av böcker gått rakt in under huden på mig. Det här är en till formatet liten och tunn självbiografi, men den gjorde stort intryck på mig.
En bok som fick mig att skratta:
I motsats till boken två steg neråt (Oksanen) passade Graeme Simsions böcker Projekt Rosie och Rosieeffekten perfekt som ljudböcker i bilen! Det var gullig romcom, men charmiga och mycket roliga. Rekommenderar för de där tillfällena när du behöver en ljudbok som tillåter att tankarna vandrar en stund för att sedan komma tillbaka! (Har faktiskt inte skrivit upp Projekt Rosie, så nu är jag osäker på om jag lyssnade på den 2016 eller om jag bara har glömt att anteckna den... hur som helst. Roliga böcker på temat boy meets girl.)
En bok som var värd besväret:
Det här är tragiskt, men jag hittar ingen sådan! Helt enkelt för att det mesta jag läst har varit läsning utan höga trösklar och stort besvär. Latläsning helt enkelt. Eller tröttläsning.
En bok som inte var värd besväret:
Sofi Oksanens När duvorna försvann försökte jag lyssna på som ljudbok i bilen och det gick riktigt uselt. Jag kunde för lite om Estlands historia, brydde mig för lite om de osympatiska karaktärerna, var för okoncentrerad och borde nog ha läst den på ett annat sätt för att ens ha en chans. Till sist började jag snabbspola vissa avsnitt för att komma lite framåt, och det var nog sista spiken i kistan för den stackaren! (Jag lyssnade ändå till slut, för att... ja, varför egentligen?)
En bok som lärde mig något nytt:
Trump och vredens Amerika av Laura och Saska Saarikoski. Väldigt intressant - lärorikt men också lättillgänglig - inte bara om den märkliga personen vi har i Vita huset för tillfället, utan också om amerikansk politik de senaste decennierna. Känns oumbärlig att ha läst för mig som engelsklärare, men kan rekommendera den åt vem som helst som läser en tidning nån gång!
En bok jag inte blir klok på:
Det är alltid oroväckande när jag inte kan hitta någon sådan på min lista. Då har jag spelat för tryggt! Det här året har jag ingen.
En bok jag var fel målgrupp för:
Anette Eggerts Tisteltankar. Jag kan bara inte komma ihåg vad den handlade om. Omöjligt! Det jag minns är att det är en tonårsbok, så kanske hade den landat bättre om jag faktiskt var en tonåring.
En karaktär jag minns:
Rachel i Paula Hawkins The girl on the train. Hon blir vittne till något som kan vara en nyckel i ett mordfall, men eftersom hon är ett hopplöst opålitligt vittne (alkoholiserad med grava minnesluckor, psykiskt instabil och med en historia av att ha trakasserat sitt ex och hans nya fru) tvivlar både hon själv och omgivningen på det hon börjar ana. Deckare/thrillers blir aldrig bättre än när berättaren själv är otillförlitlig! Jag har sett filmen också, och den var inte dålig. Men boken är ett strå vassare!
En karaktär som jag skulle vilja träffa:
På tal om otillförlitliga berättare kommer jag att svara den dementa berättaren Maud i Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Mauds eget svikande minne sätter minst sagt käppar i hjulet, men hon är fast besluten att ta reda på vad som hänt med hennes väninna Elizabeth.
En bok jag vill flytta in i:
Med tanke på hur mycket Harry Potter det varit här i huset måste nog det bli mitt svar. Jag och mina två storbarn skulle gärna om inte flytta in, så åtminstone hälsa på i Hogwarts! Det här året har jag läst Harry Potter and the Cursed Child själv, och så har jag läst de illustrerade versionerna av Harry Potter och de vises sten och Harry Potter och hemligheternas kammare högt för Arvid och Edvin. Arvid fick den illustrerade Harry Potter och fången från Azkaban i julklapp, så nu har vi hunnit några kapitel in på den också. (Arvid har för övrigt plöjt igenom hela serien det här året och verkade lite vilsen ett tag efter att han hade läst den sista...)
En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på:
Ingen, tror jag! Brukar vara bra på att undvika det.
En mening/ ett citat som jag strök under:
Om jag är bra på att låta bli att lämna oavsiktliga spår som glass och solkräm i böcker så är jag tyvärr också dålig på att lämna avsiktliga spår som markerade citat... Har säkert läst rätt mycket som kunde ha streckats under, men det har nog passerat!
En bok jag ser fram emot att läsa:
Jag har fortfarande inte läst Peppe Öhmans Livet och patriarkatet, det ska jag nog göra i år. I övrigt ligger det böcker och dräller så det skulle räcka för hela 2018, men jag garanterar inte att jag kommer mig för att läsa just dem... jag har ju en viss tendens att plocka med mig överdrivet mycket så fort jag sätter foten över tröskeln på ett bibliotek också. Några jag gärna skulle plocka fram snart är Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, Thomas Eriksons Omgiven av idioter och Nicola Yoons Everything Everything.
En bok jag annars bara vill rekommendera:
Sommarön av Eva Frantz. Äkta finlandssvensk pusseldeckare! Vill omgående få tag på hennes senare bok Blå villan.
Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera:
Mera finlandssvenskt i form av Kjell Westös Hägring 38 (just ja, hans Den svavelgula himlen finns också på min vill läsa-lista!). Kan också rekommendera att ta med Jojo Moyes 100 mil om du ska ut på roadtrip. Den är förutsägbar och cheesy, men den passar bra att ha med som underhållande reseläsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar