2017 (del 2)

Vi fortsätter vår throwback till 2017!

April

Äntligen kunde Edvin ha sitt efterlängtade sjuårskalas för kompisarna, nästan en månad efter själva födelsedagen. Vi började på allvar planera Tillsammanslägret som skulle gå av stapeln på Humle i juli och jag träffade för första gången pappas kusin Lisa från Ottawa. Det var kul att se bekanta släktdrag och inse att de kanadensiska släktingarna jag hört talas om faktiskt finns på riktigt! En lastbil mejade ner folk på Drottninggatan i Stockholm, vilket tillsammans med vårens attacker i London och Manchester placerade ett mörkt moln över våren.

Desto roligare var det att fira förlovningskalas för syster Amanda och hennes Mathias! Snön vräkte ner hela april och det var ingen vår alls i luften, men jag tyckte mest det var lustigt. Påsken var förkyld, men annars alldeles utmärkt. Ylva och Anders och deras barn kom från Sverige för att fira påsk med oss, och det gjorde vi grundligt med påskhäxor och mängder av godis.

Jag stack iväg till Helsingfors en helg och förenade nytta med nöje. Det var seminarier om litteraturpedagogik, men också pjäsen Tove på Svenska teatern, konst rakt in i hjärtat på Ateneum och skönt söndagsflanerande tillsammans med Erika innan jag tog tåget hem igen. Sedan avslutade vi april genom att fira valborg med söndagsskolutflykt i virvlande snöyra!

Maj

Det blev maj, och första maj firade vi i Purmo. Vi hälsade bland annat på mommo och moffa. Det tror jag kan ha varit sista gången vi hälsade på medan mommo bodde hemma, men det visste vi förstås inte då.

Jag tog med mig Arvid och Edvin på familjelördag på Wasa teater och såg Aladdin. Dessutom shoppade vi loss på legobutiken PiiPoo, hälsade på vänner och hade överlag en strålande dag, men vi var också till sjukhuset där mommo hade lagts in på grund av en infektion dagen innan.

Matias och jag anlitades som förlovningsfotografer för A&M i en skogskant i Överpurmo. Maj var en karusell av vårfester, utflykter och avslutningar och vid ett tillfälle lyckades jag ta med Edvin till hans musiklekisvårfest en timme för sent, lagom till slutet... inget som inte kunde lösas med ett cafébesök. Morsdagen firade vi med morsdagslunch i Zion i Purmo och Edvin började spela fotboll. Vi gick på orienteringsskola, Arvids klasskväll på brandstationen, gospelkonsert och... en massa annat.

Juni

Juni innebar skolavslutning och SOMMARLOV! Det betydde att Edvin avslutade sitt år på förskolan och Josef avslutade sin tid på småbarnsavdelningen, så lite sentimentalt blev det allt. Jag började lovet med att röja i klassrummet och jobba undan lite, men dessutom blev mommo sjuk igen och den här gången så allvarligt att vi var osäkra på om hon skulle klara det. Det gjorde hon, men efter den gången på sjukhus har hon inte längre varit i tillräckligt bra skick för att kunna bo hemma ens i intervaller, utan bor numera på Purmohemmet. Arvid och Edvin inledde sin sommar med ett efterlängtat barnläger på Humle - det första för Edvin!

Vi åkte iväg på bilsemester till Sverige: Stockholm-Kolmården-Jönköping-Tom Tits i Södertälje. Det var intensivt men roligt! Mina favoriter på resan var att hälsa på våra vänner i Jönköping för första gången, se elefanter och få en glimt av sommar-Stockholm.

Jag provade ut och beställde nya glasögon, vilket kändes ganska revolutionerande efter elva år med mina gamla glasögon, de första och enda jag någonsin haft... Planeringen av Tillsammanslägret fortsatte och jag tog nya tag med träningen igen. Arvid fyllde tio år och därmed kunde vi också fira tio år som föräldrar! Vi börjar känna oss ganska vana vid det här laget.

Presidentval. Imorgon. Kör!

Jaha, snabbfotad som man är sitter jag som bäst och funderar över vem jag ska rösta på imorgon. En magkänsla har jag väl haft rätt länge, men att verkligen läsa in mig och bestämma har jag lämnat till "senare". Senare är kanske nu, ifall jag tänkt gå och rösta imorgon... Tänker att jag ännu borde ta mig tid att se lite av Yles svenska valdebatt som sändes häromdagen, men vi får se. Rätt mycket har jag ändå hört om den via tidningar och radio, och så, hrm, lockar det kanske liiite mer att se ett avsnitt av The Handmaid's Tale.

Nu har jag i alla fall läst runt lite och äntligen fyllt i Yles valkompass. Några tankar:

1. Det är påfallande få frågor Laura Huhtasaari (för icke insatta: populistpartiet Sannfinländarnas kandidat) har lyckats motivera. Det känns lite som att hon suttit och gissat utan att egentligen kunna grunda sig på något resonemang. Aldrig att jag skulle rösta på en presidentkandidat som inte ids/kan/vill motivera sina svar, även om hennes åsikter skulle sammanfalla med mina. Tur att de sammanfaller ytterst lite med mina åsikter, så inget dilemma där.

2. Många av kandidaterna svarar hemskt lika och ligger väldigt nära varandra när valkompassen jämför hur väl deras svar överensstämmer med mina. Betyder det att de (nästan) alla är väldigt mainstream, eller är det så att de flesta helt enkelt är ganska sansade människor med åsikter som inte sticker ut åt något håll? Överlag är det rätt många av kandidaterna jag skulle kunna acceptera som president. Inte alla dock. Inte alla!

3. Allt det här med att Sauli Niinistö sitter så säkert att det knappast blir en andra omgång och att folk kanske inte ens ids gå och rösta. Är det verkligen så? Vad är det som gör att han sitter så stadigt? Kommer valdeltagandet att bli lågt eller kommer folk att ta sig i kragen och rösta ändå? Jag tycker det ska bli hemskt intressant att se. Niinistö har inte på något sätt misskött sig och han verkar kunnig och kompetent när det gäller utrikespolitik, men samtidigt tycker jag han har varit rätt så anonym när det gäller värdefrågor. Eller så är det jag som missförstått och förväntar mig ett ledarskap presidenten inte ska ha i Finland idag. Kanske.

Intressant ska det i alla fall bli imorgon kväll. Och - kom ihåg att rösta!

Yles valkompass

2017 (del 1)

När man minst anar det - en riktigt klassisk årsöversikt á la 2017! Det här var riktigt mysigt att fixa med sådär en trött fredagseftermiddag när man kommit hem från jobbet och varken orkar ta itu med kaoset som kallas vårt hem eller jobbet som bara låtsades ta slut efter sista lektionen. Voilá: Årets tre första månader 2017!

Januari

Vi inledde starkt med årets första resa och hälsade på i Norrfjärden några dagar över trettondagshelgen tillsammans med svärfar Ingemar. Det blev fina dagar som avslutade jullovet för den gången! Sverigekusinerna hade en riktigt dålig vinter när det gäller sjukdagar och vi hade ju bl.a. ägnat oss åt feber tidigare under jullovet, men just de dagarna var alla friska och glada och vi kunde suga det sista årets julmys. Det var bister men vacker januariköld och vi lekte på Nimby's i Piteå, gick på loppis och startade traditionen med julklappsleken. 

Väl hemkomna hämtade vi vår efterlängtade nya familjemedlem - Tooticki, som dittills hade bott i ett föuskontor inte långt härifrån. Det var mycket krut i henne genast från början, så det var tur att barnen gärna hjälpte till att förbruka lite av hennes överskottsenergi!

I postlådan trillade det in en elevanmälan inför skolan för Edvin. Ute var det snölöst och glashalt; vi skidade inte men skrinnade desto mer. Arvid gick på simskola, äventyrsjumppa och konstskola, Edvin gick på musiklekis. Vi hälsade på vänner i Kvevlax och lät mest vardagen ånga på som den brukar i januari.

Februari

Även i februari ångade vardagen på som den brukar i februari. Det var jobb, skola, dagis och hobbyer - och däremellan tv-kvällar, eld i spisen, popcorn i mikron och en och annan bok. Vi åt älgstek nästan varje söndag och Arvid blev allt duktigare i vattnet på simskolan och så gick vi både på dansteater och barnboksutställning. Jag hade lyckats misslyckas med min planering på jobbet så att det var väldigt intensivt under ett par veckor i februari. Lagom till sportlovet kom det äntligen lite mer SNÖ... men då hade vi redan börjat packa för sydligare breddgrader. 

Ja! Vi skulle ju faktiskt sticka till Spanien över sportlov, närmare bestämt Villajoyosa lite norr om Alicante. Där hyrde vi en lägenhet och levde livets goda dagar i en dryg vecka. Vi besökte chokladfabrik, gick på promenader längs med Medelhavet och njöt av vad vi ansåg vara behagligt försommarväder. Nu slår det mig att jag fortfarande (!) inte har bloggat om resans sista dagar, det kanske får bli lagom uppvärmning inför denna vinters sportlovsresa..!

Mars

Edvin fyllde sju år under resan och firade med att köra go-cart på taket till ett shoppingcenter utanför Benidorm. Vi begapade Castell de Santa Bárbara i Alicante och hyrde bil en dag och körde runt uppe i de undersköna bergen som blommade i vitt och rosa. 

Här hemma slet våra kattvakter sitt hår på grund av vår sjövilda kattunge. En dag kom Amanda och Mathias hem till sönderklösta tapeter i det relativt nytapetserade vardagsrummet... stackars Amanda som inte ens gillar katter... Fullständigt kaotiskt kan de ändå inte ha haft det, för de förlovade sig i vårt kök lördagen 4.3, på Edvins födelsedag!

Sedan kom vi hem och vårvintervardagen fortsatte. Matias och jag hade förlovningsdag och insåg att det var femton år sedan vi förlovade oss. Vi firade med en tulpanbukett. Vi hann ha släktkalas för Edvin och jag var på skolans friluftsdag till Vuokatti och återupptäckte hur roligt det kan vara med slalom. Sen fick vi ett magafar som tog oss alla i tur och ordning, så Edvins kompiskalas fick skjutas upp rätt länge... Edvin och jag var på utflykt till Fäboda och det började bli vår i luften!

To be continued, det här var kul!

Kalla mig Trollöra

De där vinterbacillerna jag nojade över i föregående inlägg? Ja, nu har de fällt en man - Arvid har haft feber och hunnit vara hemma tillräckligt länge (två dagar) för att bli totalt uttråkad. Tur för alla att han verkar vara i skolskick tills imorgon! Men det är lugnt, en hel vecka kvar till bröllopet... nu hoppas vi bara att det inte tar hela varvet runt familjen, för då kan det vara lite knappt med en vecka!

Medan vi väntar och ser hur det går med den saken kan vi alltid begrunda mina öron ett tag. Det började för nästan en vecka sedan med en irriterad fläck först på mitt ena öra, sedan det andra. Det spred sig småningom till hela (!) öronen, som nu är röda, torra, knottriga, svullna (!) och kliiga. Yikes! Det skulle vara komiskt hur fula de är om det inte kändes lite för obehagligt för att skratta. Inte nog med det, nu har jag dessutom utslag i nacken och framför öronen också. Var ska detta sluta?

Jag hoppas att det inte är någon galen barnsjukdom utan satsar istället på att det är en allergisk reaktion som lägger sig så småningom. Lite misstänker jag på en gammal flaska blonderande schampoo som jag hittade när jag städade badrumslådorna i slutet av jullovet. Det luktade skunk, men jag tänkte att det är lika bra att använda upp det... eventuellt inte ett av mina bättre val i livet. Nåja, schampoot är kastat, antihistamin och kortisonsalva inhandlade och snart ska jag väl ha normala örsnibbar igen. Men lite sörjer jag att morgondagens frissatid måste skjutas upp, för jag vågar inte låta någon hårfärg komma i närheten av den här skruttiga huden på ett tag...

(Försökte ta bildbevis av min rödprickiga nacke men lyckades bara sikta på min hästsvans... skills.)

So much beauty in the world, än en gång

Dagar som den här kan jag verkligen inte låta bli att tycka om vintern. Visst, snö kan ju vara lite blöt och kall och opraktisk. Men framför allt så oerhört vacker! Vissa år har jag fått en känsla av att våra vintrar för alltid kommer att vara gråslaskiga och halkiga, men den här vintern har lyst upp statistiken med fluffig pudersnö och snötyngda, vykortsvackra träd. TACK för den!

Idag har vi haft en skön (nästan) heldag på Stennabba, lugn och behaglig. Amanda bakade semlor och cheesecakes till bröllopet på löpande band och pappa bjöd på tårta som han hade testbakat till tårtbuffén. Den var inte illa alls. Och den påminde mig om att vi också har lovat att bidra med en tårta - vi som hade tänkt använda det som ursäkt för att testbaka tårtor hela januari! Får nog sätta igång nu... Ser väldigt mycket fram emot vinterbröllop om två veckor!

(Och är bara en liten aning nojig för alla vinterbaciller som flyger runt och bara väntar på att sätta käppar i hjulen...)

Dessutom hade vi tagit med skidor till barnen och kameran till mig, så vi höll oss ute och tankade lite sol en stund, trots -16 grader... Annars har vi suttit med ögonen klistrade på konståknings-EM tre kvällar i sträck och tänker att vi kanske skulle försöka komma oss iväg till skolans rink imorgon. Det gäller att passa på i helgen när man annars sällan hinner hem i dagsljus för tillfället!

Ögonblick att spara

Josef sover nästan alltid mellan oss mot slutet av natten. Det brukar för det mesta vara riktigt mysigt. Han bökar inte runt lika mycket som sina storebröder och brukar ofta slänga en mjuk liten arm runt min arm och borra in näsan mot min axel. Det är ren lycka.

Häromdagen vaknade jag istället av att någon slet och drog i mitt huvud. Josef. Jag lyfte bestämt bort hans arm, men han var genast tillbaka och drog hårdhänt i mitt huvud och min hals. Det upprepades flera gånger och hans ansiktsuttryck (i sömnen!) blev mer och mer irriterat, tills han väste (fortfarande i sömnen) "jag vill ha EN TILL!". Haha! Är oerhört nyfiken på vad han drömde just då och vad han egentligen tänkte att mitt huvud var!

(Annat roligt av Josef: Läxar upp mig väldigt stöddigt när jag kallar tigrar för tigrar. Det är faktiskt "jejon"! Och han älskar fortfarande finkläder och går motvilligt och mycket sällan med på att ha mjukisbyxor. Riktiga fickabyxor ska det vara - och helst finskjorta till, även om han kan sträcka sig till att ha vanliga tröjor till vardags.)

Nedräkning för jullovet

Det är med blandade känslor jag räknar ner timmarna till måndag morgon 8.30 när vårterminen drar igång igen. Å ena sidan har vi haft ett långt och skönt jullov och jag VET att det inte alls är dåligt att återvända till ett jobb man trivs med. Å andra sidan... är det ju ännu skönare att vara ledig. Jag köpte världens skönaste pyjamasbyxor häromdagen och har inte alls hunnit gå omkring i dem tillräckligt länge ännu, känner jag!

Januaridelen av jullovet var precis lika skön som decemberdelen. Visserligen blev familjen (mest Josef) mer eller mindre förkyld på slutet, men inte värre än att vi njöt av våra lediga dagar ändå - och jag är så glad att vi fick ett nästan helt friskt jullov! Vi har projekt hallförvaring på gång (looking good!), jag har varit till simhallen med Edvin och så har vi hunnit inleda skridskosäsongen på skolans is. 

I torsdags började faktiskt A&E vårterminen, men när de hade avslutat sin korta skoldag stack vi iväg till Vasa, en av jullovets höjdpunkter! Josef var febrig och väldigt kraxig just den dagen, så Matias stannade hemma med honom och vi blev bara tre i bilen. Som vanligt var det oerhört roligt att hitta på något tillsammans med mina storbarn, även om det inte var riktigt det vi hade planerat på förhand den här gången. 

Vi pausade vid stenparken i Oravais, spanade lite i affärer (barnen fick spendera sina jultidningspengar på lego) och åt bullar på konditori, men dagens viktigaste var att vi skulle hälsa på Amanda och Mathias som precis har flyttat in i sin lägenhet i Vasa. De hade tagit de sista sakerna till lägenheten kvällen innan, men man kunde ha trott att de bott där i flera månader redan. Är så imponerad av hur hemtrevligt de fixat så här snabbt! Vi fick till och med vara med om den historiska första riktiga måltiden i lägenheten - tacos förstås! Mycket hedrad. Dessutom satt vi och fixade med bordsplacering till bröllopet och det blev så roligt att jag höll på att glömma att mina barn faktiskt hade skola morgonen därpå... Lite sent blev det, men det var det värt!

(Edvin hittade drakjackan på bilden och glittrade så lyckligt att jag inte kunde låta bli att köpa den åt honom. Har aldrig sett honom så glad för ett klädesplagg förut!)

Jag avslutade dessutom lovet med en riktig konfettismällkaramell! Men det inlägget tar jag en annan dag.

Q & A a day

Ibland blir vi lite tråkiga med julklappar efter alla de här åren, min man och jag. Men i år tycker jag faktiskt vi lyckades riktigt bra båda två! En av julklapparna jag fick stod jag och tummade på i butiken vid Fotografiska museet i höstas, men jag lät bli att köpa. Istället låg den och väntade i julklappssäcken! Det är en liten bok som heter Q & A a day och är en lite annorlunda femårskalender.

Jag har redan en tioårskalender där jag (ganska sporadiskt tyvärr) skriver in smått och stort som händer, men den här boken ställer specifika frågor för varje dag. Årets första dag kommer jag nu fem år framöver att få svara på frågan "What is your mission?". Den var stor. Sedan finns det också mindre frågor - tack och lov - så de följande fem åren kommer jag att svara på frågan "What is the last fruit you ate?" 5 juni. De år jag minns det i alla fall. Så kul! Glömde bort den nu i starten, men nu ska jag sätta mig och svara på årets tre första frågor.

What is your mission? Can people change? What are you reading right now?

Läsåret 2017

Den här läslistan brukar jag tycka om att fylla i! Innan jag plockar fram min läsdagbok har jag en känsla av att jag har läst mindre än jag brukar under 2017, och då brukar jag inte annars heller kunna visa upp någon imponerande statistik för att ändå vara en person som tycker så mycket om att läsa som jag gör.

*plockar fram, läser, räknar*

Under 2017 har jag antecknat 44 böcker. Det är inte mycket, men trots allt bara två färre än 2016. Speciellt på hösten har det gått trögt - jag har helt enkelt varit för stressad för att försjunka i en bok. Det är inte så att jag inte skulle ha lyckats hitta någon tid för läsning, men jag har också varit för uppvarvad för att hitta läsro och inspiration. Inför 2018 önskar jag mig mer lästid och framför allt ett större lugn!

Av författarna har 32 varit kvinnor och 14 män. (Två av böckerna var skrivna av en kvinna + en man.) Det är ungefär samma förhållande som ifjol. Nästan alla har varit på svenska - bara tre har jag läst på engelska, som är det enda främmande språket som ryms in på listan. Det var dagens största överraskning, med tanke på hur mycket engelska jag annars marinerar mig i på grund av jobbet! Ännu ett mål och en förhoppning inför 2018: Mer skönlitteratur på andra språk än svenska, åtminstone mer på engelska! Mest är det skönlitteratur, med några få undantag från fackhyllan. Just det är ingen överraskning, utan precis som det brukar vara.

En bok jag inte kunde släppa: 
Malin  Persson Giolitos Störst av allt. Jag skrev redan att jag har haft svårt att hitta läsro under hösten, men den här fastnade jag i direkt. Jag hade dragit mig för att läsa den eftersom ämnet (en skolskjutning) var något jag helst ville hålla mig på tryggt avstånd från. Men när jag väl tog tag i den kunde jag rätt snabbt konstatera att det var höstens bästa läsupplevelse. Personbeskrivningen var ruskigt skicklig och läsaren fick hela tiden ompröva vad hen (jag) visste om händelserna och karaktärerna. Rekommenderar!

En bok som fick mig att gråta:
Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky. Ända sedan lågstadiet har jag slukat böcker om förintelsen, och ända sedan det gick upp för mig hur icke-fiktiv den biten av Europas historia verkligen är har den typen av böcker gått rakt in under huden på mig. Det här är en till formatet liten och tunn självbiografi, men den gjorde stort intryck på mig.
 
En bok som fick mig att skratta: 
I motsats till boken två steg neråt (Oksanen) passade Graeme Simsions böcker Projekt Rosie och Rosieeffekten perfekt som ljudböcker i bilen! Det var gullig romcom, men charmiga och mycket  roliga. Rekommenderar för de där tillfällena när du behöver en ljudbok som tillåter att tankarna vandrar en stund för att sedan komma tillbaka! (Har faktiskt inte skrivit upp Projekt Rosie, så nu är jag osäker på om jag lyssnade på den 2016 eller om jag bara har glömt att anteckna den... hur som helst. Roliga böcker på temat boy meets girl.)

En bok som var värd besväret:
Det här är tragiskt, men jag hittar ingen sådan! Helt enkelt för att det mesta jag läst har varit läsning utan höga trösklar och stort besvär. Latläsning helt enkelt. Eller tröttläsning. 

En bok som inte var värd besväret:
Sofi Oksanens När duvorna försvann försökte jag lyssna på som ljudbok i bilen och det gick riktigt uselt. Jag kunde för lite om Estlands historia, brydde mig för lite om de osympatiska karaktärerna, var för okoncentrerad och borde nog ha läst den på ett annat sätt för att ens ha en chans. Till sist började jag snabbspola vissa avsnitt för att komma lite framåt, och det var nog sista spiken i kistan för den stackaren! (Jag lyssnade ändå till slut, för att... ja, varför egentligen?)
 
En bok som lärde mig något nytt:
Trump och vredens Amerika av Laura och Saska Saarikoski. Väldigt intressant - lärorikt men också lättillgänglig -  inte bara om den märkliga personen vi har i Vita huset för tillfället, utan också om amerikansk politik de senaste decennierna. Känns oumbärlig att ha läst för mig som engelsklärare, men kan rekommendera den åt vem som helst som läser en tidning nån gång!

En bok jag inte blir klok på:
Det är alltid oroväckande när jag inte kan hitta någon sådan på min lista. Då har jag spelat för tryggt! Det här året har jag ingen.

 
En bok jag var fel målgrupp för: 
Anette Eggerts Tisteltankar. Jag kan bara inte komma ihåg vad den handlade om. Omöjligt! Det jag minns är att det är en tonårsbok, så kanske hade den landat bättre om jag faktiskt var en tonåring.

En karaktär jag minns:
Rachel i Paula Hawkins The girl on the train. Hon blir vittne till något som kan vara en nyckel i ett mordfall, men eftersom hon är ett hopplöst opålitligt vittne (alkoholiserad med grava minnesluckor, psykiskt instabil och med en historia av att ha trakasserat sitt ex och hans nya fru) tvivlar både hon själv och omgivningen på det hon börjar ana. Deckare/thrillers blir aldrig bättre än när berättaren själv är otillförlitlig! Jag har sett filmen också, och den var inte dålig. Men boken är ett strå vassare!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
På tal om otillförlitliga berättare kommer jag att svara den dementa berättaren Maud i Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Mauds eget svikande minne sätter minst sagt käppar i hjulet, men hon är fast besluten att ta reda på vad som hänt med hennes väninna Elizabeth.

En bok jag vill flytta in i:
Med tanke på hur mycket Harry Potter det varit här i huset måste nog det bli mitt svar. Jag och mina två storbarn skulle gärna om inte flytta in, så åtminstone hälsa på i Hogwarts! Det här året har jag läst Harry Potter and the Cursed Child själv, och så har jag läst de illustrerade versionerna av Harry Potter och de vises sten och Harry Potter och hemligheternas kammare högt för Arvid och Edvin. Arvid fick den illustrerade Harry Potter och fången från Azkaban i julklapp, så nu har vi hunnit några kapitel in på den också. (Arvid har för övrigt plöjt igenom hela serien det här året och verkade lite vilsen ett tag efter att han hade läst den sista...)

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 
Ingen, tror jag! Brukar vara bra på att undvika det.

En mening/ ett citat som jag strök under:
Om jag är bra på att låta bli att lämna oavsiktliga spår som glass och solkräm i böcker så är jag tyvärr också dålig på att lämna avsiktliga spår som markerade citat... Har säkert läst rätt mycket som kunde ha streckats under, men det har nog passerat!

En bok jag ser fram emot att läsa:
Jag har fortfarande inte läst Peppe Öhmans Livet och patriarkatet, det ska jag nog göra i år. I övrigt ligger det böcker och dräller så det skulle räcka för hela 2018, men jag garanterar inte att jag kommer mig för att läsa just dem... jag har ju en viss tendens att plocka med mig överdrivet mycket så fort jag sätter foten över tröskeln på ett bibliotek också. Några jag gärna skulle plocka fram snart är Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, Thomas Eriksons Omgiven av idioter och Nicola Yoons Everything Everything.  

En bok jag annars bara vill rekommendera:
Sommarön av Eva Frantz. Äkta finlandssvensk pusseldeckare! Vill omgående få tag på hennes senare bok Blå villan.

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: 
Mera finlandssvenskt i form av Kjell Westös Hägring 38 (just ja, hans Den svavelgula himlen finns också på min vill läsa-lista!). Kan också rekommendera att ta med Jojo Moyes 100 mil om du ska ut på roadtrip. Den är förutsägbar och cheesy, men den passar bra att ha med som underhållande reseläsning!

Sevendays nyårslista

Helt plötsligt är jag så på gång med bloggen igen! Inte för att det är någon överraskning - ju mer stressad jag är, desto ödsligare blir det här på bloggen. Att det trillar in inlägg på löpande band nu är ett säkert tecken på att julledigheten har gjort sin grej! Jag har tänkt nyårsblogga både med boklistan från ifjol och med en good old-fashioned årsöversikt, men för tillfället nöjer jag mig med Sevendays nyårslista.

(Är årsöversikter passé förresten? De verkar inte vara lika vanliga som för några år sedan... Själv har jag inte gjort någon på kanske två år nu, så jag överväger att plocka ihop retroaktiva översikter, mest för min egen skull. Hm. Jag börjar med 2017 och ser var jag landar!)

• Mitt 2017 har varit:

Riktigt bra, tack! Som alla andra år har det varit en salig blandning av stort och smått, glädje och oro, men i stort sett har det varit ett bra år. Barnen har växt och mår bra, katastroferna har uteblivit och det mesta har rullat på i en vardags som vi trivs med. Visst har det rullat lite väl snabbt emellanåt, men vi fixade det ändå.

• Tre saker jag lyckades med:

1) Jag lyckades komma igång med träningen i somras. Sen kom jag i och för sig totalt av mig när höstterminen började, men jag lyckades i alla fall med starten och det är ju hoppfullt inför framtida nya försök...
2) Jag testade nya idéer på löpande band på jobbet. Vissa var utmärkta, andra lite mindre utmärkta, men jag har åtminstone inte stelnat i några former.
3) Jag och mina planeringskompisar genomförde ett lyckat familjeläger på Humle. Det är jag så glad över att vi rodde i land. Tillsammans!

• Ett datum jag kommer att minnas:

Inga barn har fötts i min omedelbara närhet, så inget självskrivet datum att lägga på minnet där. Men syster Amanda och hennes Mathias förlovade sig på Edvins födelsedag 4.3, så det datumet kommer nog att sitta!

• Det här gjorde jag som jag aldrig gjort förut:

Jag åkte på sportlovsresa till Spanien. (Succé!)
Jag stack iväg på kompisresa till Umeå. (Första gången av många, hoppas jag!)
Jag har passerat milstolpen "tio år som förälder". (Wow. Wow!)
Jag började jobba i barack. (Helt ok!)

• Länder jag besökte 2017:

Spanien i februari/mars och Sverige i januari, juni, juli, augusti och oktober. (Ojdå, som jag har fälats till Sverige i år! Har nog inte insett hur många gånger det blivit... Och det var faktiskt fem olika resor till fem olika platser.)

Och Norge, om vi räknar en mycket (!) snabb snabbvisit över norska gränsen från Arjeplog.

• Jag firade nyår så här:

Se föregående inlägg! Lugnt och skönt: grillade marshmallows, satt och läste framför brasan, lekte med sprakastickor och marshaller. Precis det nyårsfirande vi ville ha i år!

• Det här är mina förväntningar för 2018:

Jag hoppas på ett år med ett lite lugnare tempo, med mer utrymme för onödiga men trevliga småsaker. Jag hoppas på att få åka på bokmässan i Göteborg och jag hoppas på att kunna dra igång en grej på jobbet. Jag hoppas barnen och alla andra omkring mig ska få fortsätta utvecklas, må bra och ha roligt. Jag hoppas på en värld med lite mer respekt och medmänsklighet. Och fred på jorden. Tack.

(Jag har inga förväntningar på året. Men jag har många förhoppningar.)

Det här vill jag säga till mig själv inför det nya året:

Ta det lugnt. Allt behöver inte hända på en gång. Och när du bryr dig för mycket om vad folk tycker, ta en tupplur. Du är antagligen bara trött.