Vilsamt nytt år!

Så här med några timmar kvar av 2017 sitter jag här och känner mig mer avslappnad än på länge. Periodvis har året varit stressigt och slitsamt, men vi har verkligen fått avsluta det på skönast möjliga sätt! I ett tidigare inlägg skrev jag att vi hade bestämt oss för en lat tredjedag jul efter den intensiva julhelgen. Vi fortsatte visst resten av året i den stilen av bara farten och det var precis vad vi behövde! Visserligen har vi haft mellandagsbesök (från Malmö - därav chokladen!), vi har gått på bio och vi har varit barnvakter en kväll, men det har inte varit mer än att mellandagarna ändå har känts som en oavbruten vilopaus.

Nyårsaftonen kommer vi att fira i samma anda - vi kommer att hålla oss hemma, bara vi. Vi har utrustat oss med sprakastickor och julgodis och våra planer är att demolera pepparkakshuset, äta tacos och elda i spisen. Det ser jag fram emot, så mycket mer lockande just nu än all världens glitter!

Efter nyåret har vi kommit överens om att göra lite nytta, men fram till nyåret tummade vi på att bara ta det lugnt. (Vi har alltså världens lyxigaste jullov: A&E börjar visserligen skolan redan 4.1, men vi andra är lediga ända till 8.1!) Det märks att det var precis vad hela familjen behövde, för även om det fortfarande uppstår syskonbråk då och då är det på en helt annan nivå än det var i början av jullovet - både jag och resten av familjen har nog blivit bra mycket snällare av en veckas vila framför julgranen!

Och eftersom det är nyårsafton skulle jag gärna slänga in ett par nyårslöften eller fina ambitioner, men jag låter bli. Det närmaste ett nyårslöfte jag går får vara att försöka ordna lite mera vila för oss nästa år! Eller kanske styra upp vardagen så att vi inte är i lika desperat behov av vila när ledigheterna kommer på. Det hoppas vi på inför 2018!

Nytta och nöje i Sthlm

Nu har jag äntligen kommit mig för att föra över mina foton från telefonen till datorn, vilket betyder att jag sent omsider kan skriva mitt sista blogginlägg från Stockholmsresan i oktober. Vi skulle ju kombinera nytta med nöje, men hittills har jag bara skrivit om nöjet... Nu har vi kommit till måndagen och nyttan - som i och för sig också var rolig. På måndagen och tisdagen var det Skolforum, som jag visserligen hade varit på förra året också, men jag tyckte det var värt en repris. Jag gick båda dagarna, men Matias nöjde sig med måndagen, varpå han flög hem för att ta hand om våra barn. 

Precis som ifjol var det en riktigt givande mässa. Även om jag märkte att det var en del föreläsningar som gick igen från ifjol fanns det så många alternativ att jag inte hade några problem att välja nytt i år. Utställarna var för all del också i stort sett de samma som ifjol, men eftersom jag ändå inte jobbar i Sverige var det ändå mest tidsfördriv mellan föreläsningarna, som var det jag fick den största behållningen av. Jo förresten, en stor skillnad fanns det bland utställarna - massagestolar! Överallt! Ifjol tror jag det fanns ett företag som visade upp massagestolar och ett eller två som hade massagedynor. I år fanns de överallt! Inte mig emot, jag gled runt och tog en avslappnande massagepaus med jämna mellanrum. Faktum är att jag också köpte en massagedyna med mig hem, men det var definitivt inte något spontanköp, för jag hade ångrat mig ända sedan ifjol att jag inte slog till då... och den har varit i flitig användning!

Jag hade prickat in en del ämnesdidaktiska föreläsningar om just språkundervisning, men jag tyckte nästan jag fick mer ut av de föreläsningar som var lite mer allmänna. Just nu får jag så mycket input och så många nya förslag på metoder jag kan testa på mina lektioner att jag inte behöver mer sådant - däremot var det roligt att lyssna på en del andra föreläsare. De två jag kommer ihåg bäst var författaren (och läraren + grammatiknörden) Sara Lövestam som berättade om sin nya bok om grammatik (!) och Mona Liljedahl, som är expert på särbegåvade elever. Båda två brann verkligen för sitt ämne, kunde massor och hade en förmåga att dra med sig lyssnarna. Sånt gillar jag!

Så småningom kom eftermiddagen och Matias drog sig mot Arlanda, medan jag fortsatte att ta ut det sista av mässan. När jag hoppade på pendeltåget insåg jag att jag i stort sett hade hoppat över lunchen  (samt ersatt den med plockgodis på mässan) och började känna att världen gungade lite, så jag letade illa kvickt upp en Taco Bar vid Söderhallarna. Kan ha varit den godaste nacho de luxe jag någonsin ätit. Kan ha något att göra med den skippade lunchen. Haha!

Kulturtant på egen hand i Stockholm måste förstås gå på en fotoutställning i Kulturhuset. Vet inte om den går ännu, men om den gör det kan jag absolut rekommendera Lee Miller - Krig och mode. En så fascinerande kombination av krig, mode, samhälle och fotokonst! (Och förresten, den visas ända till 4.3.2018 ser jag nu när jag lägger in länken!)

Det känns som att jag hängde en del i Kulturhuset den här gången - började ju med Stockholmsrummet, fortsatte att gå på Billy Elliott på Stadsteatern och avslutade med Lee Miller och en sväng in på biblioteket. Gillar verkligen den byggnaden! Tycker det är ett genidrag att fylla ett hus med konst och kultur och göra det till ett vardagsrum för alla - på Sveriges mest centrala läge! I like. 

Att ännu ha en dag kvar för mig själv i Stockholm kändes så oerhört välgörande! Tror det var precis det här avbrottet i vardagen jag behövde för att orka fram till jullovet. Nästa dag fortsatte jag att utforska Skolforum och tyckte nog jag var i stort sett klar när det var dags att bege mig. Måste bara avsluta med ett Stockholmstips (och en påminnelse till mig själv en annan gång)! Har man ett SL-kort går det nämligen väldigt smidigt att ta sig till Arlanda utan extra kostnad. Jag har hört om det förut, men aldrig testat. Dagen innan hade Matias vänligt nog trampat upp stigen och konstaterat hur enkelt det var, så jag kopierade bara honom rakt av... 

1) Ta pendeltåget till Märsta (det gick direkt från Älvsjö, där Skolforum var, men det går förstås att stiga på vid Centralen också).

2) Byt till buss mot Arlanda i Märsta.

3) Framme! Se bara till att du vet vilken terminal du ska till. För mig tog det ca en timme från Älvsjö, men det är nog bra att kolla detaljerna i SL:s reseplanerare. 

Och sist men inte minst måste jag bara slänga in en sista rekommendation. I delibutiken som hörde ihop med hotellet sålde de bubbies, som bara behövde testas. Och testas igen. Och igen. Ja, ni förstår. Minst en ny smak varje kväll! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av Vår tid är nu.

Julklappslekar

Nu är ju julen över, men för kommande jular - eller den som vill fira lite mera - tänkte jag skriva ner två eminenta julklappslekar som Ylva har importerat direkt från Norrland. Den första leken lekte vi första gången ifjol istället för att ge julklappar till de vuxna i sällskapet, och det tyckte vi var en sådan succé att vi fortsatte i år. Den andra är betydligt snabbare och enklare, funkar bra som juligt tidsfördriv i väntan på tomten. Eller maten. Eller för att avleda rastlösa jullovslediga barn!

Stora julklappsleken
1. Alla som deltar förbereder sig genom att köpa tre julklappar för totalt 10 euro. De tio eurona kan fördelas jämnt eller ojämnt - det gör inget att vissa julklappar är bättre än de andra, det blir nästan roligare så! Jag har också läst om en variant där deltagarna måste hitta alla tre julklappar hemma alternativt på loppis, och det är ju också en fin och lite mer miljövänlig version. Vi körde dock den helt vanliga köpesvarianten. Det enda som behövs utöver julklapparna är två vanliga tärningar.
2. Första rundan: Deltagarna slår i tur och ordning med tärningarna. Den som får en etta eller en sexa får ta ett paket ur julklappshögen. Den som får en dubbel-etta eller en dubbel-sexa får ta två paket. Första rundan är slut när klapparna är utdelade.
3. Öppna julklapparna och ta en runda där alla visar upp vad man fått.
4. Andra rundan: Ställ en timer på t.ex. 20 minuter och lägg undan den så ingen ser hur mycket tid det är kvar.
5. Fortsätt kasta med tärningarna enligt samma princip: Den som får en etta eller sexa får knycka en julklapp (av valfri motspelare) och den som får en dubbel-etta eller dubbel-sexa får ta två stycken. Det är här spelet blir riktigt kul, för även de mest sansade deltagare roffar åt sig utan skam i kroppen efter en stund! Det kan också vända väldigt snabbt så att den som haft en hel hög med julklappar plötsligt sitter där med ett litet paket knäckebröd.
6. När tiden är ute tar spelet slut och alla får behålla de julklappar de har just då.
7. Om någon deltagare är helt utan paket får hen välja att knycka vilket paket som helst av vilken medspelare som helst. Ingen blir alltså helt utan.

Lilla julklappsleken
1. Det behövs en tomteluva, två grytvantar (eller andra stora handskar) och en välpaketerad julklapp. Den får gärna vara paketerad i flera lager papper, lådor och med snören - annars tar spelet slut väldigt snabbt! Innehållet kan förstås varieras beroende på deltagarna, men eftersom vi spelade det här med barnen hade vi en förpackning med chokladjulkulor som räckte till alla.
2. Den som börjar lägger tomteluvan på huvudet och grytvantarna på tassarna och försöker öppna paketet.
3. Under tiden kastar näste person i tur tärningarna. När hen får samma antal prickar på båda tärningarna går turen vidare till den personen, som snabbt ska sätta luvan på huvudet, grytvantarna på händerna och fortsätta att öppna paketet.
4. Den som lyckas komma fram till innehållet under sin tur vinner! Här gjorde vi så att vinnaren vann äran att bjuda resten av sällskapet på chokladbollarna, men har man lite äldre deltagare går det förstås att bestämma att the winner takes it all...

Jullistan 2017

Efter en fin och aktiv julhelg passar det kanske bra att summera den med en lista? Det har varit roliga och mysiga dagar - och samtidigt så intensiva att vi bestämde oss för att införa tredjedag jul hemma hos oss. Tredjedag jul infaller 27.12 och firas med minsta möjliga insats, gärna i myskläder, utan klockslag att passa och med rester på matbordet. Vi behövde verkligen chilla lite i vårt eget hem och med bara vår lilla familj, så det har vi gjort. Bra drag, jag tror vi gör det till en tradition! Imorgon kan vi överväga att börja göra någon nytta igen. OM vi har lust - annars låter vi bli! Ha! Som jag kan älska att vara ledig... 

Jag plockade Sevendays lista från förra veckan och modifierade lite...



I år har jag firat jul med: 

Nästan alla, känns det som! Matias bror med familj kom till Finland över julhelgen, så vi har firat med båda våra familjer. (Eventuellt därför julhelgen har känts ännu lite mer intensiv än vanligt...) Här har vi varit tio personer samlade och på Stennabba tjugo personer - och dessutom bjöd min moffa på julkalas med huset fullt på juldagen! Jag hälsade också på min mommo på Purmohemmet där hon numera bor på heltid, och så har vi hälsat på Matias moster där hon bor. Skulle jag bara få ett ord att beskriver julen 2017 med skulle det bli "människor"!

Det här fanns på julbordet:

Allt det vanliga fanns på julbordet, men det ovanliga var att bordet stod i vårt eget vardagsrum. För första gången någonsin dukade vi upp jullunchen här hemma och bjöd in svärfar, Ylva, Anders och barnen. Det kändes fint att en av de viktigaste jultraditionerna var hemma hos oss - och maten var god! Matias hade griljerat skinka, Ylva hade lagat årets godaste älgköttbullar och själv stod jag för ris á la Malta. När svärfar föreslog att vi skulle äta glass till efterrätt förvånade jag till och med mig själv med att bli helt förfärad och omedelbart paxa ris á la Malta-tillagningen. Tydligen är efterrätten på julafton något jag helst inte kompromissar med!

På juldagen åt vi på Stennabba, och då blev det som vanligt fisk - och förstås en del skinkrester. 

Min juldagsmorgon såg ut så här:

Rätt många år nu har vi vaknat på madrasser på golvet i mamma och pappas arbetsrum, så även i år. Julgransljusen är tända och i nästan varje rum i huset ligger någon och sover. Vid köksbordet sitter kanske pappa och Johannes redan med morgonkaffet och om barnen har tur så har någon morgonpigg kusin redan tassat ner från vinden. Vi brukar vara nästan tjugo personer i huset på julnatten och antalet växer stadigt... Lite kaotiskt kanske, men också mycket mysigt!

Tre saker som julen måste innehålla:

Levande julgran, familj och tydligen ris á la Malta! 

Min bästa julsång:

För att vara traditionell på gränsen till tråkigt måste jag väl säga Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt... men i år har jag dessutom varvat Coldplays Christmas Lights ganska många gånger också.

Det här är jultradition hos oss:

En av de viktigaste är kanske just övernattningen på Stennabba. Sedan hör det också till att önska Matias moster god jul och tända ljus på gravgården (vilket vi gjorde i stan vid svärmor Maj-Britts grav - tyvärr hann vi inte till Ejde och tända ljus på fammo och faffas gravar i år). En tradition som hade paus i år var Stilla natt i Zion - kanske nästa år igen!

Vår gran ser ut så här:

Enligt devisen "man tager vad man haver"! Huvudsaken är att den har riktiga barr.

Det sämsta med julen:

Stressen för de vuxna (som ju nästan alltid är slitna efter höstterminen när det är dags att börja ställa till med jul) och anspänningen för barnen (som orsakar rätt mycket drama åtminstone i vår familj). 

Det bästa med julen:

Att umgås med familjen, både den lilla och den stora. Jullovet (ledigheten!) och mellandagarna (vila!). Den ombonade känslan som bryter av mot vardagsspringet. 

Kulturtant på date day i Stockholm

Söndag morgon, hotellfrukost, Stockholm, inget ansvar för någon annan och en helt ledig dag som sträcker ut sig framför en - det finns liksom ingenting alls att klaga på då. Vi satt länge och njöt vid frukostbordet och rullade ut därifrån. Förstås! För varför inte, när man nu en gång kan, får och hinner?

Dagens var ledig, men visst hade vi planerat lite. Det mesta av planeringen gick på temat "promenera runt och se på Stockholmsvyer", vilket ställde vissa krav på vädret. Vi märkte ganska snabbt att vädret visserligen var vackert (som i "gör sig bra på bild"), men däremot inte särskilt skönt. Inte det minsta skönt faktiskt, utan rentav plågsamt råkallt! Det hjälpte förstås inte heller att ingen av oss var riktigt ordentligt klädd för blåst och kyla - och inte ens i Stockholm kryllar det av ställen att köpa en varm stickad mössa på en söndagsförmiddag. Vi bestämde rätt så omgående att vi visserligen skulle gå, men med ett (inomhus)mål i sikte - så vi sneddade genom Gamla stan i riktning mot Slussen. Jag har egentligen lite blandade känslor för turistspäckade Gamla stan, men den här söndagsförmiddagen var det bara fint! Kölden kanske gjorde att gatorna och gränderna kändes lite rymligare...

Vårt mål var Fotografiska museet, som jag länge varit nyfiken på men som jag hittills bara hade sett från utsidan. När vi väl var framme var vi genomkalla och väldigt nöjda med vår inomhusplan. Vi var tydligen inte de enda i Stockholm som tyckte det var en bra plan en söndagsförmiddag, för det var verkligen SJUKT mycket folk där. Vi bara tittade på varandra och fattade ingenting. Är det just den tidpunkten alla vill se fotokonst? Eller är det alltid så? Nu kändes det lite mer rimligt att de har öppet 9-23 varje dag. (De kallar sig faktiskt världens mest öppna museum. Kanske stämmer!)

Fotografiska överträffade hur som helst alla mina förväntningar, även om vi fick armbågas lite. Den utställning som vi lade nästan all tid på var den tillfälliga utställningen av krigskorrespondenten Paul Hansson. Vi hade inte läst på eller kollat vad det var för utställningar på gång just då, men den här gick rakt in i hjärtat. Jag vet inte hur länge vi gick där mellan rummen, men vi rörde oss mellan några av jordens värsta oroshärdar och tiden stannade nästan. Alla människoöden bakom alla de bilderna... vi lever verkligen inlindade i bomull här. Önskar att fler i världen fick göra det. Visst gick vi en sväng i de andra utställningsrummen också efteråt, men efter att ha sett Being there kändes det mesta ganska oviktigt i jämförelse, så de bitarna fick nog ingen ärlig chans den här gången.

Efter att vi kände oss klara med fotografier hade vi hoppats på att solen skulle ha brutit fram, vinden mojnat och temperaturen stigit några grader. Då skulle vi ha fortsatt mot Söder och letat oss fram till Monteliusvägen, som verkar vara en ganska spektakulär gångväg. Men den fick vi spara till en annan Stockholmsresa, för när vi kikade ut genom panoramafönstret i Fotografiskas café såg himlen ut som betong och vinden rev upp ettriga gråvågor på vattnet. (Fotografiska café/restaurang har annars också en ganska spektakulär utsikt! Synd bara att vi inte var så värst hungriga då ännu - det får vi också spara till en annan gång.)

Vi gick i alla fall tillbaka över Gamla stan - så summa summarum blev det ändå inte en helt oäven promenadsträcka sådär totalt sett den dagen!

Men halvvägs tillbaka gick förbi Livrustkammaren och kunde inte låta bli att vika in. Hallå, det var öppet, gratis och betydligt varmare än utomhus! Dessutom har jag aldrig varit dit och var förstås lite nyfiken. Museinörd som jag är.

Största delen av museet var faktiskt stängd eftersom de höll på att bygga om. Eller förbereda en stor specialutställning kanske det var? Det var hur som helst lika så bra eftersom vi började känna att det var dags för lunch inom en mycket snar framtid. Men vi gillade båda två specialutställningen i vagnshallen i källaren - I love you madly, som berättade om förhållandet mellan Marie Antoinette och svensken Axel von Fersen. Lite extra kul för att jag bara nån vecka tidigare hade råkat se den anakronistiska bakelsen till film, Marie Antoinette... annars skulle nog inte namnet Axel von Fersen ha ringt några klockor och utställningen skulle inte alls ha varit lika rolig.

Men sen var det dags att mycket skyndsamt söka upp en sen lunch, för en i sällskapet (och för en gångs skull inte jag!) höll på att bli lite grinig. Det fick bli lunch på stimmiga, röriga Kungshallen - inte för att det egentligen är mysigt eller superbra mat, men mest bara för att det hör till. Vi köpte förresten mössor också! Varma! Sköna! Njutningen att dra på sig en ordentlig mössa efter att ha frusit största delen av dagen... inte att leka med. Sen prickade vi också in en kaffe/te på NK medan vi googlade på kvällens planer...

... och här kunde man ju tro att vi skulle dra oss tillbaka och vara nöjda med dagens kultursaldo, men vi ville faktiskt på bio. Bara för att vi kunde! För när har vi varit på bio tillsammans senast egentligen..? Ärligt talat ingen aning! Minns knappt när jag varit själv. Filmutbudet var inte jättespännande, men vi fastnade till sist för The Square, som vi egentligen inte visste något alls om.

Vi såg trailern utan ljud och trodde den var amerikansk och blev sedan jätteförvirrade när den visade sig vara svensk... förväntningarnas kraft, alltså! Lustigt nog, med tanke på att vi hade besökt inte mindre än två museer samma dag, handlade den om ett konstmuseum. Jag tror att det kan vara en film man tycker om eller inte alls orkar med, men vi gillade den båda två. Bitvis ganska konstig, men samtidigt välgjord, intressant och ibland till och med rolig... dessutom innehöll den en massa lösa trådar som faktiskt gjorde mig mer nyfiken än irriterad.

Vi var väldigt nöjda med vår andra date night i rad! (Eller borde vi säga date day?) Också väldigt nöjda med att trilla ihop framför ett avsnitt av Vår tid är nu i hotellrummet sedan. Det hade varit en innehållsrik dag, men samtidigt väldigt avslappnande. Och rolig. Och inspirerande. Och alldeles, alldeles nödvändig.

Finland 100

Vilken vecka det var förra veckan! Att Finland fyller 100 år har nog ingen i den här delen av världen missat, men alla våra försänkningar i skolvärlden gjorde att det här jubileet verkligen firades grundligt här. Jag gick i högklackat tre dagar i sträck, bara en sån sak! 

Vi inledde veckan med Arvid och Edvins kombinerade skoljulfest och självständighetsfest på måndagen, fortsatte med firande på våra respektive skolor/dagis på tisdagen och till sist avrundade Arvid och jag med självständighetsbal på Campus allegro på själva jubileumsdagen. Puh! Jag är ingen stor vän av att klä upp mig överdrivet ofta, men det var verkligen fina fester. 

Är så imponerad av vår skoldag på tisdagen - vi firade hela skoldagen med filmvisning, högtidlig festmiddag och konsert - det var så fint ordnat alltihopa, verkligen en skoldag att minnas länge. Vi började med att se filmen Framom främsta linjen, som berättar om det finlandssvenska infanteriregementet IR61 under fortsättningskriget. Även om jag har sett filmen en gång när den var ganska ny för drygt tio år sen kändes det bra att se den igen just nu - vare sig vi vill eller inte är kriget en stor pusselbit i vår historia och vi kan inte låta bli att på något sätt förhålla oss till det. Jag tycker det är en oerhört intressant diskussion som blossat upp här och där i samband med självständighetsfirandet, nämligen den om vad vi firar när vi firar Finland och vilken stor roll kriget får i alla högtidligheter. Det skulle jag gärna diskutera över en tekopp - men i skrift orkar jag bara inte formulera mig för tillfället. Återkommer någon gång när jobbet lämnar någon hjärnkapacitet över till fritiden!

Feststämningen förtogs för övrigt en aning av att Josef inledde veckan med ögoninflammation och avslutade den med magsjuka... men den enda dagen han faktiskt var på dagis var det självständighetsbal för småttingarna, och dessutom blev han frisk hyfsat snabbt och utan att smitta någon annan i familjen, så det får väl räknas som godkänt ändå. Sånt uppskattar vi!

En oktoberlördag i Stockholm

När jag ser bilden här ovanför kan jag nästan inte låta bli att skratta åt mig själv. Tänk att stå på en sådär betonggrå, ful plats och vara så lycklig över det! Men det var jag. Happy happy happy. Vi är alltså tillbaka på sista helgen i oktober, när Matias och jag hade skickat våra storbarn till Norrland med faffa, lämnat Josef i Purmo och själva stuckit iväg till Stockholm. Det var vår första barnlösa övernattning tillsammans någonstans överhuvudtaget sedan 2014, så det kändes ända in i ryggmärgen att det var dags för lite vila på tu man hand för två trötta föräldrar nu!

(När jag tänkte tillbaka höll jag på att räkna Bremen i juni 2016 som en tumisresa... tills jag kom på att en livlig ettåring också räknas! Den resan var Josef i högsta grad med på även om hans bröder stannade i Finland...)

Lyxigt nog kom vi fram till Stockholm redan tidigt på förmiddagen den här lördagen - och fick checka in direkt! (Ännu mera pluspoäng för hotellet.) Inte helt fel att chilla en stund efter vår tidiga väckning innan vi begav oss ut på stan... Kunde inte låta bli att vika in på Indiska, där jag fyndade en vårjacka (!) på reahyllan medan Matias stod och spanade in folklivet på hötorget. Och fotade! Resans snyggaste bilder, ju.

Sedan tog vi sikte på Kulturhuset. Vi hade nämligen en mission. Billy Elliott på Stockholms stadsteater hade varit slutsåld redan innan vi bokade våra flygbiljetter, men vi ville ännu ge det en sista chans och gick till biljettluckan och kollade om det råkade finnas några avbokade biljettskruttar för oss. En något snorkig dam i biljettkassan gjorde klart för oss att det minsann var väldigt slutsålt och att hon minsann inte hade några biljetter att sälja. Ville vi trots allt försöka (vilket hon antydde att hon minsann tyckte var ganska meningslöst) kunde vi alltid kolla på bokningssajten. Jahapp. Det kändes ändå helt okej, för vi hade ju inte heller räknat med det och tänkte att vi lika gärna kan gå på bio. Eller somna tidigt.

På väg mot vår lunchdestination snubblade vi över det roliga Stockholmsrummet. Har inte sett det förut, men det är en kul avstickare om man är ens lite Stockholmsnördig - där finns både en modellstad under glasgolv och VR-glasögon som man kan se på framtidens Stockholm med.

Lunchtanken har faktiskt legat i bakhuvudet och grott ända sedan förra hösten när jag tittade in på Medelhavsmuseet. Själva museet tyckte jag var sådär, men caféet verkade mysigt, så nu var jag omåttligt nöjd med att det faktiskt blev av att äta där. Rödbetssalladen god och jag rekommenderar helt klart en lunch med Mellanöstern-touch, omgiven av antika statyetter. Slår helt klart en stressad kebabfrestelse i skolmatsalen - I like!

Sedan hade vi tänkte fortsätta med allt möjligt, men eftersom Matias kände sig hängig och seg blev det bara en sväng till Drottninggatans Ord & Bild (yey!) innan han fortsatte tillbaka till hotellet för att vila ett par timmar. Själv fortsatte jag botanisera på bokhandeln och sedan vidare längs med Drottninggatan och mot Gallerian... visst är det lite kul också, men SH*T vilket jobbigt område att röra sig på en lördagseftermiddag! När jag väl hade kämpat mig ända fram till Gallerian höll jag på att få spunk och bestämde mig för en promenad istället.

Jag hann knappt ut från Gallerian innan det blippade till i min telefon med den här skärmdumpen:

!!!

Matias hade använt sin tupplurstid till att hänga på bokningssajten och haffa två biljetter till kvällens Billy-föreställning! Helgens bästa överraskning, musikal några timmar senare!

Jag kollade på klockan och bestämde mig för att jag ändå hann gå ut till Karlaplan och Fältöversten. Det var befriande att komma ifrån folkmassorna och få i sig lite syre - och Strandvägen och Narvavägen är ju not too shabby som promenadstråk, inte ens i ruggig höstskymning... Det mesta höll på att stänga vid Fältan när jag kom fram, men det hade jag räknat med, så jag köpte bara en tub tandkräm och gick tillbaka in mot myllret och hotellet. Är lite nöjd med att jag tog en helt ny väg tillbaka - visserligen med hjälp av telefonen, men ändå! Känns alltid bra att bli lite bättre på att orientera sig. Google förde mig till exempel till en gångtunnel jag inte kände till från förr och när jag kom ut fann jag mig plötsligt ett halvt kvarter från hotellet. Hej hopp! (Brunkebergstunneln var det tydligen jag hade upptäckt, så nu kan jag lägga det till min Stockholmsbildning.)

Eftersom vi numera är officiella Billy Elliot-nördar med tre (!) föreställningar i bakfickan tror jag att jag måste skriva ett eget inlägg om kvällen, men tills vidare kan jag bara konstatera att det aldrig är något fel på en teaterkväll i Stockholm! Ska vi jämföra tyckte jag nästan att föreställningen i Vasa var ett snäpp skarpare, men det betyder inte att vi inte skulle ha haft en strålande kväll i Stockholm också. Det hade vi!